{"id":97529,"date":"2015-10-17T13:56:23","date_gmt":"2015-10-17T12:56:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97529"},"modified":"2015-11-06T19:54:53","modified_gmt":"2015-11-06T18:54:53","slug":"tankar-om-den-stora-maltiden-pa-playhouse-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97529","title":{"rendered":"Tankar om ”Den stora m\u00e5ltiden” p\u00e5 Playhouse teater"},"content":{"rendered":"

\"denstoramaltiden450\"<\/p>\n

Den stora m\u00e5ltiden<\/strong>
\nAv: Dan LeFranc
\nRegi: Elisabet Klason
\nScenografi: Helena Uggla
\nLjusdesign: Kevin Wyn-Jones
\nLjuddesign: Daniel Douhan
\nKostymdesign: Maria Felldin
\nMaskdesign: Nina Lagnefeldt
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Joachim Sieg\u00e5rd
\nPremi\u00e4r 16 oktober 2015<\/p>\n

Playhouse teater i Stockholm har flyttat fr\u00e5n \u00d6stermalmstorg till centralaste delen av Stockholm, mitt p\u00e5 Drottninggatan – och bjuder in b\u00e5de p\u00e5 ny\u00f6versatt ny amerikanska dramatik och till en restaurang som tillsammans ger bes\u00f6karen en k\u00e4nsla av att vara p\u00e5 New Yorks ber\u00f6mda teatergata. Playhouse teater har tagit \u00f6ver lokalerna efter Regina-teatern och byggt om och renoverat. <\/p>\n

Restaurangen har varit \u00f6ppen ett tag men i veckan var de dags f\u00f6r scenkonstens premi\u00e4r p\u00e5 den nybyggda scenen. Premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ett drama av Dan LeFranc som bland annat skriver f\u00f6r den Golden Globebel\u00f6nade tv-serien The Affair. Pj\u00e4sen Den stora m\u00e5ltiden (The Big Meal) har spelats b\u00e5de i USA och i Storbritannien och nominerats till ett flertal utm\u00e4rkelser, som Lucille Lortel Award, Drama Desk Award och Helen Hayes Award.<\/p>\n

\"denstoramaltiden2_450\"<\/a>Ett \u00e4ktenskap, med livets olika delar, gl\u00e4dje och sorg, gr\u00e4l och skratt, komprimerat p\u00e5 en och en halv timme, skildrat genom \u00e5tta sk\u00e5despelare d\u00e4r sk\u00e5despelarna g\u00e5r in i och ut ur de olika karakt\u00e4rerna och samma karakt\u00e4r kan spelas av flera olika sk\u00e5despelare. Det \u00e4r en kort beskrivning av Den stora m\u00e5ltiden. <\/p>\n

Tv\u00e5 ungdomar m\u00f6ts, de gillar varandra men vill inte binda sig. I alla fall \u00e4r den unga tjejen Nicoline tydlig med det. Inte vill vi bli som v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar, s\u00e4ger hon. Sam h\u00e5ller med. De h\u00e4nger ihop. De trivs med varandra. Men nej det \u00e4r inte ihop. Efter ett gr\u00e4l bryter de upp f\u00f6rh\u00e5llandet, som ju inte var ett f\u00f6rh\u00e5llande. N\u00e5gra \u00e5r senare har de mognat lite och de tr\u00e4ffas igen och pang p\u00e5 r\u00f6dbetan blir de ett par igen. Och nu p\u00e5 allvar. De f\u00e5r barn och tiden g\u00e5r och barnen f\u00e5r barn. Livet rullar p\u00e5. Familjen v\u00e4xer och har syskongr\u00e4l, k\u00e4rlek och sorg, b\u00e5de n\u00e5gra ur den \u00e4ldre generationen som de yngre d\u00f6r under dramats g\u00e5ng.<\/p>\n

