{"id":99829,"date":"2016-01-24T17:01:06","date_gmt":"2016-01-24T16:01:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99829"},"modified":"2016-01-24T17:01:06","modified_gmt":"2016-01-24T16:01:06","slug":"mote-med-petter-ericson-stakee-fran-alberta-cross","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99829","title":{"rendered":"M\u00f6te med Petter Ericson Stakee fr\u00e5n Alberta Cross"},"content":{"rendered":"

\"Alberta_Cross\"<\/a><\/p>\n

Diametern p\u00e5 det runda bordet hos skivbolaget \u00e4r s\u00e5 tilltagen att det f\u00f6r tv\u00e5 personer blir\u00a0onaturligt hur man \u00e4n placerar sig.\u00a0Sitter man mitt\u00a0emot varandra blir det som att\u00a0sitta i varsin kort\u00e4nde av\u00a0ett 20-personers middagsbord p\u00e5 nobelfesten. J\u00e4mte varandra\u00a0ger k\u00e4nslan av debattpanel. Vi l\u00e5ter till sist en stol st\u00e5 tom emellan oss och kan s\u00e5ledes\u00a0b\u00e5de str\u00e4cka p\u00e5 benen och avsp\u00e4nt prata \u00f6ver varsin spann till\u00a0kaffemugg.\u00a0Och pratar g\u00f6r vi.<\/strong> <\/p>\n

\u00c5tminstone den ene av oss.\u00a0Petter Ericson Stakee,\u00a0under m\u00e5nga \u00e5r ena motorn – numera ende motorn sedan bundsf\u00f6rvanten\u00a0Terry Wolfers\u00a0l\u00e4mnade bandet – i Alberta Cross, \u00e4r hemma i Sverige f\u00f6r att prata om det sj\u00e4lvbetitlade album bandet sl\u00e4ppte sent f\u00f6rra \u00e5ret och den New York-baserade uppl\u00e4nningen tycks ha ett uppd\u00e4mt behov av att prata modersm\u00e5let. Orden fullkomligt fl\u00f6dar ur hans mun och han ber\u00e4ttar om sina ton\u00e5rsidoler\u00a0Fireside\u00a0och undrar vad\u00a0Kristofer \u00c5str\u00f6m\u00a0g\u00f6r nuf\u00f6rtiden. Stakee\u00a0visar uppriktig gl\u00e4dje n\u00e4r han f\u00e5r h\u00f6ra att\u00a0\u00c5str\u00f6ms\u00a0senaste album blivit bra emottaget av allm\u00e4nheten.<\/p>\n

Vi kommer ocks\u00e5\u00a0in p\u00e5\u00a0hans musikaliska familj som f\u00f6rutom han sj\u00e4lv \u00e4ven inkluderar hans far Peter R Ericson samt Berlin-baserade brodern John Alexander Ericson som jag ocks\u00e5\u00a0ber\u00e4ttar att jag har haft kontakt med i samband med dennes projekt My Empire Of Sound:\u00a0
\n\u2013 Jas\u00e5?! Jag var precis nere i Berlin och spelade in en l\u00e5t med honom.\u00a0Vi har testat lite olika saker f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 hundra \u00e5r. Han brukade spela keyboards med mig p\u00e5 turn\u00e9erna fr\u00e5n b\u00f6rjan n\u00e4r vi blev signade. Sedan flyttade jag till USA och han till Berlin och det blev lite l\u00e5ngt. Efter det har vi inte spelat ihop, men han har en ganska schysst studio i Berlin och jag har varit d\u00e4r ganska mycket senaste tiden och\u00a0d\u00e5 har vi\u00a0skrivit en del ihop. Det \u00e4r skitkul. Vi spelade in en ganska trippig l\u00e5t, han \u00e4r bra p\u00e5 synthljud och s\u00e5dant som inte jag g\u00f6r s\u00e5 mycket och jag bidrog med id\u00e9er f\u00f6r\u00a0trummor, gitarr och s\u00e5ng, s\u00e5 vi m\u00f6ts n\u00e5gonstans i mitten. Det b\u00e4sta av tv\u00e5 v\u00e4rldar!<\/p>\n

