{"id":95872,"date":"2015-08-14T06:58:10","date_gmt":"2015-08-14T05:58:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95872"},"modified":"2015-09-17T08:36:19","modified_gmt":"2015-09-17T07:36:19","slug":"klanen-pa-dramaten-ger-en-engagerande-inblick-i-situationen-for-en-dov-manniska","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95872","title":{"rendered":"Klanen p\u00e5 Dramaten ger en engagerande inblick i situationen f\u00f6r en d\u00f6v m\u00e4nniska"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95876\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen-300x200.jpg\" alt=\"klanen\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Klanen<\/strong><br \/>\nAv Nina Raine<br \/>\nRegi Nina Raine<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Lolo Amble<br \/>\nScenografi Jan Lundberg<br \/>\nKostym Kajsa Larsson<br \/>\nLjus Magnus Pettersson<br \/>\nPeruk och mask Nathalie Pujol<\/p>\n<p>P\u00e5 scenen st\u00e5r ett enkelt ovalt bord och sex stolar, ett piano och i bakgrunden syns ett gigantiskt m\u00e5lat tr\u00e4d, ur\u00e5ldrigt. En familj med tre vuxna barn samlas f\u00f6r att \u00e4ta middag. Ena sonen, Billy, har kommit hem fr\u00e5n universitetet, medan de andra tv\u00e5, sonen Daniel och dottern Ruth bor hemma och borde snart flytta hemifr\u00e5n enligt pappan.<\/p>\n<p>Familjen diskuterar ivrigt mycket och h\u00f6gljutt och ofta r\u00e4tt aggressivt. Familjen balanserar kanske p\u00e5 gr\u00e4nsen till vad som brukar kallas dysfunktionell. Fast jag \u00e4r skeptisk till det begreppet. Det bygger p\u00e5 illusionen att de finns ett lagom som \u00e4r normalt och konfliktfritt. L\u00e5t oss s\u00e4ga att det \u00e4r en galen familj d\u00e4r diskussionerna g\u00e5r i h\u00f6ga v\u00e5gor.<\/p>\n<p>Efter en stund m\u00e4rker vi dock en sak. Billy sitter som i en egen bubbla, ingen talar till honom, Billy slevar i sig maten och ler. N\u00e4r han n\u00e5gon g\u00e5ng fr\u00e5gar vad de talar om svarar de bara \u00f6versl\u00e4tande: inget s\u00e4rskilt. Billy \u00e4r d\u00f6v sedan f\u00f6dseln. Han kan tala med en stel r\u00f6st d\u00e4r han har sv\u00e5rt med konsonanter. Han kan f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4r n\u00e5gon talar om de talar lite l\u00e5ngsammare, f\u00f6r han \u00e4r duktig p\u00e5 att l\u00e4sa p\u00e5 l\u00e4pparna. Det har varit hans s\u00e4tt att klara sig \u00f6verhuvudtaget. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar, Beth och Christopher, har best\u00e4mt att Billy inte ska l\u00e4ra sig teckenspr\u00e5k, f\u00f6r d\u00e5 skulle han associera sig sj\u00e4lv till d\u00f6v. Han \u00e4r mycket mer \u00e4n d\u00f6v, han \u00e4r inte sitt funktionshinder, menar de.<br \/>\nS\u00e5 m\u00f6ter Billy k\u00e4rleken i Sylvia, som \u00e4r uppv\u00e4xt i en d\u00f6v familj och p\u00e5 v\u00e4g att bli helt d\u00f6v. Sylvia beh\u00e4rskar teckenspr\u00e5k o\u00e4ndligt bra. Hon l\u00e4r Billy teckenspr\u00e5ket och sakta men s\u00e4kert \u00f6ppnas en helt ny v\u00e4rld f\u00f6r Billy d\u00e4r han kan kommunicera med m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-95879\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen4-300x200.jpg\" alt=\"klanen4\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen4-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen4.