{"id":97717,"date":"2015-10-25T09:52:48","date_gmt":"2015-10-25T08:52:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97717"},"modified":"2015-11-15T13:47:16","modified_gmt":"2015-11-15T12:47:16","slug":"machinal-pa-goteborgs-stadsteater-skickligt-ensemblespel-i-genusinriktad-tragedi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97717","title":{"rendered":"Machinal p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater: Skickligt ensemblespel i genusinriktad tragedi"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97722\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal-300x244.jpg\" alt=\"machinal\" width=\"300\" height=\"244\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal-300x244.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal.jpg 739w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Machinal<\/strong><br \/>\nAv Sophie Treadwell<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Nils Gredeby<br \/>\nRegi Sisela Lindblom<br \/>\nScenografi och kostym Kajsa Hilton-Brown<br \/>\nMask Ingela Collin<br \/>\nLjus Max Mitle<br \/>\nLjud Karin Bloch-J\u00f6rgensen ch Frej Obenius<br \/>\nKoreografi Dag Andersson<br \/>\nDramaturg Joel Nordstr\u00f6m<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater 23 oktober 2015<\/p>\n<p>Ska kanske utf\u00e4rda en varning. Recensionen kommer stundtals kretsa kring d\u00f6den. Till att b\u00f6rja med skedde premi\u00e4ren en dag efter det ofattbara rasistd\u00e5det p\u00e5 skola i Trollh\u00e4ttan. Personligen s\u00f6rjer jag en god och k\u00e4r arbetskamrat som snart begravs.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-97723\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal2-199x300.jpg\" alt=\"machinal2\" width=\"199\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal2-199x300.jpg 199w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal2.jpg 397w\" sizes=\"auto, (max-width: 199px) 100vw, 199px\" \/><\/a>Machinal (franskt uttal) \u00e4r baserad p\u00e5 ett mycket omtalat och omskrivet r\u00e4ttsfall fr\u00e5n USA. Ruth Snyder blev 1927 den f\u00f6rsta kvinnan att avr\u00e4ttas i elektriska stolen. Hon erk\u00e4nde att hon och hennes \u00e4lskare m\u00f6rdat maken, en make som p\u00e5stod sig ha \u00e4gander\u00e4tten till henne. Journalisten och sedermera dramatikern\/ f\u00f6rfattaren Sophie Treadwell skrev pj\u00e4sen efter att f\u00f6ljt r\u00e4tteg\u00e5ngen. Denna normkritiska historia har kommit att bli en Broadwaysucc\u00e9, m\u00e4rk v\u00e4l utan att ha omst\u00f6pts till musikal. Sisela Lindblom har en bakgrund som f\u00f6rfattare \u2013 drog ig\u00e5ng den beryktade debatten om handv\u00e4skor f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan &#8211; och van dramaturg. Denna g\u00e5ng basar hon \u00f6ver upps\u00e4ttningen, \u00e4r en m\u00e5lmedveten regiss\u00f6r som lyckas v\u00e4l med att iscens\u00e4tta en epok och ett sorgligt \u00f6de. Ytterligare en betydelsefull post har en kvinna som ansvarig. Kajsa Hilton-Brown har hand om scenografi och kostym. Hon l\u00e5ter vridscenen verkligen g\u00e5 p\u00e5 h\u00f6gvarv och har lagt mycket m\u00f6da p\u00e5 tidsenliga kl\u00e4der och huvudbonader.