{"id":98173,"date":"2015-11-14T10:47:45","date_gmt":"2015-11-14T09:47:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98173"},"modified":"2015-11-14T10:47:45","modified_gmt":"2015-11-14T09:47:45","slug":"lola-blau-om-inte-det-har-ar-arets-basta-uppsattning-pa-stadsteatern-sa-ar-det-i-alla-fall-en-pjas-med-medaljchans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=98173","title":{"rendered":"Lola Blau – Om inte det h\u00e4r \u00e4r \u00e5rets b\u00e4sta upps\u00e4ttning p\u00e5 stadsteatern, s\u00e5 \u00e4r det i alla fall en pj\u00e4s med medaljchans"},"content":{"rendered":"

\"Lola<\/a><\/p>\n

Lola Blau<\/strong>
\nAv: Georg Kreisler
\nRegi och \u00f6vers\u00e4ttning: Rikard Bergqvist
\nScenografi och kostym: Tomas Sj\u00f6stedt
\nKoreografi: Fredrik Benke Rydman
\nLjus: Joakim Brink
\nStockholms stadsteater, premi\u00e4r fredagen den 13 november 2015<\/p>\n

\u201dLev som om dina handlingar g\u00f6r skillnad. De g\u00f6r de.\u201d
\n– William James<\/p>\n

Rollkarakt\u00e4ren Lola Blau, har mycket gemensamt med Albert Speer, Zarah Leander och manusf\u00f6rfattaren Georg Kreisler. De f\u00f6rs\u00f6kte all strunta i sin samtids politiska situation och enbart g\u00f6ra konstn\u00e4rlig karri\u00e4r utan att varken vilja eller orka ta ansvar f\u00f6r vad de indirekt bidrog till i Nazismens maktstrukturer. <\/p>\n

N\u00e4r livet rullar p\u00e5 i den riktning som man l\u00e4nge hoppats och velat tro p\u00e5, \u00e4r det l\u00e4tt att blunda f\u00f6r det ot\u00e4cka som ocks\u00e5 sker i n\u00e4rmilj\u00f6n som ett resultat. Man stoppa hellre vadd i \u00f6ronen och bara marschera fram\u00e5t och halkar hit och dit p\u00e5 de bananskal som erbjuds. ”No business like showbusiness”. Eller? F\u00f6r vad h\u00e4nder om du inte tar till vara p\u00e5 den d\u00e4r chansen? Blir man inte hellre \u00f6k\u00e4nd \u00e4n ok\u00e4nd? \u201d Vill man leva m\u00e5ste man vara egoistisk \u201d, s\u00e4ger Lola Blau.<\/p>\n

Lola Blau g\u00e5r och v\u00e4ntar p\u00e5 sitt livs chans och n\u00e4r den kommer som hand i handske konstaterar hon, \u201d Jag bryr mig inte om politik\u2026och jag g\u00f6r vad som helst med vem som helst \u2026 man lever f\u00f6r de stunder man f\u00e5r skina.\u201d Det g\u00e5r en stund, det fungerar ett tag men sedan st\u00e5r man d\u00e4r utan sj\u00e4l och ett d\u00e5ligt samvete som tuggar p\u00e5 ens sj\u00e4lvrespekt. F\u00f6r p\u00e5 hur m\u00e5nga s\u00e4tt kan man s\u00e4lja sig sj\u00e4lv, innan den sura uppst\u00f6tningen fr\u00e5n magen inte bara ger d\u00e5lig smak i munnen, utan f\u00f6rpestar hela kroppen.<\/p>\n

