{"id":96625,"date":"2015-09-13T07:27:15","date_gmt":"2015-09-13T06:27:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96625"},"modified":"2015-09-22T13:50:17","modified_gmt":"2015-09-22T12:50:17","slug":"tankar-efter-premiaren-av-beckomberga-pa-elverket-dramaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96625","title":{"rendered":"Tankar efter premi\u00e4ren av Beckomberga p\u00e5 Elverket, Dramaten"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga-300x200.jpg\" alt=\"beckomberga\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-96630\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga-1024x684.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Beckomberga <\/strong><br \/>\nAv Sara Stridsberg<br \/>\nRegi Annika Silkeberg<br \/>\nScenografi och ljus Jens Sethzman<br \/>\nKostym Nina Sandstr\u00f6m<br \/>\nPeruk och mask Lena Strandmark<br \/>\nMusik Fredrik Ars\u00e6us Nauckhoff<br \/>\nPremi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Elverket, Dramaten 12 september 2015<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r redan ig\u00e5ng n\u00e4r vi stiger in i lokalen p\u00e5 Elverket. Utan f\u00f6rberedelse kastas vi in i mentalsjukhusets uppluckring och nedl\u00e4ggning. Kanske skulle man kunna tro att alla tidigare inlagda nu kommer att jubla av gl\u00e4dje n\u00e4r de vid st\u00e4ngningsdags har m\u00f6jlighet att l\u00e4mna platsen. De kan nu ta bussen d\u00e4rifr\u00e5n som g\u00e5r varje halvtimme.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga2-300x200.jpg\" alt=\"beckomberga2\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-96631\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga2-1024x684.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga2.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Scenen har en lugn gr\u00f6n bakgrund som skulle kunna f\u00e5 vilken orolig sj\u00e4l som helst att sova b\u00e4ttre om n\u00e4tterna. Men det \u00e4r inte en avdelning av lugna och trygga patienter vi f\u00e5r m\u00f6ta. Det \u00e4r trasiga m\u00e4nniskor som g\u00f6r sig sj\u00e4lva och andra mycket illa. De flyttbara glasv\u00e4garna mellan dem p\u00e5 scenen ger mig sken av dess avskildhet, inst\u00e4ngdhet och v\u00e5r of\u00f6rm\u00e5ga att kunna m\u00f6tas p\u00e5 samma planhalva. Verkligheten blir aldrig densamma f\u00f6r n\u00e5gon. Vi ser varandra genom oslipat glass d\u00e4r skuggor och f\u00e4rger bryts med skilda linser.<\/p>\n<p>Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att till en b\u00f6rjan tycka synd om dem; mannen som suttit inne i \u00f6ver 60 \u00e5r och som inga andra v\u00e4nner har utanf\u00f6r, kvinnan som blev \u00f6vergiven av sin man och \u201dtappade\u201d f\u00f6rst\u00e5ndet eller mannen som f\u00f6rs\u00f6kte ta livet av sig f\u00f6r att han inte tyckte han hade n\u00e5got att leva f\u00f6r. Inledningsvis faller man l\u00e4tt in i denna f\u00f6renkling av verkligheten. Man t\u00e4nker ocks\u00e5 \u201dstackars satar\u201d och sk\u00f6nt att det inte skulle kunna h\u00e4nda mig. Men n\u00e4r du ser deras anh\u00f6riga och h\u00f6r deras ber\u00e4ttelser p.g.a. dessa patienter, s\u00e5 ser man deras utsatthet, fallenhet och lidande som b\u00e5de kan f\u00f6das och \u00e4rvas. Det inneb\u00e4r att det hade kunnat vara du eller jag som hamnade p\u00e5 den d\u00e4r avdelningen. Psykisk h\u00e4lsa \u00e4r ett f\u00f6rf\u00e4rligt lotteri, d\u00e4r ens psyke lever i en roulett.<\/p>\n<p>I upps\u00e4ttningen visar man b.l.a. p\u00e5 barnets enorma utsatthet n\u00e4r en f\u00f6r\u00e4lder slutar vara f\u00f6r\u00e4lder och tar sitt ansvar f\u00f6r det. Den unge sl\u00e5r n\u00e4stan knut p\u00e5 sig sj\u00e4lv f\u00f6r att pappans ska ge henne den fadersk\u00e4rlek som hon s\u00e5 desperat l\u00e4ngtar efter. Hennes str\u00e4van blir sj\u00e4lvdestruktiv f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon typ av uppm\u00e4rksamhet. Detsamma g\u00e4ller i all den tv\u00e5samhet som inte \u00e4r j\u00e4mb\u00f6rdig, d\u00e4r den ena utnyttjas och drivkraften enbart blir den andre.