{"id":97637,"date":"2015-10-19T18:32:25","date_gmt":"2015-10-19T17:32:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97637"},"modified":"2015-11-10T16:17:50","modified_gmt":"2015-11-10T15:17:50","slug":"i-came-to-see-you-den-mest-angelagna-och-aktuella-pjas-som-just-nu-spelas-pa-en-svensk-teaterscen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97637","title":{"rendered":"I came to see you – den mest angel\u00e4gna och aktuella pj\u00e4s som just nu spelas p\u00e5 en svensk teaterscen"},"content":{"rendered":"

\"icametoseeyou\"<\/a><\/p>\n

I came to see you<\/strong>
\nAv Karim Rashed
\nRegi: Robert Jelinek\/Petra Brylander
\nScenografi och kostym Caroline Romare
\nLjus- och videodesign Ulrik Gad
\nLjud Jonathan Flygare
\nMusik Tarabband
\nMask Agneta von Gegerfelt
\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Malm\u00f6 stadsteater, 10 oktober 2015<\/p>\n

\"icame2\"<\/a>Det h\u00e4r \u00e4r nog den mest angel\u00e4gna och aktuella pj\u00e4s som just nu spelas p\u00e5 en svensk teaterscen. Den ger ett perspektiv p\u00e5 tillvaron som jag inte \u00e4r f\u00f6rm\u00f6gen att f\u00f6rst\u00e5. Inte f\u00f6r att jag inte vill utan d\u00e4rf\u00f6r att jag inte \u00e4ger den erfarenhet som kr\u00e4vs f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och det \u00e4r jag i grunden tacksam f\u00f6r. Tyv\u00e4rr \u00e4r salongen inte fullsatt. Det borde den vara. Sk\u00e5despelarna, pj\u00e4sen och det \u00e4mne den tar upp f\u00f6rtj\u00e4nar en st\u00f6rre publik.
\nHandlingen kretsar kring Salim, en svensk-irakisk man i medel\u00e5ldern. N\u00e4r vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen m\u00f6ter Salim har han packat en liten resv\u00e4ska och i f\u00e4rd att l\u00e4mna Sverige f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda till det Bagdad han tvingades fly fr\u00e5n. Hans svenska fru \u00e4r helt of\u00f6rst\u00e5ende och kan inte f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r den \u00e4lskade maken efter 20 \u00e5r i Sverige l\u00e4mnar henne och barnen f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda till Bagdad.<\/p>\n

V\u00e4l i Bagdad m\u00f6ter han sin gamle v\u00e4n Mokhlis och sin f\u00f6rre flickv\u00e4n Roaa. De st\u00e4ller b\u00e5da fr\u00e5gan \u201dVad g\u00f6r du h\u00e4r?\u201d. Det enda svar Salim har att ge \u00e4r \u201dJag kom f\u00f6r att tr\u00e4ffa dig\u201d. Salim vet egentligen inte varf\u00f6r han l\u00e4mnat sin familj i Sverige, han vet bara att han m\u00e5ste \u00e5terv\u00e4nda till Bagdad. Detta \u201dvarf\u00f6r\u201d \u00e4r den br\u00e4nnande fr\u00e5gan. Vad driver Salim att l\u00e4mna en ordnad tillvaro Sverige, med jobb och en familj han \u00e4lskar f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda till kaosets Irak. Salim \u00e4r sj\u00e4lva sinnebilden f\u00f6r den lyckade integrationen av den politiska flyktingen, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som fattas honom.
\nSalim p\u00e5minner mig om en klassisk svensk romanfigur, Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la. Likt m\u00e5nga av dagens flyktingar och migranter tvingades Kristina tillsammans med maken Karl-Oskar att l\u00e4mna Sverige f\u00f6r att skapa sig ett b\u00e4ttre liv. Andra flydde det religi\u00f6sa och politiska f\u00f6rtryck som fanns i d\u00e5tidens Sverige. Trots att livet i USA \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n i Sverige l\u00e4ngtar Kristina hem. Inte till missv\u00e4xten eller fattigdomen utan till n\u00e5got annat, n\u00e5got odefinierat, som i brist p\u00e5 b\u00e4ttre symboliseras av ett \u00e4ppeltr\u00e4d. P\u00e5 samma s\u00e4tt l\u00e4ngtar Salim tillbaka till sin idealbild av det Bagdad han tvingades l\u00e4mna.<\/p>\n

Kristina hade aldrig m\u00f6jligheten att \u00e5ka hem till Sverige, men hade hon gjort det hade hon f\u00f6rmodligen gjort samma sm\u00e4rtsamma erfarenhet som Salim. Det som en g\u00e5ng var hemma har blivit n\u00e5got fr\u00e4mmande och de personer som en g\u00e5ng var dina v\u00e4nner har blivit fr\u00e4mlingar.<\/p>\n

