{"id":98186,"date":"2015-11-15T10:42:13","date_gmt":"2015-11-15T09:42:13","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98186"},"modified":"2015-11-15T10:42:13","modified_gmt":"2015-11-15T09:42:13","slug":"tankar-kring-ursakta-skulle-ni-kunna-svalta-lite-tystare-vi-forsoker-faktiskt-skapa-lite-ekonomisk-tillvaxt-har-borta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98186","title":{"rendered":"Tankar kring: Urs\u00e4kta, skulle ni kunna sv\u00e4lta lite tystare, vi f\u00f6rs\u00f6ker faktiskt skapa lite ekonomisk tillv\u00e4xt h\u00e4r borta"},"content":{"rendered":"

\"ursaktakilen\"<\/a><\/p>\n

Urs\u00e4kta, skulle ni kunna sv\u00e4lta lite tystare, vi f\u00f6rs\u00f6ker faktiskt skapa lite ekonomisk tillv\u00e4xt h\u00e4r borta<\/strong>
\nManus Liv Str\u00f6mquist
\nManus Sara Gran\u00e9r
\nRegi Nora Nilsson
\nScenografi och kostym Ulla Karlsson
\nMusik och ljuddesign Christoffer Karlsson
\nLjusdesign Martin Ogland
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern, Kilen 14 november 2015<\/p>\n

Man skulle kunna s\u00e4ga om titeln, att den var lite l\u00e5ng och n\u00e5got komplicerad, men ocks\u00e5 att p\u00e5st\u00e5endet var ganska l\u00e5ngs\u00f6kt och att v\u00e5r verklighet \u00e4r mer invecklad \u00e4n s\u00e5. Dock var det med stor nyfikenheten som publiken satte sig vid den runda scenen, en cirkusmanege med vitt fluff i b\u00e4vernylon. Jag t\u00e4nkte f\u00f6rst \u201dnu ska kritiken ges inlindande och mjukt\u201d men det var just precis tv\u00e4rtom. Materialet var snarare stora bromskuddar s\u00e5 att sm\u00e4llarna skulle kunna tas emot utan att f\u00e5 f\u00f6r fula m\u00e4rken.<\/p>\n

Det var tillf\u00e4lligtvis sv\u00e5rt att h\u00f6ra sk\u00e5despelarnas r\u00f6ster, eftersom de st\u00e4ndigt flyttade runt p\u00e5 scen f\u00f6r att inte st\u00e5 med ryggen mot n\u00e5gon hela tiden. Jag hade lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vitsen med att de just skulle r\u00f6ra sig i denna cirkel. D\u00e4remot var det sp\u00e4nnande n\u00e4r de b\u00e5de g\u00f6mde sig och d\u00f6k upp i detta vita fluff p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det gav en k\u00e4nsla av att verkligheten p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt d\u00f6ljs och kamoufleras av en massa lager av tramsigt prat.
\nDet \u00e4r v\u00e4ldigt s\u00e4llan som en f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r s\u00e5 genomg\u00e5ende och klockrent satirisk som i denna upps\u00e4ttning. Pj\u00e4sen p\u00e5visar n\u00f6dv\u00e4ndigheten av arbete och produktion som redovisas ur skilda perspektiv. Sk\u00e5despelarna plockar t\u00e5rtbitar av problem som \u00e4r tjuvarna till v\u00e4rldens sv\u00e4lt, underg\u00e5ng, or\u00e4ttvisor, b\u00f6rsnoteringat, skolv\u00e4sen och annat man bed\u00f6mer att kapitalismen \u00e4r ansvarig f\u00f6r. Ofta var satiren v\u00e4ldigt bearbetad, finurlig och inlindad med torra fakta som jag \u00e4nd\u00e5 kunde \u201dk\u00f6pa\u201d. Jag skrattade en hel del, trots att b\u00e5de recensenter, kultureliten och andra grupper som jag i n\u00e5gon m\u00e5n sj\u00e4lv tillh\u00f6r, fick sig ena ordentliga, men v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta sm\u00e4llar.<\/p>\n

