{"id":98748,"date":"2015-12-05T10:11:12","date_gmt":"2015-12-05T09:11:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98748"},"modified":"2015-12-19T11:53:46","modified_gmt":"2015-12-19T10:53:46","slug":"stalverket-av-unga-folkteatern-helgjuten-produkt-dar-bitarna-passar-perfekt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98748","title":{"rendered":"St\u00e5lverket av Unga Folkteatern – Helgjuten produkt d\u00e4r bitarna passar perfekt"},"content":{"rendered":"

\"stalverket\"<\/a><\/p>\n

St\u00e5lverket<\/a>
\nAv Magnus Dahlstr\u00f6m
\nDramatiker: Magnus Dahlstr\u00f6m
\nRegi: Kim Lantz
\nRegiassistent\/Projektledare: David Wallst\u00e9n
\nRegiassistent\/Suffl\u00f6r: Titti Andersson
\nPremi\u00e4r 27 november 2015 p\u00e5 Bronsgjuteriet p\u00e5 KKV (Konstn\u00e4rernas Kollektivverkstad) i Sockerbruket 44, Klippan, G\u00f6teborg<\/p>\n

\u00c4r man det minsta insatt i samtida svensk sk\u00f6nlitteratur vet man att det \u00e4r otrevligt \u2013 ibland till och med fasansfullt \u2013 att ta del av Magnus Dahlstr\u00f6ms verk. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan l\u00e4ste jag m\u00e4rkliga novellsamlingen Sken, men detta var\u00a0 debut vad betr\u00e4ffar dramatiken. St\u00e5lverket hade urpremi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern 1995.\u00a0Den s\u00e4songen spelades ocks\u00e5 Sk\u00e4rbr\u00e4nnaren av samme f\u00f6rfattare. Unga Folkteatern \u00e4r det lite missvisande namnet p\u00e5 en vital och\u00a0livaktig amat\u00f6rverksamhet vars ledare under l\u00e5ng tid varit Kim Lantz. Denne f\u00f6rgrundsgestalt har ber\u00e4ttat ing\u00e5ende, i j\u00e4ttel\u00e5ng\u00a0intervju \u00a0publicerad i Kulturbloggen, om verksamheten.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av \u00e5ret letade Lantz efter l\u00e4mplig pj\u00e4s , l\u00e5nade till och med\u00a0tryckta manus\u00a0av mig. I samma veva blir han kontaktad av en teaterelev som dragit med sig klasskompisarna till Kliniken, hon och tv\u00e5 av dem s\u00e5g\u00a0senare Omr\u00e5det (tv\u00e5 lyckade Unga Folkteatern-produktioner). De ville naturligt nog g\u00f6ra n\u00e5got med den vise mannen som f\u00e5r icke (f\u00e4rdig-) utbildade sk\u00e5despelare att agera som proffs, ville anv\u00e4nda sina erfarenheter. Han kom att t\u00e4nka p\u00e5 Dahlstr\u00f6ms pj\u00e4s, de testade i teaterns st\u00f6kiga verkstad, hade ov\u00e4rderlig hj\u00e4lp med ljud- och ljuss\u00e4ttning av Peter Weicht, gjorde try-out f\u00f6rest\u00e4llning.\u00a0I och med tillg\u00e5ngen till bronsgjuteriet var idealisk spelplats klar.<\/p>\n

