{"id":96049,"date":"2015-08-18T13:57:56","date_gmt":"2015-08-18T12:57:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96049"},"modified":"2015-09-06T17:19:06","modified_gmt":"2015-09-06T16:19:06","slug":"baio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96049","title":{"rendered":"Baio: ”De h\u00e4r l\u00e5tarna k\u00e4ndes aldrig som att de skulle ligga p\u00e5 en Vampire Weekend-skiva”"},"content":{"rendered":"

\"baio\"<\/a><\/p>\n

\u00c4r man en fj\u00e4rdedel av ett av v\u00e4rldens popul\u00e4raste indieband kanske det kunde r\u00e4cka. Men f\u00f6r Chris Baio, bandets basist, har de senaste \u00e5ren kommit att bli ett l\u00e5ngt samlande av l\u00e5tar som aldrig varit aktuella f\u00f6r Vampire Weekends skivor eftersom l\u00e5tskrivarrollen delas av s\u00e5ngaren Ezra Koenig och multiinstrumentalisten Rostam Batmanglij. N\u00e4r bandet s\u00e5 gjorde uppeh\u00e5ll efter 2013 \u00e5rs Modern Vampires of the City<\/em> kunde Baio \u00e4ntligen satsa fullt ut p\u00e5 sina egna f\u00f6rehavanden och nu sk\u00f6rdar han \u2013 och vi \u2013 frukten av en fem \u00e5r l\u00e5ng process i form av f\u00f6rsta riktiga soloalbumet The Names<\/em>. N\u00e4r jag n\u00e5r honom runt middagstid h\u00e4r hemma i Sverige har han sj\u00e4lv just stigit ur s\u00e4ngen d\u00e4r han befinner sig i Los Angeles:<\/p>\n

\u2013 Ja, jag har gjort ett par spelningar h\u00e4r. Ikv\u00e4ll filmar jag n\u00e5got f\u00f6r Endless Rhythm, d\u00e4refter flyger jag till New York och sedan veckan efter vidare till Europa f\u00f6r att g\u00f6ra lite press. Det har varit roligt att f\u00e5 sjunga l\u00e5tarna inf\u00f6r publik f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och jag har gjort mitt livs f\u00f6rsta radiosession, vilket var riktigt, riktigt trevligt.<\/p>\n

Kan du ber\u00e4tta lite om hur The Names kom till? Jag h\u00f6rde att det har tagit fem \u00e5r?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Ja, jag b\u00f6rjade arbetet med den kring 2009. I princip var det ljudid\u00e9er. Du vet, jag var egentligen inget annat \u00e4n basist innan dess och jag b\u00f6rjade f\u00e5 id\u00e9er men visste inte hur jag skulle \u00f6verf\u00f6ra dem fr\u00e5n mitt huvud till n\u00e5got verkligt. S\u00e5 jag l\u00e4rde mig producera och att spela in. Det kan vara frustrerande n\u00e4r man har haft turen att vara med i ett framg\u00e5ngsrikt band men inte vet ett skvatt om hur man skapar n\u00e5got man \u00e4r n\u00f6jd med som musiker. N\u00e4r jag sedan hade l\u00e4rt mig processen kunde jag ge ut min f\u00f6rsta EP 2012 som var lite mer elektroniskt inriktad, mer housig. P\u00e5 college var jag radio-DJ och det var n\u00e5got jag alltid hade varit intresserad av och g\u00e4rna ville ge ut men inte visste hur jag skulle spela in det.<\/p>\n

