{"id":96302,"date":"2015-08-30T08:59:15","date_gmt":"2015-08-30T07:59:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96302"},"modified":"2015-08-30T09:05:05","modified_gmt":"2015-08-30T08:05:05","slug":"min-kamp-av-karl-ove-knausgard-pa-stadsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96302","title":{"rendered":"Tankar efter premi\u00e4ren av &#8221;Min kamp&#8221; av Karl Ove Knausg\u00e5rd p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkampstorbild.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-96312\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkampstorbild-200x300.jpg\" alt=\"Fotograf: Petra Hellberg\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkampstorbild-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkampstorbild-683x1024.jpg 683w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkampstorbild.jpg 1653w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Min kamp<\/strong><br \/>\nAv Karl Ove Knausg\u00e5rd<br \/>\nDramatisering och regi Ole Anders Tandberg<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Rebecca Alsberg<br \/>\nScenografi och kostym Erlend Birkeland<br \/>\nLjus Ellen Ruge<br \/>\nMask Carina Saxenberg<br \/>\nUrpremi\u00e4r 29 augusti 2015 Lilla scenen p\u00e5 Stockholms stadsteater<\/p>\n<p>Genom att en m\u00e4nniska blottar sig, ber\u00e4ttar om sitt innersta, ber\u00e4ttar b\u00e5de om lyckliga stunder och om \u00a0\u00e5ngest och k\u00e4nslor av skam, kan vi uppt\u00e4cka n\u00e5got om oss sj\u00e4lva, l\u00e4ra oss n\u00e5got om existensen, om vad det \u00e4r att leva nu.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/min-kamp-1-9789186675349\">Min kamp<\/a> av den norske f\u00f6rfattaren Karl Ove Kanusg\u00e5rd \u00f6verf\u00f6rd till teater \u00e4r en resa in i ett m\u00e4nnisko\u00f6de &#8211; presenterad i en blandform mellan scenkonst och uppl\u00e4sning av roman. Fyra sk\u00e5despelare \u00e4r med i f\u00f6rest\u00e4llningen, alla fyra spelar Karl Ove Knausg\u00e5rd. Det \u00e4r andra g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid som en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Stockholms stadsteater bygger mer p\u00e5 en monolog framf\u00f6rd med fyra munnar ist\u00e4llet f\u00f6r att sk\u00e5despelarna\u00a0agerar dramatiskt i roller. Senast var f\u00f6rest\u00e4llningen om Sara Lidman. I &#8221;Min kamp&#8221;, dramatiserad av och i regi av Ole Anders Tandberg, fungerar det dock bra. N\u00e4r de fyra sk\u00e5despelarna t\u00e4nker h\u00f6gt blir det som de inre dialoger vi m\u00e4nniskor kan ha med oss sj\u00e4lva.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-96317\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp1-300x200.jpg\" alt=\"Min Kamp\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp1.jpg 375w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen pendlar mellan olika tider. Vi f\u00e5r uppleva Karl Ove som r\u00e4dd \u00e5tta\u00e5ring, som f\u00f6rvirrad ton\u00e5ring, som ung man, som medel\u00e5lders man. Dessutom medverkar en stark r\u00f6st som ljuder genom en h\u00f6gtalare med h\u00f6g volym uppifr\u00e5n, en r\u00f6st som ska vara faderns r\u00f6st. Det \u00e4r ett starkt grepp som f\u00e5r mig att k\u00e4nna hur stor och stark fadern var och hur liten Karl Ove k\u00e4nde sig d\u00e5, som utsatt\u00a0pojke. Som \u00e5sk\u00e5dare lider jag med den f\u00f6rsvarsl\u00f6se lille pojken och jag lider med alla de barn i v\u00e4rlden som uts\u00e4tts f\u00f6r h\u00e5rda f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n<p>\u00c4r litteratur som \u00e4r p\u00e5hittad falsk? Kan en f\u00f6rfattare kommunicera mer \u00e4kta och mer p\u00e5 djupet om hen skriver precis vad hen upplever? Karl Ove Knausg\u00e5rd reflekterar kring detta och hans sj\u00e4lvbiografi &#8221;Min kamp&#8221;, utgiven i sex band, \u00e4r ett stort experiment kring detta. \u00c4rlighet f\u00f6r dock med sig en hel del konsekvenser. