{"id":95989,"date":"2015-08-16T06:58:37","date_gmt":"2015-08-16T05:58:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95989"},"modified":"2015-08-16T07:23:04","modified_gmt":"2015-08-16T06:23:04","slug":"sara-sara-sara-starka-kvinnor-pinkar-staende-mer-an-forelasning-an-ett-drama","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95989","title":{"rendered":"Sara Sara Sara &#8211; starka kvinnor pinkar st\u00e5ende &#8211; mer en f\u00f6rel\u00e4sning \u00e4n ett drama"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95997\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara1-300x200.jpg\" alt=\"sarasara1\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara1-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara1-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Sara Sara Sara &#8211; starka kvinnor pinkar st\u00e5ende<\/strong><br \/>\nAv America Vera-Zavala<br \/>\nRegi Olof Hanson<br \/>\nScenografi och kostym Sven Haraldsson<br \/>\nMask Rebecca Afzelius<br \/>\nLjus Mira Svanberg<br \/>\nMusik Stefan Johansson<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 lilla scenen, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 15 augusti 2015<\/p>\n<p>En timme och tjugo minuters f\u00f6rel\u00e4sning om den svenska legendariska f\u00f6rfattaren Sara Lidman, suggestivt och snyggt men ocks\u00e5 v\u00e4ldigt segt och inget f\u00f6r den oinvigde. America Vera-Zavala, som f\u00f6r mig slog igenom i Sverige som f\u00f6rgrundsfigur f\u00f6r den svenska grenen av r\u00e4ttviser\u00e4relsen Attac, har tagit sig an den svenska arbetarf\u00f6rfattaren Sara Lidman.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mycket mer en form av f\u00f6rel\u00e4sning, eller monolog fast ur fyra munnar, \u00e4r ett dramatiskt stycke.<br \/>\nInget ont om de fyra sk\u00e5despelarna: Claire Wikholm, Nadja Mirmiran, Angelika Prick och Th\u00e9r\u00e8se Svensson. De \u00e4r duktiga och g\u00f6r det de \u00e4r \u00e5lagda av regiss\u00f6ren. Vad \u00e4r de d\u00e5 \u00e5lagda? De \u00e4r alla fyra Sara Lidman, ur olika epoker ur hennes liv. De ber\u00e4ttar om n\u00e4r hon var 14 \u00e5r och l\u00e5g p\u00e5 sanatorium f\u00f6r tbc, n\u00e4r hon bodde i Gr\u00f6ndal i Stockholm och var f\u00f6r\u00e4lskad, n\u00e4r hon var i Sydafrika, n\u00e4r hon var i Vietnam.<\/p>\n<p>N\u00e4r vi kommer in i salongen ser vi p\u00e5 scenen ett enkel hus, av v\u00e4xthusmodell fast glaset \u00e4r utbytt mot tunt genomskinligt tyg. De fyra sk\u00e5despelarna tr\u00e4der in p\u00e5 scenen, alla fyra kl\u00e4dda likadant, i enkel m\u00f6rkbl\u00e5 t-shirt med texten &#8221;Lev&#8221; p\u00e5 br\u00f6stet och f\u00e4rgglada spr\u00e4ckliga tajts kring benen och gympadojor p\u00e5 f\u00f6tterna. Ibland g\u00e5r sk\u00e5despelarna in i huset f\u00f6r att h\u00e4mta n\u00e5got och i slutscenen river de (f\u00f6rst\u00e5s) ned tygerna och vi f\u00e5r se in i huset d\u00e4r en av sk\u00e5despelarna kl\u00e4tt sig i gr\u00e5vit peruk och rutig skjorta och har stor likhet med hur Sara Lidman s\u00e5g ut under senare delen av sitt liv.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 att du k\u00e4nner till Sara Lidman, d\u00e5 och d\u00e5 kommer det sm\u00e5 kommentarer fr\u00e5n Sara Lidman ur sk\u00e5despelarnas mun, sm\u00e5 sk\u00e4mt om Ingmar Bergman eller Ivar Lo-Johansson och publiken skrattar. Men det kr\u00e4ver att man kan historien. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inget f\u00f6rs\u00f6k till att leda in den okunnige i Sara Lidmans v\u00e4rld.<\/p>\n<p>Ibland \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen suggestiv, musik och ljuss\u00e4ttning och r\u00f6sterna samverkar och f\u00f6rmedlar starka k\u00e4nslor. F\u00f6r min del r\u00e4cker det dock inte riktigt till. Jag saknar dramatiken, att det h\u00e4nder n\u00e5got mellan karakt\u00e4rer. Ocks\u00e5 i monologer som \u00e4r riktigt bra h\u00e4nder det n\u00e5got dramatiskt. D\u00e4remot fick vi en liten inblick i Sara Lidmans liv. Vi fick veta att hon \u00e4lskade att dansa, att hon hade en mycket str\u00e4ng mor och att hon brann f\u00f6r r\u00e4ttvisefr\u00e5gor och tog kraftigt st\u00e4llning emot USA under Vietnamkriget och att hon saknade att hon aldrig fick egna barn. Som f\u00f6rel\u00e4sning f\u00f6r gymnasieungdomar som l\u00e4ser om Sara Lidman \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ett t\u00e4nkbart alternativ, men delvis bygger f\u00f6rest\u00e4llningen alldeles f\u00f6r mycket p\u00e5 att du redan k\u00e4nner till mycket om Sara Lidman.