![\"stockholmjazzfestivalhomepage\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/stockholmjazzfestivalhomepage.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Trots \u00f6verh\u00e4ngande risk f\u00f6r \u00f6verdosering hade jag antagligen tagit semester om jag bott i v\u00e5r huvudstad. Nu var jag skrivande bes\u00f6kare under f\u00f6rsta helgen samt under en sejour mitt i veckan. <\/p>\n
Festivalledningen hoppas p\u00e5 att hundrafemtio konserter ska rendera i en publiksiffra \u00f6ver tjugotv\u00e5tusen. Till sitt f\u00f6rfogade har man fyrtio scener. Promenerade i osannolikt behaglig v\u00e4derlek till n\u00e5gra av dessa. M\u00e5nga positiva v\u00e4lvilliga recensioner blev det. Men allt kommer \u00e4nd\u00e5 inte med. T\u00e4nker p\u00e5 samtal med musiker, arrang\u00f6rer och publik. Vidare tr\u00e4ffar man ju en del bekanta. S\u00e5g flera g\u00e5nger frilansande radiomannen Peter Mosskin i vimlet. Jag droppade in tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 Fasching ut\u00f6ver recensionsuppdrag. Dels under den v\u00e4lbefolkade pumpande basorgien kallad Brooklyn Late Night Jam, d\u00e5 jag tackade Sarah Riedel f\u00f6r den lyckade invigningskonseten. Dels en kortis p\u00e5 v\u00e4g hem till G\u00f6teborg, n\u00e4r jag tog chansen att bli f\u00f6rf\u00f6rd av Django-inspirerad musik med Les Petits Nouveaux fr\u00e5n Canada. Vidare b\u00f6r n\u00e4mnas den presigefyllda prisutdelning i olika kategorier som i \u00e5r skedde p\u00e5 jazzklubben p\u00e5 Kungsgatan. D\u00e5 prisades bland andra magnifika Isabella Lundgren, Nils Berg och Jacob Karlzon 3. Hederskatten gick till ingen mindre \u00e4n Nils Landgren.<\/p>\n
P\u00e5 Mornington Hotel p\u00e5 \u00d6stermalm har under festivaldagarna p\u00e5g\u00e5tt fotoutst\u00e4llning i svartvitt. Jag tittade p\u00e5 de inramade fotografierna tagna av Hasse Lind\u00e9n, Spyros Vangelakis och Kenth W\u00e5ngeklev. Saknade uppgift om motiven, \u00e4ven om Peter Asplund, Isabella Lundgren (skulle sjunga h\u00e4r senare samma dag) och Robert Mehmet Shinan Ikiz kunde identifieras. Fick reda p\u00e5 att det \u00e4r Ludvig Berghes h\u00e4nder som syns \u00f6ver tangenterna. I hotellets lounge anordnades livejazz med flera av de portr\u00e4tterade. R\u00f6st, trumpet, piano och trummor exponerades extra var sin dag.
