{"id":96492,"date":"2015-09-06T07:55:14","date_gmt":"2015-09-06T06:55:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96492"},"modified":"2015-09-06T07:55:14","modified_gmt":"2015-09-06T06:55:14","slug":"agget-pa-studion-malmo-stadsteater-staller-den-viktiga-fragan-ar-vi-verkligen-vad-vi-ville-bli","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96492","title":{"rendered":"\u00c4gget p\u00e5 Studion, Malm\u00f6 Stadsteater st\u00e4ller den viktiga fr\u00e5gan: \u00c4r vi verkligen vad vi ville bli?"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo-300x200.jpg\" alt=\"aggetmalmo\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-96495\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo.jpg 800w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>\u00c4gget<\/strong><br \/>\nAv Lennart Hellsing<br \/>\nRegi:\u00a0Anders Andersson<br \/>\nScenografi och kostym:\u00a0Karin Ragnarsson<br \/>\nLjus:\u00a0Sven-Erik Andersson<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Studion, Malm\u00f6 Stadsteater, 5 september 2015<\/p>\n<p>\u201dF\u00f6rst\u00a0vill man\u00a0bli n\u00e5gonting. Sen\u00a0tror man\u00a0att man \u00e4r det som man ville bli. Till slut\u00a0blir man\u00a0kanske det som man trodde att man var.\u201d Lennart Hellsing<\/p>\n<p>Lennart Hellsing \u00e4r en f\u00f6rfattare som tar sin l\u00e4sekrets p\u00e5 allvar, oavsett \u00e5lder. Barnboken \u00c4gget gavs ut 1978 och behandlar fr\u00e5gor i grunden existentiella fr\u00e5gor som ang\u00e5r alla.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen \u00c4gget v\u00e4nder sig till alla som k\u00e4nner sig inkluderade i gruppen \u201dfem \u00e5r och upp\u00e5t\u201d, vilket \u00e4r de flesta.  Jag var inte lite nyfiken p\u00e5 hur de skulle klara av att inte bara f\u00e5nga utan beh\u00e5lla fokus hos en publik best\u00e5ende av s\u00e5 pass unga barn.<\/p>\n<p>\u00c4gget spelas i Studion, den minsta scenen p\u00e5 Malm\u00f6 Stadsteater. Vi \u00e4r cirka 30 personer, ungef\u00e4r h\u00e4lften barn som \u00e4r upp till tio \u00e5r. De har byggt en intim milj\u00f6 d\u00e4r barnen placeras p\u00e5 kuddar direkt p\u00e5 golvet och deras f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 b\u00e4nkar bakom. Det finns ingen direkt scen, eller ocks\u00e5 kan jag s\u00e4ga att hela lokalen \u00e4r en scen och vi sitter alla p\u00e5 den.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelarna inleder med att presentera sig, och den person som sk\u00f6ter ljud, ljus och r\u00f6k. De br\u00e4nner av lite r\u00f6k f\u00f6r att visa att det inte \u00e4r farligt, fr\u00e5gar vilka som varit p\u00e5 teater f\u00f6rut, n\u00e5gon fr\u00e5ga om var de bor och n\u00e4mner lite s\u00e5 d\u00e4r i f\u00f6rbig\u00e5ende att de hittat ett \u00e4gg och smyger med det ig\u00e5ng pj\u00e4sen.<\/p>\n<p>Scenen domineras ett av gigantiskt rede med ett lika gigantiskt \u00e4gg i. Jag f\u00e5r vibbar av ugglan Helges bo i den klassiska TV-serien \u201dFr\u00e5n A till \u00d6\u201d. S\u00e5 sm\u00e5ningom kl\u00e4cks \u00e4gget och ut kommer, inte Helge, men v\u00e4l en f\u00e5gelliknande varelse som mest p\u00e5minner mig om Stig Vig, basist i Dag Vag.<\/p>\n<p>De b\u00e5da sk\u00e5despelarna \u00e4r v\u00e4ldigt duktiga p\u00e5 att inkludera barnen, de bjuds in som aktiva deltagare i vissa scener och f\u00e5r kloka svar n\u00e4r de barns vis kl\u00e4cker ur sig en fr\u00e5ga. De har ju \u00e4nnu inte l\u00e4rt sig att det g\u00e5r inte f\u00f6r sig p\u00e5 teater.<\/p>\n<p>\u00c4gget tar upp livets stora fr\u00e5gor. Innan \u00c4gget kl\u00e4cks st\u00e4lls fr\u00e5gan om vad som ska komma ur det. Samma fr\u00e5gar som alla gravida f\u00f6r\u00e4ldrar st\u00e4ller sig. De vet att de f\u00f6rhoppningsvis kommer att f\u00e5 minst ett barn, men det \u00e4r ocks\u00e5 allt. N\u00e4r \u00e4gget \u00e4r kl\u00e4ckt och f\u00e5geln kommer ut st\u00e4ller den samma fr\u00e5gor som alla barn g\u00f6r. \u201dVem \u00e4r jag?