{"id":97246,"date":"2015-10-02T11:46:41","date_gmt":"2015-10-02T10:46:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97246"},"modified":"2015-10-02T11:48:49","modified_gmt":"2015-10-02T10:48:49","slug":"filmrecension-the-walk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97246","title":{"rendered":"Filmrecension: The Walk"},"content":{"rendered":"

\"walk\"<\/a><\/p>\n

The Walk<\/strong>
\nBetyg: 3
\nBiopremi\u00e4r 9 oktober<\/p>\n

Inget f\u00f6r den som \u00e4r h\u00f6jdr\u00e4dd.<\/i><\/span><\/p>\n

The Walk<\/i> \u00e4r en film med ett, och bara ett, syfte: att bjuda p\u00e5 en s\u00e5 nervkittlande upplevelse som m\u00f6jligt. Och med det lyckas den ju briljant. Men f\u00f6r \u00f6vrigt ska en kanske inte f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5got s\u00e4rskilt budskap. Handlingen \u00e4r hur simpel som helst. Faktum \u00e4r att jag knappt ens kan placera filmen inom n\u00e5gon genre, men jag har s\u00e4llan svettats s\u00e5 mycket i en biosalong. <\/span><\/p>\n

Det bygger p\u00e5 den verkliga h\u00e4ndelsen n\u00e4r fransosen Philippe Petit 1974 gick p\u00e5 lina mellan de tv\u00e5 World Trade Center-tornen. Filmen \u00e4r baserad p\u00e5 hans sj\u00e4lvbiografi, To Reach the Clouds: My High Wire Walk Between the Twin Towers<\/i>, och i rollen som Petit ser vi en v\u00e5ghalsig men m\u00e5lmedveten Joseph Gordon Levitt som g\u00f6r sitt b\u00e4sta f\u00f6r att prata med fransk accent.<\/span><\/p>\n

I all hast f\u00e5r vi ta del av hans uppv\u00e4xt i pittoreska franska landsbygdsmilj\u00f6er och hur intresset f\u00f6r akrobatik uppstod. Hur han efter att ha sl\u00e4ngts hemifr\u00e5n flyr till Paris f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja sig som gatuartist och l\u00e4r k\u00e4nna sin f\u00f6rsta medbrottsling, gatumusikern och konstskoleeleven Annie, som han \u00e4ven f\u00f6r\u00e4lskar sig i. Snart han samlat p\u00e5 sig ett r\u00e4tt sympatiskt g\u00e4ng medbrottslingar.<\/span><\/p>\n

Desto mer tid \u00e4gnas \u00e5t planeringen bakom kuppen. Mest sp\u00e4nnande blir det n\u00e4r de tagit sig till Manhattan, som i filmen i likhet med allt annat amerikanskt visas upp fr\u00e5n sin mysigaste sida. Det \u00e4r mycket som kan g\u00e5 fel, och sj\u00e4lva utf\u00f6randet \u00e4r minst lika nervkittlande som den svindlande ling\u00e5ngen. Tv\u00e5 timmar g\u00e5r snabbt och n\u00e5gra utdragna scener till trots \u00e4r det en\u00a0klart sev\u00e4rd tripp. N\u00e4r jag l\u00e4mnar biosalongen har jag fortfarande hj\u00e4rtat i halsgropen.<\/span><\/p>\n