{"id":97034,"date":"2015-09-26T07:21:47","date_gmt":"2015-09-26T06:21:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97034"},"modified":"2015-10-05T16:39:04","modified_gmt":"2015-10-05T15:39:04","slug":"goteborgs-stadsteater-markurells-i-wadkoping-bade-komedi-och-tragedi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=97034","title":{"rendered":"G\u00f6teborgs stadsteater: Markurells i Wadk\u00f6ping &#8211; b\u00e5de komedi och tragedi"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97046\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells-300x200.jpg\" alt=\"markurells\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells.jpg 902w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Markurells i Wadk\u00f6ping<\/strong><br \/>\nAv Hjalmar Bergman<br \/>\nBearbetning Dennis Magnusson<br \/>\nRegi Dennis Sandin<br \/>\nPremi\u00e4r 4 september 2015, p\u00e5 Stora Scenen, G\u00f6teborgs stadsteater<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 25 september 2015<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-97048\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells2-300x200.jpg\" alt=\"markurells2\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells2.jpg 900w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Hjalmar Bergmans roman Markurells i Wadk\u00f6ping \u00e4r en komedi men den har som det mesta Hjalmar Bergman skrev mycket av tragedi i sig, den skildrar m\u00e4nniskor som vi \u00e4r p\u00e5 gott och ont. I regi av Dennis Sandin k\u00e4nns den v\u00e4ldigt trogen Hjalmar Bergman i uttrycket. Den har mycket av komedi i sig men \u00e4r samtidigt ett drama med tragedi.<\/p>\n<p>Markurells i Wadk\u00f6ping gav ut 1919 och skildrar ett dygn 1913, dagen d\u00e5 herr Markurells enda barn, sonen Johan, ska upp i examen f\u00f6r studenten. Herr Markurell \u00e4r f\u00f6dd fattig och utan n\u00e5gra fina anor men har lyckats bli f\u00f6rm\u00f6gen, rent av of\u00f6rsk\u00e4mt f\u00f6rm\u00f6gen. Han vet dock att han \u00e4nd\u00e5 aldrig r\u00e4knas med bland de fina folket. Han \u00e4r nyrik och \u00e4ven om allt det f\u00f6rn\u00e4ma folket drar nytta av hans rikedom vet han att han aldrig r\u00e4knas med som en av dem. Men sonen Johan ska r\u00e4knas med. Det \u00e4r allt han brinner f\u00f6r. Sonen Johan \u00e4r allt han \u00e4lskar och bryr sig om. Herr Markurell \u00e4r beredd att g\u00f6ra vad som helst f\u00f6r sin \u00e4lskade son. Han l\u00e5ter till exempel grevinnan i staden ta hand om sonen v\u00e4ldigt mycket, mer \u00e4n hans mor f\u00e5r. Markurells planering \u00e4r att sonen ska l\u00e4ra sig att uppf\u00f6ra fint f\u00f6r att kunna umg\u00e5s i de f\u00f6rn\u00e4ma salongen.<\/p>\n<p>Detta dygn som f\u00f6rest\u00e4llningen &#8211; och romanen &#8211; utspelar sig \u00e4r det dags f\u00f6r studentexamen f\u00f6r Johan. Att ta studenten i Sverige p\u00e5 den tiden var en sv\u00e5r uppgift. De blivande studenterna satt inl\u00e5sta i skolan och utsattes f\u00f6r flera f\u00f6rh\u00f6r och prov. Den som inte klarade sig fick smyga sig ut genom n\u00e5gon bakd\u00f6rr. Herr Markurell \u00e4r orolig f\u00f6r att Johan inte ska klara sin examen. Det \u00e4r med r\u00e4tta han \u00e4r orolig. Sonen har inte studerat s\u00e4rskilt h\u00e5rt och han inte direkt h\u00e4ngt med n\u00e4san \u00f6ver skolb\u00f6ckerna. Herr Markurell skyr inga medel f\u00f6r att Johan ska klara examen och f\u00e5 sin studentexamen. Han \u00e4r beredd att ta till hot, att muta &#8211; urs\u00e4kta donera, att bjuda examinatorerna p\u00e5 fin lunch med \u00e5rg\u00e5ngsvin &#8230;<\/p>\n<p>Hjalmar Bergmans Markurells i Wadk\u00f6ping utspelar sig under ett dygn 1913 men g\u00e5r genom tid och rum. Om ett sm\u00e5borgerligt samh\u00e4lle d\u00e4r social kontroll och maktstrategier spelar en viktig roll. Allt detta finns kvar i G\u00f6teborgs stadsteaters upps\u00e4ttning. Personerna \u00e4r n\u00e5got \u00f6verdrivna, som i komedier och farser p\u00e5 privatteatrar men samtidigt finns det sorg och dramatik.