{"id":98736,"date":"2015-12-04T16:43:07","date_gmt":"2015-12-04T15:43:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98736"},"modified":"2015-12-05T19:46:53","modified_gmt":"2015-12-05T18:46:53","slug":"drommar-pa-folkteatern-i-goteborg-anmarkningsvart-formexperiment-utan-faste","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98736","title":{"rendered":"Dr\u00f6mmar p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg – Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt formexperiment utan f\u00e4ste"},"content":{"rendered":"

\"drommar\"<\/a><\/p>\n

Dr\u00f6mmar
\nPremi\u00e4r 28 november 2015 p\u00e5 R\u00f6da Scenen p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg
\nEtt samarbete mellan Folkteatern och G\u00f6teborgs Stadsmission
\nId\u00e9\/Koncept\/Regi:
\nDavide Iodice
\nDramaturg\/F\u00f6rfattare:
\nIsabel Cruz Liljegren
\nScenografi\/Kostymdesign:
\nTiziano Fario
\nLivemusik\/Komposit\u00f6r:
\nHarriet Ohlsson<\/p>\n

N\u00e4r Folkteatern presenterade innevarande s\u00e4song s\u00e5g jag en of\u00e4rdig scen ur Dr\u00f6mmar, en kortis som v\u00e4ckte min nyfikenhet. Vill omg\u00e5ende tala om att projektets komposit\u00f6r och livemusiker Harriet Ohlsson, vid n\u00e4mnda teatertr\u00e4ff gav mig en kittlande skjuts in i vad som kallas \u201dett utforskande teaterprojekt om skapande\u201d. Utan att ha blivit mycket klokare har jag nu sett det f\u00e4rdiga resultatet. Funderar p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt och\u00a0l\u00e4st p\u00e5 en del. Har sj\u00e4lvfallet l\u00e5tit bli att snegla p\u00e5 pressrosor, men f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 minderv\u00e4rdesk\u00e4nslor. Varf\u00f6r har jag i motsats till flera kollegor s\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r att beskriva och bed\u00f6ma upps\u00e4ttningen? Kan en mer osofisikerad syn p\u00e5 teater ligga mig i fatet, g\u00f6ra att Dr\u00f6mmar k\u00e4nns lika\u00a0knepig att greppa som en hal tv\u00e5l? I en glest besatt salong (andra eller m\u00f6jligen tredje f\u00f6rest\u00e4llningen) exponeras publiken under hundra minuter f\u00f6r ett sv\u00e4vande undflyende tillst\u00e5nd. Strindbergs Ett dr\u00f6mspel \u00e4r en av referenserna, fast knappast den tydligaste.<\/p>\n

David Iodice fr\u00e5n Italien st\u00e5r f\u00f6r id\u00e9, koncept och regi. Hans arbetss\u00e4tt handlar om att f\u00f6rena konst med social medvetenhet, vilket bland annat manifesterats i workshops och samarbeten med boende p\u00e5 h\u00e4rb\u00e4rge i Neapel. Folkteatern fick nys om honom genom Cities on stage, ett europeiskt n\u00e4tverk man ing\u00e5r i. F\u00f6rfattat texter till Dr\u00f6mmar har Isabel Cruz Liljegren gjort, vars funktion ocks\u00e5 varit dramaturg. (H\u00e4rf\u00f6rleden s\u00e5g jag hennes egendomliga normkritiska Diagnos: Baby.) F\u00f6r spektakul\u00e4r scenografi, kostymdesign & attribut st\u00e5r Tirzano Fario, en man som jobbat med Iodice i ett tiotal produktioner. Harriet Ohlsson har jag tidigare sett p\u00e5 Folkteatern spela f\u00f6r barn . Hennes m\u00e5ngskiftande musik p\u00e5 diverse instrument, blir till en sp\u00e4nnande resonansl\u00e5da. Hon har i Cities on stage under \u00e5ret jobbat med regiss\u00f6ren p\u00e5 hans hemmaplan. En i sammanhanget allt annat \u00e4n oviktig person \u00e4r \u00f6vers\u00e4ttaren och produktionsassistenten Linda Haglund.<\/p>\n

