{"id":96133,"date":"2015-08-20T18:44:32","date_gmt":"2015-08-20T17:44:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96133"},"modified":"2015-08-20T18:44:32","modified_gmt":"2015-08-20T17:44:32","slug":"varierat-utbud-pa-goteborgs-kulturkalas-lockade-manga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96133","title":{"rendered":"Varierat utbud p\u00e5 G\u00f6teborgs Kulturkalas lockade m\u00e5nga"},"content":{"rendered":"<p>\nSom om det inte vore nog med programkrockar f\u00f6r en all\u00e4tare p\u00e5 Kulturkalaset p\u00e5gick WOW samtidigt. D\u00e4rav en ytterst rumphuggen redovisning, n\u00e5gra nedslag helt enkelt. Sven Bertil Taube, M\u00e5ns Zelmerl\u00f6w, M-Rock, Sofia Karlsson, Hello Saferide, Elissa fr\u00e5n Libanon, Ebba Forsberg, G\u00f6teborgs-Operan, Merit Hemmingsson, var n\u00e5gra av en l\u00e5ng rad artisterorkestrar som upptr\u00e4dde under tiden jag var press  p\u00e5 WOW.  N\u00e4r det var riktigt kn\u00f6kfullt p\u00e5 G\u00f6taplatsen fanns 30.000 \u2013 50.000 \u00e5h\u00f6rare p\u00e5 plats.<\/p>\n<p>F\u00f6rfattarcentrum V\u00e4sts upptaktstr\u00e4ff, d\u00e5 de presenterar sitt h\u00f6stprogram j\u00e4mte l\u00e5ter n\u00e5gra aktuella f\u00f6rfattare l\u00e4sa, brukar jag frekvent bes\u00f6ka. Vi var n\u00e4stan pinsamt f\u00e5 som lyssnade p\u00e5 bland andra Anna Fock och Martin Luuk. Den sist n\u00e4mnde, vars underdog-mentalitet varit ett k\u00e4nnetecken \u00e4nda sedan Killingg\u00e4nget, fick jag en ordentlig pratstund med. Min f\u00f6rev\u00e4ndning:  Ber\u00e4tta att Krister Henriksson till intervju med mig kom med Gud har f\u00f6r mycket tid i handen.  Kan upplysa om att Wuthering Heights av Kate Bush har en framtr\u00e4dande plats i Luuks romandebut.<br \/>\nEn osedvanligt utdragen tillst\u00e4llning p\u00e5 Kungstorget var Taubespelen. V\u00e4rdinnan Arja Saijonmaa satte den passande etiketten \u201dbara brudar\u201d, p\u00e5 det p\u00e4rlband av uttolkare som sj\u00f6ng mer eller mindre k\u00e4nda alster av visornas m\u00e4stare, trots  att han skulle ha protesterat mott \u201dtilltaget\u201d. Oerh\u00f6rt duktige kapellm\u00e4stare Dan Lind\u00e9n hade arrangerat  f\u00f6r en orkester som kunde bete sig v\u00e4ldigt skiftande., k\u00e4nde viss motvilja n\u00e4r de valde rock\u00f6sig eller dansbandsaktig stil. Under f\u00f6rsta l\u00e5nga set fanns lyckligtvis i alla fall flera h\u00f6jdpunkter.  <\/p>\n<p>En veteran fr\u00e5n Bohusl\u00e4ndska Taubespelen \u00e4r Hanna Boqvist, en f\u00f6r mig ny trevlig uppt\u00e4ckt. Hennes f\u00f6rsta insats var Byssan lull  som jazzfunkig shuffle. Sarah Riedel gick hem hos publiken, inte minst med en extremt l\u00e5ngsam och tydlig version av Inbjudan till Bohusl\u00e4n. Saijonmaa gjorde Damen i svart i en slags musikaltappning. Man hade till slut hittat ett par visor som gick i moll. De framf\u00f6rdes med bravur av Marit Bergman.  En n\u00e4rmast femstj\u00e4rning upplevelse var Scott Hamiltons nordiska kvartett p\u00e5 Liseberg.  Underbara musiker och perfekt v\u00e4der, mycket bra ljud,  stor v\u00e4lvillig publik, uts\u00f6kta l\u00e5tar med koppling till Sverige. Vissa g\u00e5nger var arrangemangen anm\u00e4rkningsv\u00e4rt avancerade utan att  ge avkall p\u00e5 det melodiska.  Hejade efter\u00e5t p\u00e5 Jan Lundgren, presenterade mig f\u00f6r Christian Leth och fick n\u00e5gra ord med v\u00e4nnen Hans Backenroth. Beh\u00f6vde egentligen inte mer levande musik efter en s\u00e5dan full\u00e4ndad konsert. Traskade i alla fall, tillsammans med tv\u00e5 kollegor i branschen, i v\u00e4g till en m\u00e4rkbart fokuserad Timbuktu &#038; G\u00f6teborgs Symfoniker p\u00e5 G\u00f6taplatsen.  Kul att h\u00f6ra honom och hans band i en ovanlig och grymt proffsig omgivning, \u00e4ven om det ibland var sv\u00e5rt att uppfatta de sk\u00f6raste instrumenten i landets nationalorkester.  