{"id":95954,"date":"2015-08-15T09:49:02","date_gmt":"2015-08-15T08:49:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95954"},"modified":"2015-08-15T09:55:25","modified_gmt":"2015-08-15T08:55:25","slug":"way-out-west-pet-shop-boys-bjod-upp-till-audiovisuell-elektronikfest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95954","title":{"rendered":"Way Out West: Pet Shop Boys bj\u00f6d p\u00e5 audiovisuell elektronikfest"},"content":{"rendered":"

\"petshop\"<\/a><\/p>\n

Pet Shop Boys, Flamingo<\/strong>
\n14 augusti 2015<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Jag \u00e4r inte dagligdags n\u00e5gon som grottar ner mig i popul\u00e4ra Londonduons produktion. En g\u00e5ng tidigare har jag h\u00f6rt dem live, vilket var p\u00e5 Liseberg 2002. I l\u00e4ngden \u00e4r de f\u00f6r mycket av glamour och underh\u00e5llning, emellan\u00e5t finns fog f\u00f6r schlagervarning och somligt de gjort b\u00f6r rubriceras som kitsch. Hade jag varit ett fan skulle emellertid deras imponerande show varit en fullpo\u00e4ngare. I sina riktigt ljusa stunder har de en sl\u00e4ng av Yello i sig, medan det vore or\u00e4ttvist att dra paralleller till de kalla kalkylerande konstn\u00e4rerna i Kraftwerk.<\/p>\n

\u00d6verv\u00e4gande materialet ur deras nya enormt spektakul\u00e4ra show Electric verkar vara f\u00f6rinspelat. Vad Chris Lowe adderar fr\u00e5n den h\u00f6gteknologiska maskin han sk\u00f6ter, \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r mig att veta. Efter att vi i en kvart diggat vad vi ser p\u00e5 duk och h\u00f6r i perfekt inst\u00e4llda h\u00f6gtalare, tas den fr\u00e4mre projektionsytan bort och vi sk\u00e5dar Neil & Chris plus tv\u00e5 dansare. Kl\u00e4dbytena \u00e4r nog minst ett halvdussin till antalet och i \u00f6vrigt \u00e4r det visuella p\u00e5 backdrop v\u00e4rt en l\u00e4ngre redog\u00f6relse. L\u00e4gg d\u00e4rtill gr\u00f6n laser, geomteriska figurer, konfettiregn, suver\u00e4n koreografi p\u00e5 plats. Ska inte orda mer om allt \u00f6gongodis, bara p\u00e5st\u00e5 att det \u00f6vertr\u00e4ffade allt vad jag sett tidigare i den v\u00e4gen.<\/p>\n

Mestadels beh\u00f6ll den avancerat konstruerade musiken oss i ett stadigt grepp under nittio minuter, \u00e4ven om gruppen alltid haft tendenser till att bli s\u00e5sig i sitt uttryck.. Jag uppskattade det nya tyngre och h\u00e5rda anslaget, vars h\u00f6jdpunkter intr\u00e4ffade i olika collage. Till denna kategori h\u00f6r l\u00e5tarna Fugitive<\/em> och Fluorescent<\/em>. Man brassade verkligen p\u00e5 med dansant elektropuls i total symbios med lekfulla illustrationer. Lekfulla var ocks\u00e5 de direkta kopplingarna till Leonard Bernstein och Igor Stravinskij. S\u00e4cken med potenta listframg\u00e5ngar, idealiska inte bara p\u00e5 gaydiscon, kn\u00f6ts ihop med en fr\u00e4ck hitkavalkad. P\u00e5 detta p\u00e4rlband kunde Go West<\/em>, Domino Dancing<\/em>, Always on My Mind<\/em> samt It’s a Sin<\/em> identifieras utan anstr\u00e4ngning. Och d\u00e5 hade man l\u00e5ngt tidigare dammat av r\u00f6kare s\u00e5som Suburbia <\/em>och sj\u00e4lvklart West End Girls<\/em>.<\/p>\n

Duon, som var lyckliga f\u00f6r mottagandet de fick, g\u00f6r knappast musik som vill f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. Men det \u00e4r rasande snyggt och medryckande. Gott s\u00e5! I v\u00e5r annars ofta dystra tillvaro beh\u00f6ver vi roas av loopar i kombination med beats och l\u00e4ttsamma snillrika melodier i dur. Tennant och Lowe var v\u00e4rda alla h\u00e4nder i luften som publiken gav dem, \u00e4ven om den allra mesta musiken vi h\u00f6rde var f\u00f6rprogrammerat.<\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/p>\n

Foto: Annika Berglund<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pet Shop Boys, Flamingo 14 augusti 2015 Betyg: 4 Jag \u00e4r inte dagligdags n\u00e5gon som grottar ner mig i popul\u00e4ra Londonduons produktion. En g\u00e5ng tidigare har jag h\u00f6rt dem live, vilket var p\u00e5 Liseberg 2002. I l\u00e4ngden \u00e4r de f\u00f6r mycket av glamour och underh\u00e5llning, emellan\u00e5t finns fog f\u00f6r schlagervarning och somligt de gjort b\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[6940,6353],"class_list":{"0":"post-95954","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-pet-shop-boys","8":"tag-way-out-west","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95954","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95954"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95954\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95958,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95954\/revisions\/95958"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95954"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95954"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95954"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}