![\"enuppstoppadhund\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/enuppstoppadhund-300x200.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En uppstoppad hund
\nAv Staffan G\u00f6the
\nRegi Olof Hanson
\nBitr\u00e4dande regi Malena Hallerdt
\nScenografi Anna Heymowska
\nKostym Zofi Nilsson
\nLjus Johan Sund\u00e9n
\nMask Maria Lindstedt
\nMusik Stefan Johansson
\nPremi\u00e4r l\u00f6rdag 12 december 2016 p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 december 2015<\/p>\n
N\u00e4r man \u00e4r hund\u00e4lskare \u00e4r det sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att ens b\u00e4sta v\u00e4n n\u00e5gon g\u00e5ng ska tas ifr\u00e5n en. \u00c4ven om man vet att hundens \u00e5r \u00e4r r\u00e4knade 7\/1 \u00e5r, s\u00e5 \u00e4r tanken att stoppa upp honom f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 vis ha kvar honom i ens liv, inte bara morbid utan ocks\u00e5 hycklande falskt mot det han en g\u00e5ng varit. Tidens g\u00e5ng skapar viss nostalgi, men ocks\u00e5 en f\u00f6rsk\u00f6nad bild av det som en g\u00e5ng varit eller kanske kunde ha blivit. Det som \u00e4r h\u00e4r och nu kan inte ers\u00e4ttas p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n med de inre minnena. Fast \u00e4ven de inre bilderna av det som varit, blir b\u00e5de vackrare och sk\u00f6nare \u00e4n de en g\u00e5ng var. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r nuet f\u00f6r oss alla en f\u00e4rskvara som inte kan frysas ner.<\/p>\n
Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning inleds med en tunn duk framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, en p\u00e5minnelse om att det \u00e4r mycket som \u00e4r dunkelt f\u00f6r oss, men \u00e4nd\u00e5 finns d\u00e4r. Vissa delar av det vi vill se, eller man vill visa kommer att presenteras f\u00f6r oss, annat inte. P\u00e5 samma s\u00e4tt som man inte kan tro p\u00e5 allt man f\u00e5r h\u00f6ra, kan man inte heller tro p\u00e5 all yttre glans som ges.<\/p>\n
Det \u00e4r ett illam\u00e5ende fr\u00e5n magen som st\u00f6tvis v\u00e4xer under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng. F\u00f6r det \u00e4r n\u00e5got p\u00e5smygande ot\u00e4ckt med m\u00e4nniskor som f\u00f6rs\u00f6ker vara n\u00e5got som det inte \u00e4r och g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng avsl\u00f6jas de med brallorna nere. De ljuger inte alltid medvetet f\u00f6r sig sj\u00e4lva, utan ocks\u00e5 f\u00f6r alla runt omkring. Kanske \u00e4r det n\u00e4rheten till det psykiska sjukhuset som g\u00f6r folket lite mer sp\u00e4nda!? Eller \u00e4r det faktum att de bor f\u00f6r n\u00e4ra inp\u00e5 varandra f\u00f6r att slippa ensamhet som lockar fram det hoppl\u00f6saste i dem!? F\u00f6r precis som alla dessa julmiddagar vi har framf\u00f6r oss, s\u00e5 \u00e4r det en del m\u00f6ten som kan vara ganska p\u00e5tvingade. N\u00e5gra hade de nog kunnat vara utan om de hade v\u00e5gat st\u00e5 ut med sin egen ensamhet ibland.<\/p>\n
Replikerna var l\u00e5ngsamt ber\u00e4ttande och stundvis drypande sarkastiska och\/eller satiriska. Varje personlighet fick alla sina sidor framlagda ur hela sitt m\u00e4nskliga perspektiv. Ibland visste man inte om man v\u00e5gade skratta, f\u00f6r det var ju s\u00e5 hemskt. Samtidigt kunde man inte heller l\u00e5ta bli.<\/p>\n
Scenens trapphus mitt p\u00e5 scen, skapade m\u00e5nga sp\u00e4nnande utrymmen f\u00f6r sk\u00e5despelarna. De gick b\u00e5de ut i allm\u00e4nna utrymmen och in i egna rum. Det tog dock en stund innan man helt f\u00f6rstod att det var hela husets olika v\u00e5ningar och rum som gestaltades. Att trapphuset ocks\u00e5 sj\u00f6nk utmed tidens g\u00e5ng gav en bra \u00e5terblick \u00f6ver tidens g\u00e5ng och dess f\u00f6r\u00e4ndringar.<\/p>\n
K\u00e4rlek, gl\u00f6d och passion var n\u00e5got som karakt\u00e4rerna f\u00f6ljde, f\u00f6rnekade eller l\u00e4ngtade efter, drivkrafter vi alla har. Generellt var alla intima scener p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt v\u00e4ldigt enkla, raka och sj\u00e4lvklara. Ibland var det till och med vackert gjort. Egentligen var det enbart den homosexuella k\u00e4rleken som inte k\u00e4ndes genomarbetad och hade landat. Den upplevdes lite klyschig och obekv\u00e4m f\u00f6r sk\u00e5despelarna. Jag s\u00e5g ingen botten och inga genuina k\u00e4nslor p\u00e5 n\u00e5gon niv\u00e5. Kanske kommer den att v\u00e4xa till sig med tiden?