Ist\u00e4llet f\u00f6r sedvanlig rid\u00e5 har Fario av T-shirts tillverkat en svensk flagga. En utg\u00e5ngspunkt har antagligen varit att spegla -bl\u00e4ndande spruckna speglar\u00a0ing\u00e5 i upps\u00e4ttningen- igenk\u00e4nnbara traditioner med blicken fr\u00e5n nytillkomna. Dans kring midsommarst\u00e5ng och Du gamla du fria som alls\u00e5ng x 2 \u00e4r s\u00e5dana inslag. I Dr\u00f6mmar samarbetar teatern f\u00f6r fj\u00e4rde g\u00e5ngen med G\u00f6teborgs Stadsmission, vilket denna g\u00e5ng inte \u00e4r lika p\u00e5tagligt. M\u00e4rks mest i form av insamlandet och bearbetandet av texter, en antropologisk metod med m\u00e5let att fruktbar friktion uppst\u00e5r mellan \u201dscen-specialister\u201d och \u201dexistens-specialister\u201d. Tre m\u00e4n, vars ber\u00e4ttelser om utsatthet och l\u00e4ngtan ger en relief, medverkar i periferin. Aprop\u00e5\u00a0intentionen att l\u00e5ta tv\u00e5\u00a0v\u00e4rldar m\u00f6tas,\u00a0g\u00e5r recensenten i mig bet en smula. Jag\u00a0kunde inte riktigt uppfatta denna symbios (kanske begriper jag b\u00e4ttre vad man ville \u00e5stadkomma om jag \u00e4n mer studerar programh\u00e4ftet). I \u00f6vrigt best\u00e5r ensemblen av meriterade sk\u00e5despelare, majoriteten dubbelarbetande en\u00e4r de samtidigt \u00e4r med i Revisorn? De som dagen efter gjort st\u00f6rst avtryck p\u00e5 mig \u00e4r Yngve Dahlberg, Elisabeth G\u00f6ransson och Evin Ahmad.
\nL\u00e5t mig uppm\u00e4rksamma n\u00e5gra saker. Vad jag fr\u00e4mst kommer b\u00e4ra med mig \u00e4r hur effektivt man valt att symbolisera p\u00e5g\u00e5ende flyktingkatstrof. Tror\u00a0 samtliga ur publiken\u00a0blir ber\u00f6rda av att identifiera tre\u00e5rige Aylan fr\u00e5n Syrien och pappan som\u00a0b\u00e4r p\u00e5 liket.<\/p>\n

En annan n\u00e4stan lika stark minnesbild h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n n\u00e5gra m\u00e4n som p\u00e5 ett bord flyttar runt tomma \u00f6lburkar som vore de schackpj\u00e4ser. Allt medan de\u00a0utbrister i\u00a0filosofiska\/ teologiska repliker. Ljuddesignern Elin Hagman har en framsjuten position, duschar v\u00e5ra \u00f6ron med vindar, havsbris och sus fr\u00e5n sn\u00e4ckskal. Ideliga kl\u00e4dombyten sker p\u00e5 scen, vilket kanske ska signalera olika dr\u00f6mtillst\u00e5nd.. Scenografin med kala spj\u00e4s\u00e4ngar – i vad som verkar vara en provisorisk f\u00f6rl\u00e4ggning eller f\u00f6rvar- kompletteras med osorterade kl\u00e4dh\u00f6gar som\u00a0demonstrerar den stress och otrygghet heml\u00f6shet skapar. Noterar hur inneslutna i sig sj\u00e4lv karakt\u00e4rerna \u00e4r, de har inte resurser nog att f\u00f6ra n\u00e5gon gemensam kamp f\u00f6r b\u00e4ttre villkor. Ett annan central ingrediens \u00e4r kropparnas r\u00f6relser, m\u00e5ste ha slagits rekord i antal piruetter p\u00e5 denna scen.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nEvin Ahmad,
\nYngve Dahlberg,
\nElisabeth G\u00f6ransson,
\nKardo Razzazi,
\nAnders Tolerg\u00e5rd,
\nSiw-Monica Johansson,
\nDezs\u00f6 Lakos,
\nFrode Frieden,
\nJoel Carlstr\u00f6m,
\nDaniel Carlstr\u00f6m.<\/p>\n

Foto: Peter Lloyd<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dr\u00f6mmar Premi\u00e4r 28 november 2015 p\u00e5 R\u00f6da Scenen p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg Ett samarbete mellan Folkteatern och G\u00f6teborgs Stadsmission Id\u00e9\/Koncept\/Regi: Davide Iodice Dramaturg\/F\u00f6rfattare: Isabel Cruz Liljegren Scenografi\/Kostymdesign: Tiziano Fario Livemusik\/Komposit\u00f6r: Harriet Ohlsson N\u00e4r Folkteatern presenterade innevarande s\u00e4song s\u00e5g jag en of\u00e4rdig scen ur Dr\u00f6mmar, en kortis som v\u00e4ckte min nyfikenhet. Vill omg\u00e5ende tala om att […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[1398,1820,2159,4955,7643],"class_list":{"0":"post-98736","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"tag-drommar","9":"tag-folkteatern","10":"tag-goteborg","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98736","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98736"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98736\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98791,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98736\/revisions\/98791"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98736"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98736"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98736"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}