\"Lola<\/a>Musikalartisten Sara Jangfeldt g\u00f6r en fantastisk tolkning av Lola Blau. Hon har inte bara en komisk- och tragisk \u00e5dra att spela p\u00e5, hon kan dessutom sjunga allt fr\u00e5n operett till komplicerade s\u00e5nger. Mest av allt \u00e4r jag imponerad av de register av kroppsr\u00f6relser som hon beh\u00e4rskar fullt ut och hur hon i n\u00e4stan 2 timmar h\u00e5ller publiken helt trollbunden. Publiken tar alla tillf\u00e4llen i akt att appl\u00e5dera henne. Dessutom bidrar koreografin alldeles str\u00e5lande till \u00f6verg\u00e5ngarna till skilda \u00e5terber\u00e4ttelser om Lolas liv. Danserna \u00e4r lika allvarsamma som det \u00e4r komiska, och tighta med rollbeskrivningarna.<\/p>\n

Jangfelts ansiktsuttryck och tempon bidrar ocks\u00e5 till att man inte en enda g\u00e5ng vill sl\u00e4ppa henne med blicken. Hon \u00e4r en riktig ”Hollywoodaktig” stj\u00e4rna i 1930-tals stil. Att Sara dessutom beh\u00e4rska det ironiska och det sarkastiska, och vet dess skillnader, \u00e4r inte n\u00e5got man \u00e4r van vid att se. Jag kan ingenting annat s\u00e4ga \u00e4n att h\u00e5ret reste sig i nacken och att jag fick b\u00e5de skrattgropar i kinderna och t\u00e5rar i \u00f6gonen.<\/p>\n

Handlingen f\u00f6ljde inte en naturlig ordningsf\u00f6ljd och ibland visste man inte om det var en dr\u00f6m, om det h\u00e4nt eller skulle h\u00e4nda. Dock spelade det egentligen ingen roll, utan var ganska befriande. Det var \u00e4nd\u00e5 den underliggande k\u00e4nslan av krigens val och effekter som var det viktigaste. Dessutom var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag sett judisk och tysk sarkasm, \u00f6ver sitt eget folk, vilket var b\u00e5de nyttigt och mycket roligt p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt.<\/p>\n

Det enda som k\u00e4ndes lite sv\u00e5rrott under kv\u00e4llen var att musikerna som spelade och agerade, verkligen var enast\u00e5ende musiker men inte kunde j\u00e4mf\u00f6ras sk\u00e5despelarm\u00e4ssigt med Sara Jangfeldt. Det k\u00e4ndes naivt att ha valt dem att agera. Hur trodde man att man skulle komma undan med det!? N\u00e4r n\u00e5gon \u00e4r \u201doutstanding\u201d blir skillnaden till den ljumna ganska stort. Det k\u00e4ndes n\u00e4stan i sn\u00e5laste laget. Det gjorde mig n\u00e5got obekv\u00e4m och jag tyckte n\u00e4stan synd om dem. De satt p\u00e5 avbyttarb\u00e4nken i en v\u00e4nskapsmatch mellan Manchester United och Grundsunds IF.<\/p>\n

Om inte det h\u00e4r \u00e4r \u00e5rets b\u00e4sta upps\u00e4ttning p\u00e5 stadsteatern, s\u00e5 \u00e4r det i alla fall en pj\u00e4s med medaljchans.<\/p>\n

P\u00e5 scenen:<\/strong>
\nLola Blau: Sara Jangfeldt
\nKapellm\u00e4stare: Martin \u00d6stergren
\nMusiker: Maria Olsson
\nMusiker:Mathias Venge<\/p>\n

Foto:Petra Hellberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lola Blau Av: Georg Kreisler Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Rikard Bergqvist Scenografi och kostym: Tomas Sj\u00f6stedt Koreografi: Fredrik Benke Rydman Ljus: Joakim Brink Stockholms stadsteater, premi\u00e4r fredagen den 13 november 2015 \u201dLev som om dina handlingar g\u00f6r skillnad. De g\u00f6r de.\u201d – William James Rollkarakt\u00e4ren Lola Blau, har mycket gemensamt med Albert Speer, Zarah Leander och […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12475,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-98173","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-lola-blau","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98173","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=98173"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98173\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98179,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/98173\/revisions\/98179"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=98173"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=98173"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=98173"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}