{"id":99777,"date":"2016-01-24T09:57:07","date_gmt":"2016-01-24T08:57:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99777"},"modified":"2016-02-05T12:48:30","modified_gmt":"2016-02-05T11:48:30","slug":"king-lear-med-marie-goranzon-som-kungen-gor-en-manskligare-kung","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99777","title":{"rendered":"King Lear med Marie G\u00f6ranzon som kungen – g\u00f6r en m\u00e4nskligare kung"},"content":{"rendered":"

\"kinglearaffischbild\"<\/a><\/p>\n

King Lear<\/strong>
\nAv: William Shakespeare
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Britt G Hallqvist
\nRegi: Linus Tunstr\u00f6m
\nScenografi\/kostymtecknare: Bettina Meyer
\nKomposit\u00f6r: Rikard Borgg\u00e5rd
\nUppsala stadsteater, Stora Scenen
\nPremi\u00e4r: 23 januari 2016<\/p>\n

En m\u00e4ktig och v\u00e4lb\u00e4rgad man \u00e4r p\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st. Han har tre d\u00f6ttrar och vill f\u00f6rdela sin makt och sina \u00e4godelar mellan sina tre d\u00f6ttrar och sj\u00e4lv dra sig tillbaka. Han f\u00e5r den idiotiska id\u00e9en att uppmana sina d\u00f6ttrar att bevisa vem som \u00e4lskar honom mest. Han g\u00f6r det, f\u00e5ngad i f\u00e5f\u00e4nga och har t\u00e4nkt att den finaste delen av allt han \u00e4ger ska g\u00e5 till yngsta dottern, som \u00e4r hans favorit. Vad h\u00e4nder d\u00e5? De tv\u00e5 \u00e4ldsta d\u00f6ttrarna st\u00e4ller upp p\u00e5 faderns dumma spel och f\u00f6rs\u00e4krar honom hur o\u00e4ndligt de \u00e4lskar honom. Den yngsta dottern vill inte s\u00e4lja sig f\u00f6r makt och pengar och bara v\u00e4grar st\u00e4lla upp p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 dumt. Vem k\u00e4nner inte igen ungdomens trotsighet i den yngsta dotterns agerande? Fadern, f\u00e5ngad i sin egen prestige, blir vred, j\u00e4ttearg, s\u00e5rad och f\u00f6rskjuter yngsta dottern och l\u00e5ter de tv\u00e5 \u00e4ldsta dela p\u00e5 det hon skulle f\u00e5. <\/p>\n

Det \u00e4r starten, \u00f6ppningen, p\u00e5 Shakespeare-dramat King Lear. Dramat har m\u00e5nga bottnar och ingen \u00e4r bara god eller bara ond. Eller det beror f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 hur regiss\u00f6r v\u00e4ljer att s\u00e4tta upp dramat. De tv\u00e5 systrarna och deras m\u00e4n kan framst\u00e4llas som v\u00e4ldigt ber\u00e4knande eller som mer aningsl\u00f6sa, mer att h\u00e4ndelserna r\u00e5kar utveckla sig som det g\u00f6r. Kungen best\u00e4mmer att han ska ha f\u00f6lje av anst\u00e4llda kvar och sedan ska ha tillsammans med dessa bo en m\u00e5nad i taget hos vardera syster. Kungen \u00e4r en grinig gammal man, van att ha en m\u00e4ngd ja-s\u00e4gare och nickedickor omkring sig. D\u00f6ttrarna blir rej\u00e4lt tr\u00f6tta p\u00e5 att passa upp p\u00e5 honom. Det \u00e4r begripligt. Han \u00e4r s\u00e5 uppfylld av sin egen prestige att han blir galen och rosenrasande n\u00e4r d\u00f6ttrarna inte l\u00e4ngre vill lyda hans minsta vink.<\/p>\n

D\u00e4r finns en parallellhandling, ett drama d\u00e4r King Lears situation speglas. Hans v\u00e4n greven av Gloucester (utm\u00e4rkt spelad av Claes Ljungmark) har tv\u00e5 s\u00f6ner, en legitim, Edgar, och en f\u00f6dd utanf\u00f6r \u00e4ktenskapet, Edmund. Edmund \u00e4r fylld av revanschlusta och vill inte bara bli erk\u00e4nd som legitim och f\u00e5 en fin position, han vill ha bort Edgar. Trots att Edgar inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt behandlar Edmund d\u00e5ligt utan tv\u00e4rtom visar fin brodersk\u00e4rlek intrigerar Edmund f\u00f6r att f\u00e5 Edgar p\u00e5 fall. Greven av Gloucester faller f\u00f6r falskspelet och f\u00f6rskjuter sin fina son Edgar.<\/p>\n