Men p\u00e5 albumet breddar du med mer traditionella popinfluenser?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Precis. N\u00e4sta steg var att komma underfund med hur jag skulle anv\u00e4nda min r\u00f6st. Jag har alltid \u00e4lskat att sjunga men k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt os\u00e4ker p\u00e5 r\u00f6sten och hur jag skulle sjunga och g\u00f6ra n\u00e5got med den som k\u00e4ndes bra. Den mesta tiden mellan 2012 och 2014 gick jag igenom en liknande inl\u00e4rningsprocess som tidigare fast nu med min r\u00f6st. 2013 flyttade jag till London och b\u00f6rjade \u00e4gna mycket tid \u00e5t att fundera, titta tillbaka och reflektera \u00f6ver var jag v\u00e4xte upp. Min relation till USA utanf\u00f6r USA. S\u00e5dana saker inspirerade mig att skriva texter. Jag uppt\u00e4ckte att det var mycket angen\u00e4mare att skriva \u00e4n jag f\u00f6rst trodde. 2013 och 2014 skrev jag l\u00e5tar, jag hade ackordf\u00f6ljder och lite annat som jag samlat p\u00e5 mig de sista fem \u00e5ren, som titelsp\u00e5ret The Names<\/em>, det var nog den f\u00f6rsta l\u00e5t jag p\u00e5b\u00f6rjade och den sista l\u00e5t jag avslutade. Den l\u00e5ten tog mig fem \u00e5r att f\u00f6rverkliga. F\u00f6rra \u00e5ret tillbringade jag med att f\u00f6rs\u00f6ka sjunga l\u00e5tarna. Jag ins\u00e5g att om du har en melodi, en ackordf\u00f6ljd och vet exakt vilka ord du ska anv\u00e4nda, d\u00e5 h\u00e4r du kommit en tredjedel p\u00e5 v\u00e4gen till en f\u00e4rdig skiva. Att sedan f\u00e5 till en \u00f6vertygande s\u00e5ng var sista steget. S\u00e5 det har verkligen tagit mig fem \u00e5r, det finns l\u00e5tar och teman som g\u00e5r hela v\u00e4gen tillbaka till 2009.<\/p>\n

Det l\u00e5ter som att albumet har haft tydliga konturer redan p\u00e5 ett tidigt stadium?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Hela tiden har jag vetat hur jag ville att min skiva skulle se ut. Ta Scarlett<\/em>, en instrumental l\u00e5t som ligger sist p\u00e5 skivan, n\u00e4r jag skrev melodin k\u00e4ndes det definitivt som att den skulle avsluta mitt f\u00f6rsta album. Jag bara visste det. Det \u00e4r r\u00e4tt intressant hur du f\u00e5r en liten gnista n\u00e4r du p\u00e5b\u00f6rjar en l\u00e5t och sedan handlar det helt och h\u00e5llet om h\u00e5rt arbete och att lista ut hur man ska fixa det. Men en s\u00e4rskild l\u00e5t liksom uppenbarar sig f\u00f6r dig till slut. F\u00f6r mig var det v\u00e4ldigt enkelt om jag satte mig vid pianot och satte ig\u00e5ng med n\u00e5got. Vad det sedan mynnade ut i f\u00f6ll sig n\u00e4stan alltid naturligt.<\/p>\n

Kunde inte n\u00e5gon av l\u00e5tarna ha anv\u00e4nts p\u00e5 ett Vampire Weekend-album?<\/strong><\/p>\n

\u2013 I bandet \u00e4r det inte jag som skriver l\u00e5tarna, det g\u00f6r Ezra och Rostam. Jag hj\u00e4lper till med arrangemang, basg\u00e5ngar, en och annan ackordf\u00f6ljd. Men min roll \u00e4r inte att vara l\u00e5tskrivare, s\u00e5 f\u00f6r mig handlar det h\u00e4r albumet om att utforska electronica och technoinfluenser som jag gillar samt att hitta min egen r\u00f6st som l\u00e5tskrivare. Jag skrev en dr\u00f6s med l\u00e5tar n\u00e4r jag var ton\u00e5ring, sedan skrev jag ingenting p\u00e5 tio eller elva \u00e5r. Kanske hade jag melodier och s\u00e5nt, men inga texter. S\u00e5 de h\u00e4r l\u00e5tarna k\u00e4ndes aldrig som att de skulle ligga p\u00e5 en Vampire Weekend-skiva.<\/p>\n

