{"id":97618,"date":"2015-10-19T12:17:19","date_gmt":"2015-10-19T11:17:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97618"},"modified":"2015-10-19T12:17:19","modified_gmt":"2015-10-19T11:17:19","slug":"revisorn-pa-folkteatern-i-goteborg-faller-ibland-mellan-stolarna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97618","title":{"rendered":"Revisorn? p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg &#8211; Faller ibland mellan  stolarna"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/revisorn_folkteatern.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/revisorn_folkteatern-300x225.jpg\" alt=\"revisorn_folkteatern\" width=\"300\" height=\"225\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97620\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/revisorn_folkteatern-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/revisorn_folkteatern.jpg 620w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Revisorn?<br \/>\nfritt efter Nikolaj Gogol<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg den 17 oktober 2015<\/p>\n<p>Siktet \u00e4r inst\u00e4llt p\u00e5 kommunala skandaler, s\u00e5dana som uppdagats i den stad d\u00e4r jag jobbar.  (Kan som kuriosa ber\u00e4tta att jag intervjuat en person som \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4r ordf\u00f6rande i en betydande kommunsyrelse och en prisad reporter p\u00e5 Svt vars uppgift blev att bland annat granska f\u00f6rh\u00e5llanden i just denna kommun.) Samtidigt \u00e4r ambitionen hos dramaturg Magnus Lindman och regiss\u00f6r Frida R\u00f6hl, att g\u00f6ra en genomlysning av klassamh\u00e4llet, tillika av allt fiffel som \u00e4r knutet till hanteringen av pengar. Vad kan d\u00e5 vara mer tacksamt \u00e4n att utg\u00e5 fr\u00e5n den geniala intrigen i Gogols pj\u00e4s fr\u00e5n 1836? F\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin otrogna h\u00e5llning visavi originalet, h\u00e4vdar upphovsmakarna att tradera p\u00e5 latin  betyder b\u00e5de att f\u00f6rmedla och att f\u00f6rr\u00e5da.  F\u00f6r att verkligen accentuera budskapet om fj\u00e4sk kontra m\u00e4nniskov\u00e4rde,  tj\u00e4nster och gentj\u00e4nster; har man tagit ytterligare k\u00e4llor i anspr\u00e5k. I programbladet publiceras en text av Nina Bj\u00f6rk, medan det i f\u00f6rest\u00e4llningen duggar t\u00e4tt med citat fr\u00e5n olika k\u00e4llor. Inte bara popis-ekonomen Thomas Piketty, utan ocks\u00e5 hans kritiker Johan Norberg samt  Karl Marx, Predikaren och Granskningskommissionen tillsatt av G\u00f6teborgs Stad plus en specialskriven monolog av n\u00e4mnde Lindman.<\/p>\n<p>F\u00f6r fyra \u00e5r sedan s\u00e5g jag Stockholms stadsteaters upps\u00e4ttning med Ingvar Hirdvall, en upps\u00e4ttning jag tyckte om fast den inte tillf\u00f6rde ny kunskap. I helgen hade en frigrupp i Stockhomomr\u00e5det premi\u00e4r p\u00e5 en version, vars likheter med  stadsteaterns produktion nog \u00e4r l\u00e4ttr\u00e4knade.  I Folkteaterns dr\u00e5pliga drama \u00e4r det inte  mycket ryskt ursprung kvar. Kvar \u00e4r n\u00e5gra ryskklingande namn, bedragarnas kl\u00e4der + huvudbonader och de avsiktligt  \u00f6versp\u00e4nda k\u00e4nslosvallen i familjen Skr\u00e4vel; inte minst hos hemmamannen Kardo Razzazi och hans dotter spelad av Ada Teisbo. K\u00f6n och titel har \u00e4ndrats p\u00e5 fler i Gogols rollf\u00f6rteckning \u00e4n huvudpersonen, vilket kan ha sina po\u00e4nger. Vad betr\u00e4ffar ensemblens rolltolkningar utg\u00e5r jag fr\u00e5n att de stormtrivs att f\u00e5 agera med \u00f6verdrivna \u00e5th\u00e4vor. Enkelt uttryckt kan metoden beskrivas som motsatsen till psykologiskt finlir. Den f\u00f6rslagne bedragaren g\u00f6rs  av Anders Tolerg\u00e5rd p\u00e5 ett grovkornigt underh\u00e5llande s\u00e4tt, medan hans degraderade partner in crime (Evin Ahmad)  paradoxalt blir en sannings\u00e4gare.  