{"id":98547,"date":"2015-11-25T23:09:44","date_gmt":"2015-11-25T22:09:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98547"},"modified":"2015-11-26T12:13:22","modified_gmt":"2015-11-26T11:13:22","slug":"cockfight","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98547","title":{"rendered":"Cockfight – teater f\u00f6r unga vuxna om kampen f\u00f6r k\u00e4rlek"},"content":{"rendered":"

\"Cockfight\"<\/a><\/p>\n

Cockfight<\/strong>
\nAv Mike Bartlett
\nRegi & \u00f6vers\u00e4ttning: Edward af Sill\u00e9n
\nMedverkande: Vanna Rosenberg, Christer Fant, Albin Flinkas, Patrik Hont
\nScenografi & kostym: Sven Haraldsson
\nLjus: Robert Larein
\nMask: Ulrika Ritter
\nPremi\u00e4r 25 november p\u00e5 Kaf\u00e9 Klara, Stockholms stadsteater<\/p>\n

John \u00e4r en ung man strax \u00f6ver 30. Han har nyligen gjort slut med sin pojkv\u00e4n – och d\u00e5 tr\u00e4ffar han en kvinna som han blir ihop med. Livet blir f\u00f6rvirrat och John s\u00f6ker upp sin pojkv\u00e4n. John vet inte l\u00e4ngre vem han \u00e4r. Han dras b\u00e5de till sin f\u00f6re pojkv\u00e4n som inget hellre vill \u00e4n ha honom tillbaka – och samtidigt m\u00e5r John mycket b\u00e4ttre med sin flickv\u00e4n. Fast han vet inte, \u00e4r han tillsammans med henne f\u00f6r att kunna leva ett vanligt medelsvenssonsliv och skaffa barn? Vem \u00e4lskar han egentligen?<\/p>\n

\"Cockfight\"<\/a>Cockfight \u00e4r en relationskomedi om relationer. F\u00f6rest\u00e4llningen riktar sig framf\u00f6r allt till unga vuxna. Den ges efter nio p\u00e5 kv\u00e4llen i Caf\u00e9 Klara och baren \u00e4r \u00f6ppen en timme f\u00f6re. Publiken sitter vid bord och kan dricka en \u00f6l eller vin under f\u00f6rest\u00e4llningen. Spelet p\u00e5g\u00e5r inte s\u00e5 l\u00e4nge, f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en och en halv timme utan paus och innan sk\u00e5despelarna s\u00e4tter ig\u00e5ng spelas musik ganska h\u00f6gt i lokalen, allt f\u00f6r att s\u00e4tta st\u00e4mningen liknande en konsert eller annat d\u00e4r unga vuxna samlas.<\/p>\n

Spelet \u00e4r delvis stiliserat, sk\u00e5despelarna byter inte kl\u00e4der och sexakten framst\u00e4lls med ord och utan att sk\u00e5despelarna r\u00f6r vid varandra. Det \u00e4r snyggt regisserat.<\/p>\n

Mest imponeras jag av Patrik Hont som spelar den f\u00f6rvirrade unge John. Hans pojkv\u00e4n \u00e4r v\u00e4ldigt dominant och behandlar honom r\u00e4tt illa, han driver med honom, h\u00e5nar honom. Varf\u00f6r John har s\u00e5 sv\u00e5rt att l\u00e4mna honom \u00e4r egentligen en g\u00e5ta. Det f\u00e5r mig att dra paralleller med kvinnor som har sv\u00e5rt att l\u00e4mna m\u00e4n som misshandlar dem, fysiskt eller psykiskt. N\u00e4r John tr\u00e4ffar en kvinna v\u00e4xer han som m\u00e4nniska, hon ser honom och uppskattar honom och f\u00f6rminskar honom inte. Hela John kroppsspr\u00e5k och utstr\u00e5lning f\u00f6r\u00e4ndrar efter vem han \u00e4r med.<\/p>\n

