![\"enfrojdefulljulgbg\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/enfrojdefulljulgbg-300x169.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En fr\u00f6jdefull jul p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/strong> \u00c4r os\u00e4ker p\u00e5 om jag sett Sir Alan Ayckbourn spelas i Sverige. Vet d\u00e4remot best\u00e4mt att jag sett Time and time again och Confusions p\u00e5 engelsk mark, vilket h\u00e4nde n\u00e4r jag var spr\u00e5kstudent i tv\u00e5\u00a0omg\u00e5ngar f\u00f6r mer \u00e4n trettio \u00e5r sedan. Ska betonas att regiss\u00f6ren inte \u00e4r vem som helst, utan en internationellt erk\u00e4nd schweizare som ocks\u00e5 varit sk\u00e5despelare. Stefan Metz har gjort minst sex upps\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, tror jag sett alla. Har haft avsev\u00e4rd beh\u00e5llning av flera produktioner,\u00a0vill n\u00e4mna\u00a0Bibeln, Storstadsljus, n\u00e5gra Shakespeare-tolkningar med flera. Senaste tio\u00e5rsperioden har jag h\u00f6rt mycket musik p\u00e5 stora scen framf\u00f6ras av pianisten Matti Ollikainen. Han \u00e4r otvivelaktigt en lysande instrumentalist och bandledare, har d\u00e4rut\u00f6ver gjort en grej av att inte ha n\u00e5gon s\u00e5ngr\u00f6st; vilket i hans band blir en kul positiv gimmick. Kanske f\u00f6r att understryka tonen i en pj\u00e4s som hade premi\u00e4r 1980, f\u00e5r vi trots allt ett\u00a0antal knarriga ostyriga juls\u00e5nger.\u00a0H\u00f6r folk\u00a0fnissa \u00f6ver kompositioner som vanligtvis inneb\u00e4r\u00a0andaktsfull st\u00e4mning.<\/p>\n Julfirandets excesser, stress\u00a0och f\u00f6rv\u00e4ntningar \u00e4r ett tacksamt \u00e4mne f\u00f6r f\u00f6rfattare\/dramatiker.\u00a0H\u00e4r blir det\u00a0ett k\u00e4rl att \u00f6sa konflikter\u00a0ur, konflikter som i kombination med missf\u00f6rst\u00e5nd\u00a0riskerar att urarta. Under \u00e5rets st\u00f6rsta h\u00f6gtid struntar\u00a0alltf\u00f6r m\u00e5nga\u00a0i att vara lagom. Kulturradions uppesittarkv\u00e4ll brukar servera h\u00f6gl\u00e4sning\u00a0fr\u00e5n \u00a0Ulf Lundell eller Claes Hylinger om julbords\u00f6verfl\u00f6d.. Vidare finns uttrycket Nor\u00e9n-jul, vilket som bekant f\u00f6rknippas med klibbig \u00e5ngest.\u00a0M\u00e5nga reser iv\u00e4g\u00a0 f\u00f6r att slippa plikter och p\u00e5tvingade sammankomster.<\/p>\n Men sl\u00e4kt och v\u00e4nner firar i En fr\u00f6jdefull jul hos s\u00e4ljaren Eric Ericsson och hans f\u00f6rbisedda maka Carina M Johansson. Deras rymliga villa i tv\u00e5 plan h\u00e4rb\u00e4rgerar ett tiotal vuxna, j\u00e4mte en f\u00f6r publiken dr\u00f6s\u00a0osynliga barn. Bottenv\u00e5ningen i huset inklusive spiraltrappan i mittlinjen, har scenograf Sean Mackaoui konstruerat som ett slags docksk\u00e5p i\u00a0naturlig storlek.\u00a0Genomsk\u00e4rningen\u00a0 har han f\u00e5tt till p\u00e5 ett smart s\u00e4tt.\u00a0I skrivande stund sl\u00e5r det mig att pj\u00e4sen \u00e4r en pastisch p\u00e5 tittsk\u00e5psteater, s\u00e5dan teater som Strindberg revolterade emot.\u00a0 Fredrik Evers g\u00f6r n\u00e4mligen\u00a0en sv\u00e5ger som \u00e4r\u00a0en oduglig l\u00e4kare, som f\u00e5tt f\u00f6r sig att traditionen p\u00e5bjuder att han spelar dockteater. Hans insisterande p\u00e5 jultrafitioner oavsett respons k\u00e4nns\u00a0lika patetisk som\u00a0brevb\u00e4rare Svensson i SVT. Ganska givet att den komiska kokpunkten i pj\u00e4sen uppst\u00e5r h\u00e4r, v\u00e4ldigt mycket tack vare den stackare som Evers s\u00e5 hejdl\u00f6st kul gestaltar. Kvinnor liggandes p\u00e5 golvet hastigt rafsande efter specifika julklappar, \u00e4r enda scen, vars humorfaktor \u00e4r i paritet med Evers verbala beg\u00e5vning.