{"id":95904,"date":"2015-08-14T08:29:28","date_gmt":"2015-08-14T07:29:28","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95904"},"modified":"2015-08-14T08:30:06","modified_gmt":"2015-08-14T07:30:06","slug":"way-out-west","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95904","title":{"rendered":"Way Out West: Mestadels maffig och l\u00e4ckert genomf\u00f6rd show av Beck"},"content":{"rendered":"

\"beck\"<\/a><\/p>\n

Beck, Flamingo<\/strong>
\n13 augusti 2015<\/em>
\nBetyg: 4<\/p>\n

\u00c4r uppfylld av det lyckorus vars tillkomst \u00e4r precis det jag vill ha ut av livemusik. Och \u00e4nd\u00e5 renderar det inte i h\u00f6gsta betyg, vilket f\u00f6rst\u00e5s tarvar en ing\u00e5ende f\u00f6rklaring. Vi tar det fr\u00e5n b\u00f6rjan. Lyssnade i likhet med m\u00e5nga andra p\u00e5 den originelle l\u00e5tskrivaren och s\u00e5ngaren fr\u00e5n LA, d\u00e5 han slog igenom med dunder och brak f\u00f6r omkring tjugo \u00e5r sedan. Singeln Loser<\/em> och albumet Odelay<\/em> med sin sjaviga sl\u00e4ngiga stil fick ig\u00e5ng mig. Tyv\u00e4rr r\u00e5kade han upptr\u00e4da p\u00e5 Lollipop just det \u00e5r d\u00e5 jag inte bes\u00f6kte denna h\u00f6gklassiga festival utanf\u00f6r Stockholm. Sedan tappade jag uppm\u00e4rksamheten f\u00f6r den flitigt experimenterande Beck Hansen, en man med ofantlig cred. Skamligt nog har jag inte ens satt mig in i senaste, framg\u00e5ngsrika CD:n Morning Phase<\/em> som bel\u00f6nades med en grammy ifjol. Innan jag dissekerar konserten som varade halvannan timme, n\u00e5gra ord om missn\u00f6jet med artisten som var grisen i s\u00e4cken p\u00e5 Pustervik kv\u00e4llen f\u00f6re: Arrang\u00f6rerna borde insett att det f\u00f6r m\u00e5nga blev ett antiklimax n\u00e4r Beck utgjorde den exklusiva hemliga akten f\u00f6r ytterligare 300:-. Men efter upplevelsen p\u00e5 gigantiskt stora scenen, s\u00e4ger jag att jag skulle vilja ha varit med p\u00e5 klubbspelningen.<\/p>\n

Dock, efter f\u00f6rsta tre l\u00e5tarna var jag mycket bet\u00e4nksam. Beck och hans kvartett harvade \u00f6ver Devil’s Haircut<\/em> och Loser<\/em> \u2013 normalt sett urstarka hits fr\u00e5n genombrottstiden \u2013 i mullrande vederv\u00e4rdig volym. Deras sound var bombastiskt och distat, det f\u00f6rv\u00e4ntade sv\u00e4nget infann sig inte i dessa halvskumma versioner. H\u00f6rde f\u00f6rvisso ett lite sm\u00e5kul psykedeliskt f\u00e4rgat stycke d\u00e4r jag tyckte mig uppfatta en mellotron. Jag retirerade emellertid snabbt till SJ:s utsiktstorn, nj\u00f6t i f\u00f6rstone av oerh\u00f6rt snygga illustrationer p\u00e5 den backdrop man hade.<\/p>\n

Sedan fick man ordning p\u00e5 ljudet och det audiovisuella formade sig till en attraktiv helhet. Att Beck, \u00e5tminstone fr\u00e5n stora utomhusscener, f\u00f6redrar ett oftast opolerat, br\u00f6tigt, ibland ostrukturerat sound, \u00e4r lite av hans sigum. Pratglade Beck uppeh\u00f6ll sig i sina mellansnack vid trakten f\u00f6r sin uppv\u00e4xt och livets enorma konstraster mellan eufori och f\u00f6rtvivlan. \u201dIs it the end of the summer or the beginning of the best of our life?\u201d Musiken var en provkarta p\u00e5 stilar. Jag antecknade vid ett tillf\u00e4lle att man bara hittade r\u00e4tt ibland, ett p\u00e5st\u00e5ende som endast st\u00e4mmer in p\u00e5 den misslyckade inledningen. Jag h\u00f6rde d\u00e4refter slamrig garagerock som h\u00e4rjade runt, knixig kr\u00e4ngande artpop, sf\u00e4riska kompositioner, ber\u00e4ttelser som framf\u00f6rdes pratsjungandes likt hip hop, en del pulserande discoinfluenser och st\u00f6tig funk med mycket groove. Blinkningen till Donna Summer och I Feel Love<\/em> var tusan s\u00e5 fr\u00e4ck.<\/p>\n

Konserten blev h\u00e4rifr\u00e5n aldrig det minsta seg eller ointressant. Mitt i, lite ov\u00e4ntat, framf\u00f6rdes balladen Baby I\u00b4m Lost<\/em> p\u00e5 akustiska gitarrer. I Wave<\/em> blev det p\u00e5tagligt att frontmannen \u00e4r en god s\u00e5ngare. Kl\u00e4mmiga Blue Moon<\/em> var kanske den mest poporienterade s\u00e5ngen ur repertoaren. F\u00f6rsta singeln fr\u00e5n albumet Midnite Vultures<\/em> har titeln Sexx Laws<\/em>. Det var ytterligare en av \u00e5tskilliga toppar, fast slutet gjordes ganska utflippat. Sedan sp\u00e4rrade Beck av scenen med tejp, gjorde kl\u00e4dbyte, hade sm\u00e5jazzig bakgrundsmusik varvid bandet presenterades\/introducerades i en minnesv\u00e4rd rapsodi som interfolierades av en svinbra Where It’s At<\/em>. (Jag hade d\u00e5 bubblig av lycka tagit mig betydligt n\u00e4rmare scen.) Bandmedlemmarna p\u00e5 bas, gitarr, klaviatur samt trummor gick loss p\u00e5 imitation av Michael McDonald j\u00e4mte hits fr\u00e5n Chic, Stones, Devo och Herbie Hancock. M\u00f6jligen som juvelen i detta smycke \u00f6ste Beck sj\u00e4lv p\u00e5 med bluesigt munspel. Ja, detta var sannerligen en brokig och kanske rentav en aning br\u00e5kig konsert, som jag kommer ha med mig l\u00e4nge.<\/p>\n

Text: Mats Hallberg<\/strong><\/p>\n

Foto: Peter Birgerstam<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Beck, Flamingo 13 augusti 2015 Betyg: 4 \u00c4r uppfylld av det lyckorus vars tillkomst \u00e4r precis det jag vill ha ut av livemusik. Och \u00e4nd\u00e5 renderar det inte i h\u00f6gsta betyg, vilket f\u00f6rst\u00e5s tarvar en ing\u00e5ende f\u00f6rklaring. Vi tar det fr\u00e5n b\u00f6rjan. Lyssnade i likhet med m\u00e5nga andra p\u00e5 den originelle l\u00e5tskrivaren och s\u00e5ngaren fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[9492,6353],"class_list":["post-95904","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-beck","tag-way-out-west","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95904","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95904"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95904\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95907,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95904\/revisions\/95907"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95904"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95904"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95904"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}