P\u00e5 teatertr\u00e4ff tidigt i h\u00f6stas gjorde Kim och ensemblen reklam f\u00f6r sitt val,\u00a0deras\u00a0id\u00e9spruta sa\u00a0att \u201ddet b\u00f6rjar illa, sedan blir det v\u00e4rre\u201d. Att d\u00f6ma av vad jag sett honom \u00e5stadkomma senaste \u00e5ren, finns en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r konflikter som slutar i katastrof. Det geniala med texten \u00e4r att den bombarderar publiken med tunga fr\u00e5gest\u00e4llningar, parallellt med en ob\u00f6nh\u00f6rlig fram\u00e5tr\u00f6relse. Intrigen borrar i skuld och h\u00e4mnd. Vem har gjort vad och har den fruktade f\u00f6rst\u00f6raren kommit tillbaka? Oavsett om det \u00e4r r\u00e4tt person som straffas beg\u00e5s ett f\u00f6rf\u00e4rligt illd\u00e5d, motsvarande vad en p\u00f6bel \u00e4r i st\u00e5nd till.\u00a0\u00a0\u00a0 Dahlstr\u00f6m \u00e4r\u00a0 en dramatiker road av \u00f6ppna slut. St\u00e5lverket\u00a0\u00e4r en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt framsynt historia om ett sargat arbetslag med en psykopat till verkm\u00e4stare. Ingen m\u00e5r bra utan gruppen sk\u00e4r s\u00e5r i varandra, krafsar efter svagheter. Dialogen kryllar av motfr\u00e5gor och gliringar. Tv\u00e5 dugliga arbetare intar motsatta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Den unge \u00e4r en anpassling vars aktier i f\u00f6retaget st\u00e4rkts n\u00e4r \u00e4garna rationaliserat, medan representanten f\u00f6r den gamla stammen\u00a0 f\u00f6rn\u00f6jt\u00a0 v\u00e4ntar p\u00e5 pension.<\/p>\n

I deras korseld flammar den upproriske labile John, vars g\u00e5 p\u00e5 \u2013 attityd blir olidlig f\u00f6r omgivningen. Som om dessa grabbiga tuppf\u00e4ktningar inte vore nog, gnabbas kvinnorna. De hackar p\u00e5 varandra, tar med sig bekymmer hemifr\u00e5n och finner sig aldrig tillr\u00e4tta p\u00e5 den tuffa\u00a0arbetsplatsen.. Mitt i kaoset dyker en nyanst\u00e4lld ung tjej upp. Med utifr\u00e5nblick och dragningskraft p\u00e5verkar hon hela arbetslaget. Handgripligheter l\u00f6ser aldrig problem, men samvaron i pausrummet urartar oundvikligen i fysisk teater. Och publiken som sitter precis intill, k\u00e4nner hur luften dallrar av olust. Skeendet pausar n\u00e5gra enskilda \u00f6gonblick, vilket h\u00f6jer effekten ytterligare.<\/p>\n

Texten rymmer ocks\u00e5 en sorg och vrede \u00f6ver hur tillintetgjort facket \u00e4r n\u00e4r r\u00e5 kapitalism h\u00e4rskar. Som tandl\u00f6s(?) f\u00f6rtroendevald blir en pl\u00e5gsamt tr\u00e4ffad, vilket fick mig att lufta mina funderingar efter\u00e5t med produktionsledaren. (N\u00e4r jag n\u00e4mnde att jag k\u00e4nner ordf\u00f6randen i LO, blev repliken omg\u00e5ende att \u201dhan borde komma hit och se oss\u201d.)<\/p>\n

Ingen scenografi har beh\u00f6vts – eftersom ett bronsgjuteri i drift n\u00e5gra v\u00e5ningar upp i det s\u00e5 kallade Sockerbruket i Klippan hos Konstn\u00e4rernas Kollektivverkstad (KKV)\u00a0 blivit idealisk spelplats. En liten nackdel \u00e4r att ibland skyms sikten av pelare eller n\u00e5gon \u00e5sk\u00e5dare. Ska framh\u00e5llas att sk\u00e5despelarna till fullo bem\u00e4strar den tr\u00e5nga ytan omgjord till scen. N\u00e5gra av akt\u00f6rerna har, om jag ff\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt, vana av att ha vistats i fabriksmilj\u00f6er. Hur man p\u00e5 ett smart s\u00e4tt fixat ljud och framf\u00f6r allt ljus, \u00e4r n\u00e5got som bidrar till den hotfulla autentiska st\u00e4mningen.<\/p>\n