<\/p>\n<p>Jag g\u00e5r p\u00e5 r\u00f6da mattan, v\u00e4lkomas av teaterns VD och kan sl\u00e5 mig ner p\u00e5 salongens b\u00e4sta plats. N\u00e4r rid\u00e5n g\u00e5r upp kastas vi in i ett storstadspulserande j\u00e4ktigt kontorslandskap. Sen ankomst p\u00e5verkar inte chefens inst\u00e4llning till pj\u00e4sens huvudroll. Hon f\u00e5r stenografera f\u00f6r vicedirekt\u00f6ren (Mats Blomgren) p\u00e5 hans rum. Omg\u00e5ende friar den stresst\u00e5lige chefen till Ruth. Hon \u00e4r definitivt inte f\u00f6r\u00e4lskad, men smickrad \u00f6ver att bli sedd. Efter att ha v\u00e4drat sin tvekan inf\u00f6r mamma (Victoria Olmarker), best\u00e4mmer hon sig f\u00f6r att en fullv\u00e4rdig kvinna b\u00f6r ing\u00e5 \u00e4ktenskap. Vidare tryggar hon p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rs\u00f6jningen f\u00f6r sig och sin bittra mamma. Om fadern vet vi intet. Maken f\u00f6rs\u00f6ker kontrollera sin tystl\u00e5tna fru , kr\u00e4ver tillg\u00e5ng till hennes kropp.<\/p>\n<p>I en tragikomisk scen p\u00e5 hotellrum under br\u00f6llopsresa- en vanligt f\u00f6rekommande \u201dincident\u201d i psykologiska dramer \u2013 blir vi varse att b\u00e5de omst\u00e4ndigheterna och Ruths natur omintetg\u00f6r en lyckad utg\u00e5ng. Ska betonas att m\u00e4nnen i Machinal tar sig otillb\u00f6rliga friheter, \u00e4gnar sig \u00e5t att antasta det underordnade k\u00f6net. Ett steg till mot mot underg\u00e5ngen \u00e4r den f\u00f6rlossningspsykos Ruth drabbas av. Caroline S\u00f6derstr\u00f6ms gestaltning visar att hennes rollfigur \u00e4r i aktuv behov av hj\u00e4lp. Hon v\u00e4grar foga sig, vill ut ur sin inst\u00e4ngda bubbla d\u00e4r hon riskerar att kv\u00e4vas. Men fram tills hon p\u00e5 l\u00f6nnkrog sammanstr\u00e5lar med en gangster (Rasmus Lindgren), f\u00f6rblir l\u00e4ngtan oartikulerad. Jag kan inte undg\u00e5 att j\u00e4mf\u00f6ra med bioaktuella Ingrid Bergman, vars f\u00f6rverkligande av dr\u00f6mmar var en total kontrast till denna desperata m\u00f6rderska. Att n\u00e5got fatalt och destruktivt ska intr\u00e4ffa, f\u00f6r n\u00e5gon som personifierar d\u00f6den i livet, blir alldeles sj\u00e4lvklart f\u00f6r publiken. Men jag anser att man \u00f6verbetonat den tidens normer och f\u00f6rtryck, p\u00e5 bekostnad av Ruths leda och trasiga sj\u00e4l.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-97724\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal3-300x200.jpg\" alt=\"machinal3\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/machinal3.jpg 902w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Jag vill sl\u00e5 ett slag f\u00f6r birollerna och flera oerh\u00f6rt raffinerade scener. Dag Malmberg \u00e4r b\u00e5de sopgubbe, auktorit\u00e4r l\u00e4kare och p\u00e5stridig advokat. Det \u00e4r l\u00e4tt att gilla hans agerande. Praktikanterna Stina Nordberg och Pia Ternstr\u00f6m ligger i med bravur f\u00f6r att skildra diverse figurer. Lika positivt blir omd\u00f6met om praktikanten Alex Jubell och John Lal\u00e9r, vars idoga arbetsinsatser \u00e4r alldeles lysande utf\u00f6rda. Scenerna i kontors- och krogmilj\u00f6 , som vid ett par tillf\u00e4llen skiftar till dansnummer, \u00e4r otroligt rappt utf\u00f6rda. Allt klaffar och synkar perfekt! En bit in i f\u00f6rsta akten, fick jag ingivelsen att Machinal \u00e4r utan defekter, ett verk med exakt precision som bara sk\u00f6ljer \u00f6ver \u00e5sk\u00e5darna. Efter hand reviderar jag uppfattningen n\u00e5got. Har problem med att s\u00e4tta fingret p\u00e5 varf\u00f6r jag ocks\u00e5 blir konfys. F\u00f6r mig stannade k\u00e4nslan av att ha upplevt n\u00e5got konstigt kvar efter\u00e5t. Kan ju vara tecken p\u00e5 att det \u00e4r en m\u00e5ngbottnad historia vars m\u00e4rkv\u00e4rdiga m\u00e4nnisko\u00f6de f\u00f6rm\u00e5r fascinera. Sedan tillkommer f\u00f6rst\u00e5s den v\u00e4lg\u00f6rande tematiken kring strukturer och hur l\u00e5ngt vi har kvar till m\u00e5let j\u00e4mst\u00e4lldhet \u00f6verallt mellan k\u00f6nen.