Varifr\u00e5n kommer albumtiteln The Names<\/em>?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag v\u00e4xte upp i en sm\u00e5stad i utkanten av New York, v\u00e4ldigt liten. N\u00e4r jag gick ut high school var vi bara 70 elever i den \u00e5rskullen. Det var en trevlig stad och jag ser tillbaka k\u00e4rleksfullt p\u00e5 den, men det var ingen musikalisk eller konstn\u00e4rlig stad. Jag s\u00f6kte mig till andra platser f\u00f6r att spela musik n\u00e4r jag var i ton\u00e5ren. Fem, tio \u00e5r senare fick jag veta att f\u00f6rfattaren Don DeLillo ocks\u00e5 bodde i min hemstad och skrev flera b\u00f6cker d\u00e4r. Jag hade l\u00e4st hans romaner Vitt brus<\/em> och Under jord<\/em> men hade ingen aning om att denne fantastiske f\u00f6rfattare bodde i samma stad som jag och n\u00e4r jag 2009 fick veta detta slukade jag alla hans b\u00f6cker i v\u00e5ldsam hastighet. Den jag fastnade mest f\u00f6r som en ypperlig albumtitel var The Names<\/em>, eftersom den l\u00e4mnar mycket \u00e5t fantasin, folk kan uttyda praktiskt taget vad som helst ur den. Alla har ett namn, eller hur? Alla har ett namn innan man ens har f\u00f6rm\u00e5gan att t\u00e4nka. Det chockade mig att ingen n\u00e5gonsin gjort ett album med titeln The Names<\/em>.<\/p>\n

Ligger det \u00e4ven till grund f\u00f6r l\u00e5ten The Names<\/em>?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Bakgrunden till den l\u00e5ten \u00e4r till viss del depression, man lever i en vecka utan att ha ett namn, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 det s\u00e4ttet man interagerar med andra. Kanske \u00e4r det en metafor f\u00f6r att vara en enst\u00f6ring eller att isolera sig, ett namn \u00e4r ett s\u00e4tt att\u2026 Hur ska jag beskriva det? Jag har inte druckit tillr\u00e4ckligt med kaffe \u00e4nnu! [Skratt] Det \u00e4r ett verktyg med vilket man interagerar med v\u00e4rlden utanf\u00f6r, menar jag. S\u00e5 l\u00e5ten handlar m\u00f6jligen lite om n\u00e5gon som g\u00e5r igenom en tuff period i livet. Jag tycker det finns en k\u00e4nsla av inre depression men vissa textrader antyder kanske ocks\u00e5 globala politiska relationer. Som att man kan vara otroligt r\u00e4dd eller frukta n\u00e5got som h\u00e4nder tusentals mil bort. Det fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 min egen uppv\u00e4xt utanf\u00f6r New York. Boken i sig handlar om en amerikan som bor i Grekland. N\u00e4r jag skrev l\u00e5ttexten tyckte jag att det var en tankev\u00e4ckande titel.<\/p>\n

Det l\u00e5ter n\u00e4stan lite sj\u00e4lvbiografiskt.<\/strong><\/p>\n

\u2013 Texterna p\u00e5 skivans f\u00f6rsta halva handlar lite grann om mig som amerikan boende i London. P\u00e5 intet s\u00e4tt \u00e4r detta n\u00e5got unikt f\u00f6r varken mig eller amerikaner, men n\u00e4r man l\u00e4mnar sitt hemland f\u00e5r man ett starkare band till det. Jag k\u00e4nner mig mer amerikansk utanf\u00f6r USA. S\u00e5 fort jag g\u00e5r p\u00e5 fest d\u00e4r jag bor nu b\u00f6rjar folk fr\u00e5ga mig vilket det amerikanska perspektivet p\u00e5 n\u00e5got \u00e4r. Ingen skulle n\u00e5gonsin s\u00e4ga det p\u00e5 en fest i USA. Man l\u00e4mnar ett land men blir ett slags liten social ambassad\u00f6r. Det kan verka luddigt och impressionistiskt, men detta \u00e4r lite av baktanken med den s\u00e5ngtexten.<\/p>\n