Farsgubben \u00e4r v\u00e4l ute och spelar en del ocks\u00e5 med Anders F R\u00f6nnblom?<\/strong>
\n\u2013 Ja, och nu ska han ut p\u00e5 egen hand ocks\u00e5 och g\u00f6ra n\u00e5gra spelningar i samband med att han har sl\u00e4ppt albumet\u00a0National Hero. Dom kallar sig\u00a0Peter R Ericson and the National Heroes! Vi spelar inte s\u00e5 ofta i Sverige med\u00a0Alberta Cross, men jag t\u00e4nkte att det vore coolt att st\u00e4lla sig p\u00e5 scen ihop. Vi gjorde ett gig p\u00e5 Katalin i Uppsala n\u00e4r han hoppade upp och rockade med oss i n\u00e5gra l\u00e5tar, vilket var kul.\u00a0Anders F R\u00f6nnblom\u00a0som pappa spelar med \u00e4r annars en av mina favoriter, hans texter \u00e4r helt bisarrt bra.<\/p>\n

Du har ju sj\u00e4lv f\u00e5tt driva Alberta Cross mer p\u00e5 egen hand\u00a0under ett par \u00e5r\u00a0efter att Terry Wolfers\u00a0hoppat av. Vad var det som gjorde att han slutade?<\/strong>
\n\u2013 Turnerandet, tror jag. Vi bodde i England n\u00e4r vi sl\u00e4ppte\u00a0The Thief & The Heartbreaker\u00a0och skulle turnera lite f\u00f6r att skivbolaget ville det, men det blev inte s\u00e5 lite som det var t\u00e4nkt. Vi turnerade j\u00e4mt i ett och ett halvt \u00e5r innan vi flyttade till USA och sedan var vi ute p\u00e5 st\u00e4ndig turn\u00e9 fram till f\u00f6rra skivan\u00a0Songs of Patience. Inte bara i USA, utan \u00f6ver hela v\u00e4rlden: USA, Europa, USA, Kanada, Australien, Japan. Allt bara cirkulerade, det slutade aldrig. S\u00e4rskilt i USA \u00e4r det s\u00e5 det funkar, det \u00e4r s\u00e5 stort att om man vill komma n\u00e5gon vart m\u00e5ste man sprida ut och visa upp sig. S\u00e5 vi k\u00f6rde j\u00e4vligt h\u00e5rt och m\u00e5nga i Europa, s\u00e4rskilt engelsm\u00e4nnen, tror att man kan \u00e5ka till USA och k\u00f6ra tio spelningar s\u00e5 \u00e4r man stor
\n.
\n\u2013 Jag skrev alla l\u00e5tarna medan han var mer f\u00f6r att producera och mot slutet blev bandet mer och mer min grej. Allt var enklare s\u00e5 eftersom jag sjunger l\u00e5tarna medan han tycker om att g\u00f6ra det andra. Vi \u00e4r fortfarande som br\u00f6der och st\u00e5r varandra n\u00e4ra, men han ville g\u00f6ra sin egen grej och pallade inte riktigt att turnera n\u00e5gon annans l\u00e5tar l\u00e4ngre.<\/p>\n

\u2013 Allt \u00e4r ju som en dr\u00f6m att f\u00e5 \u00e5ka runt och g\u00f6ra spelningar inf\u00f6r publik, men 80% \u00e4r bara en l\u00e5ng v\u00e4ntan ute p\u00e5 flygplatser\u00a0och motorv\u00e4gar, man \u00e4r st\u00e4ndigt p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gonstans. Vissa gig \u00e4r tyngre \u00e4n andra ocks\u00e5, Midwest kan vara ganska slitsamt, man k\u00f6r i 12 timmar f\u00f6r att spela i Tucson, Arizona och det kommer 40 pers. Flera g\u00e5nger har det varit s\u00e5,\u00a0vi spelar\u00a0i Denver d\u00e4r det kommer 800 pers och man t\u00e4nker ”Fuck, nu b\u00f6rjar det verkligen sl\u00e4ppa!”, och s\u00e5 kommer man till Dallas d\u00e4r det \u00e4r 25 pers! Man kan bli helt st\u00f6rd p\u00e5 det, s\u00e5 jag f\u00f6rst\u00e5r honom.<\/p>\n