\"kinglear\"<\/a>Att dramat handlar om relationen och k\u00e4rleken mellan f\u00f6r\u00e4ldrar och barn \u00e4r uppenbart och att den skildrar hur f\u00f6rblindade m\u00e4nniskor kan bli n\u00e4r de \u00e4r uppfyllda av prestige och hur en dum handling kan s\u00e4tta ig\u00e5ng en l\u00e5ng rad av konflikter, vrede, missunnsamhet och missuppfattningar. I synnerhet kan m\u00e4nniskor med makt s\u00e4tta ig\u00e5ng m\u00e5nga grymma skeenden f\u00f6r att deras beslut p\u00e5verkar s\u00e5 m\u00e5nga. Regiss\u00f6ren Linus Tunstr\u00f6m har ocks\u00e5 valt att spela p\u00e5 k\u00f6nsroller. Genom att ha en kvinna i rollen som King Lear p\u00e5verkas spelet och hur vi uppfattar det som h\u00e4nder p\u00e5 scen p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n om det hade varit en man. Marie G\u00f6ranzon s\u00e4ger inf\u00f6r premi\u00e4ren:
\n– Jag ser fram emot att gestalta kungen, inte f\u00f6r att han \u00e4r man men f\u00f6r att Kung Lear visar s\u00e5 m\u00e4nskliga drag \u2013 att ha makt och inte vilja ge ifr\u00e5n sig den … Kung Lear har funnits vid min sida i hela mitt liv: en far, en l\u00e4rare, en teaterchef, en kollega eller en \u00e4kta man.<\/p>\n

Hon lyckas f\u00f6rmedla detta mycket v\u00e4l. Hon f\u00f6r kungen m\u00e4nsklig. Han blir sk\u00f6r och bitvis kan nog alla vi som har en \u00e4ldre f\u00f6r\u00e4lder som sakta tynat bort i f\u00f6rvirring k\u00e4nna igen vad vi sj\u00e4lva upplevt.<\/p>\n

I rollen som Gloucesters o\u00e4kte son Edmund har regiss\u00f6ren valt att l\u00e5ta samma sk\u00e5despelare agera som g\u00f6r den \u00e4lskade yngsta dottern, Cordelia. Emelie Wallberg \u00e4r l\u00e5ng, smal och skandinaviskt vacker. Som Cordelia har hon en l\u00e5ng vit kl\u00e4nning och som Edmund en vit kostym. B\u00e5de m\u00e4n och kvinnor dras sexuellt till denna androgyne Edmund. Edmund g\u00e5r den intrigerande v\u00e4gen. Men \u00e4r Cordelia s\u00e5 oskuldsfull n\u00e4r hon bara v\u00e4grar st\u00e4lla upp p\u00e5 faderns fula spel? Kanske, kanske inte. Regiss\u00f6ren ger oss n\u00e5got att fundera \u00f6ver genom att l\u00e5ta samma sk\u00e5despelare ha dessa tv\u00e5 roller, kanske \u00e4r det tv\u00e5 sidor av samma m\u00e4nniska, egentligen.<\/p>\n

Scenografi, kostymer och dr\u00e4kter \u00e4r viktiga delar i hur ber\u00e4ttelsen talar till oss fr\u00e5n scenen. Scenografin \u00e4r avskalad med en stor uppstoppad j\u00e4ttekrokodil p\u00e5 ena sidan och med tv\u00e5 stora staplar med pengar i mitten av scenen. Pengar, som \u00e4r det centrala, pengar som styr m\u00e4nniskornas beg\u00e4r. <\/p>\n

Kl\u00e4derna: kostymer och l\u00e5ngkl\u00e4nningar som fr\u00e5n en middag f\u00f6r medel\u00e5lders vd:ar. inga kostymer av dagens snitt, inte tajta kostymer som unga modemedvetna m\u00e4n skulle b\u00e4ra idag utan som fr\u00e5n ett styrelserum under 1980-talet. Det s\u00e4ger ocks\u00e5 en hel del och g\u00f6r att ber\u00e4ttelsen mycket v\u00e4l kan platsa i vilken tid som helst. M\u00e4nniskor \u00e4r sig r\u00e4tt lika fr\u00e5n Shakespeares tid och idag.<\/p>\n

