{"id":99313,"date":"2016-01-02T12:05:36","date_gmt":"2016-01-02T11:05:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99313"},"modified":"2016-01-02T12:07:49","modified_gmt":"2016-01-02T11:07:49","slug":"taoub-pa-subtopia-i-alby-lekande-kropps-gladje-som-varmer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=99313","title":{"rendered":"Taoub p\u00e5 Subtopia i Alby \u2013 Lekande kroppsgl\u00e4dje som v\u00e4rmer"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/a_Taoub_fotorichard_haughton_lamiae-231x300.jpg\" alt=\"a_Taoub_fotorichard_haughton_lamiae\" width=\"231\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-99314\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/a_Taoub_fotorichard_haughton_lamiae-231x300.jpg 231w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/a_Taoub_fotorichard_haughton_lamiae-768x996.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/a_Taoub_fotorichard_haughton_lamiae-790x1024.jpg 790w\" sizes=\"auto, (max-width: 231px) 100vw, 231px\" \/><\/p>\n<p><strong>Taoub <\/strong><br \/>\nMarockansk cirkus p\u00e5 Hangaren Subtopia i Alby, Botkyrka<br \/>\nRegi Aur\u00e9lien Bory<br \/>\nProduktion Sana El Kamouni<\/p>\n<p>Det \u00e4r l\u00e4tt att ryckas med i f\u00f6rest\u00e4llningen Taoub (= v\u00e4v) som spelas av den marockanska gruppen Le groupe acrobatique de Tanger. Associationer till sand, hav och fri lek skapar en n\u00e4rhet till akrobaterna. H\u00e4r g\u00e4ller naturlagarna. \u00c4r man l\u00e4tt f\u00e5r man flyga, \u00e4r man muskul\u00f6s f\u00e5r man b\u00e4ra. Oemotsagt r\u00e5der en slags kropparnas hierarki. Som i barndomens lekar, n\u00e4r det bara blir som det blir. Kanske \u00e4r det n\u00e5got den franska koreografen och regiss\u00f6ren Aur\u00e9lien Bory t\u00e4nkt p\u00e5. Eller gruppmedlemmarna sj\u00e4lva, som b\u00f6rjade tr\u00e4na just p\u00e5 en av Marockos st\u00e4nder. S\u00e5ngerna i f\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttar om magi, om myter, om faror. V\u00e5rt gemensamma arv. Det handlar om liv och om evig l\u00e4ngtan. L\u00e4ngtan efter beskydd och k\u00e4rlek. <\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/b_Taoub-03-@AglaeBory-300dpi-1922-kopia-3-257x300.jpg\" alt=\"b_Taoub-03 @AglaeBory 300dpi 19*22 kopia 3\" width=\"257\" height=\"300\" class=\"alignright size-medium wp-image-99315\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/b_Taoub-03-@AglaeBory-300dpi-1922-kopia-3-257x300.jpg 257w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/b_Taoub-03-@AglaeBory-300dpi-1922-kopia-3-768x897.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/01\/b_Taoub-03-@AglaeBory-300dpi-1922-kopia-3-877x1024.jpg 877w\" sizes=\"auto, (max-width: 257px) 100vw, 257px\" \/>P\u00e5 n\u00e4thinnan har jag den kvickt m\u00e5lade, gl\u00e4nsande hennahanden. Det vackra m\u00f6nstret i svart som slingrar sig. Och fortfarande v\u00e4rmer Kelim-mattan vi nyss satt p\u00e5 med sin ull-k\u00e4nsla, n\u00e4r vi drack te. En chilistark lax-smak dr\u00f6jer sig kvar i munnen. V\u00e4l p\u00e5 plats bland publiken \u00e4r jag redan f\u00f6rflyttad till Marocko. I lokalen nyss, som nu \u00e4r en marknad, har vi blivit v\u00e4l mottagna och lotsade. En v\u00e4rd m\u00f6tte oss vid grinden utomhus. En visade oss