{"id":96158,"date":"2015-08-23T10:03:23","date_gmt":"2015-08-23T09:03:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96158"},"modified":"2015-09-22T13:50:38","modified_gmt":"2015-09-22T12:50:38","slug":"och-ge-oss-skuggorna-att-tre-timmar-och-tjugo-minuter-av-tragedi-kan-ga-sa-fort","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96158","title":{"rendered":"Och ge oss skuggorna – att tre timmar och tjugo minuter av tragedi kan g\u00e5 s\u00e5 fort"},"content":{"rendered":"

\"ochgeossskuggorna\"<\/a><\/p>\n

Och ge oss skuggorna<\/strong>
\nAv Lars Nor\u00e9n
\nRegi Eirik Stub\u00f8
\nScenografi och kostym Kari Gravklev
\nLjus Ellen Ruge
\nPeruk och mask EvaMaria Holm
\nPremi\u00e4r 22 augusti 2015, Stora scenen, Dramaten<\/p>\n

Och ge oss skuggorna, titeln p\u00e5 dramat \u00e4r talande. Det \u00e4r skuggorna vi drabbas av, det \u00e4r d\u00e4r dramat utspelar sig. Att ett n\u00e4stan tre och en halv timme m\u00f6rkt drama – d\u00e4r en \u00e4ldre man och hans bittra hustru och mannens tv\u00e5 vuxna s\u00f6ner psykiskt vrider kniven i varandra och var och en har sin \u00e5ngest och ingen lyssnar p\u00e5 den andre – att det kan g\u00e5 fort, trots att det \u00e4r s\u00e5 sm\u00e4rtsamt – och jag skulle kunna se en timme till. Tiden g\u00e5r fort och jag sugs in i det m\u00e4nskliga och det sorgliga. Som s\u00e5 ofta lyckas Nor\u00e9n f\u00e5nga hur m\u00e4nniskor lurar sig sj\u00e4lva, talar f\u00f6rbi varandra, inte kan sl\u00e4ppa sitt ego f\u00f6r att se en annan m\u00e4nniska.<\/p>\n

Och ge oss skuggorna \u00e4r ett drama av Lars Nor\u00e9n om den store dramatikern Eugene O\u00b4Neill, fast det \u00e4r samtidigt ett drama om Lars Nor\u00e9n, han speglar sitt liv, sina k\u00e4nslor, sina demoner genom O\u00b4Neill. Eugene O\u00b4Neill f\u00f6dd 1888 i New York, d\u00f6d 1953 i Boston i Massachusetts, var en v\u00e4rldsber\u00f6md amerikansk dramatiker som fick Nobelpriset 1936.<\/p>\n

Handlingen utspelas den 16 oktober 1949 p\u00e5 Eugene O\u00b4Neills f\u00f6delsedag. Han fyller 61. Hans tv\u00e5 s\u00f6ner fr\u00e5n tv\u00e5 tidigare \u00e4ktenskap, Eugene Jr och Shane, bes\u00f6ker fadern och hans d\u00e5varande hustru Carlotta i deras hus vid kusten i Massachusetts.<\/p>\n

\"ochgeossskuggorna2\"<\/a>N\u00e4r vi kommer in i salongen visas kortare filminspelningar upp p\u00e5 scenens bakre v\u00e4gg och i ett filmklipp d\u00e4r ber\u00e4ttar Lars Nor\u00e9n att han arbetade med ”Och ge oss skuggorna” i \u00e5tta \u00e5r, utan att komma vidare:
\nSedan kom en andra version som jag lade senare i tid, n\u00e4r han hade gift sig, om hans relation till sina kvinnor. Och s\u00e5 en tredje version, d\u00e4r han hade f\u00e5tt barn, liksom jag sj\u00e4lv. Och till slut blev det den gamla O\u00b4Neill – d\u00e5 var jag sj\u00e4lv lite \u00e5ldrad, jag hade ocks\u00e5 b\u00f6rjar bli gammal.<\/em><\/p>\n

Eugene O\u00b4Neill drama ”L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt” var en stark upplevelse f\u00f6r Lars Nor\u00e9n n\u00e4r han s\u00e5g den. Han k\u00e4nde igen s\u00e5 mycket d\u00e4rifr\u00e5n i sitt eget liv. ”Vi hade L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt hemma hos oss var tredje m\u00e5nad”, s\u00e4ger Lars Nor\u00e9n i programmet till f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