Albumet \u00e4r v\u00e4ldigt varierat, det har b\u00e5de de elektroniska och de poppiga delarna. En l\u00e5t som Needs<\/em> f\u00f6ljs av den helt annorlunda All the Idiots<\/em>. Fanns det en tanke bakom att l\u00e4gga just de l\u00e5tarna efter varandra?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Ja, tanken \u00e4r att de fem f\u00f6rsta l\u00e5tarna \u00e4r som en miniblandning. Tjugo minuter av oavbruten musik. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 det som ett vinylalbum, s\u00e5 Needs<\/em> \u00e4r slutet av f\u00f6rsta sidan och All the Idiots<\/em> \u00e4r inledningen p\u00e5 andra sidan. Jag har alltid \u00e4lskat instrumental musik. N\u00e5gra av mina favoritl\u00e5tar, de mest suggestiva och betydelsefulla, \u00e4r helt utan s\u00e5ng, och \u00e4ven p\u00e5 mina tidigare produktioner ville jag vara extremt st\u00e4mningsfull utan att koppla det till n\u00e5gon s\u00e5ngtext. Min mall f\u00f6r hur jag ville ha mitt album var sjuttiotalets konstrockskivor, som Maggot Brain<\/em> av Funkadelic. Den \u00e4r s\u00e5 cool, f\u00f6rsta l\u00e5ten \u00e4r tio minuter och instrumental, bara ett gitarrsolo och s\u00e5 otroligt vacker. Sedan pl\u00f6tsligt kommer fem stycken sm\u00e5glada, v\u00e4ldigt catchy popl\u00e5tar och d\u00e4refter ett experimentiellt sp\u00e5r i slutet. Jag gillar de d\u00e4r albumen p\u00e5 runt 40 minuter f\u00f6rdelade p\u00e5 f\u00e4rre \u00e4n tio l\u00e5tar. Personligen n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 ett album som \u00e4r en timme l\u00e5ngt t\u00e4nker jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv \u201ddet h\u00e4r kunde ha varit en b\u00e4ttre skiva om den varit 40 minuter\u201d. Det \u00e4r smak och tycke, men som exempelvis Sly & The Family Stone, de gjorde konstrockskivor. Roxy Musics album under mitten av deras karri\u00e4r, som Stranded<\/em>, det \u00e4r en av mina favoritskivor genom tiderna och den \u00e4r p\u00e5 40 minuter och har \u00e5tta l\u00e5tar. N\u00e4r man lyssnar p\u00e5 de skivorna k\u00e4nns det som att allt kan h\u00e4nda. Det m\u00e5ste inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis vara en popl\u00e5t, man kan hoppa fr\u00e5n otrolig pop till n\u00e5got instrumentalt. Eller Low<\/em> av David Bowie som \u00e4r en annan favorit, den har n\u00e5gra riktigt fina popl\u00e5tar p\u00e5 f\u00f6rsta halvan. Breaking Glass<\/em>, vilken fantastisk l\u00e5t, den \u00e4r en minut och femtiotre sekunder eller n\u00e5t och \u00e4r s\u00e5 himla catchy. S\u00e5 jag ville verkligen att detta skulle bli i den stilen men samtidigt att det inte skulle k\u00e4nnas krystat och forcerat.<\/p>\n