Jag antar att det \u00e4r en del av jobbet ocks\u00e5?<\/strong>
\n\u2013 Jo, det \u00e4r det ju. F\u00f6r mig var det viktigt att ta ett break efter f\u00f6rra skivan. Innan jag gjorde den h\u00e4r ville jag hitta mig sj\u00e4lv och k\u00e4nna efter vad jag ville g\u00f6ra. Dessutom ville jag l\u00e4mna alla jag jobbade med p\u00e5 f\u00f6rra skivan p\u00e5 grund av att de pushade mig alldeles f\u00f6r mycket. Jag ville vara min egen konstn\u00e4r och inte ha n\u00e5gon annan som styr. S\u00e5 jag tog tid p\u00e5 mig f\u00f6r att skriva allt i Brooklyn, producera sj\u00e4lv, v\u00e4lja mina egna turn\u00e9er och s\u00e5 vidare. F\u00f6rut fick man hela tiden h\u00f6ra att ”den h\u00e4r turn\u00e9n m\u00e5ste ni g\u00f6ra!”. Till slut b\u00f6rjade st\u00e4lla om vi verkligen m\u00e5ste g\u00f6ra allt. Varf\u00f6r d\u00e5? Visst vill jag g\u00f6ra en headlineturn\u00e9 i Europa f\u00f6ljt av en i USA, men m\u00e5ste vi verkligen \u00e5ka och supporta ett annat band tv\u00e5 veckor senare? Man l\u00e4r sig att v\u00e4lja lite klokare.
\nVar Terrys avhopp en av orsakerna till att du har ut\u00f6kat arrangemangen med str\u00e5kar och bl\u00e5s?
\n\u2013 Bra fr\u00e5ga. Han gillar s\u00e4kert ocks\u00e5 det, men jag tror anledningen snarare var att jag gjorde en massa hemliga spelningar hemma i New York. I Brooklyn, East respektive West Village gjorde vi jams lite h\u00e4r och var. ”Jams” l\u00e5ter lite fel, det var inte s\u00e5 att vi stod och jammade blues direkt! Mer att jag hade skrivit fem nya l\u00e5tar som jag tog med och p\u00e5 plats fanns det ”kung”-musiker, de b\u00e4sta i stan, allt fr\u00e5n unga rockkids till mer etablerade. Min kompis\u00a0Kraig Jarret Johnson,\u00a0som spelat med\u00a0The Jayhawks\u00a0och\u00a0Jeff Tweedy, drog ig\u00e5ng det d\u00e4r. Sedan var det \u00e4ven unga trumpetare med. En kille som kommer att vara med p\u00e5 min n\u00e4sta Europaturn\u00e9 och spela trumpet och flugelhorn \u00e4r bara 25 \u00e5r, kommer fr\u00e5n jazzscenen men \u00e4r less p\u00e5 att bara spela jazz j\u00e4mt. Han \u00e4r en av New Yorks b\u00e4sta och \u00e5ker p\u00e5 rockturn\u00e9 f\u00f6r att testa n\u00e5got nytt!<\/p>\n

\u2013 Allt var s\u00e5 avsp\u00e4nt p\u00e5 de d\u00e4r spelningarna men \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt musikaliskt. Ibland satt stora namn i publiken\u00a0och kommenterade, till exempel\u00a0Michael Stipe\u00a0fr\u00e5n\u00a0R.E.M.<\/p>\n

Drog ni inte upp honom ocks\u00e5 d\u00e5?<\/strong>
\n\u2013 Nej, han ville bara vara d\u00e4r och softa.\u00a0Kraig\u00a0\u00e4r bra kompis med honom, men hela bandet var d\u00e4r ibland och\u00a0Mike Mills\u00a0lirade bas. En riktigt sk\u00f6n blandning av folk, gamla och nya men duktiga musiker. Inte som det kan vara annars n\u00e4r vissa som \u00e4r\u00a0d\u00e5liga\u00a0s\u00e4nker allt, det var d\u00e4rf\u00f6r det var hemligt med kompisars kompisar om enda inbjudna i en liten k\u00e4llare som inrymde 40 personer d\u00e4r n\u00e5gra enklare instrument stod uppst\u00e4llda i ett h\u00f6rn.<\/p>\n