I grova drag best\u00e5r ensemblen av tre elever som g\u00e5r p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg, fyra personer som medverkade i Nor\u00e9ns uppm\u00e4rksammade Kliniken samt Folkteaterns fullblodsproffs Lars-Magnus Larsson; vars pregnanta rolltolkningar jag njutit av under\u00a0senaste tio\u00e5rsperioden. Emanuelle Davin som g\u00f6r den nytillkomne, har indirekt varit en slags initiativtagare. Sk\u00e5despelarna \u00e4r mycket samtrimmade och tar verkligen f\u00f6r sig. Larsson har l\u00e5ng erfarenhet av liknande maktfullkomliga\u00a0roller, auktoriteten \u00e4r osviklig. Stelbenta kantiga individer \u00e4r han m\u00e4stare p\u00e5 att ta fram.\u00a0Vidare tycker jag om\u00a0hur mots\u00e4ttningen skildras mellan Ted Johannessons konservative Einar och Erik Karlssons sk\u00f6tsamme streber.<\/p>\n

De utf\u00f6r trov\u00e4rdiga insatser, blir till karakt\u00e4rer av k\u00f6tt och blod. Cecilia Hackzell f\u00f6rkroppsligar mycket \u00f6vertygande vantrivsel och frustration. \u00c5ngesten fl\u00f6dar gripande hos Anja Paulsson, vars gestalt ocks\u00e5 blir en slags\u00a0v\u00e5lnad\/ ber\u00e4ttare. Utg\u00e5r fr\u00e5n att hon kommer slipa p\u00e5 sin diktion under sin utbildning.. Jag har sparat det g\u00f6ttaste till sist. Andreas Scheffel har en minst sagt p\u00e5drivande roll, liknande\u00a0den han hade i Kliniken.\u00a0Pj\u00e4sen inleds med en passage om hur besatt hans John \u00e4r av sannolikheten om ufo. Sedan g\u00e5r han p\u00e5\u00a0h\u00f6gvarv, g\u00f6r sig om\u00f6jlig. Kaskader av repliker forsar ur honom i maxtempo. I detta spels\u00e4tt \u00f6vertr\u00e4ffas han n\u00e4ppeligen av n\u00e5gon i landet. Hoppas bara att han inte blir typecastad. Vill n\u00e4sta g\u00e5ng se honom i en helt annan roll, vilket ocks\u00e5 g\u00e4ller f\u00f6r den stumma tolkning som Sonny Andreasson g\u00f6r (motsvarar den l\u00e5genergi-roll han hade i Kliniken).<\/p>\n

Publikkapaciteten och spelperioden \u00e4r begr\u00e4nsad, uppskattningsvis trettio stolar f\u00e5r plats. D\u00e4rf\u00f6r hoppas jag att Lantz och hans g\u00e4ng f\u00e5r anslag f\u00f6r att turnera, \u00e4ven om budskapet \u00e4r allt annat \u00e4n hoppfullt. Dahlstr\u00f6m drivs ju inte av samma estetik som exempelvis Moodysson. Jag upprepar: detta \u00e4r en urstark iscens\u00e4ttning!\u00a0\u00a0Ska till\u00e4ggas att regiassistenten och suffl\u00f6ren Titti Andersson, \u00e4r dotter till legendariske Kent Andersson.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nSonny Andreasson, Erik Carlsson, Emanuelle Davin, Cecilia Hackzell, Ted Johannesson, Lars-Magnus Larsson, Anja Paulsson, Andreas Scheffel, Jane Schager<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

St\u00e5lverket Av Magnus Dahlstr\u00f6m Dramatiker: Magnus Dahlstr\u00f6m Regi: Kim Lantz Regiassistent\/Projektledare: David Wallst\u00e9n Regiassistent\/Suffl\u00f6r: Titti Andersson Premi\u00e4r 27 november 2015 p\u00e5 Bronsgjuteriet p\u00e5 KKV (Konstn\u00e4rernas Kollektivverkstad) i Sockerbruket 44, Klippan, G\u00f6teborg \u00c4r man det minsta insatt i samtida svensk sk\u00f6nlitteratur vet man att det \u00e4r otrevligt \u2013 ibland till och med fasansfullt \u2013 att ta […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[4955,12532,12288,7643],"class_list":["post-98748","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","tag-scenkonst","tag-stalverket","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98748"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98789,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98748\/revisions\/98789"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}