{"id":98355,"date":"2015-11-19T23:38:46","date_gmt":"2015-11-19T22:38:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98355"},"modified":"2015-12-14T08:18:43","modified_gmt":"2015-12-14T07:18:43","slug":"marodorer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98355","title":{"rendered":"Marod\u00f6rer – rolig, ironisk och tankev\u00e4ckande"},"content":{"rendered":"
\"Marod\u00f6rer<\/a>
Marod\u00f6rer Dramaten 2015<\/figcaption><\/figure>\n

Marod\u00f6rer<\/strong>
\nRegi Jens Ohlin
\nScenografi och Ljus SUTODA
\nKostym Jenny Linhart
\nPeruk och mask Lena Bouic-Wrange
\nUrpremi\u00e4r 19 november 2015, Lilla scenen Dramaten<\/p>\n

\"marodorer2\"<\/a>Marod\u00f6rer \u00e4r en ironisk, rolig skrattfest med allvarlig botten. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om en manlig och en kvinnlig f\u00f6rfattare som blir f\u00f6r\u00e4lskade. De ska leva som j\u00e4mlika. De tr\u00e4ffas ironiskt nog i ett litter\u00e4rt debattprogram d\u00e5 hon, kvinnan, Bertha, precis gett ut en seriebok d\u00e4r hon driver med kulturmannen och speciellt driver hon med Axel som \u00e4r f\u00f6rfattare, son till Nobelpristagare, och som ser sig sj\u00e4lv som en modern feministisk man. Han tycker att det \u00e4r helt fel att han tas som exempel p\u00e5 mansgris.<\/p>\n

Axel anser sig vara en feminist. Han tar hand om deras baby och \u00e4r hemma och sk\u00f6ter om barnet medan Bertha kan \u00e5ka p\u00e5 bokturn\u00e9 och \u00e5ka bort f\u00f6r att skriva i lugn och ro. Det \u00e4r bara det att han offrar sig sj\u00e4lv, men \u00e4r det vad Bertha ville? De skulle vara j\u00e4mlika och det enda hon ville var att om hon skulle lyckas b\u00e4ttre \u00e4n honom som f\u00f6rfattare skulle han gl\u00e4dja sig \u00e5t det. Han \u00e4r beredd att g\u00f6ra det mesta, han kl\u00e4r sig i kl\u00e4nning p\u00e5 br\u00f6llopet, han sk\u00e4nker bort enorma summor till en feministisk organisation – men det enda Bertha bett om: att han ska st\u00e5 ut med att hon ett tag lyckas b\u00e4ttre, det klarar han inte. Det \u00e4r intressant. Att vara j\u00e4mlik betyder inte att sudda ut sig sj\u00e4lv, sin egen identitet.<\/p>\n

Jag blev enormt positivt \u00f6verraskad \u00f6ver f\u00f6rest\u00e4llningen, den \u00e4r rolig och v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt ironisk – men inte f\u00f6ruts\u00e4gbar och den ger inte enkla svar, den l\u00e5ter mig som \u00e5sk\u00e5dare t\u00e4nka vidare. Den \u00e4r underh\u00e5llande med samtidigt seri\u00f6s, allvarlig och tar upp n\u00e5got av det viktigaste f\u00f6r oss alla: samspelet mellan m\u00e4n och kvinnor. Alla m\u00e5ste vi f\u00f6rh\u00e5lla oss till detta, oavsett vad vi har f\u00f6r sexuella preferenser.<\/p>\n

\"marodorer3\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r starkt inspirerad av August Strindberg, av hans syskonpj\u00e4ser Marod\u00f6rer och Kamraterna som g\u00f6r upp med kulturmannen, men ocks\u00e5 av Strindberg i sin helhet. Det \u00e4r en extra bonus f\u00f6r den som kan sin Strindberg och de tv\u00e5 pj\u00e4serna Marod\u00f6rer och Kamraterna, f\u00f6rst\u00e5s. Men det \u00e4r inget m\u00e5ste f\u00f6r att f\u00e5 ut mycket av f\u00f6rest\u00e4llningen. Hannes Meidals och Jens Ohlins version st\u00e5r i allra h\u00f6gsta grad p\u00e5 egna ben.<\/p>\n

