{"id":98770,"date":"2015-12-05T13:52:11","date_gmt":"2015-12-05T12:52:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98770"},"modified":"2016-01-03T15:04:11","modified_gmt":"2016-01-03T14:04:11","slug":"rapport-fran-premiaren-pa-livlakarens-besok","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98770","title":{"rendered":"Rapport fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Livl\u00e4karens bes\u00f6k"},"content":{"rendered":"

\"Livl\u00e4karens<\/a><\/p>\n

Livl\u00e4karens bes\u00f6k<\/strong>
\nAv Per Olov Enquist
\nDramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg
\nRegi: Johanna Garpe
\nScenografi: Per A Jonsson
\nKostym: Magdalena \u00c5berg
\nLjus: Erik Berglund
\nMask: Johanna Ruben
\nKomposit\u00f6r: Joseph Williamson
\nUrpremi\u00e4r 4 december 2015 p\u00e5 Stora scenen, Stockholms stadsteater<\/p>\n

\"Livlakarens<\/a>Danmark sl\u00e4ppte in upplysningens tankar p\u00e5 frihet och j\u00e4mlikhet tidigare \u00e4n \u00f6vriga skandinaviska l\u00e4nder. De kom med den tyske l\u00e4karen Johan Freidrich Struensee som anlitades f\u00f6r att st\u00f6dja den unge och psykiskt sjuke kungen Christina VII. Stockholms stadsteater har i regi av Johanna Garpe satt upp en scenversion av\u00a0Per Olov Enquists roman”Livl\u00e4karens bes\u00f6k”. Romanen gavs ut 1999 och fick Augustpriset.
\nRomanen bygger p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser i Danmark under 1700-talet och \u00e4r ett m\u00e4sterverk om
\nm\u00e4nniskan, som visar v\u00e5r svaghet, v\u00e5r storhet och v\u00e5r nyckfullhet. Handlingen \u00e4r fascinerande. En ung kung blir djupt f\u00e4st vid l\u00e4karen och efter n\u00e5gra \u00e5r har l\u00e4karen blivit en allsm\u00e4ktig minister som f\u00e5r ta beslut och verkst\u00e4lla dem ocks\u00e5 utan kungens underteckning. L\u00e4karen Struensee avskaffade censur, f\u00f6rbj\u00f6d tortyr och genomf\u00f6rde reformer som f\u00f6rb\u00e4ttrade f\u00f6r de fattigaste.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r intressant som en rent historiska ber\u00e4ttelse om den tid d\u00e5 upplysningens ideal spred sig i Europa men jag tycker den \u00e4r \u00e4nnu mer intressant som en skildring av m\u00e4nniskor och makt. Struensee blev till slut avsatt och h\u00e4ngd. Han trampade p\u00e5 f\u00f6r m\u00e5nga t\u00e5r och att genomf\u00f6ra yttrandefrihet kan ha oanade konsekvenser. Ens motst\u00e5ndare kan iscens\u00e4tta uppror. Jag tror att Struensee skulle kunna suttit kvar vid makten mycket l\u00e4ngre om han kompromissat mer. Fast \u00e5 andra sidan: var g\u00e5r gr\u00e4nsen f\u00f6r n\u00e4r vi kompromissar bort det vi tror p\u00e5? Den fr\u00e5gan st\u00e4lls v\u00e4l dock in f\u00f6rest\u00e4llningen, men det \u00e4r n\u00e5got jag sj\u00e4lv funderar p\u00e5.<\/p>\n

\"Livl\u00e4karens<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 romaner och det inneb\u00e4r en sv\u00e5r uppgift att iscens\u00e4tta litteratur. \u00a0Det \u00e4r m\u00e5nga teaterupps\u00e4ttningar p\u00e5 Stockholms scener i \u00e5r som bygger p\u00e5 b\u00f6cker, med varierat resultat. Det finns en stor f\u00e4lla som det \u00e4r l\u00e4tt att fastna i f\u00f6r den som s\u00e4tter upp en roman. F\u00f6r \u00f6vrigt samma f\u00e4lla som filmer som bygger p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser m\u00f6ter. Risken att k\u00e4nna sig tvungen att redovisa allt, att inte lyckas frig\u00f6ra sig dramaturgiskt fr\u00e5n litteraturens format. Jag tror att f\u00f6rfattaren\u00a0Per Olov Enquist var n\u00f6jd med upps\u00e4ttningen. Han satt p\u00e5 samma rad p\u00e5 premi\u00e4ren som jag och han verkade n\u00f6jd. Jag tycker att f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6ljer grundber\u00e4ttelsen troget utan att bli alltf\u00f6r fast vid romanens g\u00e5ng. Jag har dock sett f\u00f6rest\u00e4llningar som varit med fria gentemot den litteratur de \u00f6verf\u00f6rt till scen, men f\u00f6rutom att det var n\u00e5gra \u00f6vertydliga redog\u00f6relser i andra delen gick tiden \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt snabbt f\u00f6r att vara en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 n\u00e4stan tre timmar.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong><\/p>\n

Lina Englund
\nMarika Lindstr\u00f6m
\nCecilia Frode
\nOdile Nunes
\nSven Ahlstr\u00f6m
\nJoel Spira
\nBahador Foladi
\nNiklas Falk
\nLars Edstr\u00f6m
\nBrandt Per Sandberg
\nTomas Bolme
\nRalph Carlsson
\nBj\u00f6rn Elgerd
\nBj\u00f6rn Widstrand
\nJoe Sundelin
\nMikael Kling
\nMicko Mauritzon<\/p>\n

Foto Petra Hellberg<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Livl\u00e4karens<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Livl\u00e4karens bes\u00f6k Av Per Olov Enquist Dramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg Regi: Johanna Garpe Scenografi: Per A Jonsson Kostym: Magdalena \u00c5berg Ljus: Erik Berglund Mask: Johanna Ruben Komposit\u00f6r: Joseph Williamson Urpremi\u00e4r 4 december 2015 p\u00e5 Stora scenen, Stockholms stadsteater Danmark sl\u00e4ppte in upplysningens tankar p\u00e5 frihet och j\u00e4mlikhet tidigare \u00e4n \u00f6vriga skandinaviska l\u00e4nder. De […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[3335,4955,5340,7643],"class_list":{"0":"post-98770","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-livlakarens-besok","11":"tag-scenkonst","12":"tag-stadsteatern","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98770","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98770"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98770\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98786,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98770\/revisions\/98786"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98770"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98770"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98770"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}