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r en ber\u00e4ttelse fr\u00e5n ett perspektiv, alla de m\u00e4nniskor han skriver om har sitt perspektiv och det som \u00e4r sanning f\u00f6r den ena \u00e4r inte sanning f\u00f6r den andra. Hur \u00e4r det f\u00f6r barnen som blir officiella s\u00e5 tidigt n\u00e4r Knausg\u00e5rd ber\u00e4ttar om dem, innan de sj\u00e4lva kan v\u00e4lja? Dessa fr\u00e5gor ber\u00f6rs ocks\u00e5. Vi f\u00e5r inget svar, men det \u00e4r inte heller en f\u00f6rest\u00e4llnings uppgift att ge oss svar, svaren f\u00e5r vi s\u00f6ka sj\u00e4lva.<\/p>\n<p>Varf\u00f6r f\u00f6ra \u00f6ver <a href=\"http:\/\/www.dn.se\/dnbok\/bokrecensioner\/karl-ove-knausgard-min-kamp\/\">bok<\/a> till teater? Den som l\u00e4st alla b\u00f6ckerna i serien min kamp har troligen en del att s\u00e4ga. Det \u00e4r om\u00f6jligt att packa om litteratur till en teaterf\u00f6rest\u00e4llning, litteratur \u00e4r en form, ett s\u00e4tt att ber\u00e4tta n\u00e5got medan scenkonst \u00e4r ett annat. Det kan aldrig vara tanken att g\u00f6ra en r\u00e4ttvis \u00f6verf\u00f6ring, utan det m\u00e5ste handla om att f\u00e5nga n\u00e5gra viktiga fr\u00e5gest\u00e4llningar och framst\u00e4lla dem p\u00e5 scen med scenkonstens medel. Det har dramatikern och regiss\u00f6ren Ole Anders Tandberg tillsammans med de fyra sk\u00e5despelarna Sven Ahlstr\u00f6m, Gerhard Hoberstorfer, Ann-Sofie Rase och Jessica Liedberg lyckats bra med. B\u00f6ckerna \u00e4r en sak och teaterf\u00f6rest\u00e4llningen en annan, det kr\u00e4vs inte att ha l\u00e4st b\u00f6ckerna f\u00f6r att f\u00e5 ut n\u00e5got av f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren formulerar bra varf\u00f6r han ville g\u00f6ra f\u00f6rest\u00e4llningen:<br \/>\n\u2013 N\u00e4r jag l\u00e4ste Min kamp fick jag syn p\u00e5 mitt eget liv. Jag beundrar Karl Ove Knausg\u00e5rd f\u00f6r hans f\u00f6rm\u00e5ga att se sitt eget liv i ett st\u00f6rre perspektiv, att han t\u00e4nker s\u00e5 stort och insisterar p\u00e5 det komplexa och mots\u00e4ttningsfyllda. Genom att s\u00e5 envetet skriva om sitt eget liv, s\u00e5 som han upplevt det, sk\u00e4rsk\u00e5dar han ocks\u00e5 ondskans problem genom m\u00e4nniskans historia &#8211; fr\u00e5n Kain och Abel, till Hitler och Breivik. Om det \u00e4r m\u00f6jligt att f\u00f6rl\u00f6sa den kraften i f\u00f6rfattarskapet p\u00e5 scenen \u00e4r Min kamp en viktig pj\u00e4s f\u00f6r teatern, s\u00e4ger Ole Anders Tandberg.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-96319\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp2-300x200.jpg\" alt=\"Min Kamp\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp2.jpg 375w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Sj\u00e4lv hade stundtals mycket roligt, skrattade igenk\u00e4nnande \u00e5t situationer som jag kunde k\u00e4nna igen i mitt eller mina v\u00e4nners liv i. Knausg\u00e5rd beskriver en del situationer tr\u00e4ffs\u00e4kert &#8211; hur han slits mellan att vilja vara en pappa och familjefar och sitt skrivande, sitt skapande. Hur han k\u00e4nner att han misslyckas som pappa d\u00e5 han ser alla andra familjer som ser ut att vara s\u00e5 perfekta. Ur hans bok:<\/p>\n<p><em>Jag hade en enda chans. Jag m\u00e5ste klippa av alla band till den inst\u00e4llsamma, genomkorrumperade kultursf\u00e4ren, d\u00e4r alla, varenda liten sm\u00e5skit, var till salu, klippa av alla band till den tomma tv- och tidningssf\u00e4ren, s\u00e4tta mig i ett rum och b\u00f6rja l\u00e4sa p\u00e5 allvar, inte samtidslitteratur, utan litteratur av absolut h\u00f6gsta kvalitet, och sedan skriva som om det g\u00e4llde liv och d\u00f6d. G\u00e4rna i tjugo \u00e5r, om det var det som kr\u00e4vdes.