{"id":96802,"date":"2015-09-19T11:44:38","date_gmt":"2015-09-19T10:44:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96802"},"modified":"2015-09-27T07:59:57","modified_gmt":"2015-09-27T06:59:57","slug":"skivrecension-julia-holter-have-you-in-my-wilderness","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96802","title":{"rendered":"Skivrecension: Julia Holter – Have You in My Wilderness"},"content":{"rendered":"

\"holter\"<\/a><\/p>\n

Artist: Julia Holter<\/strong>
\n Titel: Have You in My Wilderness<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Egentligen finns det bara en sak att anm\u00e4rka p\u00e5, n\u00e4mligen att Julia Holter inleder sitt fj\u00e4rde full\u00e4ngdsalbum med Feel You<\/i>. Det \u00e4r inte bara den klassiskt skolade Los Angeles-musikerns\u00a0starkaste l\u00e5t hittills, utan \u00e4ven tvekl\u00f6st en av \u00e5rets b\u00e4sta alla kategorier. Efterf\u00f6ljande Silhouette<\/i> l\u00e5ter visserligen som l\u00e5ten Cocteau Twins aldrig hann skriva, och Sea Calls Me Home<\/i> griper tag i en direkt fr\u00e5n f\u00f6rsta cembalotonen, och n\u00e4r hon b\u00f6rjar vissla \u00e4r det bara att kapitulera f\u00f6r hennes k\u00e4nsla f\u00f6r melodier, men trots genomg\u00e5ende snygga arrangemang och produktion s\u00e5 kommer ingen annan l\u00e5t upp till inledande Feel You<\/i>s tempo och driv. <\/span><\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n konceptuella Loud City Song<\/i> d\u00e4r hon anv\u00e4nde sig av den franska f\u00f6rfattaren Colettes kortroman Gigi fr\u00e5n 1940-talet som en slags lins genom vilken hon besjung livet i storstaden och dagens k\u00e4ndisfixerade paparazzi-kultur, s\u00e5 k\u00e4nns Have You in My Wilderness<\/i> lite mer poporienterad, eller \u00e5tminstone ljusare i sin framtoning – trots att en l\u00e5t har titeln Night Song<\/i>. <\/span><\/p>\n

Influenser h\u00e4mtas fortfarande fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l jazz som klassisk och orkestral musik, och visst kan det fortfarande bli s\u00e5d\u00e4r dr\u00f6mskt och avantgardist, men det k\u00e4nns samtidigt som hennes mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga samling l\u00e5tar hittills. Om Loud City Song<\/i> var ett album som kr\u00e4vde sin tid att suga in dig i sin ljudbild, s\u00e5 \u00e4r Have You in My Wilderness<\/i> ett album d\u00e4r varje l\u00e5t har sin egen lilla historia. \u00c4ven om soundet inte skiljer sig avsev\u00e4rt de olika l\u00e5tarna emellan s\u00e5 \u00e4r dramaturgin annorlunda, l\u00e5tarna \u00e4r inte lika sammankopplade till varandra. Kanske inneb\u00e4r det att jag p\u00e5 l\u00e5ng sikt bara kommer ta med mig n\u00e5gra favoritl\u00e5tar h\u00e4rifr\u00e5n, men det fr\u00e5ntar inte det faktum att\u00a0Have You in My Wilderness<\/i> \u00e4r ytterligare ett starkt album i Julia Holters h\u00f6gkvalitativa diskografi.<\/span><\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Feel You, Silhouette, Sea Calls Me Home<\/span><\/p>\n