Ahmad f\u00f6rfogar \u00f6ver en m\u00e4sterlig diktion.<\/p>\n<p>Scenografen, tillika kostymdesignern, Charlotta Nylund har skapat tre moduler med tv\u00e5 d\u00f6rrar. Politikerns tj\u00e4nsterum, hennes familjs vardagsrum och skojarnas p\u00e5vra hotellrum \u00e4r de tre interi\u00f6rer d\u00e4r alla scener utspelar sig. Revisorn? lever h\u00f6gt p\u00e5 Lena B Nilsson, vars s\u00e4tt att vara virrigt besk\u00e4ftig \u00e4r halva beh\u00e5llningen. Vill \u00e4nd\u00e5 klaga p\u00e5 regiss\u00f6rens f\u00f6rtjusning i att dra ut p\u00e5 situationskomiken. Tar man ut sv\u00e4ngarna alltf\u00f6r omst\u00e4ndligt, blir det tr\u00f6ttsamt att bevittna. Men visst bjuds publiken p\u00e5  mycket munterhet n\u00e4r polischefen g\u00f6r sig till \u00e5tl\u00f6je, sjukhusdirekt\u00f6ren krumbuktar sig in absurdum och den ansvarige f\u00f6r skolan konstant \u00e4r en \u00f6mklig stackare. Har det n\u00e5gonsin tidigare p\u00e5 denna scen \u00e4gnats s\u00e5 mycket energi \u00e5t att \u00f6ppna och st\u00e4nga d\u00f6rrar? Maktens megafoner framst\u00e4lls med lika mycket slapstick som Chaplin eller Buster Keaton anv\u00e4nde. Trion  Yngve Dahlberg, Sara Wikstr\u00f6m och Elisabeth G\u00f6ransson f\u00e5r jobba h\u00e5rt. De demonstrerar ett osannolikt frenetiskt kroppsspr\u00e5k. Och  deras rollfigurer \u00e4r i likhet med familjen Skr\u00e4vel, alltf\u00f6r upptagna med att f\u00f6rs\u00f6ka d\u00f6lja sitt myglande, f\u00f6r att kunna t\u00e4nka klart.   \u00c4r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6ga trov\u00e4rdigt att de misslyckas genomsk\u00e5da den uppenbara bluffen. Men s\u00e5 \u00e4r manus skrivet, vilket g\u00f6r att ruljansen rullar vidare ganska l\u00e4nge. Musiken som framf\u00f6rs av komposit\u00f6ren med de enormt l\u00e5nga fl\u00e4torna, f\u00f6rst\u00e4rker det gycklande draget i Revisorn? Det \u00e4r klaviaturkonstn\u00e4ren Amina Hocine som \u00e5nyo samarbetat med Folkteatern. <\/p>\n<p>Dags att f\u00f6rklara varf\u00f6r jag satt en s\u00e5dan bister rubrik. Det har att g\u00f6ra med att jag tog mig fr\u00e5n premi\u00e4ren med en p\u00e5taglig tomhet inombords. Jag k\u00e4nde inget f\u00f6r karakt\u00e4rerna, var till yttermera visso os\u00e4ker p\u00e5 vad jag l\u00e4rt mig. Avsaknaden av k\u00e4nslor och engagemang, beror antingen p\u00e5 of\u00f6rm\u00e5ga att  till\u00e4gna mig Frida R\u00f6hls estetik, eller s\u00e5 \u00e4r h\u00f6stens stora satsning en hybrid som inte lever upp till h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Revisorn? fritt efter Nikolaj Gogol Premi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg den 17 oktober 2015 Siktet \u00e4r inst\u00e4llt p\u00e5 kommunala skandaler, s\u00e5dana som uppdagats i den stad d\u00e4r jag jobbar. (Kan som kuriosa ber\u00e4tta att jag intervjuat en person som \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4r ordf\u00f6rande i en betydande kommunsyrelse och en prisad reporter p\u00e5 Svt vars [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1820,2032,12413,4955,7643],"class_list":{"0":"post-97618","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-folkteatern","11":"tag-gogol","12":"tag-revisorn","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97618","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97618"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97618\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97623,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97618\/revisions\/97623"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97618"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97618"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97618"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}