Regiss\u00f6rens Linus Tunstr\u00f6m talar i ett pressmeddelande om sina tankar med f\u00f6rest\u00e4llningen och om v\u00e5r potential till grymhet, och till godhet.
\n– Att ge sig in i Kung Lears v\u00e4rld \u00e4r att kliva n\u00e4ra den avgrund som Shakespeare m\u00e5lade upp f\u00f6r m\u00e4nskligheten, redan p\u00e5 sin tid. Det handlar om vad som kan h\u00e4nda n\u00e4r allt familj\u00e4rt f\u00f6r\u00e4ndras och man m\u00e5ste best\u00e4mma sig f\u00f6r vem man \u00e4r och vad man st\u00e5r f\u00f6r. Dessutom \u00e4r det ju lite av en g\u00e5va att f\u00e5 bearbeta min egen separations\u00e5ngest med detta n\u00e5got avskr\u00e4ckande exempel.<\/p>\n

Kung Lear \u00e4r Linus Tunstr\u00f6ms avskedsf\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Uppsala stadsteater. I juni 2016 avslutar han uppdraget som vd och teaterchef. Han vill f\u00f6rdjupa sig i att regissera och s\u00e4ger till Lars Ring i Svenska Dagbladet<\/a>
\n\u2013 Jag ska inte bli chef f\u00f6r n\u00e5gon annan teater. Jag vill regissera. M\u00f6jligen kan det bli fler upps\u00e4ttningar p\u00e5 tyska scener. Jag vill st\u00e5 utan fasta uppgifter, njuta av friheten och vara \u00f6ppen f\u00f6r alla m\u00f6jligheter, pr\u00f6va min konstn\u00e4rlighet. Sedan kan jag kanh\u00e4nda bli teaterchef igen.<\/p>\n

Denna avskedsf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r stark och talar till mig p\u00e5 flera s\u00e4tt. Jag t\u00e4nker p\u00e5 den en hel del nu efter\u00e5t och ser hur den ber\u00e4ttar massor om m\u00e4nniskor och om olika s\u00e4tt att m\u00f6ta livet. Den handlar f\u00f6rst\u00e5s om hur m\u00e4nniskor med makt kan p\u00e5verka mycket mer \u00e4n de sj\u00e4lva r\u00e4knat med – men den handlar ocks\u00e5 om vad k\u00e4rlek och lojalitet \u00e4r eller inte \u00e4r. Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga och \u00e4r ett stort sk\u00e4l till att den \u00e4r en s\u00e5dan enorm upplevelse.<\/p>\n

Att regiss\u00f6ren dessutom l\u00e5tit musik av Leonard Cohen b\u00e4ra f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ju ett stor plus f\u00f6r mig som \u00e4lskar denna kanadensiska musiker. Att s\u00e4tta in l\u00e5tar av Leonard Cohen i olika sammanhang \u00e4r ett genidrag. F\u00f6r oss nutida m\u00e4nniskor \u00e4r musik ofta oerh\u00f6rt viktigt. Vi har musiker vars musik vi lyssnat p\u00e5 i m\u00e5nga \u00e5r och d\u00e4r olika l\u00e5tar f\u00e5r oss att k\u00e4nna och \u00e5teruppleva olika h\u00e4ndelser i v\u00e5ra liv. Leonard Cohen har jag lyssnat p\u00e5 i flera decennier och hans s\u00e5nger s\u00e4ger mig mycket. Tillsammans med h\u00e4ndelserna i King Lear blir det ytterligare en dimension i ber\u00e4ttelsen, \u00e4ven om h\u00f6gtalarna emellan\u00e5t var lite d\u00e5ligt inst\u00e4llda.<\/p>\n

Medverkande: David Arnesen, Lolo Elwin, G\u00f6ran Engman, Marie G\u00f6ranzon, Claes Ljungmark, Ali\u2011Reza Modjallal, Crister Olsson, Mathias Olsson, Emelie Wallberg, Elisabeth Wernesj\u00f6
\nAffischbilden ovan: Klara G
\nFoto: Micke Sandstr\u00f6m<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

King Lear Av: William Shakespeare \u00d6vers\u00e4ttning: Britt G Hallqvist Regi: Linus Tunstr\u00f6m Scenografi\/kostymtecknare: Bettina Meyer Komposit\u00f6r: Rikard Borgg\u00e5rd Uppsala stadsteater, Stora Scenen Premi\u00e4r: 23 januari 2016 En m\u00e4ktig och v\u00e4lb\u00e4rgad man \u00e4r p\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st. Han har tre d\u00f6ttrar och vill f\u00f6rdela sin makt och sina \u00e4godelar mellan sina tre d\u00f6ttrar och sj\u00e4lv dra […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12624,7187,4955,5029,12288,7643,6117],"class_list":{"0":"post-99777","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-king-lear","11":"tag-marie-goranzon","12":"tag-scenkonst","13":"tag-shakespeare","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-uppsala-stadsteater","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99777","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99777"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99777\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99793,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99777\/revisions\/99793"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99777"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99777"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99777"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}