![\"clockworkbacka450\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/11\/clockworkbacka450.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
A Clockwork Orange<\/strong> William Golding fick Nobelpriset i litteratur ett \u00e5r det hade varit mer logiskt att ge priset till Anthony Burgess, en ren\u00e4ssansm\u00e4nniska som personifierade snille och smak. Hans spirituella teves\u00e4nda samtal med Isaac B Singer fick mig att k\u00e4nna tacksamhet \u00f6ver denne bildade man. F\u00f6r cirka trettio \u00e5r sedan roades jag av Slutet p\u00e5 v\u00e4rldsnyheterna, vars komplicerade romankomstruktion f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5, de olika lager som jag m\u00e4rker att regiss\u00f6r Tereza Andersson fogat ihop. Ungdomsinriktade Backa Teater lanserar A clockwork orange som en kulthistoria, vilket nog \u00e4r korrekt. Omtalad tror jag dystopin fr\u00e4mst blev efter den obeagliga filmversionen av Kubrick. Sent 1980-tal f\u00f6ll f\u00f6rfattaren till f\u00f6ga. Efter v\u00e4ldigt m\u00e5nga \u00e5r av tjat gjorde han en bearbetning f\u00f6r scen, en pj\u00e4s om Alex och hans st\u00f6rda g\u00e4ng fylld med musik.<\/p>\n Trend eller tillf\u00e4llighet? Hur som haver \u00e4r detta pj\u00e4s nummer fyra av de jag sett under h\u00f6sten i G\u00f6teborg, som har en kvinna i huvudrollen alternativt i de dominerande rollerna.<\/p>\n N\u00e4r vi vandrar i den l\u00e5nga g\u00e5ngen fram till den inneslutna kala salongen\/ arenan, b\u00e4r vi med oss sorgen \u00f6ver terrorattackerna i Paris kv\u00e4llen innan. K\u00e4mslan av att onda krafter attackerat v\u00e5rt livsrum , ges en metaforisk motsvarighet d\u00e5\u00a0Ylva Gallons\u00a0rollfigur riskerar kv\u00e4vas av jackan som viras runt hennes huvud.( Terrord\u00e5den kommenterades efter\u00e5t och vid garderoben fanns t\u00e4nda ljus och ett t\u00e4nkv\u00e4rt citat.) Sj\u00e4lvklart undrar jag hur omst\u00e4ndigheterna p\u00e5verkade de som jobbat fram pj\u00e4sen, vars premi\u00e4r blev framflyttad en vecka.<\/p>\n Testosteronstinna hannar \u00e4r ett uttryck vi k\u00e4nner igen och f\u00f6rst\u00e5r. Det motsatta k\u00f6net, bland annat s\u00e5 kallade kickers, saknar ocks\u00e5 sp\u00e4rrar. Upps\u00e4ttningen har v\u00e4nt p\u00e5 kuttingen, inte bara m\u00e4n kan vara aggressiva ooch v\u00e5ldsben\u00e4gna. Fyra tjejer i gr\u00e5 tr\u00e4ningsoveraller och vita foppatofflor ska genom chockterapi utrustas med s\u00e5v\u00e4l impulskontroll som empati.<\/p>\n Pelle Grytt & Ove Wolf agerar ig\u00e5ngs\u00e4ttare av den gestaltande terapin, g\u00f6r publiken till observat\u00f6rer och som dompterande tvillingar beh\u00e5ller de samma strikta tonl\u00e4ge under dramats hundra minuter. Jag utg\u00e5r fr\u00e5n att produktionsteamet har sammanst\u00e4llt en l\u00e4rarhandledning, som underlag f\u00f6r disskussion, om norm och undantag ang\u00e5ende v\u00e5ldsbrott. P\u00e5pekandet \u00e4r viktigt! Men jag vill appl\u00e5dera teatern p\u00e5 Hisingen f\u00f6r att de v\u00e5gar vara kontroversiella. Deras mod p\u00e5minner om det som Ruben \u00d6stlund visade i omdebatterade Play. Dock, mycket koncentration kr\u00e4vs f\u00f6r att den unga publiken ska tillgodog\u00f6ra sig inneh\u00e5llet. I n\u00e5gra medvetet teatrala scener, \u00e4r det tveksamt om ensemblen n\u00e5r fram. De b\u00e5de os\u00e4kra och kaxiga intagna, varken kan eller vill \u00f6vertygande gestalta alla situationer i det manus (Burgess urtext) de blivit p\u00e5prackade. Vid ett tillf\u00e4lle \u00e4r f\u00f6rresten metaperspektivet s\u00e5 raffinerat att \u00e4ven recensenten blir f\u00f6rvirrad.<\/p>\n
\nAv Anthony Burgess
\nRegi och bearbetning Tereza Andersson
\n\u00d6vers\u00e4ttning Stefan \u00c5kesson
\nScenografi och kostym Sven Dahlberg
\nMusik och ljuddesign Dan Andersson
\nDramaturg Stefan \u00c5kesson
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Backa Teater 14 november 2015<\/p>\n
![\"clockwork2_450\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/11\/clockwork2_450.jpg\")
<\/a>Jag inser att regiss\u00f6ren t\u00e4nkt noga p\u00e5 r\u00e4tt avv\u00e4gning. Hur tillgjort f\u00e5r det bli? Hur mycket dr\u00e5pliga sekvenser \u00e4r okej som andningsh\u00e5l i \u00e5ngestladdad fysisk teater? Ska n\u00e4mna att min \u00e5sikt \u00e4r att pj\u00e4sen borde ha samma \u00e5ldersgr\u00e4ns som barnf\u00f6rbjudna filmer. Gr\u00e4nsen \u00e4r nu satt till tretton \u00e5r, vilket kan vara i yngsta laget. Till saken h\u00f6r att scenografen Sven Dahlberg knappt har n\u00e5gon rekvisita eller dekor. Vad som finns \u00e4r i princip fyra stolar, en filmkamera, en storbildssk\u00e4rm, och en p\u00e5se tuggummi.<\/p>\n