{"id":96010,"date":"2015-08-16T15:35:09","date_gmt":"2015-08-16T14:35:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96010"},"modified":"2015-08-23T08:05:05","modified_gmt":"2015-08-23T07:05:05","slug":"way-out-west-som-tiden-statt-still-for-shoegazens-flaggskepp-ride","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=96010","title":{"rendered":"Way Out West: Som tiden st\u00e5tt still f\u00f6r shoegazens flaggskepp Ride"},"content":{"rendered":"

\"ride\"<\/a><\/p>\n

Ride, Linn\u00e9<\/strong>
\n15 augusti 2015<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

I fjol p\u00e5 Way Out West h\u00f6rde jag kanske en halvtimme p\u00e5 Slowdive. I \u00e5r fick en likasinnad \u00e5terf\u00f6renad kvartett fr\u00e5n Oxford f\u00f6rtroendet att vara sist ut. Var l\u00e5ngt ifr\u00e5n fullt i t\u00e4ltet n\u00e4r Ride drog ig\u00e5ng sitt in\u00e5tv\u00e4nda kompakta gig. Detta \u00e4r bandet som i indiekretsar satt p\u00e5 tronen \u00e5ren f\u00f6re Britpop blev ett begrepp och rivaliteten mellan de tv\u00e5 stora blev en f\u00f6ljetong. Vi snackar Creation Records och tidigt 90-tal. Man \u00f6ppnade angen\u00e4mt med Leave Them All Behind<\/em>. Vad man ljudm\u00e4ssigt associerar till en synt, torde i sj\u00e4lva verket vara ett antal effektpedaler hos sologitarristen Andy Bell.<\/p>\n

Mest utm\u00e4rkande drag \u00e4r f\u00f6rtjusningen i distortion och excesser p\u00e5 gitarr, vilket live blir v\u00e4ldigt uppenbart. F\u00e5ordige hattprydde bandledaren Mark Gardener\u00a0n\u00e4mner i samband med att han intygar sin k\u00e4rlek till Sverige, att de spelat f\u00f6r l\u00e4nge sedan i G\u00f6teborg. Jag var p\u00e5 den klubbspelningen, antagligen f\u00f6r att jag uppskattade albumet Going Blank Again<\/em>. Minns besv\u00e4rande tinnitus i ena \u00f6rat. N\u00e4r hela grejen \u00e4r att till ett p\u00e5drivande komp konstant v\u00e4va in distade tong\u00e5ngar, kan man bara f\u00f6rf\u00f6ra om man har starkt l\u00e5tmaterial. Jag blev i l\u00e4ngden uttr\u00e5kad, p\u00e5 grund av bristen p\u00e5 fantasifulla melodier. Att de hela tiden utg\u00e5r fr\u00e5n f\u00f6rvr\u00e4ngt orent ljud utan att vara eminenta l\u00e5tskrivare, g\u00f6r att jag efter ett tag blev uttr\u00f6ttad av att vistas i denna konstruerade bubbla. Ett lyckat undantag \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Vapour Trail<\/em>, hardcore-fans jublade efter f\u00f6rsta takterna. En sv\u00e4vande ballad featuring akustisk gitarr framf\u00f6rs ocks\u00e5. Deras senaste singel, 1996 \u00e5rs Black Nite Crash<\/em>, gav mig — h\u00f6r och h\u00e4pna — lite MC5- vibbar. N\u00e5gra l\u00e5tar f\u00f6re slutackorden utsatte de typiskt nog publiken f\u00f6r en utdragen orgie i rundg\u00e5ng.<\/p>\n

Andy Bell bildade f\u00f6rresten andra halvan av 90-talet Hurricane No. 1, vars spelning p\u00e5 Lollipop var helt okej. Bandet fick sk\u00e4ll f\u00f6r att man, enligt somliga, plagierade Oasis stil. Men jag \u00f6nskar att mannen, som har barn med f\u00f6re detta svensk singer &song writer, hade tagit med sig n\u00e5gra id\u00e9er h\u00e4rifr\u00e5n in i denna \u00e5terf\u00f6renade poplarmiga grupp. Kvartetten har p\u00e5 individniv\u00e5 och som grupp kopplingar till Oasis, Jesus and Mary Chain och Sonic Youth. Vid en j\u00e4mf\u00f6relse anser jag emellertid att Ride kommer till korta numera. Jag gillar dem fortfarande i mindre portioner med lyssnarv\u00e4nligt ljud, fast som avrundning p\u00e5 en magisk kv\u00e4ll f\u00e5r de bara godk\u00e4nt.<\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/p>\n

Foto: Olle Kirchmeier<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ride, Linn\u00e9 15 augusti 2015 Betyg: 3 I fjol p\u00e5 Way Out West h\u00f6rde jag kanske en halvtimme p\u00e5 Slowdive. I \u00e5r fick en likasinnad \u00e5terf\u00f6renad kvartett fr\u00e5n Oxford f\u00f6rtroendet att vara sist ut. Var l\u00e5ngt ifr\u00e5n fullt i t\u00e4ltet n\u00e4r Ride drog ig\u00e5ng sitt in\u00e5tv\u00e4nda kompakta gig. Detta \u00e4r bandet som i indiekretsar satt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[11618,6353],"class_list":["post-96010","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-ride","tag-way-out-west","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96010","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96010"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96010\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96012,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96010\/revisions\/96012"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96010"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96010"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96010"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}