{"id":98594,"date":"2015-11-28T19:57:58","date_gmt":"2015-11-28T18:57:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98594"},"modified":"2015-12-14T08:20:45","modified_gmt":"2015-12-14T07:20:45","slug":"aldreomsorgen-i-ovre-kagedalen-en-forestallning-det-inte-gar-att-glomma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98594","title":{"rendered":"\u00c4ldreomsorgen i \u00d6vre K\u00e5gedalen – en f\u00f6rest\u00e4llning det inte g\u00e5r att gl\u00f6mma"},"content":{"rendered":"

\"turteaternaldreomsorgen\"<\/a><\/p>\n

\u00c4ldreomsorgen i \u00d6vre K\u00e5gedalen<\/strong>
\nFritt efter: Nikanor Teratologen
\nId\u00e9 och koncept: Ramaj (Nils Poletti, Lena Lindgren, Markus Granqvist)
\nRegi: Nils Poletti
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Turteatern i Stockholm 28 november 2015
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: pressvisning\/genrep 27 november 2015<\/p>\n

Morfar Holger bor med en liten pojke, Pyret, elva \u00e5r. En fr\u00e5ga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s om det \u00e4r en morfar eller en \u00e4ldre man som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckas knipa ett barn. Barnet, Pyret, v\u00e4xer upp med denna gamla man som \u00e4r pedofil, nazist, m\u00f6rdare, kvinnohatare, narkoman och allt igenom elak. Allt som vi finner avskyv\u00e4rt har f\u00f6rfattaren packat in i morfar.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 boken med samma namn, ”\u00c4ldreomsorgen i \u00d6vre K\u00e5dedalen” av pseudonymen Nikanor Teratologen. Boken v\u00e4ckte mycket rabalder n\u00e4r den kom. En del kallar den f\u00f6r den vidrigaste bok som n\u00e5gonsin skrivits medan andra kallar den f\u00f6r 1990-talets intressantaste debutroman. F\u00f6r en debutroman visade det sig att det var. F\u00f6rst var det hemligt vem som l\u00e5g bakom pseudonymen Nikanor Teratologen. Sara Lidman och Per Olov Enquist var n\u00e5gra f\u00f6rfattare det spekulerades kring som m\u00f6jliga personer bakom. Det kom s\u00e5 sm\u00e5ningom om fram att det var en tidigare ok\u00e4nd ung 26-\u00e5rig man, Sten Niclas Birger Lundkvist,som skrivit boken.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r helt enorm. Den \u00e4r fascinerande, den \u00e4r stark, den \u00e4r \u00e4cklig, den \u00e4r rolig, den g\u00e5r inte att gl\u00f6mma – den griper tag i mig och jag kan inte l\u00e5ta blir att fundera vidare kring den. <\/p>\n

Scenografin \u00e4r ett kapitel f\u00f6r sig – som \u00e4r helt suver\u00e4nt. Enormt mycket arbete och fantasi har anv\u00e4nts f\u00f6r att bygga upp de olika milj\u00f6erna. F\u00f6r att inte g\u00f6ra en spoiler, f\u00f6r att inte avsl\u00f6ja s\u00e5dant som g\u00e4rna ska upplevas \u00f6verraskande kan jag inte ber\u00e4tta s\u00e5 mycket om scenografin. Likas\u00e5 p\u00e5 dr\u00e4kter och masker har ingen m\u00f6da sparats. Det \u00e4r imponerande.<\/p>\n

Har du l\u00e4st boken blir f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4kert en f\u00f6rst\u00e4rkning av dina intryck, har du inte l\u00e4st boken h\u00e5ller f\u00f6rest\u00e4llningen att se lika v\u00e4l, den st\u00e5r p\u00e5 egna ben och \u00e4r en totalupplevelse oavsett. <\/p>\n

Morfar Holger ser p\u00e5 livet p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt \u00e4n de flesta av oss. Han har f\u00e5tt allt det som vi ser som negativt. Han har sex med barn, han hyllar nazism och har inga problem att sl\u00e4cka andra m\u00e4nniskors liv. Han \u00e4r inte sn\u00e4ll mot n\u00e5gon och han kan v\u00e4xla fr\u00e5n att ena stunden vara \u00f6m och k\u00e4rleksfull till att i n\u00e4sta sekund vara vidrigt \u00e4ckligt grym. <\/p>\n