<br \/>\nJag tycker nog att det fanns scener som man skulle ha kunnat ta bort. Vissa repliker som inte var tillr\u00e4ckligt n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r handlingen. F\u00f6rest\u00e4llningen h\u00f6ll inte ett tillr\u00e4ckligt h\u00f6gt tempo f\u00f6r att kunna trollbinda publiken i tre timmar. En del av ber\u00e4ttandet k\u00e4ndes ocks\u00e5 likartat eller oviktigt i sammanhangen. Eftersom det var s\u00e5 m\u00e5nga sk\u00e5despelare p\u00e5 scenen kanske man hade kunnat v\u00e4lja bort n\u00e5gons ber\u00e4ttelse, utan att f\u00f6r den skull f\u00f6rlorat st\u00e4mning. Dessutom var m\u00e5nga utg\u00e5ngspunkter f\u00f6r det dramatiska ber\u00e4ttandet liknande, vilket gjorde att det med tiden f\u00f6rlorade viktig kraft.<\/p>\n<p>Det mest fantastiska med f\u00f6rest\u00e4llningen var att det trots allt el\u00e4nde och besv\u00e4rliga \u00f6den f\u00f6r intagna och dess n\u00e4rst\u00e5ende, levereades en hel del bitande humor. Mitt i all sorg kunde de mentalt instabila ibland leverera helt tr\u00e4ffs\u00e4kra kommentarer och ge varandra en och annan satirisk gliring. Dessa f\u00e5, men regelbundna tragikomiska inslag var b\u00e4rande och ledde till att man inte gick d\u00e4rifr\u00e5n med ett sorgligt leende p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n<p>Det som sl\u00e5r mig mest efter f\u00f6rest\u00e4llningen, \u00e4r det faktum hur sv\u00e5rt det \u00e4r att m\u00f6tas och skiljas med sina n\u00e4rst\u00e5ende, n\u00e4r man inte kan finna v\u00e4gar f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varandra p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. N\u00e4r kommunikationen aldrig blir genuin och \u00e4kta. Vi har ju ibland helt skilda v\u00e4rldsuppfattningar, behov och drivkrafter. Det g\u00f6r ont n\u00e4r man bultar p\u00e5 d\u00f6rren, men aldrig sl\u00e4pps in. Dessutom \u00e4r det ju s\u00e5, att hur mycket kan v\u00e5ra n\u00e4rst\u00e5ende kr\u00e4va att vi ska b\u00e4ra upp dem i deras eventuella tillst\u00e5nd!? Vad g\u00f6r du n\u00e4r du st\u00e5r inf\u00f6r faktum att deras liv kr\u00e4ver s\u00e5 mycket att du kommer att \u00e4tas upp. F\u00f6r det finns verkligen m\u00e4nniskor som \u201dinte vet vad det betyder att bli frisk\u201d och som g\u00e4rna vill vara huvudrollsinnehavare i allas liv. T\u00e4nker du n\u00f6ja dig med att vara statist i ditt eget liv!?<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\nEmma Broom\u00e9, Danilo Bejarano, Rebecka Hemse, Alexandra Drotz Ruhn, Anna-Lena Hemstr\u00f6m, Reuben Sallmander, Inga-Lill Andersson, Rolf Skoglund, Christopher Wagelin, Kristina T\u00f6rnqvist, Jan Waldekranz, Magnus Ehrner<\/p>\n<p>Foto: Roger Stenberg<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga3-242x300.jpg\" alt=\"beckomberga3\" width=\"242\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-96632\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga3-242x300.jpg 242w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga3-825x1024.jpg 825w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga3.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 242px) 100vw, 242px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga4-300x219.jpg\" alt=\"beckomberga4\" width=\"300\" height=\"219\" class=\"alignright size-medium wp-image-96633\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga4-300x219.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga4-1024x749.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/beckomberga4.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Beckomberga Av Sara Stridsberg Regi Annika Silkeberg Scenografi och ljus Jens Sethzman Kostym Nina Sandstr\u00f6m Peruk och mask Lena Strandmark Musik Fredrik Ars\u00e6us Nauckhoff Premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Elverket, Dramaten 12 september 2015 F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r redan ig\u00e5ng n\u00e4r vi stiger in i lokalen p\u00e5 Elverket. Utan f\u00f6rberedelse kastas vi in i mentalsjukhusets uppluckring och nedl\u00e4ggning. Kanske skulle [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12304,1366,1493,4955,12288,7643],"class_list":["post-96625","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-beckomberga","tag-dramaten","tag-elverket","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96625","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96625"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96625\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96635,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96625\/revisions\/96635"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96625"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96625"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96625"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}