<\/p>\n<p>Scenografiskt och kostymm\u00e4ssigt \u00e4r det v\u00e4lgjort med en vridscen och tidsenliga kl\u00e4der, f\u00f6rutom att de tv\u00e5 pojkarna, Johan och Louis, g\u00e5r i kortbyxor och d\u00e4rf\u00f6r ser yngre ut \u00e4n de unga m\u00e4n de ju faktiskt \u00e4r.<\/p>\n<p>Den skildrar m\u00e4nniskor som vi \u00e4r, ingen \u00e4r bara ond, ingen \u00e4r bara god och de flesta g\u00e5r att muta p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.<br \/>\nDan Ekborg \u00e4r str\u00e5lande trov\u00e4rdig som Markurell och det \u00e4r en av de viktigaste sakerna med hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Flera av karakt\u00e4rerna runt omkring honom g\u00f6rs ocks\u00e5 mycket bra av sina sk\u00e5despelare, jag t\u00e4nker bland annat p\u00e5 Johan Gry som h\u00e4radsh\u00f6vdingen De Lorche, Mia H\u00f6glund-Melin som grevinnan, Carina M Johansson som fru Markurell, Sven-\u00c5ke Gustavsson som barberare Str\u00f6m och Christer Fjellstr\u00f6m som lektor Barfoth. Dessa fem karakt\u00e4rer \u00e4r viktiga vid sidan av Herr Markurell och att de \u00e4r bekv\u00e4ma och trov\u00e4rdiga i sina roller och i sitt samspel \u00e4r ett sk\u00e4l till att f\u00f6rest\u00e4llningen fungerar s\u00e5 bra.<\/p>\n<p>Ingen av karakt\u00e4rerna \u00e4r bara goda eller bara onda, de \u00e4r som m\u00e4nniskor \u00e4r, de \u00e4r som typiska sm\u00e5stadsbor, som folk omkring oss, vi kan k\u00e4nna igen livet. \u00c4ven om de inte \u00e4r adligt folk som kan flyta lite ovanf\u00f6r i dagens samh\u00e4lle finns det andra grupper som har tagit \u00f6ver den rollen, som inte beh\u00f6ver f\u00f6lja samma regler som vi andra.<\/p>\n<p>Markurell sj\u00e4lv g\u00e5r igenom en v\u00e4ndpunkt i sitt liv och l\u00e4r sig det kanske viktigaste i livet, det som alltf\u00f6r m\u00e5nga missar. Han l\u00e4r sig vad det \u00e4r som r\u00e4knas, egentligen.<\/p>\n<p>F\u00f6r den som tycker om teater med mycket scenografi, fina kl\u00e4der, med bra sk\u00e5despelare och med mycket humor och samtidigt handlar om m\u00e4nniskor som vi \u00e4r \u00a0&#8211; d\u00e5 \u00e4r Markurells i Wadk\u00f6ping p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater absolut ett bra alternativ.<\/p>\n<p><strong>Sk\u00e5despelare<\/strong><br \/>\nKerstin Andersson, Marie Delleskog, Dan Ekborg, Christer Fjellstr\u00f6m, Johan Gry, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Mia H\u00f6glund-Melin, Carina M Johansson, Johan Karlberg, Olof M\u00e5rtensson, H\u00e5kan Paaske och Ramtin Parvaneh<\/p>\n<p>Foto: Ola Kjelbye<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-97054\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells3-300x200.jpg\" alt=\"markurells3\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/markurells3.jpg 902w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Markurells i Wadk\u00f6ping Av Hjalmar Bergman Bearbetning Dennis Magnusson Regi Dennis Sandin Premi\u00e4r 4 september 2015, p\u00e5 Stora Scenen, G\u00f6teborgs stadsteater F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 25 september 2015 Hjalmar Bergmans roman Markurells i Wadk\u00f6ping \u00e4r en komedi men den har som det mesta Hjalmar Bergman skrev mycket av tragedi i sig, den skildrar m\u00e4nniskor som vi [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2163,12366,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-97034","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-goteborgs-stadsteater","11":"tag-markurells","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97034","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=97034"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97034\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97055,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/97034\/revisions\/97055"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=97034"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=97034"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=97034"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}