S\u00e5 du k\u00f6rde l\u00e5tar d\u00e4r som sedermera hamnade p\u00e5 albumet?<\/strong>
\n\u2013 Ja, det var s\u00e5 det b\u00f6rjade. F\u00f6rst var det bara gamla tv\u00e5ackordsl\u00e5tar\u00a0jag k\u00f6rde f\u00f6r att sejfa ist\u00e4llet f\u00f6r att k\u00f6ra os\u00e4kra kort som skulle g\u00f6ra att basisten spelade fel en hel l\u00e5t eller n\u00e5t. Men sedan v\u00e5gade jag prova lite nyare saker och det var d\u00e5 man b\u00f6rjade m\u00e4rka hur bra folk verkligen \u00e4r p\u00e5 att spela. Som de jag spelar med nu, vi repar aldrig, f\u00f6r spelar de inte med mig s\u00e5 spelar de med andra. Flera av de som \u00e4r med p\u00e5 min skiva var l\u00e4nge\u00a0ute med\u00a0Norah Jones, min keyboardkille \u00e4r ocks\u00e5 gift med henne. Om det \u00e4r n\u00e5gon som beh\u00f6ver repa s\u00e5 \u00e4r det jag! Ha ha!<\/p>\n

Din trummis Fredrik Aspelin \u00e4r ocks\u00e5 fr\u00e5n Uppsala.<\/strong>
\n\u2013 Ja, jag fick \u00f6ver honom till USA, jag beh\u00f6vde en broder. Jag har haft s\u00e5 mycket spring med olika musiker, s\u00e5 jag m\u00e5ste i alla fall ha en trummis som jag kan lita p\u00e5, s\u00e5\u00a0Fredde\u00a0var bra att ha f\u00f6r skivan. N\u00e4r vi gick in i studion hade jag allt fr\u00e5n bl\u00e5s till bas inne i huvudet och sade n\u00e4stan till basisten vad han skulle spela, men det \u00e4r ingen diktatur f\u00f6r det utan jag s\u00e4ger vilken id\u00e9 jag har. Som i\u00a0Water\u00a0Mountain\u00a0d\u00e4r jag sj\u00f6ng hela melodin jag ville att han skulle spela, men gav honom \u00e4ven friheten att variera det lite sj\u00e4lv. Han spelar det ju \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 mycket b\u00e4ttre \u00e4n vad jag hade gjort! Trumrytmen till\u00a0Isolation\u00a0och\u00a0Beneath My Love\u00a0kom till n\u00e4r jag och\u00a0Fredrik\u00a0satt i en replokal och jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara hur jag ville ha den.<\/p>\n

Visslingen i\u00a0Isolation, varifr\u00e5n kom den?<\/strong>
\n\u2013 Jag vet inte. Ibland bara kommer l\u00e5tar till en utan att man styr det, precis som m\u00e5nga s\u00e4ger. L\u00e5ten var en s\u00e5dan som bara h\u00e4nde. Ofta \u00e4r det de l\u00e5tarna som blir b\u00e4st. F\u00f6rst funderade vi p\u00e5 att sampla visslingen eftersom det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00e5 till bra live, allt beror p\u00e5 st\u00e4llet och hur man mickar upp. P\u00e5 skivan \u00e4r det ett piano och en Hammond B3-orgel k\u00f6rt genom en space echo-pedal som ligger och trycker samma toner som visslingarna och f\u00f6rst\u00e4rker.\u00a0Claude(Mittendorfer) som producerade albumet best\u00e4mde i sista stund sig f\u00f6r att vrida upp volymen p\u00e5 visslingarna eftersom tjutandet fr\u00e5n orgeln annars hade h\u00f6rts f\u00f6r tydligt! Det \u00e4r sv\u00e5rt att vissla. N\u00e4r jag har gjort akustiska gigs \u00e4r det perfekt, men s\u00e5 fort man har dunkande trummor i h\u00f6gtalare \u00e4r det som att k\u00e4mpa mot en storm! Ha ha!<\/p>\n

