{"id":96688,"date":"2015-09-16T09:57:09","date_gmt":"2015-09-16T08:57:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96688"},"modified":"2015-10-05T16:37:20","modified_gmt":"2015-10-05T15:37:20","slug":"skivrecension-kurt-vile-blieve-im-goin-down","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96688","title":{"rendered":"Skivrecension: Kurt Vile – b’lieve i’m goin down…"},"content":{"rendered":"

\"kurt\"<\/a><\/p>\n

Artist: Kurt Vile
\nTitel: b\u2019lieve i\u2019m goin down\u2026
\nBetyg: 3<\/b><\/p>\n

Vi k\u00e4nner igen mallen vid det h\u00e4r laget; trots inslag av banjo i I\u2019m an Outlaw<\/em> och piano i Life Like This<\/em> l\u00e5ter Kurt Viles sj\u00e4tte album, p\u00e5 gott och ont, precis som en kan f\u00f6rv\u00e4nta sig.<\/p>\n

Med ena foten i traditionell amerikansk countryrock och den andra i 90-talets slackerkultur har den Philadelphia-sprungna trettiofem\u00e5ringen f\u00f6r varje albumsl\u00e4pp\u00a0cementerat sin r\u00f6st som en av de, \u00e5tminstone i vissa kretsar, mest omtyckta av samtida singer-songwriters. Framg\u00e5ngarna med de tv\u00e5 senaste albumen, 2011 \u00e5rs lite m\u00f6rkare\u00a0Smoke Ring for My Halo<\/i> och 2013 \u00e5rs solblekta\u00a0Wakin on a Pretty Daze<\/i>, bidrar s\u00e5klart till att f\u00f6rv\u00e4ntningarna \u00e4r sv\u00e5ra att \u00f6vertr\u00e4ffa.\u00a0<\/span><\/p>\n

De plockande gitarrerna, texterna som lyckas med bedriften att var reflekterande och bekymmersl\u00f6sa p\u00e5 samma g\u00e5ng, och titlarna som ofta \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r m\u00e5nga tolkningar. Jo, mycket g\u00e5r att k\u00e4nna igen. Nog g\u00e5r det att argumentera f\u00f6r att han finslipat sitt uttryck, s\u00e5 oinspirerat \u00e4r kanske inte r\u00e4tt ord – men vissa l\u00e5tar p\u00e5 b\u2019lieve i\u2019m goin down…<\/i> k\u00e4nns tyv\u00e4rr som snarlika, lite mindre intressanta versioner av s\u00e5dant han gjort f\u00f6rut. D\u00e4rav s\u00e4nks betyget ett sn\u00e4pp.<\/span><\/p>\n

Men \u00e4ven om\u00a0b\u2019lieve i\u2019m goin down…<\/i> inte n\u00e5r upp till\u00a0samma sammanh\u00e5llna helhet som\u00a0Smoke Ring for My Halo<\/i> och\u00a0Wakin on a Pretty Daze,<\/i> s\u00e5 \u00e5terfinns h\u00e4r n\u00e5gra av hans starkaste l\u00e5tar i karri\u00e4ren: f<\/span>\u00f6rsta singeln, Pretty Pimpin<\/i>, som likas\u00e5 \u00e4r dess \u00f6ppningssp\u00e5r \u00e4r ett exempel.\u00a0<\/span>Det \u00e4r morgon, han\u00a0st\u00e4ller sig framf\u00f6r spegeln\u00a0och undrar: ”Who’s this stupid clown?” Han k\u00e4nner inte igen personen han blivit, kanske nojar han \u00f6ver \u00e5ldern – m\u00e5nga textrader tycks handla om hur hans tankar slingrar sig\u00a0iv\u00e4g, hur han inte \u00e4r n\u00e4rvarande – men s\u00e5 kommer biten d\u00e5 han v\u00e4nder p\u00e5 det och med ett snett leende s\u00e4ger: ”But he was sporting all my clothes,\u00a0I gotta say pretty pimpin.” Resten av albumet \u00e4r mer nedtonat.<\/span><\/p>\n

I intervjuer ber\u00e4ttar Kurt Vile att hans personliga favoritl\u00e5t \u00e4r Wheelhouse<\/em>, ett av albumets l\u00e4ngsta och kanske mest st\u00e4mningsfulla sp\u00e5r vid sidan av That’s Life, Tho<\/em>. Den spelades in p\u00e5 tv\u00e5 tagningar i Ranco De La Luna-studion i Joshua Tree, d\u00e4r bitar av albumet spelades in,\u00a0strax efter att han hade jammat ihop med \u00f6kenbluesbandet Tinariwen. S\u00e5 lite s\u00e5dana influenser \u00e4r det ocks\u00e5.<\/span><\/p>\n

Kanske st\u00e4ller jag orimliga krav. Kurt Vile har det inte i sig att g\u00f6ra ett d\u00e5ligt album, men n\u00e5gra guldkorn till trots\u00a0s\u00e5 kommer jag nog inte att str\u00e4cklyssna igenom b’lieve i’m goin down…<\/em> lika m\u00e5nga g\u00e5nger som jag gjort med exempelvis Smoke Ring for My Halo<\/em>.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Pretty Pimpin, I\u2019m an Outlaw, Wheelhouse<\/span><\/p>\n