<\/p>\n<p>Jag menar inte att en teaterf\u00f6rest\u00e4llning m\u00e5ste vara l\u00e4ttsm\u00e4lt och underh\u00e5llande, den f\u00e5r visst vara sv\u00e5r eller jobbig att ta in och kr\u00e4va n\u00e5got av sin publik. Men jag s\u00e5g den tillsammans med en person som inte \u00e4r uppv\u00e4xt i Sverige och inte k\u00e4nde till Sara Lidman. Och jag tycker att teater ska kunna ses ocks\u00e5 av den som inte kan den svenska litteraturhistorien eller svensk teaterhistoria.<\/p>\n<p>Det h\u00e4nder att den som skriver ett drama, en roman, en dikt eller visa, brinner s\u00e5 starkt f\u00f6r n\u00e5gon hen vill s\u00e4ga. Ibland blir det p\u00e5 bekostnad av det konstn\u00e4rliga uttrycket. America Vera-Zavala blev tidigt politiskt engagerad och gick som 17-\u00e5ring med i V\u00e4nsterpartiet. Hon har hunnit med imponerande mycket sedan dess. I b\u00f6rjan av 2000-talet var det stor uppm\u00e4rksamhet riktad p\u00e5 henne som en av grundarna av den svenska grenen av organisationen Attack. Hon har arbetat som politiker i EU-parlamentet och som pressekreterare och hon har skrivit en l\u00e5ng rad fackb\u00f6cker kring demokrati- och globaliseringsfr\u00e5gor. Kanske har detta engagemang f\u00e5tt f\u00f6r stor andel av skrivande av detta drama. Fast \u00e5 andra sidan \u00e4r hon r\u00e4tt rutinerad som dramatiker ocks\u00e5 och har skrivit flera pj\u00e4ser tidigare.<\/p>\n<p>Foto: Petra Hellberg<\/p>\n<figure id=\"attachment_95998\" aria-describedby=\"caption-attachment-95998\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-95998\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara2-300x200.jpg\" alt=\"MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN Kvinna 1 Claire Wikholm Kvinna 2 Angelika Prick Kvinna 3 Nadja Mirmiran Kvinna 4 Th\u00e9r\u00e8se Svensson PRODUKTION Av America Vera-Zavala Regi Olof Hanson Scenografi och kostym Sven Haraldsson\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara2-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-95998\" class=\"wp-caption-text\">MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<br \/>Kvinna 1 Claire Wikholm<br \/>Kvinna 2 Angelika Prick<br \/>Kvinna 3 Nadja Mirmiran<br \/>Kvinna 4 Th\u00e9r\u00e8se Svensson&nbsp;<\/p>\n<p><\/figcaption><\/figure>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95999\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara3-300x200.jpg\" alt=\"sarasara3\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara3-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-96000\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara4-300x200.jpg\" alt=\"MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN Kvinna 1 Claire Wikholm Kvinna 2 Angelika Prick Kvinna 3 Nadja Mirmiran Kvinna 4 Th\u00e9r\u00e8se Svensson PRODUKTION Av America Vera-Zavala Regi Olof Hanson Scenografi och kostym Sven Haraldsson\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara4-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/sarasara4-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sara Sara Sara &#8211; starka kvinnor pinkar st\u00e5ende Av America Vera-Zavala Regi Olof Hanson Scenografi och kostym Sven Haraldsson Mask Rebecca Afzelius Ljus Mira Svanberg Musik Stefan Johansson Premi\u00e4r p\u00e5 lilla scenen, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 15 augusti 2015 En timme och tjugo minuters f\u00f6rel\u00e4sning om den svenska legendariska f\u00f6rfattaren Sara Lidman, suggestivt och snyggt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[12266,12253,4955,5420,7643],"class_list":{"0":"post-95989","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-america-vera-zavala","10":"tag-sara-lidman","11":"tag-scenkonst","12":"tag-stockholms-stadsteater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95989","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95989"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95989\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96006,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95989\/revisions\/96006"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95989"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95989"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95989"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}