Man f\u00e5r k\u00e4nslan av att Alberta Cross \u00e4r st\u00f6rre utomlands \u00e4n h\u00e4r hemma i Sverige?<\/strong>
\n\u2013 Ja, jag pratade just om det med skivbolaget! Det har nog inget med dem att g\u00f6ra, dock. Vi har g\u00e5tt ganska bra under turn\u00e9erna i Europa och nu kommer jag fr\u00e5n London, Paris, Berlin och Amsterdam. I Berlin\u00a0pratade jag med\u00a0alla stora radiostationer\u00a0i tv\u00e5 dagar, tr\u00e4ffade Rolling Stone Magazine och gjorde stora TV-sessions, hela skiten. Samma sak p\u00e5 fler st\u00e4llen i Europa. Det kanske beror p\u00e5 att jag varit utomlands i 16 \u00e5r? Lustigt nog s\u00e5 turnerade jag inte i Europa f\u00f6rr\u00e4n jag hade flyttat till USA, innan dess var det bara Storbritannien. De v\u00e4grade sl\u00e4ppa iv\u00e4g oss till fastlands-Europa, vilket var konstigt. Hur som helst, i USA hade vi dragit ihop amerikanska musiker och \u00e5kte till Europa d\u00e4r det gick helt suver\u00e4nt bra,\u00a0n\u00e4stan alla gig var uts\u00e5lda. Sedan var det dags f\u00f6r Skandinavien i slutet av turn\u00e9n och kom till Malm\u00f6 och Stockholm. N\u00e4stan ingen k\u00f6per ju skivor h\u00e4r, alla lyssnar p\u00e5 Spotify s\u00e5 jag hade ingen aning om hur intresset var. Jag t\u00e4nkte ”fuck, this better be good, det \u00e4r ju mitt hemland…”. Komma hit med band och crew och s\u00e5 kommer det inget folk! Men b\u00e5da spelningarna var smockade, antagligen hade ryktet g\u00e5tt fr\u00e5n person till person. Det k\u00e4nns som att de musikintresserade som har passion nog att informera sig \u00e4r de som k\u00e4nner till oss, f\u00f6r vi \u00e4r inte mainstream. Nu prioriterar jag Sverige mer, tror jag, \u00e4ven om vi har spelat h\u00e4r r\u00e4tt mycket senaste fem \u00e5ren. F\u00f6rut var det mer USA och UK som g\u00e4llde eftersom jag hade bott i b\u00e5da.<\/p>\n

\u2013 Den h\u00e4r turn\u00e9n var det viktigt f\u00f6r mig att komma hem, vi g\u00f6r exempelvis tv\u00e5 spelningar i Sverige men bara ett i England. Vi spelar i Lund men skiter d\u00e4remot i Manchester! Dessutom g\u00f6r vi en massa f\u00f6rberedelser h\u00e4r, jag tar mitt amerikanska band hem till Uppsala f\u00f6r att repa inf\u00f6r turn\u00e9n. Jag tycker det k\u00e4nns grymt kul att f\u00e5 g\u00f6ra det. Nu ber jag mitt bokningsbolag om att f\u00e5 inleda turn\u00e9erna i Sverige om det \u00e4r m\u00f6jligt. Som jag sade till pappa, man skulle alltid\u00a0starta med Uppsala, Stockholm, G\u00f6teborg och Malm\u00f6. Jag har alltid dr\u00f6mt om att f\u00e5 g\u00f6ra spelningar i Norrland eller att f\u00e5 \u00e5ka p\u00e5 festivaler.<\/p>\n

Intresset finns s\u00e4kert, om inte annat kommer s\u00e4kert folk av ”r\u00e4tt” anledningar, om jag f\u00e5r gissa.<\/strong>
\n\u2013 Ja, det k\u00e4nns s\u00e5. Dessutom k\u00e4nner jag att jag \u00e4r\u00a0p\u00e5 ett bra st\u00e4lle i min kreativitet. Jag har testat allt, varit p\u00e5 m\u00e5nga olika bolag, varit och spelat \u00f6verallt. Jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 bara drygt trettio \u00e5r och b\u00f6rjar f\u00e5 perspektiv. N\u00e4r allt b\u00f6rjade var vi bara tjugo och ville bara spela i ett rockband,\u00a0Terry\u00a0och jag. Vi br\u00e4nde oss totalt f\u00f6r att vi skulle g\u00f6ra precis allt och jag k\u00e4nde att jag tappade min personlighet, jag visste till slut inte vem jag var. Man har en turn\u00e9ledare som v\u00e4cker en varje morgon och man vet knappt vad som \u00e4r r\u00e4tt och fel. D\u00e5 beh\u00f6ver man ett break f\u00f6r att hitta tillbaks.<\/p>\n

