{"id":97575,"date":"2015-10-18T13:35:17","date_gmt":"2015-10-18T12:35:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97575"},"modified":"2015-10-18T13:43:50","modified_gmt":"2015-10-18T12:43:50","slug":"mozart-requiem-pa-folkoperan-en-dodsmassa-med-hallbarhetsfokus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97575","title":{"rendered":"Mozart Requiem p\u00e5 Folkoperan \u2013 en d\u00f6dsm\u00e4ssa med h\u00e5llbarhetsfokus"},"content":{"rendered":"

\"Mozart\"<\/a><\/p>\n

Mozarts Requiem
\nFolkoperan, Stockholm
\nPremi\u00e4r den 16 oktober 2015<\/p>\n

Mozarts rekviem, som han skrev p\u00e5 best\u00e4llning n\u00e4r han l\u00e5g p\u00e5 sin egen d\u00f6dsb\u00e4dd 1791, \u00e4r od\u00f6dlig musik, lika gripande idag som d\u00e5. Som den katolska d\u00f6dsm\u00e4ssa den \u00e4r, behandlar den de djupt religi\u00f6sa fr\u00e5gorna om m\u00e4nniskans synd, skuld, f\u00f6rl\u00e5telse och till slut den eviga friden. N\u00e4r folkoperan tar sig an verket tonas det religi\u00f6sa ned f\u00f6r att ist\u00e4llet f\u00f6rl\u00e4gga synd- och skuldtemat till den v\u00e4rld vi vuxna l\u00e4mnar efter oss till v\u00e5ra barn och barnbarn. Det \u00e4r ett reqviem med h\u00e5llbarhetsfokus, skulle man kunna s\u00e4ga.<\/p>\n

Inledningen \u00e4r effektfull. En flicka kommer in p\u00e5 scen, blundar, l\u00e4gger handen mot sitt hj\u00e4rta och man h\u00f6r det bulta \u00f6ver hela lokalen. En till flicka kommer in, blundar, l\u00e4gger handen mot hj\u00e4rtat, och s\u00e5 en till, och en till. Till slut \u00e4r hela scenen fylld av barn. N\u00e5gra av dem tar ordet, s\u00e4ger det vi alla vet men f\u00f6rtr\u00e4nger: att en dag kommer vi inte att finnas mer. Att vi kommer att vara borta f\u00f6r evigt. Att ingen kommer att komma ih\u00e5g oss. S\u00e5 ofattbart. S\u00e5 b\u00f6rjar musiken. Och den som f\u00f6rv\u00e4ntar sig en ber\u00f6rande och gripande upplevelse som n\u00e4r den spelas i ett kyrkorum, blir h\u00e4r kanske lite besviken. Akustiken \u00e4r torr, helt utan efterklang och tolkningen \u00e4r sakligt redovisande med ett ganska friskt tempo. Det ger liv och energi \u00e5t de snabbare satserna men fungerar mindre v\u00e4l i de mer sublima. Idag, n\u00e4r den st\u00f6rsta skr\u00e4cken \u00e4r att bli st\u00e4mplad som pretenti\u00f6s, \u00e4r det uppenbarligen f\u00f6r riskabelt att v\u00e5ga l\u00e5ta musiken ta ut de sv\u00e4ngar den beh\u00f6ver n\u00e4r man nu tar sig an den djupaste och sv\u00e5raste av de m\u00e4nskliga fr\u00e5gorna. Men det l\u00e5ter vackert: samspelt, s\u00e4kert och med fina solister. Musiken varvas av barnens tankar d\u00e4r generation st\u00e4lls mot generation. Barnen anklagar oss vuxna f\u00f6r att inte t\u00e4nka p\u00e5 milj\u00f6n och p\u00e5 de kommande sl\u00e4ktena. P\u00e5 sk\u00e4rmar p\u00e5 v\u00e4ggen visas delar ur rekviets text, som \u201dVredens dag ska uppl\u00f6sa v\u00e4rlden i aska\u201d.<\/p>\n

Det \u00e4r ett v\u00e5gat grepp att ta in barn p\u00e5 scen och prata milj\u00f6fr\u00e5gor utan att trampa ned i det politiskt korrekta och gulliga. Ibland h\u00e4nder det \u00e4ven h\u00e4r. Men det \u00e4r s\u00e5dant man f\u00e5r r\u00e4kna med \u2013 att ta risker ligger s\u00e5 att s\u00e4ga inb\u00e4ddat i folkoperans uppdrag. Det \u00e4r lite charmen med det hela ocks\u00e5. Man vet aldrig vad man f\u00e5r. H\u00e4r f\u00e5r vi en vacker, t\u00e4nkv\u00e4rd, r\u00f6rande och ibland en lite politisk korrekt upplevelse. Ett rekviem light, som \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rt ett bes\u00f6k \u00e4ven om folkoperans upps\u00e4ttning andas en aning d\u00f6dsskr\u00e4ck. <\/p>\n

Foto: Markus G\u00e5rder<\/p>\n

Text: Ulrika Sandhill<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mozarts Requiem Folkoperan, Stockholm Premi\u00e4r den 16 oktober 2015 Mozarts rekviem, som han skrev p\u00e5 best\u00e4llning n\u00e4r han l\u00e5g p\u00e5 sin egen d\u00f6dsb\u00e4dd 1791, \u00e4r od\u00f6dlig musik, lika gripande idag som d\u00e5. Som den katolska d\u00f6dsm\u00e4ssa den \u00e4r, behandlar den de djupt religi\u00f6sa fr\u00e5gorna om m\u00e4nniskans synd, skuld, f\u00f6rl\u00e5telse och till slut den eviga friden. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-97575","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97575","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97575"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97575\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97577,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97575\/revisions\/97577"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97575"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97575"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97575"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}