\u201d Var \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g\u201d. Det nykl\u00e4ckta \u00c4gget vill saker. Det vill bli starkare, st\u00f6rre och vackrare.<br \/>\nJag imponeras hur \u00c4gget lyckas l\u00e4gga sig p\u00e5 en niv\u00e5 och anv\u00e4nda en metod som passar de barn som finns framf\u00f6r dem, utan att f\u00f6rfalla till flams. De b\u00e5da sk\u00e5despelarna tar p\u00e5 ett v\u00e4ldigt professionellt s\u00e4tt sin unga publik p\u00e5 allvar och det ska de ha all heder av.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo2-300x200.jpg\" alt=\"aggetmalmo2\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-96496\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/aggetmalmo2.jpg 800w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Om jag ser \u00c4gget ur ett vuxenperspektiv ser jag en kuslig parallell till dagens verklighet.  \u00c4gget kan ses som  en symbol f\u00f6r det of\u00f6dda eller det v\u00e4ldigt unga barnet. Ett oskrivet blad med ett helt liv framf\u00f6r sig. Eller inte. M\u00e5nga av oss har sett bilden p\u00e5 den drunknade pojken Alan och de flesta av oss har k\u00e4nt fasa \u00f6ver bilden. Det finns ett cyniskt tales\u00e4tt som s\u00e4ger att \u201dman kan inte g\u00f6ra en omelett utan kn\u00e4cka n\u00e5ra \u00e4gg\u201d, vi m\u00e5ste alla st\u00e4lla oss fr\u00e5gan om omeletten \u00e4r v\u00e4rd priset. Om ett samh\u00e4lles sanna m\u00e5ttstock hur det behandlar sina unga har v\u00e5rt misslyckats \u00e5 det allra sk\u00e4ndligaste.<\/p>\n<p>Jag \u00e5terg\u00e5r avslutningsvis till det inledande citatet av Lennart Hellsing.<br \/>\n\u201dF\u00f6rst\u00a0vill man\u00a0bli n\u00e5gonting. Sen\u00a0tror man\u00a0att man \u00e4r det som man ville bli. Till slut\u00a0blir man\u00a0kanske det som man trodde att man var.\u201d<\/p>\n<p>\u00c4r vi verkligen det vi ville bli? Om v\u00e4rldens rasister och n\u00e4ttroll s\u00e4tter en spegel framf\u00f6r sina ansikten och f\u00f6rs\u00f6ker se den tio\u00e5ring de en g\u00e5ng var, f\u00f6rs\u00f6ker komma ih\u00e5g de dr\u00f6mmar de d\u00e5 hade. \u00c4r de idag  verkligen vad de d\u00e5 ville bli.<\/p>\n<p>Samma sak borde v\u00e4rldens makthavare, men \u00e4ven de som ser sig sj\u00e4lva som \u201dvanliga m\u00e4nniskor\u201d g\u00f6ra. \u00c4r vi verkligen vad vi ville bli?<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nErik Olsson,\u00a0Sandra Stojiljkovic<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00c4gget Av Lennart Hellsing Regi:\u00a0Anders Andersson Scenografi och kostym:\u00a0Karin Ragnarsson Ljus:\u00a0Sven-Erik Andersson Premi\u00e4r p\u00e5 Studion, Malm\u00f6 Stadsteater, 5 september 2015 \u201dF\u00f6rst\u00a0vill man\u00a0bli n\u00e5gonting. Sen\u00a0tror man\u00a0att man \u00e4r det som man ville bli. Till slut\u00a0blir man\u00a0kanske det som man trodde att man var.\u201d Lennart Hellsing Lennart Hellsing \u00e4r en f\u00f6rfattare som tar sin l\u00e4sekrets p\u00e5 allvar, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12307,12306,3475,4955],"class_list":["post-96492","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-agget","tag-lennart-hellsing","tag-malmo-stadsteater","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96492","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96492"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96492\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96497,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96492\/revisions\/96497"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96492"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96492"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96492"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}