![\"Timbuktu](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/Timbuktu-1-minst.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Timbuktu & Damn p\u00e5 Stockholm Music and Arts, stora scenen
\n2 augusti 2015
\nBetyg 3<\/p>\n
I pressrummet med utsikt \u00f6ver omr\u00e5det konstaterades att m\u00e5nga av festivalens bes\u00f6kare l\u00e4mnade, antagligen mycket bel\u00e5tna, efter att Van Morrison med orkester lirat i halvannan timme. D\u00e4rf\u00f6r var det s\u00e4lkerligen otacksamt f\u00f6r mediaomsusade hiphopartisten Timbuktu att ta vid och skapa st\u00e4mning. Senast jag l\u00e4ste om privatpersonen Jason Diakit\u00e9 handlade det om ett pinsamt fall av dubbelmoral. Under Prideveckan h\u00f6ll han ett brandtal mot kapitalismen, trots att han p\u00e5 uppmaning av sin revisor sysslar med skatteplanering. I min v\u00e4rld d\u00e4r action speaks louder than words, sj\u00f6nk aktivisten rej\u00e4lt i aktning.<\/p>\n
Jag har sett Timbuktu ett par g\u00e5nger tidigare, varav en g\u00e5ng p\u00e5 just Skeppsholmen. Denna vackert bel\u00e4gna plats \u00e4r f\u00f6r honom n\u00e4rmast helig mark, inte minst efter att ha sett h\u00f6jdargig med Prince och Erykah Badu. Jag uppskattar Timbuktu som journalist\/ DJ i P3, f\u00f6r medverkan i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre samt hans kamp mot rasism. Men jag har inte lyssnat ordentligt p\u00e5 n\u00e5gra av hans \u00e5tta album. \u00c4nd\u00e5 p\u00e5st\u00e5r jag att han \u00e4r proffs i att hantera en mikrofon. Men det \u00e4r ganska om\u00f6jligt att dels hinna med n\u00e4r ordmassorna vr\u00e4ks \u00f6ver en, dels urskilja textraderna eftersom det vokala \u00f6verr\u00f6stas av h\u00e4nsynsl\u00f6st h\u00f6gt inst\u00e4llda instrument. I en l\u00e5t f\u00e5r han \u00e4nd\u00e5 s\u00e4llskap av tre ytterligare rappare utan att de tillf\u00f6r speciellt mycket.<\/p>\n
Damn kan beskrivas som en sk\u00e5nsk supertajt variant av hiphop-ska med tonvikt p\u00e5 bl\u00e5s och klaviatur. Barytonsaxofonisten Sven Andersson hade till och med ett solo. Deras enhetliga scenkl\u00e4der liknade bl\u00e5 arbetsoveraller. Sk\u00e5ningen \u00e4r en osannolikt skicklig rappare och hygglig s\u00e5ngare. Han flankeras av sk\u00f6nsjungande Beldina Malaika. Somliga l\u00e5tar introduceras, n\u00e5got som st\u00e4mmer in p\u00e5 De luktar r\u00f6k, Misst\u00e4nkt ( den gjordes som homage till Prideveckan), j\u00e4mte Gul och bl\u00e5. Agiterande och upplysande mellansnack beh\u00e4rskar Timbuktu som bekant till fullo. Hans kanske st\u00f6rsta hit Alla vill till himlen rusas igenom i infernaliskt tempo.<\/p>\n
Ibland borde man sparat p\u00e5 krutet, inte kr\u00e4mat p\u00e5 s\u00e5 mycket. Det serveras mer \u00e4n vad som kan sv\u00e4ljas, \u00e5tminstone f\u00f6r oss som inte \u00e4r hiphop-fr\u00e4lsta. Sedan m\u00e5ste rubriken kommenteras. Hiphoppare gillar \u00e4ckligt fet bas, vars botemedel i b\u00e4sta fall \u00e4r \u00f6ronproppar. Men efter idealiskt ljud under regntunga konserten med Van the man, blev ljudet nu en veritabel chock. Hur l\u00e5ngt bort jag \u00e4n retirerade orsakade den vederv\u00e4rdiga ljudbangen obehaglig huvudv\u00e4rk. <\/p>\n
Foto: BeA Nilsson <\/strong><\/p>\n
![\"Timbuktu](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/Timbuktu-2-minst.jpg\")
<\/a><\/p>\n