Du n\u00e4mnde ju Kraig Jarret Johnson i Golden Smog och The Jayhawks, du har spelat med Mike Daly som har spelat med Whiskeytown. Precis som du \u00e4r jag ocks\u00e5 v\u00e4ldigt fr\u00e4lst i Alt-Country. Kan du n\u00e4mna n\u00e5gra av dina personliga favoriter?<\/strong>
\n\u2013 Kraig\u00a0har \u00e4ven gjort\u00a0en del p\u00e5 egen hand\u00a0som \u00e4r bra och hans kompis\u00a0Kevin Kinney\u00a0spelar i ett band som heter\u00a0Drivin N Cryin.\u00a0De\u00a0\u00e4r egentligen southern rockers, men hans sologrejer \u00e4r mer\u00a0Wilco\u00a0m\u00f6ter\u00a0Neil Young\u00a0och honom har jag lyssnat mycket p\u00e5. Annars gillar jag Philly-scenen,\u00a0Kurt Vile\u00a0och\u00a0The War On Drugs, jag \u00e4lskar\u00a0de\u00a0banden. N\u00e4r jag bodde i L.A. h\u00e4ngde jag en del med en\u00a0gitarrist\u00a0som heter\u00a0Blake Mills\u00a0och \u00e4r tillsammans med\u00a0Fiona Apple. Han \u00e4r typ 25-26 \u00e5r och \u00e4r v\u00e4lrenommerad bland musiker, en favorit hos\u00a0Jackson Browne\u00a0och\u00a0Tom Petty & The Heartbreakers, han producerade senaste\u00a0Alabama Shakes-plattan. Ett underbarn. Alla tycker att han \u00e4r v\u00e4rldens b\u00e4sta nya gitarrist, han \u00e4r sjukt bra men med hj\u00e4rta och inte enbart tekniskt. F\u00f6rutom att han har b\u00f6rjat producera har han \u00e4ven sl\u00e4ppt ett par soloalbum, p\u00e5 det senaste finns en l\u00e5t som heter\u00a0Don’t Tell Your Friends About Me\u00a0som \u00e4r helt otroligt bra. S\u00e5 ung, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det bara en massa legendariska musiker som spelar med honom, till exempel\u00a0Jim Keltner\u00a0p\u00e5 trummor och\u00a0Don Was\u00a0p\u00e5 bas. Men han \u00e4r ju sj\u00e4lv p\u00e5 samma niv\u00e5 som dem. Sedan finns det m\u00e5nga mindre band jag gillar, som\u00a0Deer Tick. Deras\u00a0The Black Dirt Sessions\u00a0var den f\u00f6rsta skivan som\u00a0John McCauley\u00a0gjorde sj\u00e4lv, den \u00e4r kungligt bra. Lite av ett kultband \u00e4ven om de \u00e4r i samma \u00e5lder som mig.\u00a0Vid\u00a0ny\u00e5r spelade de fyra kv\u00e4llar i rad p\u00e5 Brooklyn Bowl, det gjorde de f\u00f6rra \u00e5ret ocks\u00e5 s\u00e5 det \u00e4r deras grej.\u00a0Father John Misty\u00a0\u00e4r ocks\u00e5 bra.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Diametern p\u00e5 det runda bordet hos skivbolaget \u00e4r s\u00e5 tilltagen att det f\u00f6r tv\u00e5 personer blir\u00a0onaturligt hur man \u00e4n placerar sig.\u00a0Sitter man mitt\u00a0emot varandra blir det som att\u00a0sitta i varsin kort\u00e4nde av\u00a0ett 20-personers middagsbord p\u00e5 nobelfesten. J\u00e4mte varandra\u00a0ger k\u00e4nslan av debattpanel. Vi l\u00e5ter till sist en stol st\u00e5 tom emellan oss och kan s\u00e5ledes\u00a0b\u00e5de str\u00e4cka […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[],"class_list":["post-99829","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99829","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99829"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99829\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99833,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99829\/revisions\/99833"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99829"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99829"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99829"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}