garderoberna och gav oss programblad. En hj\u00e4lpte oss tyda biljetterna och visade oss v\u00e5ra stolar. Inte en enda barnfamilj hade kunnat komma vilse. <\/p>\n<p>S\u00e5 b\u00f6rjar den ensamma musikanten spela. Fyra stora orientaliska mattor bildar det mjuka scengolvet. Det \u00e4r allt. Sakta tr\u00e4der flera m\u00e4n i vita s\u00e4rkar in och st\u00e4ller sig p\u00e5 rad. Deras stora antal utnyttjas till olika formationer. De ankell\u00e5nga s\u00e4rkarna blir ocks\u00e5 senare till en duk f\u00f6r film. En ung kortv\u00e4xt kvinna st\u00e5r framf\u00f6r dem och sjunger starkt. Tonerna skapar rum och fantasin f\u00f6r oss bort. Hennes plats i f\u00f6rgrunden blir till en ordning som upprepas. M\u00e4n bakom, kvinnor framf\u00f6r. M\u00e4nnen b\u00e4r, kvinnorna kliver. Kvinnor h\u00f6js upp, b\u00e4rs p\u00e5 tv\u00e4rs av starka armar, svingar sig upp i h\u00f6jden. Ljusa skratt, och m\u00f6rka mans-rop. Som ljud vid en strand, eller en lekplats. Jag t\u00e4nker att, s\u00e5 d\u00e4r vill jag ocks\u00e5 g\u00f6ra. D\u00e4r vill jag ocks\u00e5 vara! Barnen i publiken hojtar frejdigt vid de h\u00f6ga hoppen och de busiga upp-poppande p\u00e5larna i det enorma v\u00e4lvande tyget. F\u00f6r dem \u00e4r det magi inom r\u00e4ckh\u00e5ll. \u201dHej d\u00e5\u201d, s\u00e4ger barnen, n\u00e4r spelet tagit slut.<\/p>\n<p>Uttrycket har ganska lite att g\u00f6ra med traditionell fransk cirkustradition med det nostalgiskt poetiskt, skira. Taoub visar mer av m\u00e4nsklig v\u00e4rme och sk\u00e4r och enkel kropps-gl\u00e4dje. Man minns hur man sj\u00e4lv som barn ville utforska hur l\u00e5ngt kroppen och hoppen bar. Lite stel i ryggen, vrider jag mig, men appl\u00e5derar in akrobaterna flera g\u00e5nger p\u00e5 slutet. Kanske n\u00e5gra veckor p\u00e5 gym?\u2026 funderar jag, p\u00e5 v\u00e4g till t-banan.<\/p>\n<p><strong>Text: Pernilla Wiechel<br \/>\nfrilansande journalist<\/strong><\/p>\n<p>Artister:<br \/>\nLamiae El Alaoui,<br \/>\nMustapha Ait Ourakamane,<br \/>\nAdel Chaaban,<br \/>\nMohammed Achraf Chaaban<br \/>\nAchraf Chaaban,<br \/>\nAbdelaziz El Haddad<br \/>\nNajib El Maimouni Idrissi,<br \/>\nAmal Hammich<br \/>\nMohammed Hammich<br \/>\nOuahib Hammich<br \/>\nSamir Laaroussi<br \/>\nYassine Srasi<br \/>\nYounes Yemlahi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Taoub Marockansk cirkus p\u00e5 Hangaren Subtopia i Alby, Botkyrka Regi Aur\u00e9lien Bory Produktion Sana El Kamouni Det \u00e4r l\u00e4tt att ryckas med i f\u00f6rest\u00e4llningen Taoub (= v\u00e4v) som spelas av den marockanska gruppen Le groupe acrobatique de Tanger. Associationer till sand, hav och fri lek skapar en n\u00e4rhet till akrobaterna. H\u00e4r g\u00e4ller naturlagarna. \u00c4r man [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-99313","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99313","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99313"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99313\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99313\/revisions\/99317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99313"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99313"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99313"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}