{"id":9729,"date":"2009-05-21T22:01:01","date_gmt":"2009-05-21T20:01:01","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=9729"},"modified":"2009-05-21T22:01:01","modified_gmt":"2009-05-21T20:01:01","slug":"andreas-tilliander-show","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=9729","title":{"rendered":"Andreas Tilliander: Show"},"content":{"rendered":"

\"andreastilliander290\"
\nAndreas Tillianders nya album ”Show” skiljer sig en hel del fr\u00e5n f\u00f6rra. Nya albumet \u00e4r dovare, m\u00f6rkare, v\u00e4l symboliserat i sp\u00e5ret d\u00e4r Jocke Berg fr\u00e5n Kent sjunger om sina svarta kl\u00e4der. En annan Kent-medlem, Martin Sk\u00f6ld, medverkar p\u00e5 ett annat sp\u00e5r. Tilliander har flera medverkande g\u00e4ster, som David Fransson fr\u00e5n Division of Laura Lee.
\n
\nAtt Andreas Tilliander \u00e4r en popul\u00e4r artist m\u00e4rks v\u00e4l p\u00e5 antalet recensioner. Sajten Kritiker som samlar p\u00e5 l\u00e4nkar till recensioner hos gammelmedier har 25 recensionsl\u00e4nkar till skivan Show<\/a>.<\/p>\n

N\u00e5, om du gillar techno och om du bara ska k\u00f6pa en skiva i cd-format i \u00e5r b\u00f6r du helt klart \u00f6verv\u00e4ga Tillianders skiva: omslaget \u00e4r j\u00e4ttesnyggt jag kan sitta och bra k\u00e4nna hur fantasin drar iv\u00e4g med mig n\u00e4r jag l\u00e5ter det gr\u00e5 omslagen med m\u00f6nster och krumelurer tala till mig.<\/p>\n

Sj\u00e4lv kan jag bli tr\u00f6tt p\u00e5 att m\u00e5nga av de nya technomusikerna \u00e4r r\u00e4tt grunda, r\u00e4tt poppiga. Eller s\u00e5 \u00e4r det bara de som h\u00f6rs mest som har en rej\u00e4l touch av kommersiell flirt. D\u00e4rf\u00f6r gillar jag Tillianders nya som har ett mer m\u00f6rkt och lite l\u00e4tt-tillg\u00e4ngligt sound. Han jobbar mycket med gamla samplers och syntar f\u00f6r att skapa detta mer levande ljud. Electron \u00e4r nedtonad och det \u00e4r mer mer av deep house, dub och elektronisk humor i titlar som 909 problems. Och med den d\u00e4r kryddan med s\u00e5ngare av mer indiestil, som Jocke Berg.<\/p>\n

Som SVD:s kritiker skriver:<\/p>\n

Tilliander har kallats electronica\u00adkung, men snarare k\u00e4nns han som den svenska technons b\u00e4ste regiss\u00f6r \u2013 som s\u00e4tter sina g\u00e4sts\u00e5ngare i nya sp\u00e4nnande roller och sammanhang.<\/p><\/blockquote>\n

Under v\u00e5ren \u00e4r Andreas Tilliander dubbelt aktuell p\u00e5 skiva. F\u00f6rutom Show sl\u00e4pper han \u00e4ven (under sitt alias Mokira) albumet Persona p\u00e5 engelska Type Records. I mitten av mars startar ocks\u00e5 fj\u00e4rde s\u00e4songen av radioprogrammet Str\u00f6m i P2 \u2013 d\u00e4r Andreas Tilliander \u00e4r programledare.<\/p>\n

Fakta: Med debutskivan Ljud (2001) p\u00e5 det legendariska elektronikabolaget Mille Plateaux slog Andreas Tilliander igenom stort internationellt. Ytterligare en skiva f\u00f6ljde p\u00e5 samma bolag (Elit, 2002). Tredje albumet World Industries (2004) gavs ut av svenska Pluxemburg och licensierades till tyska Resopal och japanska Poplot. Andreas har \u00e4ven sl\u00e4ppt musik under alias som Mokira, Komp och Lowfour. Han har ocks\u00e5 varit med i banden Bulgur Brothers och Minimalistic Sweden.<\/p>\n

Du kan provlyssna p\u00e5 hans st\u00e4lle i MySpace.<\/a><\/p>\n

Recensioner:
\nBarometern<\/a>, Helsingborgs Dagblad<\/a>, Dagens Skiva<\/a>, Expressen<\/a>, Sm\u00e5landsposten<\/a>, Svenska Dagbladet<\/a> och Dagens Nyheter.<\/a><\/p>\n

\"andreastilliander600\"<\/p>\n

Andra bloggar om: techno<\/a>, recension<\/a>, house<\/a>, indie<\/a>, musik<\/a>, techno<\/a>, Andreas Tilliander<\/a>, Jocke Berg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Andreas Tillianders nya album ”Show” skiljer sig en hel del fr\u00e5n f\u00f6rra. Nya albumet \u00e4r dovare, m\u00f6rkare, v\u00e4l symboliserat i sp\u00e5ret d\u00e4r Jocke Berg fr\u00e5n Kent sjunger om sina svarta kl\u00e4der. En annan Kent-medlem, Martin Sk\u00f6ld, medverkar p\u00e5 ett annat sp\u00e5r. Tilliander har flera medverkande g\u00e4ster, som David Fransson fr\u00e5n Division of Laura Lee.<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[2318,2467,12282,12285,5663],"class_list":{"0":"post-9729","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-house","8":"tag-indie","9":"tag-musik","10":"tag-recension","11":"tag-techno","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/9729","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=9729"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/9729\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=9729"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=9729"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=9729"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}