{"id":97278,"date":"2015-10-05T07:21:18","date_gmt":"2015-10-05T06:21:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97278"},"modified":"2015-10-05T07:21:18","modified_gmt":"2015-10-05T06:21:18","slug":"vi-som-ar-hundra-en-fantastiskt-underhallande-forestallning-med-ambitiosa-och-skickliga-kvinnor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97278","title":{"rendered":"Vi som \u00e4r hundra &#8211; en fantastiskt underh\u00e5llande f\u00f6rest\u00e4llning med ambiti\u00f6sa och skickliga kvinnor"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/visomarhundra.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/visomarhundra-300x300.jpg\" alt=\"visomarhundra\" width=\"300\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97279\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/visomarhundra-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/visomarhundra-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/10\/visomarhundra.jpg 550w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Vi som \u00e4r hundra<\/strong><br \/>\nAv Jonas Hassen Khemiri<br \/>\nScenografi Anna Wennerhed<br \/>\nKostym Ulla Oddsdotter<br \/>\nMask\u00f6r Elin Jonsson<br \/>\nLjus och ljud P\u00e4r Ibbling, Hannah Bratt<br \/>\nProjektioner Kundali L\u00f6fstrand<br \/>\nG\u00e4stspel med Teater Bara p\u00e5 Boulevardteatern den 4 oktober 2015<\/p>\n<p>Inledningsvis tar tre personer sats mot en h\u00f6jd eller ett stup i Godots anda. Ska vi g\u00e5 eller ska vi hopp, s\u00e4ger man, d\u00e4refter best\u00e4mmer man sig f\u00f6r att g\u00e5, men stannar.  D\u00e4rmed f\u00f6rst\u00e5r man att kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning inte kommer att bli en dans p\u00e5 rosor.<br \/>\nDe 3 kvinnliga sk\u00e5despelarna \u00e4r alla kl\u00e4dda i varsin f\u00e4rg dvs. gult, orange och r\u00f6tt. Scenen \u00e4r annars mycket spartansk, men jag fascineras omg\u00e5ende av de svarta klossystem som hela scenen \u00e4r uppbyggd av. Det verkar aldrig ta slut p\u00e5 m\u00f6jligheter att anv\u00e4nda dem p\u00e5 scen. Man ligger, man sitter man st\u00e5r och man skapar hyllor med dessa kreativa l\u00e5dor. D\u00e4rut\u00f6ver \u00e4r scenen v\u00e4ldigt m\u00f6rk och fyrkantig. Det \u00e4r s\u00e5ledes personerna som \u00e4r huvudattraktionerna p\u00e5 scen.<br \/>\nN\u00e4r pj\u00e4sen b\u00f6rjar \u00e4r tempot mycket h\u00f6gt och d\u00e4rmed \u00e4r det sk\u00f6nt f\u00f6r \u00f6gonen att f\u00e4rgskalorna inte varierar och att kvinnorna n\u00e4stan r\u00f6r sig som snabba seriefigurer med h\u00e4ftiga ljudeffekter. Kvinnornas energi, kroppsspr\u00e5k och fram\u00e5tanda \u00e4r unikat och underh\u00e5llande p\u00e5 fler s\u00e4tt och \u00e4r mycket tighta. De diskuterar tidens g\u00e5ng och hur valen i livet ger vissa f\u00f6ruts\u00e4ttningar. De leker med tanken att n\u00e4r som helst kan s\u00e4ga stop, backa bandet och b\u00f6rja om. Till deras f\u00f6rv\u00e5ning hamnar de \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 liknande plats, trots vetskapen om att de verkligen inte ville komma dit igen. Efter ca 1\/3 av spelets g\u00e5ng, inser jag att de 3 kvinnorna gestaltar samma kvinna, fast i skilda tidsepoker av sitt liv. Konversationerna, besluten och slagsm\u00e5len har varit med det egna jaget p\u00e5 olika niv\u00e5er. F\u00e4rgm\u00e4ssigt g\u00e5r ju det ocks\u00e5 ihop, eftersom gul och r\u00f6tt, blir orange. En och annan biroll har dock hj\u00e4lp handlingen och tiden fram\u00e5t.