{"id":95690,"date":"2015-08-07T08:15:06","date_gmt":"2015-08-07T07:15:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95690"},"modified":"2015-08-07T08:15:06","modified_gmt":"2015-08-07T07:15:06","slug":"starka-kvinnor-pinkar-staende-om-sara-lidman-premiar-15-augusti-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=95690","title":{"rendered":"Starka kvinnor pinkar st\u00e5ende, om Sara Lidman – premi\u00e4r 15 augusti p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"
\"Sara<\/a>
Sara Sara Sara – starka kvinnor pinkar st\u00e5ende. En f\u00f6rest\u00e4llning om Sara Lidman av America Vera-Zavala, premi\u00e4r 15 augusti p\u00e5 Lilla scenen.<\/figcaption><\/figure>\n

Sara Lidman, skildraren av det moderna Norrlands framv\u00e4xt. Hon som bosatt i Gr\u00f6ndal skrev om V\u00e4sterbotten. Hon som skildrade Norrlands modernisering och kolonialisering. Sara, socialisten, som reste ut i v\u00e4rlden, s\u00e5g or\u00e4ttvisorna och engagerade sig i kampen mot apartheid, atomvapen, USA:s krig i Vietnam och den \u00e4gande vite mannen. Sara som m\u00e5nade om dem som inget har, i Eckstr\u00e4sk, i Hanoi och i Johannesburg. <\/p>\n

Den 15 augusti har ett drama om Sara Lidman, en av 1900-talets stora svenska arbetarf\u00f6rfattare, premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms stadsteater.<\/p>\n

Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:<\/strong>
\n\u2013 Det var inte jag som valde att skriva en pj\u00e4s om Sara Lidman, utan Sara som valde mig, s\u00e4ger dramatikern America Vera-Zavala. Jag var tvungen att skriva om henne: den stora f\u00f6rfattaren, den k\u00e4rlekskranka kvinnan, stj\u00e4rnan fr\u00e5n 1968 som lyste i kapp med Jean-Paul Sartre p\u00e5 Russeltribunalen och konverserade p\u00e5 perfekt franska med Vietnams k\u00e4mpar, den f\u00e5f\u00e4nga shopaholicen, Norrlandsaktivisten och allt annat som Sara var. Jag tror hon beh\u00f6vs idag!<\/p>\n

\u2013 Sara Lidman var mina f\u00f6r\u00e4ldrars stora idol, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Olof Hanson, hon har funnits med mig \u00e4nda sen jag var liten. F\u00f6rfattaren, aktivisten och modef\u00f6rebilden, hon var p\u00e5 alla s\u00e4tt stor i mitt barndomshem. Fr\u00e5n att aktivt ha undvikit Sara i m\u00e5nga \u00e5r, f\u00e5r jag nu chansen att aktivt dyka ned i hennes liv och verk. Och jag sl\u00e5s av en litter\u00e4r kraft av bibliska m\u00e5tt.<\/p>\n

\u2013 Men det \u00e4r inte f\u00f6rr\u00e4n nu jag f\u00f6rst\u00e5tt Saras p\u00e5verkan p\u00e5 nuet, forts\u00e4tter Olof Hanson. Jag avundas hennes engagemang i de stora fr\u00e5gorna och f\u00f6rm\u00e5gan att se kopplingar mellan barnen i Vietnam och fattigdomen i Missentr\u00e4sk. Det \u00e4r fantastiskt och beundransv\u00e4rt hur hennes blick hela tiden kunde vara s\u00e5 seende, avslutar regiss\u00f6ren. <\/p>\n

\u2013 Jag tr\u00e4ffade Sara Lidman 1971 n\u00e4r jag medverkade i hennes pj\u00e4s Marta Marta p\u00e5 Malm\u00f6 stadsteater, s\u00e4ger sk\u00e5despelaren Claire Wikholm. Jag hittade en anteckning i en gammal dagbok: \u201dIdag var Sara Lidman med p\u00e5 hela repetitionen och jag fick ensam f\u00f6lja henne till t\u00e5get.\u201d<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r mig representerade Sara Lidman DET R\u00c4TTA, fors\u00e4tter Claire Wikholm, hon var den politiska Sara som marscherade i gruvstrejker, som var f\u00f6r frihet och j\u00e4mlikhet och mot krig. Hon inkarnerade allt jag skulle velat vara, men hon l\u00e4t aldrig agitatorisk, och h\u00e4vde aldrig ur sig n\u00e5gra slagord. Jag skulle velat vara som hon!<\/p>\n

Sara Lidman \u00e4r en av 1900-talets stora svenska arbetarf\u00f6rfattare (1923-2004). Hon debuterade 1953 med Tj\u00e4rdalen, skrev romaner, reportage och dramatik. Utn\u00e4mndes till hedersdoktor och tilldelades professors titel. Fick m\u00e4ngder av priser och utm\u00e4rkelser och \u00e4r kanske mest k\u00e4nd f\u00f6r romansviten Jernbaneeposet.<\/p>\n

America Vera-Zavala \u00e4r dramatiker, kulturskribent och f\u00f6rfattare. http:\/\/americavz.com\/<\/p>\n

Olof Hanson har varit verksam som regiss\u00f6r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern sedan 2009. Han \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Fri scen och var tillf\u00f6rordnad Parkteaterchef 2011.<\/p>\n

Sara Sara Sara
\nStarka kvinnor pinkar st\u00e5ende<\/strong>
\nAv America Vera-Zavala
\nRegi Olof Hanson
\nScenografi och kostym Sven Haraldsson
\nKomposit\u00f6r Stefan Johansson
\nLjus Mira Svanberg
\nMask Rebecca Afzelius<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nClaire Wikholm, Angelika Prick, Nadja Mirmiran, Th\u00e9r\u00e8se Svensson
\nPremi\u00e4r l\u00f6rdag 15 augusti<\/strong><\/p>\n

Foto: Lasse Modin<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sara Lidman, skildraren av det moderna Norrlands framv\u00e4xt. Hon som bosatt i Gr\u00f6ndal skrev om V\u00e4sterbotten. Hon som skildrade Norrlands modernisering och kolonialisering. Sara, socialisten, som reste ut i v\u00e4rlden, s\u00e5g or\u00e4ttvisorna och engagerade sig i kampen mot apartheid, atomvapen, USA:s krig i Vietnam och den \u00e4gande vite mannen. Sara som m\u00e5nade om dem som […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[12254,12253,4955,5340,12288],"class_list":{"0":"post-95690","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"tag-kulturhuset-stadsteatern","9":"tag-sara-lidman","10":"tag-scenkonst","11":"tag-stadsteatern","12":"tag-teater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95690","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=95690"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95690\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":95705,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/95690\/revisions\/95705"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=95690"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=95690"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=95690"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}