Jag ser f\u00f6rest\u00e4llningen mycket mer som ett drama om relationer \u00e4n om sexualitet. Vad \u00e4r k\u00e4rlek och vad binder oss samman? F\u00f6rest\u00e4llningen ger oss anledning att fundera kring dessa fr\u00e5gor som har det allra enklaste svaret eller \u00e4r s\u00e5 \u00e4r de om\u00f6jliga att svara p\u00e5. Det \u00e4r upp till oss sj\u00e4lva. En sidohistoria \u00e4r ocks\u00e5 vad f\u00f6r\u00e4ldrar kan g\u00f6ra f\u00f6r sina barn. Christer Fant spelar en pappa som tar det d\u00e4r med att curla sitt barn till ytterligare en niv\u00e5, en riktig bottenniv\u00e5. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r skriven av den prisbel\u00f6nte engelske dramatikern Mike Bartlett. Edward af Sill\u00e9n st\u00e5r f\u00f6r regin, han har \u00e4ven \u00f6versatt pj\u00e4sen som nu spelas p\u00e5 svenska f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Medverkar g\u00f6r Vanna Rosenberg, Patrik Hont, Christer Fant och Albin Flinkas.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en hisnande rolig och medryckande pj\u00e4s om k\u00e4rlek och hur vi skapar v\u00e5r identitet utifr\u00e5n v\u00e5r sexuella l\u00e4ggning. Det blir en h\u00e4ftig, medryckande kv\u00e4ll p\u00e5 teatern \u2013 fyra fantastiska sk\u00e5despelare i ett rum, i en akt, med ett stort problem att l\u00f6sa, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Edward af Sill\u00e9n, i ett pressmeddelande.<\/p>\n

\"Cockfight\"<\/a>Cockfight bel\u00f6nades 2010 med priset Outstanding Achievement In An Affiliate Theatre vid brittiska Olivier Awards. Mike Bartlett har skrivit pj\u00e4ser \u00e5t bland annat National Theatre och The Old Vic. <\/p>\n

\u2013 Mike Bartlett \u00e4r en av de mest sp\u00e4nnande r\u00f6sterna inom teater idag, och hans pj\u00e4ser sprids \u00f6ver hela v\u00e4rlden i detta nu. \u00c4nda sedan jag f\u00f6r ett par \u00e5r sedan l\u00e4ste Cockfight har jag dr\u00f6mt om att f\u00e5 s\u00e4tta upp den inf\u00f6r en svensk publik. Ett passionsprojekt, verkligen, s\u00e4ger Edward af Sill\u00e9n. <\/p>\n

Det \u00e4r hur som helst en f\u00f6rest\u00e4llning som jag g\u00e5r och t\u00e4nker p\u00e5 efter\u00e5t. \u00c4ven om den \u00e4r komisk \u00e4r den inte ytlig. Den \u00e4r l\u00e4ttsam men ocks\u00e5 ber\u00f6rande. Vad g\u00f6r att m\u00e4nniskor inte kan l\u00e4mna en relation som de uppenbarligen inte m\u00e5r bra i? Och vad \u00e4r det att m\u00e4nniskor \u00e4r beredda att k\u00e4mpa som om det g\u00e4llde livet f\u00f6r att st\u00e5 som vinnare i en kamp om n\u00e5gons k\u00e4rlek? <\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

\"Cockfight\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Cockfight Av Mike Bartlett Regi & \u00f6vers\u00e4ttning: Edward af Sill\u00e9n Medverkande: Vanna Rosenberg, Christer Fant, Albin Flinkas, Patrik Hont Scenografi & kostym: Sven Haraldsson Ljus: Robert Larein Mask: Ulrika Ritter Premi\u00e4r 25 november p\u00e5 Kaf\u00e9 Klara, Stockholms stadsteater John \u00e4r en ung man strax \u00f6ver 30. Han har nyligen gjort slut med sin pojkv\u00e4n – […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-98547","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98547","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98547"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98547\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98560,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98547\/revisions\/98560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98547"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98547"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98547"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}