<\/p>\n I En fr\u00f6jdefull jul finns inte mycket av normalitet, vilket v\u00e4l redan framskymtat. De tre \u00e4kta paren lever i\u00a0svajiga relationer. F\u00f6rutom sedan tidigare\u00a0k\u00e4nda bekymmer i detta julfirande s\u00e4llskap –\u00a0alkoholism, ben\u00e4genhet att skada sig, teknikfixering, sj\u00e4lvupptagenhet och en vapenfetischist med oh\u00e4lsosamt kontrollbehov –\u00a0tillkommer en mystisk g\u00e4st. Viktoria Folkesson gestaltar en inbjuden f\u00f6rfattare. Hans(!) entr\u00e9 i kostym och v\u00e4st utg\u00f6r dramats fram\u00e5tr\u00f6relse, f\u00e5r\u00a0 v\u00e5dliga konsekvenser.<\/p>\n En v\u00e4n inom media fr\u00e5gade mig efter\u00e5t vad jag tyckte. S\u00e5d\u00e4r blev mitt spontana svar. Jag var inst\u00e4lld p\u00e5 att falla handl\u00f6st f\u00f6r den beska engelska situationskomiken. Riktigt s\u00e5 blev det inte. M\u00f6jligen \u00e4r en\u00a0f\u00f6rklaring den renommerade regiss\u00f6rens ovana vid genren. En handfull sk\u00e5despelare g\u00f6r i vanlig ordning utm\u00e4rkta prestationer. Jag t\u00e4nker i f\u00f6rsta hand p\u00e5 Fredrik Evers, Carina M Johansson och Thomas Nystedt. Flankerar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt g\u00f6r fr\u00e4mst Eric Ericsson, Viktoria Folkesson och Sylvia Raun. Somliga roller g\u00e5r att tycka synd om, en\u00e4r de \u00e4r till lika delar godhj\u00e4rtade och \u00f6mkliga. Andra str\u00f6r salt i s\u00e5ren genom att agera s\u00e5 att publiken baxnar. Pj\u00e4sen \u00e4r antagligen avsiktligt skriven i ganska orealistisk anda, kanske rent av konstruerad utan att h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp och tid ska\u00a0te sig\u00a0logiskt. En fr\u00f6jefull jul i denna version \u00e4r habil underh\u00e5llning som vetter mot galen fars.<\/p>\n Sk\u00e5despelare<\/strong> Musiker Matti Ollikainen<\/p>\n
\nAv Alan Ayckbourn
\n\u00d6vers\u00e4ttning G\u00f6ran O Eriksson
\nRegi Stefan Metz
\nScenografi Sean Mackaoui<\/p>\n
\nDen produktive 76-\u00e5ringens oromatiska komedier testas f\u00f6rst p\u00e5 egen teater, hamnar d\u00e4refter i London och g\u00e5r sedan p\u00e5 expprt. Man kan fr\u00e5ga sig varf\u00f6r landets tv\u00e5 st\u00f6rsta stadsteatrar s\u00e4tter upp samma pj\u00e4s under samma s\u00e4song (En fr\u00f6jedfull jul spelas \u00e4nnu i Stockholm). Medvetet eller slump? G\u00f6teborgs st\u00f6rsta scen f\u00f6r talteater beh\u00f6ver en publikdragare som fyller salongen, n\u00e5got\u00a0i niv\u00e5 med I sista minuten eller P\u00e5kl\u00e4daren. Om teaterlystna \u00e4r ute efter att skratta \u00e5t tokigt beteende, d\u00e5 ska skarorna styra sina steg mot G\u00f6taplatsen.\u00a0Blir\u00a0\u00a0tveksamt om\u00a0rekommendationen st\u00e5r fast\u00a0om en vill ha med sig n\u00e5got att grunna p\u00e5. F\u00f6r att anv\u00e4nda en musikerterm, s\u00e5 \u00e4r ju landsmannen Pinter en helt annan bag. Ayckbourn \u00e4r inte\u00a0s\u00e4rskilt intresserad av trov\u00e4rdighet, vill snarare p\u00e5visa sina\u00a0figurers tragikomiska defekter.Sven Hugo Persson v\u00e4ljer i programh\u00e4ftet att lyfta fram det solkiga och pinsamma. Vissa drag k\u00e4nner publiken igen hos sig sj\u00e4lv, med reservation f\u00f6r att de har\u00a0uppf\u00f6rstorats. Hos Pinter\u00a0sugs vi in i ett ot\u00e4ckt dramatiskt skeende, medan vi sitter och tittar p\u00e5\u00a0v\u00e4rlden Ayckbourn m\u00e5lar upp. Det \u00e4r en markant skillnad.<\/p>\n
\nAnna Bjelkerud
\nEric Ericson
\nFredrik Evers
\nViktoria Folkesson
\nCarina M Johansson
\nBenjamin Moliner
\nThomas Nystedt
\nSylvia Rauan
\nTove Wir\u00e9en<\/p>\n