{"id":98923,"date":"2015-12-12T20:50:05","date_gmt":"2015-12-12T19:50:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98923"},"modified":"2015-12-12T20:50:05","modified_gmt":"2015-12-12T19:50:05","slug":"tankar-om-min-stora-sorg-en-performancekonsert","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98923","title":{"rendered":"Tankar om ”Min stora sorg – en performancekonsert”"},"content":{"rendered":"

\"minstorasorg\"<\/p>\n

Min stora sorg – en performancekonsert
\nKoncept och musik: Ann-Sofi Lundin
\nKoncept, regi och scenbild: Daniel \u00c5kerstr\u00f6m-Steen
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Unga Teatern, Malm\u00f6 stadsteater, 11 december 2015<\/p>\n

Allvarligt talat – detta var inte bra.
\nAnn-Sofi Lundin, b\u00f6rdig fr\u00e5n G\u00e4vle, med en bakgrund i banden Leiah och Idiot kid framf\u00f6r numera sin musik under artistnamnet \u201dMin stora sorg\u201d. Hennes senaste projekt \u00e4r en performancekonsert p\u00e5 teaterscenen Intiman i Malm\u00f6. Min stora sorg framf\u00f6r en rad musikstycken under de 50 minuter som konserten p\u00e5g\u00e5r. Till skillnad fr\u00e5n de flesta andra konserter framf\u00f6rs musiken i en milj\u00f6 som \u00e4r teaterns. P\u00e5 scenen finns rekvisita i form av en v\u00e4lfyllt groggbord, ett par stora svarta fluffiga soffor och en stor trappa. Med sig p\u00e5 scen har Lundin fyra statister. L\u00e4ngst bak finns en stor duk d\u00e4r bilder projiceras.<\/p>\n

Jag antar att tanken \u00e4r att statisternas agerande, rekvisitan, de skiftande kl\u00e4derna och bilderna skall formulera musikens tanke och budskap i multipla kanaler, men det enda som sker \u00e4r att symboliken staplas i lager och jag f\u00e5r en k\u00e4nsla av artist som i sin iver att vara v\u00e4ldigt artistiskt nyskapande g\u00e5r vilse i plattityder.
\nLundin b\u00e4r scenkl\u00e4der representativa f\u00f6r den klassiska divan. Problemet \u00e4r att Min stora sorg inte ens klarar av att vara skuggan av Cher, \u00e4n mindre Cher sj\u00e4lv. Det som g\u00f6r en klassisk diva \u00e4r inte utstyrseln utan attityden, vilken Min stora sorg till min stora sorg saknar. Faktum \u00e4r att Lundin inte ens \u00e4ger scenen. Av de fem som finns p\u00e5 scenen \u00e4r det statisten Amanda Quartey\u00a0som har den st\u00f6rsta utstr\u00e5lningen och n\u00e4rvaron.<\/p>\n

Dessutom \u00e4r ljudet d\u00e5ligt. A & O f\u00f6r varje form av musikaliskt framf\u00f6rande \u00e4r bra ljud, men h\u00e4r f\u00e5r vi en br\u00f6lig ljudbild d\u00e4r s\u00e5ngen, och med den texten, allt som oftast dr\u00e4nks i den f\u00f6rinspelade musiken.
\nSka jag s\u00e4ga n\u00e5got positivt \u00e4r det att Min stora sorg v\u00e5gade sp\u00e4nna b\u00e5gen h\u00e5rt. Trots att str\u00e4ngen denna g\u00e5ng brast \u00e4r ambitionen beundransv\u00e4rd. H\u00f6jdpunkten var numret d\u00e4r de anv\u00e4nde glitterkonfetti och stroboskop. Det gav en riktigt bra effekt.<\/p>\n

Och, vi fick chips.<\/p>\n

I rollerna: Ann-Sofi Lundin
\nStatister: Mathilda Becker, Clara Calligaris, Vilma Linton, Amanda Quartey\u00a0 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Min stora sorg – en performancekonsert Koncept och musik: Ann-Sofi Lundin Koncept, regi och scenbild: Daniel \u00c5kerstr\u00f6m-Steen Urpremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Unga Teatern, Malm\u00f6 stadsteater, 11 december 2015 Allvarligt talat – detta var inte bra. Ann-Sofi Lundin, b\u00f6rdig fr\u00e5n G\u00e4vle, med en bakgrund i banden Leiah och Idiot kid framf\u00f6r numera sin musik under artistnamnet \u201dMin […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":["post-98923","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98923","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98923"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98923\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98925,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98923\/revisions\/98925"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98923"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98923"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98923"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}