I came to see you befolkas av fyra v\u00e4lspelade karakt\u00e4rer som i grunden inte f\u00f6rst\u00e5r. Salim f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r han reser. Hans fru Ester f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r han l\u00e4mnar henne. Hans gamle v\u00e4n Mokhlis och hans f\u00f6rre flickv\u00e4n Roaa f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r han \u00e4r d\u00e4r. Vi f\u00e5r heller inte n\u00e5gra svar, men pj\u00e4sen s\u00e4tter fingret p\u00e5 en relaterad fr\u00e5ga som inte s\u00e5 f\u00e5 st\u00e4ller sig. \u201dVarf\u00f6r s\u00e4ker sig vissa v\u00e4l utbildade unga m\u00e4n och kvinnor till r\u00f6relser som IS?\u201d. Vad fattas dem i London, Rom, Paris eller Malm\u00f6?<\/p>\n

Det \u00e4r ett svar jag aldrig kommer att kunna ge. Jag har aldrig tvingats fly. Jag har aldrig konfronterats med mina f\u00f6r\u00e4ldrars l\u00e4ngtan efter n\u00e5got som de tvingats l\u00e4mna. Jag har aldrig f\u00e5tt h\u00f6ra att jag inte h\u00f6r hemma p\u00e5 den plats som \u00e4r det enda hem jag k\u00e4nt till. F\u00f6r mig har det alltid varit riskfritt att trampa p\u00e5 en statsministers fotografi offentligt. Jag kan utan konsekvenser h\u00e4da och h\u00e5na det svenska pr\u00e4sterskapet och den svenska offentliga makten. Vad vet jag om vad som r\u00f6r sig i sinnet p\u00e5 den medm\u00e4nniska som dragits upp med r\u00f6tterna och tvingats f\u00f6rs\u00f6ka rota sig i en jordm\u00e5n som inte \u00e4r deras, oavsett hur b\u00f6rdig den \u00e4r. Det \u00e4r inte min plats att ifr\u00e5gas\u00e4tta Salims val \u2013 jag kan bara lyssna och inse att jag aldrig kommer att f\u00f6rst\u00e5. Idag kommer m\u00e5nga som Salim till Sverige varje dag. I came to see you s\u00e4tter fingret p\u00e5 det faktum att en person som jag inte har en aning om vad som f\u00f6rsigg\u00e5r i deras inre.<\/p>\n

I came to see you \u00e4r inte originalskriven p\u00e5 svenska utan p\u00e5 arabiska, vilket ibland m\u00e4rks. I arabisk teatertradition \u00e4r en poetisk f\u00f6rh\u00f6jning av spr\u00e5ket ett tecken p\u00e5 kvalitet, det \u00e4r ett m\u00e5ste. Texten \u00e4r inte direkt \u00f6versatt utan \u00e4r omskriven, men i vissa delar lyser den arabiska stilen igenom och det g\u00f6r att materialet tappar i dessa stycken bryter av och tappar rytmen. F\u00f6rsta g\u00e5ngen det h\u00e4nde upplevde jag att sk\u00e5despelaren tappade bollen, andra och tredje och g\u00e5ngen ins\u00e5g jag att texten var skriven s\u00e5.
\nScenen domineras av diverse murar som \u00e4r fyllda av blandning av graffitti, muralm\u00e5lningar och skuggor av skulpturer. I centrum finns en mur med tv\u00e5 \u00f6gon som registerar allt. N\u00e4r ljuset justeras f\u00f6rsvinner \u00f6gonen och fram tr\u00e4der ett kattdjur reda att anfalla. Arabisk musik i bakgrunden bidrar till st\u00e4mningen.
\nF\u00f6r er som eventuellt undrar, den Robert Jelinek, som regisserat \u00e4r inte samma Robert Jelinek som en g\u00e5ng var s\u00e5ngare i Creeps.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nHelen Al-Janabi,\u00a0Miran Kamala,\u00a0Anette Lindb\u00e4ck, Karim Rashed
\nL\u00e4ngd: 50 minuter, ingen paus<\/p>\n

\"icame3\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I came to see you Av Karim Rashed Regi: Robert Jelinek\/Petra Brylander Scenografi och kostym Caroline Romare Ljus- och videodesign Ulrik Gad Ljud Jonathan Flygare Musik Tarabband Mask Agneta von Gegerfelt Urpremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Malm\u00f6 stadsteater, 10 oktober 2015 Det h\u00e4r \u00e4r nog den mest angel\u00e4gna och aktuella pj\u00e4s som just nu spelas p\u00e5 en […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[12417,3475,4955,7643],"class_list":{"0":"post-97637","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-i-came-to-see-you","8":"tag-malmo-stadsteater","9":"tag-scenkonst","10":"tag-teaterkritik","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97637","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97637"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97637\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97644,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97637\/revisions\/97644"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97637"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97637"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97637"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}