{"id":97381,"date":"2015-10-12T07:12:20","date_gmt":"2015-10-12T06:12:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97381"},"modified":"2015-10-12T13:31:38","modified_gmt":"2015-10-12T12:31:38","slug":"stockholm-jazzfestival-violet-green-and-all-between","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97381","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival: Violet Green and all between"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6034.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97383\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6034-300x225.jpg\" alt=\"IMG_6034\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6034-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6034-1024x768.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Violet Green and all between &#8211; TELL IT LIKE IT IS \u2013 A tribute to women pioneers in blues and rock\u2019n roll<br \/>\nP\u00e5 Teater Lederman 10 oktober 2015<br \/>\nBetyg 5<\/strong><\/p>\n<p>Wille May \u201dBig Mama&#8221; Thornton skrev och sj\u00f6ng l\u00e5ten Hound Dog, som var en uppg\u00f6relse med hennes vardag, tre \u00e5r senare 1958 blir den en v\u00e4rldshit med Elvis Presley. Med Elvis rinner texten f\u00f6rbi men n\u00e4r Wille May sjunger f\u00f6rst\u00e5r vi hennes frustration<\/p>\n<p><em>You ain&#8217;t nothing but a hound dog<br \/>\nBeen snoopin&#8217; &#8217;round the door<br \/>\nYou ain&#8217;t nothing but a hound dog<br \/>\nBeen snoopin&#8217; &#8217;round my door<br \/>\nYou can wag your tail<br \/>\nBut I ain&#8217;t gonna feed you no more<\/em><\/p>\n<p>Detta \u00e4r en del av hur lite respekt man hade f\u00f6r bluesens kvinnor som musikaliska upphovspersoner.<br \/>\nKvinnorna som upptr\u00e4dde p\u00e5 Vaudevilleblues- scenen och klubbarna under den s\u00e5 kallade Harlem Renaissance-eran tog samtidigt hand om utsatta m\u00e4nniskor som fick tj\u00e4na sitt levebr\u00f6d som turnerande artister, de valde musiken och betalade med priset att bli ih\u00e5gkomna l\u00e5ngt efter sin d\u00f6d.<br \/>\nMen vi beh\u00f6ver inte g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ng tillbaks till en tid d\u00e5 kvinnliga s\u00e5ngare fick b\u00f6rja p\u00e5 obskyra st\u00e4llen, b\u00e5de Barbara Streisand och Bette Midler fick l\u00e4nge framf\u00f6ra sin musik bordeller och gayklubbar, av den enkla anledningen att de inte var tillr\u00e4ckligt vackra.<\/p>\n<p>Om allt detta och lite till handlar \u201dTELL IT LIKE IT IS \u2013 A tribute to women pioneers in blues and rock\u2019n roll\u201d som \u00e4r en lysande resa p\u00e5 ca 90 minuter, som tar oss fr\u00e5n Bessie Smith till<br \/>\nJanis Joplin, Aretha Franklin och Amy Winehouse.<br \/>\nEn k\u00e4rleksfylld och proffsig musikalisk resa om kvinnliga pionj\u00e4rer inom blues\/jazz och rock som f\u00f6rmedlar kunskap och musikalitet. V\u00e4lgjort, roligt och sp\u00e4nnande. Vi f\u00f6ljer den epok d\u00e4r defakto kvinnliga bluesartister dominerade de amerikanska scenerna 1900v-1930.<br \/>\nInte nog med att kvinnorna var duktiga s\u00e5ngerskor, de var \u00e4ven l\u00e5ngt fram n\u00e4r det g\u00e4llde synen p\u00e5 kvinnans roll. Bluespionj\u00e4rerna ville vara fria och m\u00e5nga texter handlar just om det &#8211; r\u00e4tten att \u00e4ga sitt eget liv utan att vara beroende av m\u00e4n.<\/p>\n<p>P\u00e5 hemsidan skriver Violet Green \u201dF\u00f6rest\u00e4llningen skildrar f\u00f6rutom det kvinnliga pionj\u00e4rskapet inom musik\/artisteri, en osynlig homoerotisk kultur som stolt och lustfyllt inspirerar till och agerar f\u00f6r allas r\u00e4tt att leva ut sin egen sexualitet och skapa sin egen identitet, som musiker, som artist, som kvinna, som queer, som m\u00e4nniska.\u201d<\/p>\n<p>Detta handlar om tiden 1900-1930 d\u00e5 det inte var helt enkelt att vara kvinna o sj\u00e4lvst\u00e4ndig, och skriver Violet Green \u201dM\u00e5nga av de kvinnor som skildras inom modern genus- forskning ses som viktiga p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Dels f\u00f6r att de formulerade en kvinnlig sexualitet och dels f\u00f6r att de i sina texter och sitt artisteri drog upp \u201dmoraliska\u201d riktlinjer f\u00f6r hur communityn borde hantera pengar, k\u00e4rlek, droger och sex.\u201d<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6024.