{"id":98797,"date":"2015-12-06T08:48:49","date_gmt":"2015-12-06T07:48:49","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98797"},"modified":"2016-01-03T15:04:34","modified_gmt":"2016-01-03T14:04:34","slug":"den-sista-forestallningen-wolff-sjunger-brel-akta-och-geuint","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98797","title":{"rendered":"Den sista f\u00f6rest\u00e4llningen – Wolff sjunger Brel: \u00e4kta och geuint"},"content":{"rendered":"

\"MEDVERKANDE<\/a><\/p>\n

Den sista f\u00f6rest\u00e4llningen – Wolff sjunger Brel<\/strong>
\nMed s\u00e5nger av: Jacques Brel
\nRegi: Linus Fellbom och Rikard Wolff
\nMedverkande: Rikard Wolff
\nMusiker: Johan Graden, Sofia Winiarski, Oskar Sch\u00f6nning, Per \u201dTexas Johansson, Konrad Agnas
\nKapellm\u00e4stare: Johan Graden
\nScenografi, ljus: Linus Fellbom
\nKostym: Julia Przedmojska
\nMask: Maria Reis
\nProjektioner: Sebastian Kihlstrand
\nUrpremi\u00e4r 5 december 2015 i H\u00f6rsalen, Stockholms stadsteater<\/p>\n

Oftast har f\u00f6rest\u00e4llningar m\u00e5nga ord och meningar som m\u00e5ste ges vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle f\u00f6r att handlingen ska f\u00e5 en chans i publikens \u00f6ron. I den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen skulle man mycket v\u00e4l ha kunna flytta p\u00e5 ordningen av s\u00e5ngerna, och det hade spelat mindre roll. Det gav en behaglig avslappnande k\u00e4nsla. Nystanen av r\u00f6da tr\u00e5dar var m\u00e5nga och Wolff lyckas f\u00e4ngsla oss med sina ber\u00e4ttelser om Jacques Brel, den udda Belgaren med ett underfundigt utseende och impulsiva kroppsspr\u00e5k. Rikard drar ocks\u00e5 paralleller till sitt eget liv, sina f\u00f6r\u00e4ldrars och den egna utvecklingen i k\u00e4rlek, tro och hopp. Det blir ett n\u00e4rg\u00e5ende m\u00f6te av Brel, men ocks\u00e5 av Wolff sj\u00e4lv. Jag l\u00e4rde mig lika mycket om dem b\u00e5da, i samklang.<\/p>\n

\"brel\"<\/a><\/p>\n

H\u00f6rsalen p\u00e5 stadsteatern ger just den rymd genom sina stora f\u00f6nster mot innerstaden, som en historia som denna kunde beh\u00f6va. Det k\u00e4nns \u00e4kta och genuint. Den \u00e4r vad den \u00e4r, kom och se det. Att dessutom ha r\u00f6da och svarta draperier som automatiskt rullar fram och tillbaka som sl\u00f6jor, ger den r\u00e4tta k\u00e4nslan av tidens g\u00e5ng, det som varit och vad som skulle kunna komma.<\/p>\n

Jag kan inte under f\u00f6rest\u00e4llningen komma underfund om Wolff verkligen kan sjunga eller inte. Det \u00e4r n\u00e5got som \u00e4r v\u00e4ldigt tilltalande med honom, men det fattas ocks\u00e5 n\u00e5got. Hans talande s\u00e5ngteknik g\u00f6r sig ofta ganska bra i l\u00e5nga perioder, men n\u00e5got enformiga och monotona. Dock \u00e4r sluttonerna sv\u00e5ra och sk\u00e4r sig n\u00e4stan och jag f\u00f6rundras idag om han eventuellt \u00e4r f\u00f6rkyld. Men det som eventuellt fattas i den h\u00f6gre s\u00e5ngf\u00f6rm\u00e5gan, tar Wolff igen med inre passion, inlevelse och poesi. Han kan verkligen uttrycka sig s\u00e5 att orden ibland stutsar i sj\u00e4len och rakt in i hj\u00e4rtat. Man b\u00e5de kan gr\u00e5ta, skratta och le av samma mening, \u201d\u2026den d\u00e4r satans k\u00e4rleken. Den som lyfter en till skyn, men ocks\u00e5 mosar en\u201d. \u00c4ven om han ibland \u00e4r lite mer privat om sitt sexliv \u00e4n vad jag \u00e4r intresserad att h\u00f6r utav n\u00e5gon jag inte k\u00e4nner, s\u00e5 blir han faktiskt inte direkt plump med det. Han h\u00e5ller sig p\u00e5 en fin gr\u00e4ns och man respekterar hans val att dela det han g\u00f6r. Det finns po\u00e4nger och syften att h\u00e4mta \u00e4ven om de personligen \u00e4r utanf\u00f6r mina \u00f6nskem\u00e5l och ramar.<\/p>\n

Brel tillh\u00f6r inte min generation och det \u00e4r f\u00e5 saker om honom som jag f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen k\u00e4nde till, \u00e4ven om en och annan s\u00e5ng \u00e4r bekant. Det Wolff kanske hade kunnat kosta p\u00e5 sig, var kanske att mer p\u00e5visa Brels kroppsspr\u00e5k, som enligt gamla filmer fr\u00e5n 1966-1967 sannerligen var unika. I viss m\u00e5n var de \u00e4ven v\u00e4ldigt komiska. Belgaren var sannerligen en antihj\u00e4lte som l\u00e4tt hade kunnat bli clown utan smink.<\/p>\n

Scenografin var h\u00e4ndelserik p\u00e5 b\u00e5de fyndighet och smakfullhet. D\u00e4remot hade jag uppskattat om man hade riktat lamporna bakom scen p\u00e5 ett annat vis eftersom jag flera g\u00e5nger var tvungen att blinka f\u00f6r att ljuset bl\u00e4ndande mig rakt i \u00f6gonen. Kv\u00e4llens st\u00f6rsta leende gavs n\u00e4r, upp och nerv\u00e4nda granar roterade i taket och sn\u00f6n fick falla upp\u00e5t.<\/p>\n

Det mest fantastiska med kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning var att Wolff sannerligen kunde ge k\u00e4nslan av hur sk\u00f6rt v\u00e5ra liv \u00e4r och att varje stund ska ta till varas p\u00e5 f\u00f6r sin egen skull.<\/p>\n

Fotograf: Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den sista f\u00f6rest\u00e4llningen – Wolff sjunger Brel Med s\u00e5nger av: Jacques Brel Regi: Linus Fellbom och Rikard Wolff Medverkande: Rikard Wolff Musiker: Johan Graden, Sofia Winiarski, Oskar Sch\u00f6nning, Per \u201dTexas Johansson, Konrad Agnas Kapellm\u00e4stare: Johan Graden Scenografi, ljus: Linus Fellbom Kostym: Julia Przedmojska Mask: Maria Reis Projektioner: Sebastian Kihlstrand Urpremi\u00e4r 5 december 2015 i H\u00f6rsalen, […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-98797","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98797","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98797"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98797\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98799,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98797\/revisions\/98799"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98797"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98797"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98797"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}