{"id":98183,"date":"2015-11-14T23:24:22","date_gmt":"2015-11-14T22:24:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98183"},"modified":"2015-12-05T10:24:34","modified_gmt":"2015-12-05T09:24:34","slug":"filmrecension-evolution","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98183","title":{"rendered":"Filmrecension: Evolution"},"content":{"rendered":"

\"evolution\"<\/a><\/p>\n

Evolution<\/strong>
\nBetyg: 3
\nVisas p\u00e5 Stockholms filmfestival<\/p>\n

Som f\u00f6rsta kvinnliga regiss\u00f6r bel\u00f6nades Lucile Had\u017eihalilovi\u0107 med en Bronsh\u00e4st p\u00e5 Stockholms filmfestival f\u00f6r sin l\u00e5ngfilmsdebut Innocence<\/em>. Nu \u00e4r hon tillbaka, ett decennium senare. I denna existentiella science fiction bygger hon minst lika m\u00e4sterligt upp mystiken, men hon st\u00e4ller ocks\u00e5 krav p\u00e5 tittaren. Faktum \u00e4r nog att Evolution<\/em> st\u00e4ller fler fr\u00e5gor \u00e4n den besvarar. En av dessa \u00e4r: Vart \u00e4r alla m\u00e4n?<\/p>\n

K\u00f6net f\u00e5r en betydande roll i den fransk-bosniska regiss\u00f6rens ber\u00e4ttande. P\u00e5 Innocence<\/em> var det flickor som fraktades i kistor till ett avsp\u00e4rrat internat d\u00e4r de fick l\u00e4ra sig dansa balett; nu \u00e4r det pojkar som tillsammans med vuxna kvinnor befolkar en enslig \u00f6. Tio\u00e5riga Nicolas \u00e4r en av dessa pojkar. Vi f\u00e5r f\u00f6lja hans vardag fr\u00e5n det att han hittar ett lik i vattnet, till att han behandlas p\u00e5 sjukhus, f\u00e5r en m\u00f6rk v\u00e4tska injicerad i magen, och kommer p\u00e5 de vuxna kvinnorna utf\u00f6ra konstiga sexritualer p\u00e5 n\u00e4tterna.<\/p>\n

Temat i b\u00e5da hennes filmer tycks vara barn under f\u00f6r\u00e4ndring som inte lyder de vuxnas order. Kanske \u00e4r det jag som l\u00e4ser in f\u00f6r mycket, fast d\u00e5 vi aldrig f\u00e5r n\u00e5gon logisk f\u00f6rklaring till vad som ligger bakom de vuxnas tankes\u00e4tt – de tas bara som givna – blir detta tema snarare en kafkaesk metafor f\u00f6r att trotsa samh\u00e4llets handbojor. Men det finns ocks\u00e5 en subtil sexuell laddning, jag kommer ofta att t\u00e4nka p\u00e5 k\u00e4nslan i den tjeckoslovakiska new wave-filmen Valerie and Her Week of Wonders<\/em>.\u00a0Ytterligare ett element som imponerar \u00e4r det stilistiska bildspr\u00e5ket, som pendlar mellan det detaljrika och det poetiska. Till exempel laddas sj\u00f6stj\u00e4rnorna i filmen med en n\u00e4rmast poetisk inneb\u00f6rd.<\/p>\n

Had\u017eihalilovi\u0107 har heller inget problem att s\u00e4nka tempot. S\u00e5ledes finns det gott om utrymme f\u00f6r egna reflektioner. Det l\u00e5ga tempot i kombination med de sm\u00e5tt apatiska dialogerna skapar en nerv d\u00e4r det hela tiden k\u00e4nns som att n\u00e5got fasansfullt skulle kunna h\u00e4nda. Vill du ha en film som v\u00e4cker m\u00e5nga tankar \u00e4r Evolution<\/em> ett perfekt val.<\/p>\n