Den \u00e4r snygg och elegant, rolig, ironisk och tankev\u00e4ckande med str\u00e5lande sk\u00e5despelare. Jag hoppas att gymnasierna nu g\u00e5r kommer dit i m\u00e4ngder f\u00f6r att se och diskutera och fundera kring det d\u00e4r med relationer.<\/p>\n

Ett pressmeddelande beskriver handlingen:<\/strong>
\nAxel Egerman \u00e4r en av landets mest uppburna manliga f\u00f6rfattare, uppvuxen i innerstadens kulturadel. Bertha \u00c5lund \u00e4r en ung serietecknare, en autodidakt som g\u00e4rna kallar sig geni. Hennes satiriska udd riktar sig ofta mot uppburna manliga f\u00f6rfattare.
\nDe tr\u00e4ffas i ett samtal om kvalitetsbegreppet. De f\u00f6rst\u00e5r inte ett dyft av varandras v\u00e4rldar. De blir handl\u00f6st f\u00f6r\u00e4lskade.
\nBertha klarg\u00f6r att hon inte t\u00e4nker leva i Axels skugga. Axel klarg\u00f6r att han f\u00f6rst\u00e5r att han m\u00e5ste ta ett steg tillbaka. En av dem kommer att bli vansinnig och d\u00f6.
\n\u2013 Marod\u00f6rer handlar helt klart mycket om mig sj\u00e4lv, s\u00e4ger Jens Ohlin som \u00e4ven regisserar f\u00f6rest\u00e4llningen.
\n\u2013 Den manlige huvudrollen Axel i Strindbergs Marod\u00f6rer, som vi har anv\u00e4nt som utg\u00e5ngspunkt, \u00e4r utformad som en slags idealman. Inte en machosnubbe och inte en feminiserad man, utan en gyllene medelv\u00e4g. En sk\u00f6n snubbe helt enkelt. Och det \u00e4r m\u00e5nga som ser sig sj\u00e4lva som sk\u00f6na snubbar, som rimliga m\u00e4n. Man har inga problem med att erk\u00e4nna en patriarkal v\u00e4rldsordning, men tycker fr\u00e4mst att andra m\u00e4n ing\u00e5r i den. D\u00e4r \u00e4r v\u00e4l jag sj\u00e4lv mycket, och det \u00e4r det vi unders\u00f6ker<\/em>.<\/p>\n

Hannes Meidal och Jens Ohlin har tidigare gjort succ\u00e9 p\u00e5 Dramaten med Don Giovanni och en omarbetning av Friedrich Schillers R\u00f6vare. Utan tvekan har det gjort \u00e4nnu en succ\u00e9.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nBertha Bahar Pars
\nAxel Hannes Meidal
\nAbel Th\u00e9r\u00e8se Brunnander
\nCarl Per Svensson
\nKatla Alexandra Rapaport
\nGaga Leonard Terfelt<\/p>\n

Foto: Marcus G\u00e5rder<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

\"marodorer4\"<\/a> \"marodorer5\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marod\u00f6rer Regi Jens Ohlin Scenografi och Ljus SUTODA Kostym Jenny Linhart Peruk och mask Lena Bouic-Wrange Urpremi\u00e4r 19 november 2015, Lilla scenen Dramaten Marod\u00f6rer \u00e4r en ironisk, rolig skrattfest med allvarlig botten. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om en manlig och en kvinnlig f\u00f6rfattare som blir f\u00f6r\u00e4lskade. De ska leva som j\u00e4mlika. De tr\u00e4ffas ironiskt nog i ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,12490,4955,6958,12288,7643],"class_list":["post-98355","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-marodorer","tag-scenkonst","tag-strindberg","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98355","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98355"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98355\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98366,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98355\/revisions\/98366"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98355"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98355"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98355"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}