{"id":96469,"date":"2015-09-05T11:09:34","date_gmt":"2015-09-05T10:09:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96469"},"modified":"2015-09-15T09:06:44","modified_gmt":"2015-09-15T08:06:44","slug":"tankar-om-gellhorn-hemingway-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96469","title":{"rendered":"Tankar om Gellhorn & Hemingway p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"Gellhorn<\/a><\/p>\n

Gellhorn & Hemingway<\/strong>
\nAv Stig Hans\u00e9n
\nRegi Bj\u00f6rn Runge
\nScenografi och kostym Peder Freiij
\nLjus Erik Berglund
\nMask Maria Reis
\nStockholmsstadsteater Kilen
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 4 september 2015<\/p>\n

N\u00e4r tv\u00e5 legenders f\u00f6rfattarskap ska delas p\u00e5 scen, undrar man hur det ska kunna bli m\u00f6jligt. Om glaset redan \u00e4r fullt, hur ska man kunna fylla det mer!? B\u00e5da s\u00e5 k\u00e4nda, men ocks\u00e5 \u00f6k\u00e4nda. Man funderar p\u00e5 om v\u00e4rlden helt enkelt kunde r\u00e4cka till f\u00f6r dem b\u00e5da, samtidigt. Dessutom hur ska det kunnas ge utrymme p\u00e5 scen. Om man l\u00e4st n\u00e5got om dem, vet man att deras relation sannerligen inte var den l\u00e4ttaste och mest harmoniska. Men samtidigt \u00e4r det ju s\u00e5 att inte alla m\u00e4nniskor vill leva \u201daverage Joe\u201d liv. De gjorde de sannerligen inte heller, n\u00e4r de rapporterade fr\u00e5n v\u00e4rldskrig och inb\u00f6rdeskrig, som satte s\u00e5dana f\u00f6rf\u00e4rliga sp\u00e5r i den. Samtidigt kan man f\u00f6rst\u00e5 att med s\u00e5dana erfarenheter s\u00e5 tappar man nog k\u00e4nslan f\u00f6r vad som egentligen \u00e4r verkligt. Hur kan man leva vardagliga liv efter det?<\/p>\n

Dramat av Stig Hans\u00e9n \u00e4r en laddad dialog mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor som sannerligen inte kunde kommunicera med varandra. Martha st\u00e4ller ultimatum i deras \u00e4ktenskap och f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4lla honom mot v\u00e4ggen. Ernest glider undan och spelar p\u00e5 deras tidigare f\u00f6r\u00e4lskelse, utan att vilja\/kunna h\u00f6ra hennes krav. Gellhorn har ocks\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5gor som hon vill ha svar p\u00e5 och Hemingway vill inte svara p\u00e5 en enda. Hon provar med sarkasm och ironi, och han tar p\u00e5 sig offerkoftan eller sk\u00e4mtar. Det \u00e4r v\u00e4ldigt obehagligt och det \u00e4r som om pj\u00e4ser \u00e4r i ett spel d\u00e4r pj\u00e4serna hela tiden flyttas runt runt och man kommer ingen vart. B\u00e5da letar efter en trumf, men ingen finner den. Trots att de b\u00e5da har ord p\u00e5 sina k\u00e4nslor, ord p\u00e5 sina \u00e5sikter och bokstavligen tjatar sina \u00f6nskningar f\u00f6r st\u00f6rre livskvalitet tillsammans, s\u00e5 n\u00e5r de inte fram till varandra. De kommer inga vart alls.<\/p>\n

\"Gellhorn<\/a>Jag tror att vi \u00e4r m\u00e5nga som kan tro att en fr\u00e4nde med liknande yrke, kan bli en styrka och en sj\u00e4lsfr\u00e4nde, men i detta fall \u00e4r f\u00f6rfattarskapet och journalismen ett hinder f\u00f6r deras k\u00e4rlek. Han blir k\u00e4ndare f\u00f6r att han \u00e4r man och hon blir stoppad i v\u00e4rlden f\u00f6r att hon \u00e4r kvinna. Hon skulle lika g\u00e4rna ha kunnat vara mer beg\u00e5vad \u00e4n han, men det var inte hon som fick ett Nobelpriset. Han stj\u00e4l id\u00e9er fr\u00e5n henne utan att blinka.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 f\u00f6rfattarskapens storlek och tillg\u00e5ng till texter och ord fr\u00e5n notiser, b\u00f6cker och artiklar, hade jag f\u00f6rv\u00e4ntat mig mer passion och h\u00f6gre tempo p\u00e5 scenerna. Det finns ett hav av historier dem emellan som man hade kunnat spela p\u00e5. Ibland k\u00e4ndes det som om man skulle ha kunnat klippa lite i texten. Upprepningar och scenpositioner k\u00e4ndes ibland utt\u00f6mda och f\u00e4rdiga. Jag blev n\u00e4stan uttr\u00e5kad vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen och sneglade mot scriptans manus f\u00f6r att se om det var slut snart.
\nDen allra st\u00f6rsta dramtiken och tillg\u00e5ngen var scenens uppbyggnad av filmduk, tv-bilder, skuggspel och tv\u00e5 likformade rum fast snett mitt emot varandra, som vittnade om ett f\u00f6rs\u00f6k till j\u00e4mlik balans p\u00e5 scen.
\nOm syftet med f\u00f6rest\u00e4llningen var att man inte skulle k\u00e4nna n\u00e5gon empati eller f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r n\u00e5gon av dem, s\u00e5 har regiss\u00f6ren verkligen lyckats. Jag hade dock g\u00e4rna velat k\u00e4nna lite mer f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r deras livsval. Framf\u00f6rallt n\u00e4r man f\u00f6rst\u00e5tt att Martha efter skilsm\u00e4ssan aldrig mer ville n\u00e4mna honom vid namn eller prata om deras tidigare liv tillsammans \u00f6verhuvudtaget.<\/p>\n

MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong>
\nJakob Eklund och Petronella Barker<\/p>\n

Foto: Hellberg Rahm<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gellhorn & Hemingway Av Stig Hans\u00e9n Regi Bj\u00f6rn Runge Scenografi och kostym Peder Freiij Ljus Erik Berglund Mask Maria Reis Stockholmsstadsteater Kilen F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 4 september 2015 N\u00e4r tv\u00e5 legenders f\u00f6rfattarskap ska delas p\u00e5 scen, undrar man hur det ska kunna bli m\u00f6jligt. Om glaset redan \u00e4r fullt, hur ska man kunna fylla det […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12327,4955,7643],"class_list":{"0":"post-96469","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-gellhorn-hemingway","11":"tag-scenkonst","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96469","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96469"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96469\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96478,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96469\/revisions\/96478"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96469"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96469"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96469"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}