Hur tycker du att slutresultatet blev?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag gillar att Sister of Pearl<\/em> g\u00e5r i fyrtakt och n\u00e4r den normalt borde \u00f6verg\u00e5 till en rockl\u00e5t omvandlas den ist\u00e4llet till techno, sedan efter tv\u00e5 minuter techno exploderar l\u00e5ten och g\u00e5r ner till fingerplockad akustisk gitarr och en enda s\u00e5ngst\u00e4mma. S\u00e5 f\u00f6r mig blev det som jag n\u00e4mnde tidigare att jag bara visste hur vissa l\u00e5tar skulle vara. Jag skrev Sister of Pearl<\/em> p\u00e5 ett ganska tidigt stadium och sade d\u00e4r och d\u00e5 att den skulle ligga som nummer tre p\u00e5 skivan f\u00f6r att det skulle vara en l\u00e4ttsam, poppigare l\u00e5t, s\u00e4rskilt om f\u00f6rsta l\u00e5ten var m\u00f6rk och andra l\u00e5ten ganska m\u00f6rk. Samtidigt med Endless Rhythm<\/em> visste jag att det skulle finnas en sista hookfylld popl\u00e5t p\u00e5 albumet. Den l\u00e5ten handlar lite om v\u00e4ntan p\u00e5 att skriva en l\u00e5t, om skapandeprocessen. Raden \u201dI can wait for you\u201d handlar f\u00f6r mig om att v\u00e4nta p\u00e5 att en l\u00e5t ska komma och p\u00e5 att man ska f\u00f6rverkliga n\u00e5got musikaliskt. Det jag gillar med l\u00e5ten \u00e4r att den kan uppfattas som romantisk. All the Idiots<\/em> kommer av min k\u00e4rlek till elektronisk musik och jag ville ha med en sorgsen men \u00e4nd\u00e5 taktfast l\u00e5t. Jag t\u00e4nkte lite p\u00e5 l\u00e5tar som Snooze 4 Love<\/em> av Todd Terje, n\u00e5gra Moderat-l\u00e5tar, Maria<\/em> av Closer Musik. Sorgsen, dunkande, melodisk techno! [Skratt] Det k\u00e4ndes bara r\u00e4tt f\u00f6r mig och jag ville att det skulle vara som att ta sig ut ur m\u00f6rkret. De sista tre l\u00e5tarna tycker jag \u00e4r mycket ljusare och mer romantiska. Jag inser att det h\u00e4r \u00e4r ett v\u00e4ldigt spretigt svar p\u00e5 fr\u00e5gan, men det h\u00e4r \u00e4r en av de f\u00f6rsta intervjuer jag g\u00f6r inf\u00f6r releasen!<\/p>\n

Spelar du allt sj\u00e4lv?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Ja, jag spelade varenda ton och programmerade trummorna, men jag fick lite hj\u00e4lp p\u00e5 v\u00e4gen. D\u00e5 jag spelade in s\u00e5ng f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen arbetade jag f\u00f6rra sommaren i London med en tekniker som heter John Foyle och han hj\u00e4lpte mig verkligen att inse vad jag ville med min r\u00f6st. Sedan spelade jag upp skivan f\u00f6r lite folk och de tyckte att min r\u00f6st p\u00e5minde dem om Matt Johnson i The The som \u00e4r n\u00e5gon jag verkligen gillar. Jag \u00e4lskade verkligen Soul Mining. Minnena \u00e4r tydliga fr\u00e5n hur jag f\u00f6ll pladask f\u00f6r den skivan under de tidiga Vampire Weekend-turn\u00e9erna. Kanske var det inte medvetet som jag f\u00f6rs\u00f6kte likna den n\u00e4r jag jobbade med mitt album, men n\u00e4r jag fick h\u00f6ra det d\u00e4r tedde det sig fullt logiskt. Mitt management hittade en kille som heter Bruce Lampcov och han medproducerade de sista tre The The-skivorna och han blev den som mixade The Names. Han kom \u00f6ver till Los Angeles f\u00f6r att jobba med mig och en kvinna vid namn Emily Lazar mastrade den. Det var ruskigt intressant att jobba med John Foyle som bara \u00e4r 24 \u00e5r och en riktigt bra ljudtekniker. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att han kommer att s\u00e4tta sitt namn p\u00e5 m\u00e5nga grymma plattor de kommande decennierna. Bruce hade i princip dragit sig tillbaka, men han gillade The Names<\/em> s\u00e5 han kom tillbaka enbart f\u00f6r att mixa den \u00e5t mig. Han gjorde ett otroligt jobb och sedan fick jag in Emily, som \u00e4r i sitt livs esse, att mastra. S\u00e5 tre personer hj\u00e4lpte mig men jag spelade allt annat p\u00e5 egen hand.<\/p>\n