Mest intressant och igenk\u00e4nnande var just den materialism som kritiserades och som vi idag ser stora sp\u00e5r av. Vi ers\u00e4tter relationer, k\u00e4nslor och djuphet med varandra, med just on\u00f6diga saker som vi faktiskt inte beh\u00f6ver. Dessutom tar dessa ting resurser fr\u00e5n v\u00e5rt jordklot som vi inte har r\u00e5d att avvara, \u201dmer, mer\u2026allt m\u00e5ste ju f\u00e5 lov att v\u00e4xa\u201d. Vi s\u00e4ljer helt klart v\u00e5r sj\u00e4l, genom att g\u00e5 med p\u00e5 orimliga arbetstider, h\u00f6g stress, stora l\u00f6neskillnader och st\u00e4ndigt vara uppkoppling p\u00e5 n\u00e4tet. Dessutom ska vi hinna med att vara lyckliga ocks\u00e5 och d\u00e5 g\u00e4rna p\u00e5 en niv\u00e5 s\u00e5 att andra kan m\u00e4ta och bli avundsjuka \u201d\u2026f\u00f6rs\u00f6ker bara k\u00e4nna obehag 50 minuter om dagen \u2026\u201d<\/p>\n

Jag tyckte uppl\u00e4gget och satiren var befogande och gav en hel del bra och vettiga insikter under drygt en timmes g\u00e5ng. Men n\u00e4r kaps\u00e4cken skulle knytas ihop och sk\u00e5despelarna gick utanf\u00f6r sina roller och helt pl\u00f6tsligt var sig sj\u00e4lv, d\u00e5 f\u00f6ll f\u00f6rest\u00e4llningen i ett magplask. Det blev lite av krystat v\u00e4ckelsem\u00f6te och d\u00e5 med enbart prackande v\u00e4nsterr\u00f6da \u00e5sikter. Hela samh\u00e4llssatiren fanns inte l\u00e4ngre kvar ur ett st\u00f6rre perspektiv, utan det blev snarare ett politiskt manif\u00e4st av ung v\u00e4nster. Med egna sm\u00e5 \u201dgoda r\u00e5d lappar\u201d med f\u00f6rslag p\u00e5 pj\u00e4sens eventuella slut, slog jag d\u00f6v\u00f6rat till en stund d\u00e4rf\u00f6r att jag helt enkelt var tvungen. Framf\u00f6rallt var det s\u00e5 kallade p\u00e5tvingade \u201dfeministiska\u201d perspektivet om f\u00f6rest\u00e4llningens slut, n\u00e5got i h\u00e4stv\u00e4g. Hon ville helt enkelt tvinga oss alla att pilla varandra i h\u00e5ret och komma varandra n\u00e4rmare. Feminism med inbyggda sexuella trackaserier \u00e4r inte riktigt min l\u00f6sning p\u00e5 hur v\u00e4rldsekonomin skulle kunna f\u00f6rdelas p\u00e5 ett b\u00e4ttre sett. Precis p\u00e5 samma s\u00e4tt som jag inte tror p\u00e5 alls\u00e5ng med \u201dwe shall overcome\u201d. Jag tycker inte det \u00e4r speciellt hedersv\u00e4rt att v\u00e5ra v\u00e4rldsproblem tros sig kunna l\u00f6sas genom pedagogiska riktlinjer p\u00e5 \u201dfortune cookie\u201d niv\u00e5er.<\/p>\n

\u201dOm du vill f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden m\u00e5ste du b\u00f6rja med dig sj\u00e4lv\u201d – ok\u00e4nd<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Urs\u00e4kta, skulle ni kunna sv\u00e4lta lite tystare, vi f\u00f6rs\u00f6ker faktiskt skapa lite ekonomisk tillv\u00e4xt h\u00e4r borta Manus Liv Str\u00f6mquist Manus Sara Gran\u00e9r Regi Nora Nilsson Scenografi och kostym Ulla Karlsson Musik och ljuddesign Christoffer Karlsson Ljusdesign Martin Ogland Premi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern, Kilen 14 november 2015 Man skulle kunna s\u00e4ga om titeln, att den var lite […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-98186","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-scenkonst","10":"tag-teater","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98186","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98186"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98186\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98190,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98186\/revisions\/98190"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98186"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98186"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98186"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}