\nEn m\u00e4stare p\u00e5 diverse klaviaturinstrument \u00e4r Stefan Nilsson, vars framtr\u00e4danden jag minns fr\u00e5n legendariska Errols, F\u00e4ssbergskyrkan i M\u00f6lndal och Fasching. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen g\u00e4stade han Plugged Records. Ber\u00e4ttade om l\u00e4ngtan tillbaka till Kornet p\u00e5 70-talet, om nya skivan The gift till\u00e4gnad bortg\u00e5ngne id\u00e9sprutan Magnus Persson och att bandets gitarrister hade f\u00f6rhinder. Om festivalprogrammet haft korrekt starttid f\u00f6r Nisses h\u00f6rna, hade jag kunnat skriva fullmatad recension. Ist\u00e4llet n\u00e5gra spridda intryck fr\u00e5n en halvtimme med en eklektiker och hans superskickliga medmusiker, i form av basisten Patrik Boman, Johan Hasselquist p\u00e5 trummor och Rafael Sida Hulzar p\u00e5 slagverk. <\/p>\n
Den gode Nilsson, f\u00f6r dagen med hatt, har kanske gjort mest avtryck hos den breda publiken med sina m\u00e5nga vemodiga soundtrack. F\u00f6rsta l\u00e5ten pr\u00e4glad av naturlyrik var \u00f6ppen till sin karakt\u00e4r, anspelade p\u00e5 norrl\u00e4nningars egenart. Sl\u00e5ende hur subtilt samspelet var! Och \u00e4ven om tonspr\u00e5ket k\u00e4nns igen \u00e4r bandledaren en enast\u00e5ende melodimakare. F\u00f6r honom \u00e4r det helt naturligt att framf\u00f6ra tv\u00e5 stycken med f\u00f6r jazzen fr\u00e4mmande takter, fritt h\u00e4mtade fr\u00e5n Bach. Kvartetten \u00e4r virtuos och tajt som f\u00f6rmodat, vilket resulterar i en intrikat v\u00e4v. Alla har lika stor betdelse, fast Stefan obestridligen \u00e4r huvudsaklig solist. I ledmotivet till de \u201driktiga\u201d Beck-filmerna, hanteras varje not noggrant och eftert\u00e4nksamt. Stefan kommenterar: \u201dSom ni m\u00e4rker \u00e4r det en ganska blandad skiva, men spela live \u00e4r n\u00e5got annat, handlar om tv\u00e5 olika uttryck. Sista l\u00e5ten jag hinner med blir Let\u00b4s go. Den har i sig allehanda sk\u00f6na ingredienser. Kr\u00e4nger som en hambo, \u00f6verg\u00e5r i en l\u00e5ngsam sekvens f\u00f6r att pl\u00f6tsligt landa i v\u00e4rldens groove d\u00e4r trummisen gick loss.<\/p>\n
Har sedan flera \u00e5r haft kontakt med flitigt anlitade Hans Backenroth. Var en f\u00f6rm\u00e5n kunna ta del av hans f\u00f6redrag om kontrabasens utveckling. Med bilder, filmer fr\u00e5n n\u00e4tet och anekdoter ledsagades vi genom jazzhistorien. Backenroth f\u00f6rt\u00e4ljde att han gillar ytterligheterna med sitt instrument och framf\u00f6r allt vad som ryms d\u00e4remellan. \u201d\u00c4r definitivt inte l\u00e4ngre s\u00e5 att den s\u00e4mste utses till basist, kan snarare vara en som leder utveckningen, kommer ta upp basister viktiga ur historisk synvinkel, \u00e4ven om jag f\u00f6r egen del ofta lyssnat p\u00e5 andra.\u201d Vi fick fakta om utseende p\u00e5 instrument, spelstilar och f\u00f6reg\u00e5ngare. Min v\u00e4n ger klarg\u00f6rande sk\u00e4l till sitt urval. F\u00e5r veta att mest revolution\u00e4r var Jimmy Blanton, st\u00f6rst p\u00e5verkan p\u00e5 flest hade Ray Brown och att Milt Hinton kom att bli en av de mest inspelade. Andra som ing\u00e5ende behandlades i denna teoretiska basskola var Wellman Braud och Pops Foster (f\u00f6r mig ok\u00e4nda storheter), Walter Page och Oscar Pettiford. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Trots \u00f6verh\u00e4ngande risk f\u00f6r \u00f6verdosering hade jag antagligen tagit semester om jag bott i v\u00e5r huvudstad. Nu var jag skrivande bes\u00f6kare under f\u00f6rsta helgen samt under en sejour mitt i veckan. Festivalledningen hoppas p\u00e5 att hundrafemtio konserter ska rendera i en publiksiffra \u00f6ver tjugotv\u00e5tusen. Till sitt f\u00f6rfogade har man fyrtio scener. Promenerade i osannolikt behaglig […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44,7],"tags":[],"class_list":["post-97595","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97595","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97595"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97595\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97597,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97595\/revisions\/97597"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97595"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97595"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97595"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}