I b\u00f6rjan n\u00e4mnde du att det tog lite tid att hitta din egen r\u00f6st. Skivan inneh\u00e5ller en hel del experimenterande med r\u00f6ster. \u00c4r det vi h\u00f6r en del av ditt s\u00f6kande efter den slutgiltiga r\u00f6sten?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Det kan man s\u00e4ga. Jag tog mig an s\u00e5ngen mycket mer som en producent \u00e4n s\u00e5ngare. Jag f\u00f6rs\u00f6kte hitta det b\u00e4sta m\u00f6jliga soundet, b\u00e4sta m\u00f6jliga karakt\u00e4ren, b\u00e4sta m\u00f6jliga tagning. En l\u00e5t som Sister of Pearl<\/em>, \u00e4ven om jag \u00e4r den ende s\u00e5ngaren p\u00e5 den levererar jag olika bitar p\u00e5 olika s\u00e4tt eftersom m\u00e5let var att det skulle l\u00e5ta som om det var olika s\u00e5ngare. Ur produktionsperspektiv handlar det om att hitta det mest \u00f6vertygande soundet s\u00e5ng kan f\u00e5. Det \u00e4r resultatet av experimenterande, av att sitta framf\u00f6r datorn och grymta in i mikrofonen! [Skratt] Man provar sig fram, ser vad man gillar och beh\u00e5ller det. M\u00e5let var att hamna n\u00e5gonstans mellan en producent-, band- och soloskiva. B\u00f6rjar man lyssna en minut in i den och sedan hoppar fram fem minuter i taget fattar man ingenting, men lyssnar man p\u00e5 hela fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut ramlar allt p\u00e5 plats, och det var en annan m\u00e5ls\u00e4ttning jag hade.<\/p>\n

Finns det n\u00e5gon s\u00e4rskild anledning till att du anv\u00e4nde ett foto av Reykjavik p\u00e5 omslaget till singeln Sister of Pearl<\/em>?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag ins\u00e5g nyligen att jag \u00e4lskar fotografier av arkitektur och i h\u00f6stas bes\u00f6kte jag en utst\u00e4llning p\u00e5 The Barbican som hette The History of Photography of Architecture<\/em>. D\u00e4r s\u00e5g jag hundra \u00e5r gamla bilder av Kiev som gjorde intryck p\u00e5 mig. Tidiga fotografier s\u00e5g ut som om de kunde vara m\u00e5lningar. Det kan h\u00e4nga ihop med vad jag gillar med Persona<\/em>. Jag gillar det mystiska, bilder som kan vara antingen grafisk formgivning eller foto. D\u00e4rf\u00f6r valde jag fotot till omslaget. Jag var helt enkelt i Reykjavik, tog fotot och lekte runt med det i datorn. F\u00f6r mig ser det ut som om det kunde ha tagits f\u00f6r hundra \u00e5r sedan och framkallades p\u00e5 det ursprungliga viset. Jag vet inte varf\u00f6r, men det \u00e4r n\u00e5got m\u00e4ktigt med en grupp byggnader. N\u00e4sta logiska fundering \u00e4r v\u00e4l \u00f6ver vilka m\u00e4nniskor som finns i byggnaderna. Ibland blir allt tydligt n\u00e4r man s\u00e4tter ihop helheten med typsnittet och fotot, inte f\u00f6r att de n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r sammankopplade, utan bara f\u00f6r att det \u00e4r trevligt att vila \u00f6gonen p\u00e5.<\/p>\n

Steve Buscemi \u00e4r sl\u00e4kt med dig, det \u00e4r fastslaget. Men hur mycket i \u00f6vrigt av de ber\u00f6mda klippen med honom och er i Vampire Weekend var uppgjort? Allt?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Japp, allt var sk\u00e5despeleri! Och det var v\u00e4ldigt roligt!<\/p>\n

Ska han inte hj\u00e4lpa till med ditt eget album ocks\u00e5?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Jag borde mejla honom om det! Han skulle s\u00e4kert g\u00f6ra det, han \u00e4r supertrevlig. En dag n\u00e4r vi filmade i min gamla l\u00e4genhet och kvarteret d\u00e4r jag bodde i Brooklyn tr\u00e4ffade han en kille som heter Jeffrey. Nu har han sin popul\u00e4ra internetshow som heter Park Bench, och den har han med den h\u00e4r snubben han tr\u00e4ffade p\u00e5 gatan den dagen och dom spelar in den i parken runt h\u00f6rnet fr\u00e5n d\u00e4r jag bodde! S\u00e5 han har fortsatt att g\u00f6ra s\u00e5dant efter det, han intervjuar olika m\u00e4nniskor hela tiden. Jag har hans e-postadress men har inte pratat med honom p\u00e5 kanske ett drygt \u00e5r. Det var suver\u00e4nt att f\u00e5 g\u00f6ra det d\u00e4r otroliga konstprojektet med honom, s\u00e4rskilt som han \u00e4r en ikonisk sk\u00e5despelare och en helt underbar person.<\/p>\n