<\/em><\/p>\n<p><em>Men den chansen kunde jag inte ta. Jag hade familj, jag var skyldig dem att finnas till hands. Jag hade v\u00e4nner. Och jag hade en karakt\u00e4rsbrist som gjorde att jag sa ja ja n\u00e4r jag menade nej nej och var s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r att s\u00e5ra andra, var s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r konflikter, var s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r att inte bli omtyckt, att jag kunde g\u00f6ra avkall p\u00e5 alla principer, alla dr\u00f6mmar, alla chanser, allt som hade en smak av sanning, f\u00f6r att inte uts\u00e4ttas f\u00f6r det.<\/em><\/p>\n<p>Han debuterade litter\u00e4rt 1998 med romanen Ute av verden, som fick stor uppm\u00e4rksamhet och bel\u00f6nades med Kritikerpriset (som f\u00f6rsta debutant). \u00c5r 2005 nominerades han till Nordiska r\u00e5dets litteraturpris f\u00f6r sin andra roman, En tid f\u00f6r allt.<\/p>\n<p>Knausg\u00e5rds tredje roman, Min kamp, \u00e4r en sj\u00e4lvbiografi som ges ut i sex frist\u00e5ende band. F\u00f6r den f\u00f6rsta delen bel\u00f6nades han med det norska litter\u00e4ra priset, Brageprisen, uts\u00e5gs till en av de senaste tio \u00e5rens b\u00e4sta b\u00f6cker i Verdens Gang samt uts\u00e5gs av Morgenbladets l\u00e4sare till \u00e5rets bok 2009. F\u00f6rsta delen handlar om Knausg\u00e5rds uppg\u00f6relse med sin far och har skapat stor debatt i Norge.<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nSven Ahlstr\u00f6m<br \/>\nGerhard Hoberstorfer<br \/>\nAnn-Sofie Rase<br \/>\nJessica Liedberg<\/p>\n<p>Foto: Petra Hellberg<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-96320\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp3-300x199.jpg\" alt=\"MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN Medverkande Sven Ahlstr\u00f6m Medverkande Gerhard Hoberstorfer Medverkande Ann-Sofie Rase Medverkande Jessica Liedberg PRODUKTION Av Karl Ove Knausg\u00e5rd Dramatisering och regi Ole Anders Tandberg \u00d6vers\u00e4ttning Rebecca Alsberg Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Mask Carina Saxenberg Komposit\u00f6r Joel Sahlin\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp3-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/minkamp3-1024x680.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Min kamp Av Karl Ove Knausg\u00e5rd Dramatisering och regi Ole Anders Tandberg \u00d6vers\u00e4ttning Rebecca Alsberg Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Mask Carina Saxenberg Urpremi\u00e4r 29 augusti 2015 Lilla scenen p\u00e5 Stockholms stadsteater Genom att en m\u00e4nniska blottar sig, ber\u00e4ttar om sitt innersta, ber\u00e4ttar b\u00e5de om lyckliga stunder och om \u00a0\u00e5ngest och k\u00e4nslor [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12256,12313,12312,4955,5420,12288,7643],"class_list":{"0":"post-96302","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-karl-ove-knausgard","10":"tag-min-kamp","11":"tag-ole-anders-tandberg","12":"tag-scenkonst","13":"tag-stockholms-stadsteater","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96302","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96302"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96302\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96324,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96302\/revisions\/96324"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96302"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96302"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96302"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}