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Under f\u00f6rsta halvan av f\u00f6rest\u00e4llningen, fram till paus, puttrade handlingen p\u00e5 i gamska lugnt mak, d\u00e4r var ingen stor dramatik, inte n\u00e5gra j\u00e4ttekonflikter men i andra halvan brakade allt l\u00f6s och st\u00e4lldes mot sin spets. En sidober\u00e4ttelse som k\u00e4ndes lite knepig till varf\u00f6r utvecklingen av och skildringen av Billys bror Daniel, mycket bra spelad av Christoffer Svensson, som v\u00e4l aldrig g\u00f6r en d\u00e5lig roll. Daniel stammar och h\u00f6r r\u00f6ster och detta utvecklas mer under andra halvan d\u00e5 han \u00e4r rej\u00e4lt pl\u00e5gad. Vi f\u00e5r aldrig n\u00e5got svar p\u00e5 varf\u00f6r, det \u00e4r som att dramatikern och regiss\u00f6ren l\u00e4mnar det till v\u00e5r tolkning. H\u00f6r han r\u00f6ster som en f\u00f6ljd av att han har h\u00e5llit p\u00e5 med knark eller har han tagit till knark f\u00f6r att f\u00e5 lindring f\u00f6r den \u00e5ngest han f\u00e5r av r\u00f6sterna? Eller har r\u00f6sterna inget alls med hans knarkande att g\u00f6ra? Det verkar dock som om r\u00f6sterna och stamningen har med varandra att g\u00f6ra och om han f\u00e5r lindring f\u00f6r det ena lindras ocks\u00e5 det andra.<\/p>\n<p>Det var mycket intressant att f\u00e5 en inblick i livet f\u00f6r h\u00f6rselskadade. Precis som vi h\u00f6rande \u00e4r unika individer \u00e4r varje h\u00f6rselskadad en egen unik individ &#8211; och med Sylvias och Billys \u00f6den \u00f6ppnas \u00f6gonen f\u00f6r publiken om hur det kan vara att leva utan att h\u00f6ra och att varje d\u00f6v har sin unika situation. De scener som f\u00e5ngade in min uppm\u00e4rksamhet allra mest just de d\u00e4r Billy eller Sylvia ber\u00e4ttade om hur deras liv \u00e4r. Det vill allts\u00e5 s\u00e5ga att de mer utbildande delarna av f\u00f6rest\u00e4llningen var mest engagerande, d\u00e5 var jag helt uppslukad av vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen, vilket kanske inte \u00e4r s\u00e5 gott betyg p\u00e5 dramatiken i sig. Det g\u00f6r dock inget, f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r absolut sev\u00e4rd och det \u00e4r inte l\u00e4tt att f\u00f6rena folkbildning med god dramatik. F\u00f6r en form av folkbildning \u00e4r det v\u00e4l att \u00f6ppna v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r medm\u00e4nniskors liv.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga och Christian Dyvik som spelar Billy \u00e4r sj\u00e4lvklar i rollen. Han har spelat samma roll n\u00e4r dramat sattes upp p\u00e5 l\u00e4nsteatern i \u00d6rebro. Christian Dyvik \u00e4r d\u00f6v, vilket ju er ytterligare lager i ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n<p>Efter urpremi\u00e4ren i London 2010 har &#8221;Klanen&#8221; med stor framg\u00e5ng satts upp i England och USA f\u00f6rutom p\u00e5 l\u00e4nsteatern i \u00d6rebro. N\u00e4r den nu s\u00e4tts upp p\u00e5 Dramaten regisserar Nina Raine sj\u00e4lv, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, sin pj\u00e4s.<br \/>\nChristoffer Svensson \u00e4r, som jag redan n\u00e4mnt, mycket bra i rollen som Daniel. Pontus Gustafsson spelar den ordentligt egofixerade sj\u00e4lviska pappan Christopher som g\u00e4rna l\u00e4r sig kinesiska men inte kan t\u00e4nka sig l\u00e4ra sig teckenspr\u00e5k f\u00f6r att kunna kommunicera med sin son. Kicki Bramberg spelar den mer diplomatiske modern Beth och Emma Mehonic spelar systern Ruth som \u00e4r s\u00e5ngerska och b\u00e4r p\u00e5 en s\u00e5 stor inre os\u00e4kerhet att jag vill g\u00e5 upp p\u00e5 scen och pusha p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarna att ge henne en kram.<\/p>\n<p>Ester Udd\u00e9n spelar Sylvia som \u00e4r blir som ett enzym som f\u00e5r fart p\u00e5 processerna familjen. Ester Udd\u00e9n \u00e4r en ung sk\u00e5despelare, f\u00f6dd 1989, utbildad p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6 bland annat och en duktig s\u00e5ngerska ocks\u00e5. Jag hoppas och tror att vi kommer att f\u00e5 se henne i m\u00e5nga fler scensammanhang fram\u00f6ver.