<\/p>\n<p>Vi i publiken skrattar b\u00e5de glatt och besv\u00e4rande \u00e5t en del ironiska, medm\u00e4nskliga sk\u00e4mt och parodier. Alla k\u00e4nner vi igen oss sj\u00e4lva i str\u00e4van att vilja vara unika, eller offra oss f\u00f6r familjen eller karri\u00e4ren. Ett kvinnoperspektiv p\u00e5 hur vi kan bli ihop med m\u00e4n, dvs. g\u00f6ra oss mindre som m\u00e4nniskor, fick flertalet av kvinnor i publiken att titta och skratta menande med varandra. Men n\u00e5got beskt kom ocks\u00e5 upp fr\u00e5n magen. \u00c4ven det politiskt korrekta och den perfekta k\u00e4rleken, som dagens m\u00e4nniskor s\u00f6ker som en sj\u00e4lvklarhet, f\u00e5r sig en ordentlig k\u00e4nga. Hur kommer det sig att vi ofta ger upp oss sj\u00e4lv n\u00e4r en annan m\u00e4nniska dyker upp? Hur \u00e4r samvaron som vi har med oss sj\u00e4lva? V\u00e4ljer vi hellre d\u00e5ligt s\u00e4llskap en att vara sj\u00e4lv? Vad \u00e4r egentligen \u00e4kta k\u00e4rlek och hur mycket sex ska man ha utan den?<\/p>\n<p>Det \u00e4r fantastiskt att se tre kvinnor som \u00e4r s\u00e5 samspelta och helt oh\u00e4mmat tar f\u00f6r sig av utrymmet p\u00e5 scen och av varandra. Mest av allt tyckte jag om de sm\u00e5 dansnummer som ingick i f\u00f6rsta delen av pj\u00e4sen och gav ett merv\u00e4rde som inga ord hade kunnat ge. <\/p>\n<p>Det v\u00e5ld och \u00f6vergrepp som gestaltades p\u00e5 scen \u00e5tergavs tillr\u00e4ckligt n\u00e4ra den verkliga k\u00e4nslan. Man blev illa ber\u00f6rd och f\u00f6rstod po\u00e4ngen men inte s\u00e5 uppr\u00f6rd att man inte kunde ta in hela handlingen i sitt stora sammanhang, vilket var befriande. T\u00e4nk vad m\u00e4nniskor ljuger f\u00f6r sig sj\u00e4lva f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en fasad mot sig sj\u00e4lv och andra! Lyckans begrepp sattes p\u00e5 prov och tack och lov stod man f\u00f6r att du \u00e4r sj\u00e4lv ansvarig f\u00f6r din egen lycka och den kan du inte j\u00e4mf\u00f6ra med andras. Trots all den ondska och el\u00e4nde som finns, kan vi gl\u00e4dja oss \u00e5t en h\u00e4rlig h\u00f6stdag i solsken.<\/p>\n<p>Mot slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen drogs tyv\u00e4rr tempot ner allt f\u00f6r mycket och n\u00e5gra former av smygmoralism och l\u00e4tt pretenti\u00f6sa slutsatser levererades. Avst\u00e5ndet mellan det parodiska och sentimentala blev allt f\u00f6r l\u00e5ngt. Man kunde inte acceptera \u00f6verg\u00e5ngen. R\u00e4ddningen var det underbara kroppsspr\u00e5k som Sara Hagn\u00f6 gestaltate och avslutade kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning med som den \u201dgamla kvinnan\u201d. Trots karakt\u00e4rens f\u00f6rvirring, kunde man inte l\u00e5ta bli att le i mjugg.<\/p>\n<p>Det var \u00f6verlag en fantastiskt underh\u00e5llande f\u00f6rest\u00e4llning med ambiti\u00f6sa och skickliga kvinnor p\u00e5 scen. De fyllde ut varje r\u00f6relse och varje ord var grundad i en st\u00f6rre dimension. Kom ih\u00e5g \u201dvi \u00e4r minst lika lagom lyckliga som alla andra\u201d.<\/p>\n<p>Medverkande Marina Alm\u00e9n, Fanny Larsson-Auna, Sara Hagn\u00f6<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vi som \u00e4r hundra Av Jonas Hassen Khemiri Scenografi Anna Wennerhed Kostym Ulla Oddsdotter Mask\u00f6r Elin Jonsson Ljus och ljud P\u00e4r Ibbling, Hannah Bratt Projektioner Kundali L\u00f6fstrand G\u00e4stspel med Teater Bara p\u00e5 Boulevardteatern den 4 oktober 2015 Inledningsvis tar tre personer sats mot en h\u00f6jd eller ett stup i Godots anda. Ska vi g\u00e5 eller [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12385,12384,7274],"class_list":{"0":"post-97278","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-boulevardsteatern","11":"tag-eater-bara","12":"tag-jonas-hassen-khemiri","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97278","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97278"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97278\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97280,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97278\/revisions\/97280"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97278"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97278"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97278"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}