<\/p>\n<p>Vad anser jag om de fyra som listas \u00f6verst i det fylliga programmet? Caroline S\u00f6derstr\u00f6m kommer jag ih\u00e5g fr\u00e5n Satanisterna, Crime scenes och inte minst Att beg\u00e4ra tre systrar. Visst hade jag funderingar p\u00e5 att ha med henne i rubriken. S\u00f6derstr\u00f6ms bleka hudf\u00e4rg har inte n\u00e5gon motsvarighet i hennes agerande. Tv\u00e4rtom, \u00e4r hon fantastisk p\u00e5 att m\u00e5la med hela palettens skiftningar. F\u00f6rtvivlan och vilestyrka, br\u00e4cklighet och villr\u00e5dighet \u00e4r drag hon \u00e4r enast\u00e5ende duktig p\u00e5 att ta fram. D\u00f6dsskr\u00e4cken inifr\u00e5n och ut i finalen \u00e4r en av de starkaste enskilda bedrifter jag sk\u00e5dat p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n<p>Mats Blomgren minns jag fr\u00e5n Den perfekta kyssen p\u00e5 Angereds Teater och V\u00e4gen hem p\u00e5 Backa teater f\u00f6rutom en del teveroller. Han \u00e4r precis s\u00e5 avm\u00e4tt exakt och distanserad som f\u00f6rv\u00e4ntat. Kan sin roll p\u00e5 pricken, men fast jag brukar uppskatta vad han g\u00f6r, \u00e4r detta inte n\u00e5gon prestation som p\u00e5tagligt sticker ut. Rasmus Lindgren, k\u00e4nd fr\u00e5n film och teve, g\u00f6r den farlige kriminelle \u00e4lskaren. Hans intima scen med S\u00f6derstr\u00f6m \u00e4r v\u00e4lspelad och f\u00e5ngar p\u00e5 kornet bel\u00e4genheten f\u00f6r tv\u00e5 vinddrivna existenser. Victoria Olmarker har jag sett mycket av p\u00e5 Stadsteaterns scener. Tidigare i \u00e5r var hon formidabel i monologen Ingenbarnsland. Hon \u00e4r inte med mycket i Machinal, fast tidigt in i ber\u00e4ttelsen levererar hon en gastkramande uppg\u00f6relse med sin dotter, en dotter som nog alltid haft trasslig relation med en missn\u00f6jd mamma som inte kan lyssna. M\u00e5ste avsl\u00f6ja att trots mina lovord, \u00e4r jag os\u00e4ker p\u00e5 om detta r\u00e4cker f\u00f6r att det ska bli succ\u00e9. \u00c5 ena sidan modigt att inte importera n\u00e5gon med stj\u00e4rnkvaitet, \u00e5 andra sidan \u00f6nskar jag mig s\u00e5dana som Lena Endre och Michael Nyqvist i de b\u00e4rande rollerna.<\/p>\n<p><strong>Sk\u00e5despelare<\/strong><br \/>\nMats Blomgren, Alex Jubell, John Lal\u00e9r, Rasmus Lindgren, Dag Malmberg, Stina Nordberg, Victoria Olmarker, Emilie Strandberg, Victor St\u00e5hl Segerhagen, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m och Pia Ternstr\u00f6m<br \/>\n<strong>Statister<\/strong><br \/>\nJohanna Lundaahl och Maja Mogren<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/player.vimeo.com\/video\/141901146\" width=\"500\" height=\"281\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/vimeo.com\/141901146\">Trailer f\u00f6r Machinal<\/a> from <a href=\"https:\/\/vimeo.com\/goteborgsstadsteater\">G\u00f6teborgs Stadsteater<\/a> on <a href=\"https:\/\/vimeo.com\">Vimeo<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Machinal Av Sophie Treadwell \u00d6vers\u00e4ttning Nils Gredeby Regi Sisela Lindblom Scenografi och kostym Kajsa Hilton-Brown Mask Ingela Collin Ljus Max Mitle Ljud Karin Bloch-J\u00f6rgensen ch Frej Obenius Koreografi Dag Andersson Dramaturg Joel Nordstr\u00f6m Premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater 23 oktober 2015 Ska kanske utf\u00e4rda en varning. Recensionen kommer stundtals kretsa kring d\u00f6den. Till att b\u00f6rja med [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[2163,12428,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-97717","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-goteborgs-stadsteater","10":"tag-machinal","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97717"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97726,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97717\/revisions\/97726"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}