Dramats st\u00f6rsta beh\u00e5llning tycker jag ligger i rollbes\u00e4ttningen. De \u00e5tta sk\u00e5despelarna \u00e4r fyra av manligt k\u00f6n och fyra av kvinnligt k\u00f6n, tv\u00e5 barn, tv\u00e5 unga sk\u00e5despelare, tv\u00e5 i dryga trettio\u00e5rs\u00e5ldern och tv\u00e5 i \u00f6vre medel\u00e5ldern. I b\u00f6rjan spelas Sam och Nicoline av de tv\u00e5 unga sk\u00e5despelarna och n\u00e4r de m\u00f6ts igen spelas de av de tv\u00e5 som \u00e4r i trettio-fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern. De tv\u00e5 barnen spelar deras barn. De tv\u00e5 \u00e4ldre spelar Sams f\u00f6r\u00e4ldrar, Nicolines sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrar. Under dramats g\u00e5ng byter sk\u00e5despelarna roller. De tv\u00e5 \u00e4ldre sk\u00e5despelarna tar \u00f6ver som Sam och Nicoline medan tiden g\u00e5r och de f\u00e5r barnbarn.<\/p>\n

D\u00e4r finns ocks\u00e5 en nionde sk\u00e5despelare, som spelar en servitris som kommer in med en tallrik med mat vilket blir en stark symbol i f\u00f6rest\u00e4llningen. Servitrisen \u00e4r d\u00f6dens budb\u00e4rare och den som f\u00e5r tallriken m\u00e5ste \u00e4ta upp maten i total tystnad och det \u00e4r en symbol f\u00f6r d\u00f6den.<\/p>\n

Dramat skildrar i sin enkelhet utan st\u00f6rre krusiduller ett f\u00f6rh\u00e5llande, tv\u00e5 m\u00e4nniskor och deras liv tillsammans med b\u00e5de gl\u00e4dje och sorg och jag k\u00e4nde det som att publiken k\u00e4nde igen sig i mycket. I b\u00f6rjan av f\u00f6rest\u00e4llningen var det mer av komedi och andra halvan var mer allvarlig. <\/p>\n

Dock tycker jag bara vi l\u00e4r k\u00e4nna karakt\u00e4rerna r\u00e4tt ytligt. Dramat bygger mer p\u00e5 klich\u00e9er \u00e4n f\u00f6rdjupade karakt\u00e4rsbeskrivningar. Klich\u00e9er beh\u00f6ver inte i sig vara negativt, det \u00e4r ett s\u00e4tt att ber\u00e4tta n\u00e5got p\u00e5 – och det fungerar bra i det h\u00e4r dramat och det s\u00e4tt den framf\u00f6rs p\u00e5. Det \u00e4r inte en ber\u00e4ttelse som g\u00e5r p\u00e5 djupet men den ber\u00e4ttar \u00e4nd\u00e5 om livets g\u00e5ng.<\/p>\n

En eloge till sk\u00e5despelarna. De \u00e4r trov\u00e4rdiga och naturliga i sina olika roller – och en s\u00e5dan h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4r sk\u00e5despelarna byter karakt\u00e4rer kr\u00e4ver duktiga sk\u00e5despelare.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nCharlotta Jonsson
\nTobias Aspelin
\nBritt Louise Tillbom
\nBo G. Lyckman
\nJasmine Heikura
\nCharlie Challis
\nNora Lundqvist\/Clara Wettergren
\nEdvin Engstr\u00f6m\/Arvid Sand<\/p>\n

Foto: Baldur Bragason<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den stora m\u00e5ltiden Av: Dan LeFranc Regi: Elisabet Klason Scenografi: Helena Uggla Ljusdesign: Kevin Wyn-Jones Ljuddesign: Daniel Douhan Kostymdesign: Maria Felldin Maskdesign: Nina Lagnefeldt \u00d6vers\u00e4ttning: Joachim Sieg\u00e5rd Premi\u00e4r 16 oktober 2015 Playhouse teater i Stockholm har flyttat fr\u00e5n \u00d6stermalmstorg till centralaste delen av Stockholm, mitt p\u00e5 Drottninggatan – och bjuder in b\u00e5de p\u00e5 ny\u00f6versatt ny […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[12412,4402,4955,7643],"class_list":{"0":"post-97529","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"tag-dan-lefranc","9":"tag-playhouse-teater","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97529","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97529"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97529\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97546,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97529\/revisions\/97546"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97529"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97529"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97529"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}