\nJag saknade ocks\u00e5 en historia kring Stures bortg\u00e5ng och dess omst\u00e4ndigheter. Pl\u00f6tsligt var han inte d\u00e4r och jag hade n\u00e4stan missat att han g\u00e5tt vidare samtidigt som jag uppfattade att hunden dog. N\u00e4r Tyrone dyker upp i andra akten letar jag f\u00f6rst efter en r\u00f6d tr\u00e5d. Jag finner dock inget st\u00f6rre anledning f\u00f6r den karakt\u00e4ren. Jag finner inte n\u00e5got tillr\u00e4ckligt starkt syfte. Hans elakheter, \u00e4ckligheter och f\u00f6rs\u00f6k till att vara chockerande hade jag lika g\u00e4rna ha kunnat vara utan.
\nNattbitr\u00e4det gjorde kv\u00e4llens mest intressanta tolkning, genom ett genuint kroppsspr\u00e5k, utstr\u00e5lning och f\u00f6rm\u00e5gan att snabbt \u00e4ndra riktning k\u00e4nslom\u00e4ssigt. Hon var dessutom oerh\u00f6rt rolig, men ocks\u00e5 tidvis tragisk och patetisk. Att en kvinna kan utstr\u00e5la s\u00e5 mycket sensualitet med s\u00e5 mycket kl\u00e4der p\u00e5, \u00e4r en bedrift i v\u00e5rt avkl\u00e4dda samh\u00e4lle. Hade jag varit man och tr\u00e4ffat den karakt\u00e4ren i verkligheten, d\u00e5 hade jag t\u00e4nkt \u201dWow vilken l\u00e4ckerbit!\u201d. Hon gestaltades som den femme fatale hon skulle vara.<\/p>\n
Mest pl\u00e5gsamt var det att under kv\u00e4llen l\u00e4ra k\u00e4nna Bengt-Teddy Lampa. Bohemen och l\u00e4raren som blir blint f\u00f6r\u00e4lskad i en hj\u00e4rtekrossad kvinna. Han gestaltas mycket trov\u00e4rdigt som en man som n\u00f6jer sig med att \u00e4lska n\u00e5gon, men inte f\u00e5 n\u00e5got tillbaka. En situation som jag sj\u00e4lv skulle se som en d\u00f6dsdom och m\u00e5dde d\u00e4rmed d\u00e4refter. F\u00f6r det finns ju ingen vettig m\u00e4nniska med livslust och integritet som skulle finna sig i att vara i en s\u00e5dan relation, eller hur? Det gjorde oerh\u00f6rt ont i mig att se hur han f\u00f6rs\u00f6kte tvinga fram k\u00e4nslor genom utpressning. Ju mer han f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6ver\u00f6sa henne med \u00f6mhet desto stelare, blekare och kallare blev hon. Hon blev ju n\u00e4stan levande begravd i sin egen kropp, trots puls och hj\u00e4rtslag. Kanske \u00f6nskade hon d\u00e5 att hon hade kunnat fejka ett leende och i den posen f\u00e5tt bli uppstoppad, som den d\u00e4r hunden.<\/p>\n
I rollerna:<\/strong> Foto: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En uppstoppad hund Av Staffan G\u00f6the Regi Olof Hanson Bitr\u00e4dande regi Malena Hallerdt Scenografi Anna Heymowska Kostym Zofi Nilsson Ljus Johan Sund\u00e9n Mask Maria Lindstedt Musik Stefan Johansson Premi\u00e4r l\u00f6rdag 12 december 2016 p\u00e5 Klarascenen, Stockholms stadsteater F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 december 2015 N\u00e4r man \u00e4r hund\u00e4lskare \u00e4r det sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att ens […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-99039","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99039","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=99039"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99039\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":99045,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/99039\/revisions\/99045"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=99039"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=99039"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=99039"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nSture Cervieng Niklas Hjulstr\u00f6m
\nLinn\u00e9a Cervieng Lena B Eriksson
\nMorgan Cervieng Kristofer Kamiyasu
\nNelly Kirsti Stub\u00f8
\nPer-Erik Ljungh Jakob Fahlstedt
\nGunnel Ljungh Eva Rexed
\nIrene Ljungh Angelika Prick
\nMormor Lena-Pia Bernhardsson
\nNattbitr\u00e4det Katharina Cohen
\nBeng-Teddy Lampa J\u00f6rgen Thorsson
\nLady, Blandras Jan Mybrand
\nFrankie Boy Mina Azarian
\nMarcel* Andr\u00e9 Christenson
\nTyrone Peter Viitanen <\/p>\n