Rastl\u00f6sa gick vi ner f\u00f6r Avenyn, kom fram till sista kvarten av Markus Kruneg\u00e5rds dansanta indiepop. Blev ganska positivt \u00f6verraskad och imponerad av att han hade med sig p\u00e5 scen mycket respekterade Jari Haapalainen.<\/p>\n<p>Andra dagens begivenheter b\u00f6rjade f\u00f6r min del p\u00e5 Liseberg, d\u00e4r rubriken f\u00f6r kv\u00e4llen skojfriskt satts till Jazz \u00e4r farligt. F\u00f6rst ut Lena Junoff vars historik undg\u00e5tt mig, med en grupp sp\u00e4nnande musiker i ryggen, bland andra Harald Svensson och Hanna Chawki. Det var en oj\u00e4mn  underh\u00e5llande tillst\u00e4llning med 73-\u00e5ringen som kallar sin extraordin\u00e4ra (ned)tecknade sj\u00e4vbiografi  f\u00f6r Primadonnan fr\u00e5n Hisingen  (befann sig  i yngre dagar mitt i internationella k\u00e4ndissmeten och blev uppt\u00e4ckt av Duke Ellington.) H\u00f6rde sedan merparten av   det program Seinabo Sey genomf\u00f6rde p\u00e5 Kalasets st\u00f6rsta scen, utan att riktigt kunna bed\u00f6ma vilken kvalitet detta nya stj\u00e4rnskott besitter. Visst har hon en m\u00f6rk betagande r\u00f6st, men jag skulle vilja ta del av hennes tungt producerade soulpop p\u00e5 klubbspelning.<\/p>\n<p> Bel\u00f6nad som \u00e5rets genombrott och nykomling utg\u00f6r hon ett v\u00e4sentligt inslag i en allt starkare trend, en trend som handlar om att l\u00e5tskrivande kvinnor i Sverige frontar p\u00e5 v\u00e5ra st\u00f6rsta festivaler, vilket var tydligt ocks\u00e5 p\u00e5 WOW. I Slottskogen fick fenomenet Firts Aid Kit f\u00f6rtroendet att avsluta fr\u00e5n den st\u00f6rsta scenen.  \u00c5tskilliga kvinnliga artister beh\u00f6ver ingen inkvotering, utan de lockar av egen kraft en m\u00e5ngh\u00f6vdad skara. Enda som \u00e5terst\u00e5r ur j\u00e4mst\u00e4lldhetsperspektiv \u00e4r fler kvinnliga musiker p\u00e5 scen, h\u00e4r lyckas symfoniorkestar oj\u00e4mf\u00f6rligt b\u00e4st.<\/p>\n<p> Kenny H\u00e5kansson har inte bara varit med om att bilda  Kebnekaje, Dag Vag och Bills Boogie Band, redan sent 60-tal  lirade stilbildande gitarristen psykedeliskt i Baby Grandmothers. Blev p\u00e5 taubescenen en fr\u00e4ck och vital spelning med Amanda Werne som g\u00e4st p\u00e5 ordl\u00f6s s\u00e5ng. Tror man b\u00e4st tillgodog\u00f6r sig deras konsekventa sound live. Aftonens sista fyrtio minuter livemusik \u00e4gnades \u00e5t ett f\u00f6rtklassigt storband med internationellt renomm\u00e9. Bohusl\u00e4n Big Band tog avsked av sin konstn\u00e4rlige ledare Nils Landgren, som rimligtvis slutar av tidssk\u00e4l. \u00d6rjan Fahlstr\u00f6m dirigerade och Ida Sand p\u00e5 s\u00e5ng och piano f\u00f6rgyllde med sin medverkan.  Inte ens antydan till att bli slickat,  fyndiga arr verkst\u00e4lldes ist\u00e4llet med makal\u00f6s precision och otroligt samspel.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Som om det inte vore nog med programkrockar f\u00f6r en all\u00e4tare p\u00e5 Kulturkalaset p\u00e5gick WOW samtidigt. D\u00e4rav en ytterst rumphuggen redovisning, n\u00e5gra nedslag helt enkelt. Sven Bertil Taube, M\u00e5ns Zelmerl\u00f6w, M-Rock, Sofia Karlsson, Hello Saferide, Elissa fr\u00e5n Libanon, Ebba Forsberg, G\u00f6teborgs-Operan, Merit Hemmingsson, var n\u00e5gra av en l\u00e5ng rad artisterorkestrar som upptr\u00e4dde under tiden jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[62],"tags":[],"class_list":["post-96133","post","type-post","status-publish","format-standard","category-medie-och-kulturpolitik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96133","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96133"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96133\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96136,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96133\/revisions\/96136"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96133"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96133"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96133"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}