{"id":95908,"date":"2015-08-14T08:44:15","date_gmt":"2015-08-14T07:44:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95908"},"modified":"2015-08-14T10:03:37","modified_gmt":"2015-08-14T09:03:37","slug":"95908","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95908","title":{"rendered":"Way Out West: Foxygen \u00e4r roliga p\u00e5 bekostnad av musiken"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/foxy2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95909\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/foxy2-200x300.jpg\" alt=\"foxy2\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/foxy2-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/foxy2.jpg 294w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Foxygen, Azalea<\/strong><br \/>\n<em>13 augusti 2015<\/em><br \/>\nBetyg: 4<\/p>\n<p><em>Underh\u00e5llande galenskap p\u00e5 musikens bekostnad.<\/em><\/p>\n<p>P\u00e5 f\u00f6rra \u00e5rets\u00a0<em>\u2026And Star Power<\/em>, som med sin l\u00e4ngd p\u00e5 tjugofyra l\u00e5tar tenderade att bli lite spretig, k\u00e4ndes det som att de gamla skolkompisarna Sam France och Jonathan Rado med sitt Foxygen medvetet f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta krokben p\u00e5 sig sj\u00e4lva. N\u00e5gra riktigt bra sp\u00e5r \u2014 souliga <em>Coulda Been My Love<\/em> \u00e4r ju en av f\u00f6rra \u00e5rets allra b\u00e4sta l\u00e5tar \u2014 fick plats bland l\u00e5tid\u00e9er som fortfarande tycktes vara i n\u00e5got slags skisstadium.<\/p>\n<p>Likas\u00e5 p\u00e5 scen prioriteras n\u00e5gra flummiga l\u00e5tar framf\u00f6r deras mest spelade l\u00e5tar p\u00e5 Spotify; <em>How Can You Really<\/em> och <em>San Francisco<\/em> (den sistn\u00e4mnda spelas f\u00f6rvisso fr\u00e5n scenh\u00f6gtalarna n\u00e4r bandet har g\u00e5tt av scen f\u00f6r att byta kl\u00e4der efter ett fejkat br\u00e5k med piratsv\u00e4rd).\u00a0Det \u00e4r bara att nu spelar det mindre roll, det \u00e4r teatraliskt och Sam France hittar hela tiden p\u00e5 de galnaste av uppt\u00e5g p\u00e5 scen. Det \u00e4r kul\u00a0att se p\u00e5.<\/p>\n<p>Medan resten av bandet redan har kickat ig\u00e5ng \u00f6ppningsl\u00e5ten, <em>We Are the 21st Ambassadors of Peace and Magic<\/em>, kommer han springandes fr\u00e5n publikhavet och kl\u00e4ttrar upp p\u00e5 scen. Lite som om han tar sig an en\u00a0karakt\u00e4r som hela tiden \u00e4r f\u00f6r mycket. Som n\u00e4r alla killarna i bandet bytt om\u00a0och\u00a0en av de tre k\u00f6rs\u00e5ngerskorna fr\u00e5gar hur det kommer sig att ingen sagt \u00e5t tjejerna att g\u00f6ra detsamma. \u201cF\u00f6r att ni tar f\u00f6r l\u00e5ng tid\u201d\u00a0s\u00e4ger han och det mynnar ut i \u00e4nnu ett &#8221;br\u00e5k&#8221;. Han f\u00e5r publiken att bua ut honom, p\u00e5 skoj. Bakgrundss\u00e5ngerskorna f\u00f6rklarar att de skrivit l\u00e5tar vid sidan av, och att de nu vill spela en av dessa. L\u00e5ten i fr\u00e5ga \u00e4r <em>Shuggie<\/em>, den f\u00f6rsta singeln fr\u00e5n 2013 \u00e5rs\u00a0<em>We Are the 21st Ambassadors of Peace and Magic.<\/em><\/p>\n<p>Den 60- och 70-talsinfluerade musiken kanske inte riktigt \u00e4r i fokus (att ljudet distar\u00a0bidrar nog visserligen till detta) men om vi pratar galenskaper p\u00e5 scen \u00e4r Foxygen sv\u00e5rslagna. Att bara g\u00e5 upp och g\u00f6ra en &#8221;normal&#8221; spelning existerar inte i deras v\u00e4rld.<\/p>\n<p><strong>Foto: Peter Birgerstam<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foxygen, Azalea 13 augusti 2015 Betyg: 4 Underh\u00e5llande galenskap p\u00e5 musikens bekostnad. P\u00e5 f\u00f6rra \u00e5rets\u00a0\u2026And Star Power, som med sin l\u00e4ngd p\u00e5 tjugofyra l\u00e5tar tenderade att bli lite spretig, k\u00e4ndes det som att de gamla skolkompisarna Sam France och Jonathan Rado med sitt Foxygen medvetet f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta krokben p\u00e5 sig sj\u00e4lva. N\u00e5gra riktigt bra sp\u00e5r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[9269,6353],"class_list":["post-95908","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-foxygen","tag-way-out-west","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95908","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95908"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95908\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95918,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95908\/revisions\/95918"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95908"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95908"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95908"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}