Jag tycker att ber\u00e4ttelsen kan ses p\u00e5 flera s\u00e4tt, ur flera olika synvinklar. Visst det g\u00e5r att se den bokstavligt. D\u00e5 \u00e4r den inte s\u00e4rskilt trov\u00e4rdig. Jag ser den bland annat som ett intressant experiment. Byt ut alla de fula sakerna till allt s\u00e5dant som \u00e4r godtagbart i v\u00e5rt samh\u00e4lle och det blir en idyllisk barndomsskildring, hur morfar och pyret leker. Kanske \u00e4r ber\u00e4ttelsen en parodi p\u00e5 de falska bullerby-myterna? Ingen k\u00e4nner v\u00e4l egentligen igen sig i de idylliska barndomsskildringar som barnkulturen fl\u00f6dar \u00f6ver av? H\u00e4r bryts m\u00f6nstret av en riktig svart fabel. <\/p>\n

Ett s\u00e4tt att se ber\u00e4ttelsen \u00e4r att se den ur Pyrets perspektiv, ur det utnyttjade lilla barnets \u00f6gon som \u00e4r svagt i f\u00f6rh\u00e5llande till den vuxne. Det blir en skr\u00e4mmande ber\u00e4ttelse som k\u00e4nns i magen, en skildring om hur barn l\u00e4r sig att hantera ocks\u00e5 de mest ot\u00e4nkbara omst\u00e4ndigheter och l\u00e4r sig \u00f6verleva.<\/p>\n

Det slog mig ocks\u00e5 att morfar Holger \u00e4r det st\u00f6rsta barnet av alla i handlingen, han \u00e4r som det mest sj\u00e4lviska egofixerade barn som ska best\u00e4mma allt och ha allt p\u00e5 sina villkor.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen har ocks\u00e5 flera existentiella fr\u00e5gest\u00e4llningar och som morfar Holger s\u00e4ger: Gud har g\u00f6mt sig, f\u00f6r hans sk\u00e4ms eller som Pyret s\u00e4ger:
\nV\u00e5rt V\u00e4sterbotten \u00e4r en esoterisk, estetisk och endoskopisk labyrint in i urmunnens feelgoodm\u00f6rker. Det \u00e4r d\u00e4r vi kom ifr\u00e5n, \u00e5 dit vi ska, s\u00e5 de \u00e4 lika bra \u00e5 b\u00f6rja v\u00e4nja av s\u00e4 me \u00e5 leva.<\/em><\/p>\n

En viktig del f\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen fungerar s\u00e5 bra \u00e4r sk\u00e5despelarna, Hans Sandquist som morfar och Albin Grenholm som Pyret. Albin Grenholm ser p\u00e5 morfar med sina stora bl\u00e5 troskyldiga \u00f6gon och han hukar av sorg och r\u00e4dsla n\u00e4r morfar har sina vredesutbrott och han spelar glatt med n\u00e4r han f\u00e5r m\u00f6rda tillsammans med morfar. Hans Sandquist \u00e4r formidabel, \u00e4kta – som publik tror vi p\u00e5 honom. <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Nils Poletti v\u00e5gar sticka ut och v\u00e5gar tro p\u00e5 att publiken kan ta st\u00e4llning sj\u00e4lv. Vi beh\u00f6ver inte f\u00e5 oss det politiskt korrekta p\u00e5 scen. En f\u00f6rest\u00e4llning beh\u00f6ver inte vara l\u00e4tt att tolka: l\u00e5t oss f\u00e5 b\u00e5de \u00e4cklas, skr\u00e4mmas, skratta och t\u00e4nka och k\u00e4nna b\u00e5de hopp, sorg och \u00e4ckel. Han driver med det mesta och drar in publiken i f\u00f6rest\u00e4llningen, vi \u00e4r alla n\u00e4ra spelet.<\/p>\n

\u00c4ldreomsorgen i \u00d6vre K\u00e5gedalen p\u00e5 Turteatern \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llning det inte g\u00e5r att gl\u00f6mma.<\/p>\n

Medverkande: Ylva T\u00f6rnlund, Hans Sandquist, Albin Grenholm (nov-jan), Johan Hafezi (jan-mar 2016), Sannah Nederg\u00e5rd (praktikant fr\u00e5n Yrkesh\u00f6gskolan Novia, Vasa),
\nTove Simonsen (praktikant fr\u00e5n Rose Bruford College, London)<\/p>\n

Foto: KlaraG<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4ldreomsorgen i \u00d6vre K\u00e5gedalen Fritt efter: Nikanor Teratologen Id\u00e9 och koncept: Ramaj (Nils Poletti, Lena Lindgren, Markus Granqvist) Regi: Nils Poletti Premi\u00e4r p\u00e5 Turteatern i Stockholm 28 november 2015 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: pressvisning\/genrep 27 november 2015 Morfar Holger bor med en liten pojke, Pyret, elva \u00e5r. En fr\u00e5ga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s om det \u00e4r en morfar […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12513,4955,7643,6008],"class_list":["post-98594","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-aldreomsorgen-i-ovre-kagedalen","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","tag-turteatern","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98594","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98594"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98594\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98617,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98594\/revisions\/98617"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98594"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98594"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98594"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}