Hur ser det ut med Vampire Weekend i nul\u00e4get?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Just nu st\u00e5r Vampire Weekend still, vi turnerar inget f\u00f6r tillf\u00e4llet. Vi visste att det skulle bli ett uppeh\u00e5ll efter f\u00f6rra albumet, det var d\u00e4rf\u00f6r jag kastade mig helt och h\u00e5llet in i att f\u00e5 min egen skiva klar. Som jag n\u00e4mnde, jag har funderat mycket \u00f6ver dess teman senaste fem \u00e5ren. Jag k\u00e4nde hela tiden att om jag blev n\u00f6jd med den skulle jag kunna turnera med den, s\u00e5 jag t\u00e4nker g\u00f6ra det s\u00e5 l\u00e4nge jag kan.<\/p>\n

Men bandet existerar fortfarande?<\/strong><\/p>\n

\u2013 Absolut, det \u00e4r bara det att band tar paus ibland. Det v\u00e4rsta man kan g\u00f6ra som band \u00e4r att inte ta ett uppeh\u00e5ll n\u00e4r man beh\u00f6ver det. Har du sett filmen Westway to the World<\/em>, dokument\u00e4ren om The Clash? I en episod s\u00e4ger Joe Strummer, jag tror det \u00e4r han, att ”det som gjorde att vi splittrades var att vi aldrig gjorde n\u00e5got uppeh\u00e5ll”, som att de hade fortsatt mycket l\u00e4ngre om de hade gjort det. S\u00e5 det \u00e4r naturligt. Om man k\u00e4nner att man beh\u00f6ver ta paus, g\u00f6r d\u00e5 det.<\/p>\n

Blir det n\u00e5gon Sverige-visit?<\/strong><\/p>\n

\u2013 F\u00f6rhoppningsvis turnerar jag hela det kommande \u00e5ret och jag \u00e4lskar att spela i Skandinavien s\u00e5 jag hoppas verkligen jag kan ta mig dit. Visuellt \u00e4r just Sverige en v\u00e4ldigt tydlig influens p\u00e5 The Names<\/em>. Typsnittet p\u00e5 omslaget kommer fr\u00e5n Persona<\/em>, Ingmar Bergman-filmen. I mitten av sextiotalet anv\u00e4nde han ett typsnitt som heter Penyae till alla sina eftertexter. Persona<\/em> har haft v\u00e4ldigt stor inverkan p\u00e5 det jag g\u00f6r. Det \u00e4r min favoritfilm genom tiderna. Vad jag gillar med den \u00e4r att den \u00e4r svartvit och \u00e4nd\u00e5 den f\u00e4rgstarkaste filmen n\u00e5gonsin. Hur den \u00e4r filmad, hur konstig den verkar, k\u00e4nslan av att man inte vet vad som ska h\u00e4nda. I slutet av filmen kollapsar hela inneb\u00f6rden. S\u00e5 jag vill g\u00e4rna betrakta en del av min musik som p\u00e5verkad av det. I slutet av I Was Born in a Marathon<\/em> \u00e4r det en explosion innan den g\u00e5r ner till gitarrspel i singer\/songwriter-stil, n\u00e5got som \u00e4r v\u00e4ldigt influerat av Bergman och Persona<\/em>. Det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4ldigt speciellt med honom. Jag har d\u00f6pt mitt musikf\u00f6rlag till Faro Music eftersom han bodde p\u00e5 F\u00e5r\u00f6 och det var d\u00e4r han gjorde de flesta av sina filmer. Vad jag antagligen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga \u2013 p\u00e5 ett mycket omst\u00e4ndigt vis \u2013 \u00e4r att jag \u00e4lskar Stockholm och Sverige s\u00e5 jag hoppas kunna komma och h\u00e4lsa p\u00e5 er! [Skratt] Hittills har ingen fr\u00e5gat, men jag skulle \u00e5ka p\u00e5 stubben. Vore det upp till mig skulle jag g\u00f6ra det varje \u00e5r!<\/p>\n