Stockholm Jazzfestival: Peter Asplund presenterar Melanie Scholtz
\nBetyg 4<\/p>\n
Plugged Records positiva livebes\u00f6kare f\u00e5r rej\u00e4l valuta f\u00f6r sina biljetter. Asplund och Co. G\u00f6r tv\u00e5 set, vilket inte arrang\u00f6rerna \u00e4r inst\u00e4llda p\u00e5. Ljudet \u00e4r kristallklart, pianot sk\u00f6nt nog p\u00e5 samma volymniv\u00e5 som \u00f6vriga instrument. Man kickar ig\u00e5ng swingbetonat, inbjudande och halvsnabbt med It might as well be spring. Claes Crona h\u00e5ller m\u00e4sterligt ig\u00e5ng en struttig melodi, medan trummisen Johan L\u00f6fcrantz Ramsay som vanligt \u00e4r h\u00e4rligt infallsrik utan att ta \u00f6ver. Trumpetfantomen Asplund svingade sig direkt upp i det h\u00f6ga registret. Jag har h\u00f6rt honom sedan 90-talet flera g\u00e5nger p\u00e5 Nef, p\u00e5 Fasching, Glenn Miller Caf\u00e9, Liseberg, Falkenberg, Stockholms konsethus och troligen Skeppsholmen. Om jag fattar r\u00e4tt var han p\u00e5 turn\u00e9, uppt\u00e4ckte i Johannesburg Scholtz och musikaliskt tyckte uppstod. De tv\u00e5 var f\u00f6r sig och n\u00e5gra g\u00e5nger tillsammans ger oss en mycket trevlig inneh\u00e5llsrik stund inom flera genrer.<\/p>\n
I The song is you bjuder eleganten p\u00e5 ekvilibristik till ett supersnabbt beat. I introduktionen s\u00e4ger han att senaste skivan \u00e4r en hyllning till Sinatra, Torm\u00e9 och Svante Thuresson Av h\u00e4nsyn till internationella g\u00e4ster\/publik sker allt mellansnack p\u00e5 engelska. Melanie Scholtz kliver in i konserten genom att f\u00f6red\u00f6mligt tolka I loves you Porgy. Den uttrycksfulla damen med den fina fraseringen har numera flyttat fr\u00e5n Sydafrika f\u00f6r att bos\u00e4tta sig i Prag. Hon talar om att helgen varit \u201damazing\u201d och att det \u00e4r ett privilegium att spela med bandet och att f\u00e5 spela in med Johan H\u00f6rl\u00e9n som finns i publiken. Sedan tar hon sig an en sm\u00e5sv\u00e4ngig tribut till Nancy Wilson som i slutet \u00f6vergick i blues. Moon and sand var en sj\u00e4lfull ballad med touch av bossa och fint bassolo av Hans Andersson. I African sunset sj\u00f6ng Melanie en f\u00f6rf\u00f6risk rytm med egeninspelad bakgrund. D\u00e4refter en \u00e4ldre afrikansk s\u00e5ng om det farliga i att jobba i gruvor. H\u00e4r spelade Peter flygelhorn och Johan trummade s\u00e5 att det liknade rumba. Sista numret f\u00f6re paus bestod av en duett: Teach me tonight.<\/p>\n
Andra set \u00f6ppnas av den l\u00e5ngv\u00e4ga g\u00e4sten, vars repertoar var ytterst givande att lyssna till. Det blir med hennes bidrag n\u00e5got mer och n\u00e5got annat \u00e4n standards fr\u00e5n American songbook. Efter en gospel acapella med egna loopar, framf\u00f6rdes barnsaga d\u00e4r ljudet av en krokodil imiterades. Fanns utrymme f\u00f6r ytterligare old school \u2013 nummer i form av exempelvis What time is love? Och My foolish heart med karakt\u00e4ristiska bebop-fraser inlagda. M\u00e5ste ett avsnitt koras till absoluta kr\u00f6net p\u00e5 deras gig, v\u00e4ljer jag en stund d\u00e4r samtliga hakade i varandra och simmade obehindrat i det bl\u00e5a o\u00e4ndliga havet fyllt av \u00e4kta k\u00e4nslor. Blev begeistrad av denna bl\u00e4ndande blues! En annan definitiv h\u00f6jdpunkt var Kurt Weils September song, en l\u00e5ngsam l\u00e5t som sm\u00f6g sig fram Musikanternas b\u00e5de sprittande och innerliga upptr\u00e4dande avslutades med I\u00b4m oldfashioned som Peter spelat in med flera s\u00e5ngerskor. Ska till\u00e4ggas att bandledaren, som mycket r\u00e4ttm\u00e4tigt tackade Plugged Records, hade en klarg\u00f6rande utl\u00e4ggning om fantastiska texter (Mercer med flera) och mindre meningsfulla i stil med She loves you.<\/p>\n
Claes Crona, vars tunga meritlista omn\u00e4mndes, var i vanlig ordning mycket njutbar. Peter Asplund \u00e4r p\u00e5 sitt s\u00e4tt en seri\u00f6s showartist, en formidabel trumpetare som kan framkalla g\u00e5shud samt en habil tons\u00e4ker vokalist. Och som framg\u00e5tt blev jag imponerad av hans nya samarbetspartner b\u00f6rdig fr\u00e5n Sydafrika. P\u00e5 v\u00e4g ut ur aff\u00e4ren med den trivsamma st\u00e4mningen,riktar jag \u00e4nd\u00e5 denna dag, min st\u00f6rsta homage till trumslagaren. L\u00f6fcrantz Ramsays kapacitet k\u00e4nde jag v\u00e4l till. Trots detta p\u00e5st\u00e5r jag att hans spel gav mig alldeles s\u00e4rskilt stor beh\u00e5llning. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Stockholm Jazzfestival: Peter Asplund presenterar Melanie Scholtz Betyg 4 Plugged Records positiva livebes\u00f6kare f\u00e5r rej\u00e4l valuta f\u00f6r sina biljetter. Asplund och Co. G\u00f6r tv\u00e5 set, vilket inte arrang\u00f6rerna \u00e4r inst\u00e4llda p\u00e5. Ljudet \u00e4r kristallklart, pianot sk\u00f6nt nog p\u00e5 samma volymniv\u00e5 som \u00f6vriga instrument. Man kickar ig\u00e5ng swingbetonat, inbjudande och halvsnabbt med It might as well […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12407,12397],"class_list":{"0":"post-97496","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-peter-asplund-melanie-scholtz","8":"tag-stockholm-jazzfestival","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97496","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97496"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97496\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97499,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97496\/revisions\/97499"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97496"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97496"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97496"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}