![\"ekenberg-polis\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/ekenberg-polis.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
\u201dLeif Ekenberg, polis\u201d \u00e4r f\u00f6rfattaren Ingemar EL G\u00f6ranssons andra bok om Leif Ekenberg. F\u00f6rfattaren skriver h\u00e4r sj\u00e4lv om bakgrunden till den nya romanen, som tar upp filosofiska funderingar och existentiella fr\u00e5gor.<\/strong><\/p>\n F\u00f6r n\u00e4stan tre \u00e5r sedan p\u00e5b\u00f6rjade jag arbetet med min debutroman \u201dI skuggan vilar m\u00f6rkret\u201d. Det var en historia som har direkt l\u00e4nk till min nya bok \u201dLeif Ekenberg, polis\u201d. Huvudpersonen Ekenberg fanns och spelade en viktig roll i den f\u00f6rsta boken. Han bar p\u00e5 en skuld och var en pl\u00e5gad, men samtidigt empatisk m\u00e4nniska. Att han var polis gav m\u00f6jligheten att skildra dagens samh\u00e4lle utifr\u00e5n ett socialt perspektiv och brottet som en social f\u00f6reteelse.<\/p>\n \u201dHans samvete hade kommit i direkt konflikt med hans yrkesetik och hade valt sitt samvete. Bara att han gjort det utgjorde grogrunden f\u00f6r och skapat en mental och existentialistisk konflikt.\u201d Ovanst\u00e5ende citat fr\u00e5n den nya boken d\u00e4r Ekenberg spelar huvudrollen \u00e4r central f\u00f6r ber\u00e4ttelsen eller snarare ber\u00e4ttelserna. Ekenberg b\u00e4r p\u00e5 en skuld som pl\u00e5gar honom och \u00e4r det b\u00e4rande temat i boken. Det som b\u00f6rjade som en lek med novellen som format f\u00f6r ber\u00e4ttande blev ist\u00e4llet ett romanbygge av ett annorlunda slag; tio noveller som bildar en kedja med en egen logik. Det \u00e4r det jag vill skildra i \u201dLeif Ekenberg, polis\u201d. N\u00e4r jag registrerade den p\u00e5 Bokrondellen uppt\u00e4ckte jag att det fanns inget tema som den passade in i. Inneb\u00e4r det att vi inte i v\u00e5ra liv inte diskuterar existentiella fr\u00e5gor eller ens funderar \u00f6ver dem. Sj\u00e4lvklart inte, de flesta av oss g\u00f6r det men vi talar inte om det. Det \u00e4r inte ett samtals\u00e4mne f\u00f6r middagsbordet d\u00e5 ytligheten hyllas av nuets kommersialism.<\/p>\n Boken \u201dLeif Ekenberg, polis\u201d borde kanske borde i st\u00e5 i hyllan f\u00f6r filosofi ist\u00e4llet f\u00f6r deckare d\u00e4r den hamnar i d\u00e5ligt s\u00e4llskap. Att anv\u00e4nda kriminalromanen som format f\u00f6r samh\u00e4llskritik \u00e4r naturligt idag d\u00e5 vi lever i ett kriminellt samh\u00e4lle d\u00e4r medm\u00e4nsklighet och empati \u00e4r fr\u00e5nvarande.<\/p>\n
\nJag ville skildra vardagen mer precist \u00e4n vad en vanlig roman g\u00f6r. D\u00e4r har man n\u00e4rmast med obegr\u00e4nsat utrymme, men novellen handlar om tio-femton sidor som skall koka ner ber\u00e4ttelsen till ett minimalistisk ber\u00e4ttande. Detta utan att det blir ytligt och futilt. N\u00e4r den f\u00f6rsta novellen var skriven s\u00e5 kom den ena id\u00e9n efter den andra. Visst, det handlar om brott men \u00e4r inte en deckare utan en ber\u00e4ttelse om centrala existentialistiska fr\u00e5gor; skuld, samvete, moral, gott och ont. Varf\u00f6r g\u00f6r vi som vi g\u00f6r och hur kan vanliga hyggliga m\u00e4nniskor bli giriga, onda och ber\u00e4knande varelser.<\/p>\n
![\"selfie\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/selfie.jpg\")
<\/a>Text: Ingemar EL G\u00f6ransson<\/strong><\/p>\n