{"id":96704,"date":"2015-09-17T06:28:34","date_gmt":"2015-09-17T05:28:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96704"},"modified":"2015-09-17T06:29:33","modified_gmt":"2015-09-17T05:29:33","slug":"u2-pa-globen-bandet-visar-att-de-fortfarande-har-spelgladje","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96704","title":{"rendered":"U2 p\u00e5 Globen – bandet visar att de fortfarande har spelgl\u00e4dje"},"content":{"rendered":"

\"u2postersoldout\"<\/a><\/p>\n

U2 p\u00e5 Globen, Stockholm, 16 september 2015
\nBetyg 4<\/p>\n

D\u00e4r satt den, verkar hela bandet ha t\u00e4nkt, efter n\u00e4stan tv\u00e5 och en halv timmes konsert i Globen. Det \u00e4r en snygg show, med stora bildsk\u00e4rmar, som bandet i olika omg\u00e5ngar kliver in i. Globens vanliga bildkub \u00e4r f\u00f6rpassad in i ett h\u00f6rn f\u00f6r h\u00e4r finns stora sk\u00e4rmen p\u00e5 plats. <\/p>\n

Den senaste skivan har inte m\u00f6tts av s\u00e5 stora ovationer, men n\u00e4r Bono kliver in p\u00e5 scenen fr\u00e5n sidan och b\u00f6rjar med fotbollsintrot till The Miracle (Of Joey Ramone) s\u00e5 fungerar det. Det l\u00e5ter om U2 som att de vill vara tillbaka p\u00e5 n\u00e5gon rock-klubb p\u00e5 Irland, och det l\u00e5ter v\u00e4ldigt bra. <\/p>\n

Efter fyra l\u00e5tar blir Bono personlig, och U2 l\u00e4mnar rockklubben. Nu t\u00e4nds sk\u00e4rmarna och showen blir en av de snyggaste jag sett. Det sitter folk runt hela globen, s\u00e5 ingen del \u00e4r avst\u00e4ngd. Scenen \u00e4r stor, det tar b\u00e5de Bono och Edge 48 steg att g\u00e5 fr\u00e5n den stora scenen till plattformen l\u00e4ngst bort efter den l\u00e5nga passagen. <\/p>\n

”Cedarwood Road” \u00e4r en personlig favorit fr\u00e5n den senaste skivan, och tillsammans med grafiken v\u00e4xer den flera steg, och blir riktigt m\u00e4ktig. Kv\u00e4llens stora g\u00e4spning som f\u00e5r mig att st\u00e4lla fr\u00e5gan, varf\u00f6r, \u00e4r en f\u00f6rinspelad remix av ”The Fly”. Delvis kanske den pausen beh\u00f6vs f\u00f6r att f\u00e5 tid att lasta in alla instrument i sk\u00e4rmen, men det finns hundra andra s\u00e4tt att f\u00e5 den tiden som varit b\u00e4ttre. Dock h\u00f6js konserten n\u00e5gra grader f\u00f6r sen spelar de en gl\u00f6dande version av \u201dEven Better Then the Real Thing” som ocks\u00e5 \u00e4r en av de snyggaste grafiska l\u00f6sningarna jag sett p\u00e5 en scen. Sen flyter showen p\u00e5, och U2 gillar att spela. <\/p>\n

En tjeckisk tjej fick chansen att dansa med Bono till ”Mysterious Ways”. D\u00e4r visar U2 att dom fortfarande har spelgl\u00e4djen och det smittar av sig till publiken.<\/p>\n

Den gamla klassikern \u201dwhere the streets have no name\u201d skapar lycka och dans, och det \u00e4r en bra sammanfattning av kv\u00e4llen. Lyckan och dansen bland publiken forts\u00e4tter och avslutas med One, efter n\u00e4stan tv\u00e5 och en halv timme njutning.<\/p>\n

Detta var den f\u00f6rsta av fyra kv\u00e4llar p\u00e5 Globen. U2 har s\u00e5lt in dessa konserter i par, och kv\u00e4llarna ska vara ganska olika. Jag och m\u00e5nga med mig kommer att g\u00e5 tillbaka till Globen ikv\u00e4ll, f\u00f6r att se show nummer tv\u00e5. D\u00e5 \u00e4r det upp till bevis f\u00f6r U2, att bevisa att den kv\u00e4llen \u00e4r s\u00e5 pass mycket annorlunda mot denna kv\u00e4ll, s\u00e5 att de \u00e4r v\u00e4rda biljettpriset.<\/p>\n

Text och foto: Thomas Johansson<\/strong><\/p>\n

\"u2_10\"<\/a><\/p>\n

\"u2_12\"<\/a><\/p>\n

\"u2_33\"<\/a><\/p>\n

\"u2_bono\"<\/a><\/p>\n

\"u2-red\"<\/a><\/p>\n

\"u2bono2\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

U2 p\u00e5 Globen, Stockholm, 16 september 2015 Betyg 4 D\u00e4r satt den, verkar hela bandet ha t\u00e4nkt, efter n\u00e4stan tv\u00e5 och en halv timmes konsert i Globen. Det \u00e4r en snygg show, med stora bildsk\u00e4rmar, som bandet i olika omg\u00e5ngar kliver in i. Globens vanliga bildkub \u00e4r f\u00f6rpassad in i ett h\u00f6rn f\u00f6r h\u00e4r finns […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[802,2022,3000,12282,12285,6060],"class_list":{"0":"post-96704","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-bono","9":"tag-globen","10":"tag-konsert","11":"tag-musik","12":"tag-recension","13":"tag-u2","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96704","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96704"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96704\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96715,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96704\/revisions\/96715"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96704"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96704"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96704"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}