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.gp.se\/kulturnoje\/1.2798958-forlost-genom-tecken\">G\u00f6teborgsposten ber\u00e4ttar inf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen<\/a>:<br \/>\n<em>Mer \u00e4n en g\u00e5ng har den brittiska dramatikern och regiss\u00f6ren Nina Raine f\u00e5tt h\u00f6ra att utg\u00e5ngspunkten i hennes rappa pj\u00e4s inte \u00e4r realistisk. Fr\u00e5gan om varf\u00f6r Billys f\u00f6r\u00e4ldrar varken l\u00e4rt sig sj\u00e4lva eller sin nu vuxne son teckenspr\u00e5k l\u00f6per genom hela pj\u00e4sen, och nog skulle v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 varje f\u00f6r\u00e4lder till ett d\u00f6vt barn se till att l\u00e4ra sig tala med h\u00e4nderna?<\/em><\/p>\n<p>Inte om man f\u00e5r tro Nina Raine.<\/p>\n<p>-J ag vet s\u00e5 m\u00e5nga d\u00f6va som kommer fr\u00e5n h\u00f6rande familjer d\u00e4r kanske en syster eller enbart pappan l\u00e4rt sig teckna, men ingen annan. S\u00e4ttet att t\u00e4nka kring tecken har \u00e4ndrat sig precis som det hela tiden kommer nya dieter, s\u00e4ger hon.<\/p>\n<p>F\u00f6r \u00f6vrigt kan vi se att teckenspr\u00e5k kan vara en befrielse f\u00f6r fler \u00e4n de d\u00f6va. Billys bror Daniel som stammar grovt periodvis stammar inte n\u00e4r han talar med tecken. Jag blir riktigt nyfiken sj\u00e4lv p\u00e5 teckenspr\u00e5k och skulle vilja l\u00e4ra mig det.<\/p>\n<p><strong>Foto: S\u00f6ren Vilks<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95877\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen2-200x300.jpg\" alt=\"klanen2\" width=\"200\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen2-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen2-684x1024.jpg 684w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen2.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95878\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen3-193x300.jpg\" alt=\"klanen3\" width=\"193\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen3-193x300.jpg 193w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen3-658x1024.jpg 658w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanen3.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 193px) 100vw, 193px\" \/><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanenpressbild.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-95880\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanenpressbild-300x200.jpg\" alt=\"klanenpressbild\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanenpressbild-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/klanenpressbild.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Klanen Av Nina Raine Regi Nina Raine \u00d6vers\u00e4ttning Lolo Amble Scenografi Jan Lundberg Kostym Kajsa Larsson Ljus Magnus Pettersson Peruk och mask Nathalie Pujol P\u00e5 scenen st\u00e5r ett enkelt ovalt bord och sex stolar, ett piano och i bakgrunden syns ett gigantiskt m\u00e5lat tr\u00e4d, ur\u00e5ldrigt. En familj med tre vuxna barn samlas f\u00f6r att \u00e4ta [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12263,1366,4955,12288,12264],"class_list":["post-95872","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dova","tag-dramaten","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teckensprak","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95872","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95872"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95872\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":96720,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95872\/revisions\/96720"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95872"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95872"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95872"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}