en grym<\/a>, och minst sagt d\u00f6dlig, historia som utspelar sig strax efter amerikanska inb\u00f6rdeskriget, st\u00e5r det i pressinbjudan till recensionsvisningen. Ja det \u00e4r en \u00e4kta Tarantinorulle med blod som sprutar \u00e5t alla h\u00e5ll, precis som det mesta han gjort f\u00f6r film, \u00e5tminstone allt som g\u00e5r i samma sp\u00e5r som Kill Bill-serien.<\/p>\n![\"thehatefuleight3\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/thehatefuleight3-300x169.jpg\")
\nThe Hateful Eight visas p\u00e5 bio i tv\u00e5 versioner, b\u00e5da \u00e4r l\u00e5ngt. Den kortare, den digitala versionen \u00e4r tv\u00e5 timmar och 47 minuter, den l\u00e4ngre som visas i vidfilmsformatet 70 mm Ultra Panavision \u00e4r n\u00e4rmare tre och eh halv timme, men paus. Tanken med att g\u00f6ra en s\u00e5dan version \u00e4r att biofilmen ska bli en helkv\u00e4llsupplevelse, som att g\u00e5 p\u00e5 opera eller teater. D\u00e5 \u00e4r det en f\u00f6rest\u00e4llning med paus d\u00e4r du kan ta n\u00e5got att dricka och sm\u00e5prata om vad du upplevt. Den h\u00e4r recensionen bygger p\u00e5 den versionen. F\u00f6re paus var jag ben\u00e4gen att ge betyg 4 eller 3, eller att ha sett resterande delen av filmen b\u00f6rjade jag landa p\u00e5 betyg 2 eller 1. S\u00e5 f\u00f6r filmen i helhet blir det d\u00e5 en godk\u00e4nd 3:a, men l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5got m\u00e4sterverk.<\/p>\n
Filmens absolut st\u00f6rsta styrka \u00e4r musiken, komponerad av Polarprisvinnanren Ennio Morricone. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Morricone komponerar specialskriven musik till en av Tarantinos filmer, och ocks\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen han specialkomponerar musik till en western sedan ”Den gode, den onde, den fule” fr\u00e5n 1966. Musiken \u00e4r helt outstanding, helt fantastisk och b\u00e4r rakt igenom filmen.<\/p>\n
Filmens andra styrka \u00e4r fotot. Speciellt d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s i 70 mm-versionen. Det \u00e4r ocks\u00e5 dess svaghet. I f\u00f6rsta tredjedelen och allra mest den f\u00f6rsta halvtimmen \u00e4r fotot helt underbart, vackert, storslaget, enormt – men samtidigt k\u00e4nns det lite som filmproducent, regiss\u00f6r och fotograf varit lite f\u00f6r f\u00f6r\u00e4lskade i formatets m\u00f6jligheter. Ja ni vet som en del 3D-filmer kan ha 3D-effekter som egentligen inte fyller n\u00e5gon annan funktion \u00e4r att visa att tekniken \u00e4r d\u00e4r. Fast en bra bit in i filmen var fotot f\u00e4ngslande. Jag k\u00e4nde sn\u00f6stormen och det kalla, kalla vinden och jag k\u00e4nde v\u00e4rmen inomhus vid brasan.<\/p>\n
Det som sedan tar \u00f6ver \u00e4r ett kammarspel d\u00e4r i stort sett allt utspelar sig i ett enda stort rum. Det \u00e4r ocks\u00e5 synd att anv\u00e4nda denna teknik p\u00e5 en film som \u00e4r mycket av filmad teater. Musiken l\u00e4r vara \u00e5rets s\u00e4kraste Oscarsvinnare<\/p>\n
![\"the_hateful_eight7\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/the_hateful_eight7-300x169.jpg\")
Filmens tredje styrka \u00e4r sk\u00e5despelarna. Samuel L Jackson, Jennifer Jason Leigh, Kurt Russell, Tim Roth, Michael Mad\u00adsen, Walton Goggins, Bruce Dern och De\u00admi\u00e1n Bichir med flera, ja det garanterar en bra kvalitet. Fast det \u00e4r som att jag har sett samma sak tidigare i hans tidigare filmer. Kurt Russell belagd med yvigt sk\u00e4gg \u00e4r en ny variant p\u00e5 den figur som Jeff Bridges ofta f\u00e5r spela, Tim Roth \u00e4r en variant p\u00e5 Christoph Waltz, exempelvis i Inglourious Basterds.<\/p>\n
Dialogerna \u00e4r ibland Tarantino-skarpa men \u00e4nd\u00e5 inte hans skarpaste. Det \u00e4r som att han g\u00e5r p\u00e5 i sina gamla sp\u00e5r. Han har samma sk\u00e5despelare, samma karakt\u00e4rer, samma form av dialog i film efter film. Visst, ”The Hateful Eight” har sina po\u00e4nger och \u00e4r helt godk\u00e4nd att tillbringa en kv\u00e4ll med, men det \u00e4r inte Tarantinos st\u00f6rsta verk, l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n
Handlingen i korthet:
\nPrisj\u00e4garen John \u201cThe Hangman\u201d Ruth transporterar Daisy Domergue genom ett vintrigt Wyoming, mot Red Rock d\u00e4r hon ska st\u00e4llas inf\u00f6r r\u00e4tta. L\u00e4ngst med v\u00e4gen plockar de upp tv\u00e5 fr\u00e4mlingar: en f\u00f6re detta soldat som ocks\u00e5 han blivit \u00f6k\u00e4nd prisj\u00e4gare, och en man som utger sig f\u00f6r att vara Red Rocks nya sheriff. N\u00e4r en sn\u00f6storm sveper in \u00f6ver sl\u00e4tterna, best\u00e4mmer sig de fyra f\u00f6r att ta skydd i en raststuga uppe i bergen. V\u00e4l d\u00e4r m\u00f6ts de inte av \u00e4garna, utan av fyra andra ok\u00e4nda ansikten. Stormen b\u00f6rjar vina mellan bergstopparna, och n\u00e4r det st\u00e5r klart att 10.000 dollar finns att h\u00e4mta f\u00f6r den som lyckas f\u00f6ra Daisy till Red Rock, blir intrigerna allt mer v\u00e5ldsamma och sveken allt fler. Snart inser de \u00e5tta resen\u00e4rerna att alla kanske inte kommer att klara sig till Red Rock trots allt.<\/p>\n
![\"thehatefuleight\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/thehatefuleight-300x202.jpg\")
<\/p>\n