{"id":96951,"date":"2015-09-24T16:49:43","date_gmt":"2015-09-24T15:49:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96951"},"modified":"2015-09-25T11:08:13","modified_gmt":"2015-09-25T10:08:13","slug":"skivrecension-u-s-girls-half-free","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96951","title":{"rendered":"Skivrecension: U.S. Girls – Half Free"},"content":{"rendered":"

\"us<\/a><\/p>\n

Artist: U.S. Girls
\nTitel: Half Free
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Perfekt pop sk\u00f6ljd av en m\u00f6rk, surrealistisk sl\u00f6ja. Half Free k\u00e4nns b\u00e5de hems\u00f6kt och catchy p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/i><\/span><\/p>\n

Efter att ha sl\u00e4ppt album p\u00e5 olika, mindre etablerade etiketter sl\u00e4pper nu Meg Remy sitt starkaste album hittills p\u00e5 ansedda 4AD. Musikaliskt g\u00e5r det i alla m\u00f6jliga riktningar, men till tonen \u00e4r det inte helt olikt David Lynchs surrealistiska filmer.<\/span><\/p>\n

P\u00e5 sitt f\u00f6rsta album p\u00e5 just 4AD, Before Today,<\/i> tog id\u00e9sprutan Ariel Pink sitt f\u00f6rsta steg fr\u00e5n de gamla lofi-inspelningarna till ett h\u00f6gre produktionsv\u00e4rde. P\u00e5 Half Free<\/i> genomg\u00e5r Meg Remy med sitt lika genre\u00f6verskridande DIY-projekt U.S. Girls en liknande utveckling. De \u00e4ldre albumen hade visserligen sin charm, men nu k\u00e4nns det som att hon n\u00e5r upp till sin fulla potential.<\/span><\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n bandnamnet som v\u00e4cker flera associationer, har albumtiteln en desto tydligare inneb\u00f6rd: \u201cTiteln syftar p\u00e5 hur det \u00e4r att vara kvinna i v\u00e4stv\u00e4rlden. Hur jag p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r fri, men \u00e4nd\u00e5 inte. Min kropp dikteras fortfarande av mestadels manlig media. Speciellt i v\u00e4stv\u00e4rlden har vi en bild av att vi \u00e4r fria. Vi har internet, vi kan g\u00f6ra vad vi vill. V\u00e4rlden ligger f\u00f6r dina f\u00f6tter. Men i sj\u00e4lva verket \u00e4r vi marionetter,\u201d ber\u00e4ttade Remy n\u00e4r jag intervjuade henne tidigare i \u00e5r.<\/a><\/span><\/p>\n

\u00d6ppnande Sororal Feelings<\/i>, som handlar om en kvinna som nu t\u00e4nker h\u00e4nga sig efter att hon f\u00e5tt reda p\u00e5 att hennes man haft ihop det med hennes tv\u00e5 systrar, s\u00e4tter tonen f\u00f6r albumet, d\u00e4r hon i varje l\u00e5t antar rollen som kvinnor som \u00e4r just halvt fria. Den hems\u00f6kta reggaen p\u00e5 Damn That Valley<\/i>, f\u00f6r \u00f6vrigt en av \u00e5rets b\u00e4sta l\u00e5tar, sjungs till exempel ur en krigs\u00e4nkas perspektiv.<\/span><\/p>\n

Efterf\u00f6ljande Telephone Play No. 1<\/i> kan tyckas \u00f6verfl\u00f6dig d\u00e5 det bara \u00e4r ett telefonsamtal mellan Remy och en tjejkompis, men dialogen bidrar med en n\u00e4stan komisk kontrast fr\u00e5n den annars r\u00e4tt m\u00f6rka st\u00e4mningen. H<\/span>on ber\u00e4ttar om en dr\u00f6m hon haft, i dr\u00f6mmen hittade hon ett gammalt fotografi p\u00e5 sig sj\u00e4lv naken som barn, v\u00e4ndningen kommer n\u00e4r hon s\u00e4ger: \u201cThe thing is, I was kind of hot stuff. I mean, I don\u2019t know, I looked good.” De kommer in p\u00e5 konstiga relationer mellan f\u00f6r\u00e4ldrar och s\u00f6ner respektive d\u00f6ttrar, d\u00e4r s\u00f6nerna v\u00e4xer upp till att bli fascistledare — ”Instead of just another woman with no self-esteem,” po\u00e4ngterar Remy samtidigt som ett burkskratt kommer in.<\/p>\n

Bland ett par sl\u00e4piga, atmosf\u00e4riska l\u00e5tar s\u00e5som Red Comes in Many Shades<\/em> och New Age Thriller<\/em> tar sedan\u00a0Sed Knife<\/i>\u00a0med sin glamrockiga power albumet i ytterligare en riktning. Men trots l\u00e5tarnas varierande karakt\u00e4rer k\u00e4nns det, kanske p\u00e5 grund av den \u00f6vergripande st\u00e4mningen, v\u00e4ldigt sammanh\u00e5llet. P\u00e5 Half Free<\/em> lyckas Meg Remy presentera sina abstrakta, inte helt opolitiska id\u00e9er p\u00e5 ett n\u00e4rmast f\u00f6rtrollande vis.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Damn That Valley, Sed Knife, Woman’s Work<\/p>\n