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-97382\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6024-300x225.jpg\" alt=\"IMG_6024\" width=\"300\" height=\"225\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6024-300x225.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/IMG_6024-1024x768.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Publiken fick starta den musikaliska resan med att m\u00f6ta bl.a. \u00a0Mamie\u00a0Smith som spelade in den f\u00f6rsta skivan n\u00e5gonsin av en f\u00e4rgad kvinnlig artist 1920. Hon f\u00f6ljs av namn som, Ma Rainey, Sippie Wallace, Memphis Minnie, Bessie Smith, Big Mama Thornton, Etta James, Sister Rosetta Tharpe, Victoria Spivey mfl. Victoria Spivey startade eget skivbolag, Bob Dylan kompade Victoria Spivey p\u00e5 munspel vid en inspelning 1962.<\/p>\n<p>Historiskt har de h\u00e4r kvinnorna varit f\u00f6rsvunna, trots att de totalt dominerade musikscenen under Vaudevilleblueseran i USA under 30 \u00e5r. Muddy Waters spelade in Ann Coles \u201dGot My Mojo Working\u201d en version som \u00e4r betydligt mer k\u00e4nd \u00e4n Ann Coles.<\/p>\n<p>Ethel Waters var t.ex. den f\u00f6rsta kvinnliga bluesartisten (dog 1977) som spelades p\u00e5 alla radiostationer, hon gjorde ocks\u00e5 succ\u00e9 p\u00e5 Brodway. Ethel Waters var en sj\u00e4lvst\u00e4ndig kvinna och skilde sig flera g\u00e5nger o l\u00e5ten \u201dNo mans mama\u201d var en uppg\u00f6relse med den kvinnoroll som dominerade och Ethel Waters \u00e4lskade kvinnor. Som 17 \u00e5ring var hon f\u00f6rsta kvinnliga artist att sjunga \u201dSt. Louis Blues\u201d.<br \/>\nL\u00e5ten B.D Women blues \u201dB.D. women ain&#8217;t gonna need no men\u2026\u201d en l\u00e5t som skrevs av Lucille Bogan, beskriver rakt och klart att m\u00e4n inte beh\u00f6vs ens som sexpartners.<\/p>\n<p>\u201dMamies Crazy Blues\u201d med Mamie Smith, var den f\u00f6rsta skivan med en svart kvinnlig s\u00e5ngerska som fick enorma f\u00f6rs\u00e4ljningsframg\u00e5ngar p\u00e5 den tiden. Trixie Smith skrev ocks\u00e5 \u201dMy Man Rocks me\u201d som \u00e4r en underfundig text som jag l\u00e4mnar \u00e5t er andra att fundera \u00f6ver.<br \/>\nVi slutar i den tidiga rock- och bluesmusiken, Janis Joplin som inspirerades av Bessie\u00a0Smith ordnade en gravsten 1968 till hennes\u00a0grav, Bessie dog 1943.<br \/>\nEn h\u00e4rlig version av Aretha Franklins \u201dRespect\u201d avsutade men vid extranummer av Nina Simones Feeling Good. En i tidens\u00e5ngerska gavs ocks\u00e5 utrymme Amy Winhouse, hon dog unga och det gjorde n\u00e5gra ur bluesens kvinnliga pionj\u00e4rer ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Den sex stycken starka gruppen bakom detta \u00e4r Ulla Wrethagen, gitarr s\u00e5ng, Jenny Fall, s\u00e5ng banjo, Lena Andersson, bas, Anna Hammarsten, piano s\u00e5ng, Elsie Petr\u00e9n, saxofon (lysande saxofonist), Eva Grund, slagverk. F\u00f6rutom lysande s\u00e5ng av Anna Hammarsten, Ulla Wrethagen och Jenny Fall, m\u00e5ste omn\u00e4mna lite extra Ulla Wrethagen, jag s\u00e4ger bara vilken grym gitarrist.<\/p>\n<p>Har ni inte sett den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ta chansen 30\/11, 2015<br \/>\nPlats: Pygm\u00e9teatern, Stockholm<\/p>\n<p><strong>Godbitar:<\/strong><br \/>\nMoney Blues (Bessie Smith)<br \/>\nAny kind of men (Victoria Spivey)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Violet Green and all between &#8211; TELL IT LIKE IT IS \u2013 A tribute to women pioneers in blues and rock\u2019n roll P\u00e5 Teater Lederman 10 oktober 2015 Betyg 5 Wille May \u201dBig Mama&#8221; Thornton skrev och sj\u00f6ng l\u00e5ten Hound Dog, som var en uppg\u00f6relse med hennes vardag, tre \u00e5r senare 1958 blir den en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-97381","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97381","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97381"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97381\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97402,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97381\/revisions\/97402"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97381"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97381"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97381"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}