I programmet ber\u00e4ttar han om sitt f\u00f6rsta m\u00f6te med pj\u00e4sen ”L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt”. Det var samma f\u00f6rest\u00e4llning som urpremi\u00e4ren men med sk\u00e5despelaren Lars Hanson utbytt mot Georg Rydeberg. Nor\u00e9n s\u00e4ger att Ulf Palme (som spelade den \u00e4ldre broder) var den mest gripande sk\u00e5despelaren f\u00f6r honom d\u00e5:
\n– Det \u00e4r v\u00e4l n\u00e4stan alltid den rollen, f\u00f6rutom mamman, som har drabbat publiken mest.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r fascinerande hur Lars Nor\u00e9n med dramat ”Och ge oss skuggorna” har gjort en slags ny version av O\u00b4Neills ”L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt”. B\u00e5da pj\u00e4serna \u00e4r starka och visar m\u00e4nniskors inst\u00e4ngdhet i sig sj\u00e4lva, m\u00e4nniskors olika s\u00e4tt att fly sin inre \u00e5ngest och det \u00e4r sm\u00e4rtsamt att se hur de talar f\u00f6rbi varandra ist\u00e4llet f\u00f6r att krama om varandra, m\u00f6tas. Att det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att m\u00f6tas, eftersom m\u00e4nniskor b\u00e4r s\u00e5 tunga demoner. Eugene O\u00b4Neill borde ju ur modern kapitalistisk filosofi vara enormt lycklig och lyckad: hans fick stora inkomster p\u00e5 pj\u00e4ser, han fick Nobelpriset – \u00e4nd\u00e5 bar han hela livet sorgen i sitt inre \u00f6ver att hans mamma inte \u00e4lskade honom.<\/p>\n

Alla fem sk\u00e5despelarna i denna upps\u00e4ttning \u00e4r skickliga – men eftersom vi alla \u00e4r olika och b\u00e4r p\u00e5 olika bagage i livet talar en del karakt\u00e4rer starkare till oss. F\u00f6r mig var det Erik Ehn i rollen som den yngre sonen, Shane, och fadern Eugene O\u00b4Neill, spelad av \u00d6rjan Ramberg, som p\u00e5verkade mig allra starkast. Shane var fast i heroinmissbruk och har sv\u00e5r abstinens n\u00e4r han bes\u00f6kte fadern p\u00e5 f\u00f6delsedagen. Men de andra f\u00f6rst\u00e5r inte och fadern \u00e4lskar sin son, men kan inte visa det och s\u00e4ger precis fel saker som bara f\u00f6rv\u00e4rrar situationen. Jag k\u00e4nner faderns \u00e5ngest \u00f6ver att sonen \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rd av drogerna och maktl\u00f6sheten fadern k\u00e4nner. Erik Ehn \u00e4r s\u00e5 exakt r\u00e4tt i rollen som denna yngre son och \u00d6rjan Ramberg \u00e4r som alltid en v\u00e4ldigt skicklig sk\u00e5despelare.<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart \u00e4r Thomas Hanzon bra som Eugene Jr, Lena Endre bra som Carlotta och Joaquin NaBi Olsson som den japanske tj\u00e4nstepojken Szaki. Det \u00e4r v\u00e4l bara s\u00e5 att v\u00e5ra egna upplevelser g\u00f6r att vissa delar av pj\u00e4sen talar starkare till oss.<\/p>\n

Scenl\u00f6sningen \u00e4r elegant, med n\u00e5gra f\u00e5 m\u00f6bler och filmklipp i svartvitt mot bakre v\u00e4ggen, filmklipp dels fr\u00e5n Eugene O\u00b4Neills liv och dels direktinspelningar av n\u00e4rbilder p\u00e5 sk\u00e5despelarna fr\u00e5n bakre delen av scenen: s\u00e5 vi p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan se sk\u00e5despelarna ur tv\u00e5 vinklar.<\/p>\n

Detta \u00e4r andra g\u00e5ngen Eirik Stub\u00f8 regisserar p\u00e5 Dramaten, men f\u00f6rsta g\u00e5ngen som teaterchef. 2011 regisserade han Moli\u00e8res Misantropen p\u00e5 Lilla scenen.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nEugene O\u2019Neill – \u00d6rjan Ramberg
\nCarlotta O\u2019Neill – Lena Endre
\nShane – Erik Ehn
\nEugene Jr – Thomas Hanzon
\nSzaki – Joaquin NaBi Olsson<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"ochgeossskuggorna3\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Och ge oss skuggorna Av Lars Nor\u00e9n Regi Eirik Stub\u00f8 Scenografi och kostym Kari Gravklev Ljus Ellen Ruge Peruk och mask EvaMaria Holm Premi\u00e4r 22 augusti 2015, Stora scenen, Dramaten Och ge oss skuggorna, titeln p\u00e5 dramat \u00e4r talande. Det \u00e4r skuggorna vi drabbas av, det \u00e4r d\u00e4r dramat utspelar sig. Att ett n\u00e4stan tre […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-96158","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96158","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96158"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96158\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96187,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96158\/revisions\/96187"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96158"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96158"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96158"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}